Franck och snäll, sur men snygg

2011-07-14T00:16:00.001+02:00

Fin betraktelse över landets utrikesminister - och journalistkår - av Åsa Linderborg.
Ulrika Schenström (om någon minns den moderata statssekreteraren som fick sparken för att hon tog hand om rikets krisberedskap genom att bli full och pussas med TV4:s politiska reporter Anders Pihlblad - som inte fick sparken utan gärna får fortsätta att både granska och pussa politikerna) förklarade nyligen att hon tycker att pudeltrenden bland svenska politiker har blivit löjlig. Men hon kunde peka ut ett lysande undantag, en politiker som inte ber om ursäkt i onödan. Mannen som givit arrogansen ett ansikte och inte ber om ursäkt alls. Aldrig. Trots att han är den svenska politiker som mer än någon annan förtjänar att få den där sparken.

Ulf Kristi uppståndelse

2011-04-24T22:52:00.001+02:00

Så här i påskatider måste man fråga sig om man vågar tro.
Vågar man tro på återuppståndelsen?
På att ett solidariskt samhälle - där de som har förmågan att arbeta (och turen att ha fått ett jobb) försörjer dem som av olika skäl inte har just den förmågan - åter ska uppstå?

Vågar man tro på att Ulf Kristersson ska tänka om och tänka rätt?

Många vågar det.
Det ser man till exempel här.

Jag tror att många kommer att bli starkare sin tro och att återuppståndelsens chanser ökar, ju fler som deltar i morgondagens manifestationer.
Så kliv gärna ut på gator och torg imorgon för att visa er egen solidaritet.

Befinner ni er i Göteborg kan ni dessutom passa på att lyssna till en låt eller två med Lasse Franck & hans muskel.

Påskröster

2011-04-21T20:13:00.003+02:00

Såhär i påskatid hoppas man ju att ni alla får vad ni vill ha i edra ägg.
Alla mina muskler och jag blir väldans glada om vi får era röster - på den här länken.
Då kan vi vinna en massa marknadsföringspengar - och se, det är just vad Lilla Svärje behöver.
Man måste registrera sig och klicka på den gröna hjärtmuskeln för att rösta. Och det är faktiskt inte så jobbigt som det kan låta - man behöver bara ange en e-postadress och hitta på ett lösenord.
Muskelmassa till exempel.
Tack och påskpuss.

Nu ännu snyggare

2011-04-05T23:33:00.000+02:00

Repade med mina muskler igår.
Vinyl var med och spelade lika fint som på skivan.
Och vårt fenomenala nytillskott, gitarristen Joakim Fritzner.
Han är inte bara flink - han är snygg också.
Skönt.
Nu slipper vi andra bråka om vem som ska vara flickfavoriten.
Kan bli riktigt bra det här.
Vi ses väl här?

UpSweden Spring Showcase

2011-03-30T20:40:00.003+02:00

Missa nu inte det här!
Första chansen att få höra levande smakprov från kommande skivan.
UpSweden Spring Showcase

Familjen Fiask

2011-03-28T10:52:00.002+02:00

Jag säger som min yngsta dotter.
Hon inledde den gångna helgen med att på lördagsmorgonen högljutt deklarera:
"Hela min familj är ett fiask!"

Sommartid

2011-03-27T17:49:00.001+02:00

Vi ställer om till sommartid och snön faller...

Looney the looney

2011-03-24T14:33:00.003+01:00

"Om de slår på sina radaranläggningar kommer vi att spränga deras satans luftvärnsmissiler i luften. De vet att vi äger deras land. Vi äger deras luftrum... Vi dikterar deras sätt att leva och prata. Och det är det som är det fina med Amerika just nu. Det är bra, särskilt när det finns en massa olja därute."

William Looney, brigadgeneral, chef för flygoperationerna i Irak, till Washington Post, augusti 1999.

Sveriges bästa band

2011-03-23T13:51:00.000+01:00

Vid ett möte med bandet visar det sig att basisten äntligen har gått och blivit sådär gammal som en basist ska vara.
Vi talar också om vår fenomenala skiva, Lilla Svärje, som är färdig nu. Rent musikaliskt i alla fall. Omslaget ska fortfarande sättas ihop och vi funderar över hur vi bäst ska marknadsföra den och lyckas tränga igenom brus, skval, tjatter och knaster. (Goda råd mottages tacksamt.)

Till att börja med spelar vi på Sticky Fingers, här i Göteborg, den 14/4 - så det datumet kan ni reservera i almanackorna.
Samtidigt spelar också Boa, Not without grace och Open streets. Kan bli en strålande afton.

Världens bästa värld

2011-03-21T16:54:00.005+01:00

Det är spännande tider man har förmånen att få leva i. Med naturkatastrofer och nukleära haverier.
Medan man upptäcker radioaktivitet i kranvatten och i fler och fler livsmedel i trakterna kring Tokyo och det kvaddade kärnkraftverket står Jan Björklund och andra aktivt obegåvade människor i TV här hemma och försvarar kärnkraften till varje pris. Här i Sverige bygger vi ju inte verken på kanten av kontinentalplattorna. Och om radioaktiviteten börjar läcka ut i resten av världen drabbar det kanske inte Jan. Kanske har han heller inte riktigt förstått att det inte bara är jordbävningar och tsunamivågor som kan orsaka strömavbrott.
Som barn var jag nästan lika livrädd för kärnkraftskatastrofer som för klåfingriga världsledare med knappen som utlöser atombomben inom räckhåll. Nu får antagligen en ny generation ungar sömnsvårigheter. Och man kan bara hoppas att de härdsmälta svenskar som när det begav sig röstade på linjerna ett och två också sover illa, som en följd av de dåliga samveten de borde ha.

På tal om klåfingriga världsledare är det ju den magiske Moammar som är den andra världsnyheten i dessa dagar. Det är en besynnerlig resa överste Khadaffi har gjort. När jag var barn var han just en av de världsledare som här i västvärlden utmålades som ett allvarligt hot mot världsfreden. En riktig dårpippi.
Sedan blev han rumsren. Tältade utanför andra världsledares presidentpalats, också här i västvärlden. Välkomnades med öppna armar överallt.
Tills nu. Nu är han återigen ett allvarligt hot.
I själva verket har han givetvis varit samma gamla dårpippi precis hela tiden.

Frågan om huruvida NATO och FN har rätt att gå in och bomba det land som leds av dårpippin är inte enkel. Själv tycker jag att det känns rimligt att det finns ett världssamfund som har rätt att både säga ifrån och ingripa när något lands ledning fullständigt ballar ur. Det känns däremot inte rimligt att det ska vara just de stater som råkar ha kärnvapen och finns representerade i FN:s säkerhetsråd som har den rätten.
Det känns rimligt att man jämnar ut oddsen lite mellan en regim, med militärmakten på sin sida, och befolkningen som inte längre vill lyda under regimen och därför beskjuts av densamma. Frågan är om det är det man gör när man skickar in stridsplan och hangarfartyg och när man låter andra nationers soldater föra det libyska folkets kamp.

Det känns fullt förståeligt att andra befolkningar, som lyder under andra förtryckarregimer - till exempel den i Bahrain, tycker att de också borde få understöd i sin kamp.

Det känns som om risken att få ett nytt Irak på halsen är överhängande. Men i fallet Khadaffi finns den väsentliga skillnaden att han bevisligen skjuter ner sitt eget folk - i fallet Saddam skyllde man ju som bekant på massförstörelsevapen som inte fanns. När tar de så kallade operationerna i Libyen slut? Huvudsaken verkar ju vara att bli av med dårpippin - skulle man inte kunna lägga omvärldens samlade resurser på att bara knäppa honom då?

Det känns en smula ironiskt att man i kampen mot diktaturen i Libyen tar hjälp av andra diktaturer, som den i Saudiarabien.

Det känns som att vi kan vara alldeles säkra på att de som när det passar dem kramar diktatorer och när det inte längre passar vänder sina vapen mot dem - sådana som Sarkozy, Berlusconi och Barosso - inte sover dåligt på grund av dåliga samveten, eftersom de helt måste sakna sådana.

Khadaffi, EU-ledarna och världsfreden

2011-03-10T08:55:00.001+01:00

Bort med Bildt!

2011-02-28T22:49:00.001+01:00

Är nyss hemkommen efter ett par fina veckor i Frankrike. Nyhetsrapporteringen där dominerades under den tiden av MAM - Frankrikes utrikesminister. Michèle Alliot-Marie, som hon egentligen heter, har haft ett väl nära samarbete med den numera avsatta regimen i Tunisien tycker hennes landsmän. Att hon strax före revolten i Tunisien var där på semester och då åkte i Ben Alis privata jetplan (och att hon dessutom först förnekade det) och att hon gjort affärer med Ben Alis rika kompisar (på sina föräldrars vägnar - föräldrar som måste vara rätt så till åren komna, med tanke på att MAM själv fyllt 64) blev för mycket för fransoserna. MAM har varit en av huvudnyheterna i nästan alla nyhetssändningar och det dagliga satirprogrammet Les guignols de l'info har bland annat visat hur hon oroligt vakar vid Ben Alis sjuksäng.
Själv tycker jag kanske att hennes mest upprörande klavertramp var det då hon, när folket precis startat sitt uppror mot Ben Ali, gick ut och erbjöd den tunisiska regimen hjälp av fransk polis. För att stoppa de folkliga protesterna. Som ville hon säga: "Här i Frankrike är vi experter på repression".
Idag tvingades hon hursomhelst att avgå. Hon innebär en för stor belastning för Sarkozy som gärna vill bli omvald.

När ska vår utrikesminister tvingas bort? Det vore onekligen på tiden. Hans affärer med Lundin Oil borde varit nog. Att han, samtidigt som Khadaffi skjuter ner sitt eget folk, dessutom hävdar att vi i Sverige inte behöver välja sida borde få bägaren att rinna över hos de allra flesta. Vi tog visserligen inte ställning mot Hitler heller när det begav sig, men när vi nu har en ny möjlighet att välja mellan dikatur och demokrati, folkmord och folkvilja, borde vi kanske ta den?
Nix. Inte med Bildt som minister.
Framstående islamologer skrattar åt honom, statsvetare tycker att hans hållning är märklig och skapar en underlig praxis som omöjliggör framtida kritik av ruskiga regimer, andra debattörer skäms.
Med all rätt.
Men egentligen tror jag väl inte - hur skönt det än vore - att det mediala och folkliga trycket mot utrikesministern kommer att tillåtas nå samma proportioner här som i Frankrike.
Vi får nog dras med Bildt. Även om vi borde slippa den skammen.

Privata intressen tål inte offentlig granskning

2011-02-08T11:29:00.002+01:00

Man kan i dagens morgonblaska läsa att privatiseringen av Apoteket inte fått riktigt de effekter som på förhand utlovades.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".

Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.

Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.

Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.

Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.

I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.

Björklund och pedofilerna

2011-02-01T09:38:00.002+01:00

Det är onekligen rätt häpnadsväckande uppgifter TV4:s nyhetsredaktion presenterar kring friskolorna i Stockholm. En man döms för att vid upprepade tillfällen ha satt på sin sambos sjuåriga dotter. Knappt två år senare ger de svenska myndigheterna honom glatt ett tillstånd att öppna skolor för en hel hög med barn.
Mannen skaffar sig en ny sambo med en ny dotter och utnyttjar även henne sexuellt. Än en gång döms han, för grov våldtäkt och barnpornografibrott. Sex års fängelse blir straffet den här gången. Ledningen för de tre skolorna som den barnkäre 47-åringen driver lämnas då över till hans kompis som just avtjänat ett tvåårigt straff för koppleriverksamhet, eftersom hon var en av de ledande figurerna i en stor traffickinghärva med ryska prostituerade, och hennes sambo. Han dömdes i år till fängelse för bokförings- och skattebrott - precis som hans polare pedofilen. Med dessa straff följer näringsförbud. Återstår bara den kvinnliga hallicken, som nu driver skolorna tillsammans med sin 80-årige svärfar.

Fler än 200 barn går i pedofilens skolor som de senaste tio åren fått mer än 200 miljoner av det svenska folkets skattekronor i bidrag. Samtidigt som man blir minst sagt upprörd över att ens skattepengar går till sådan verksamhet känner man en viss tacksamhet över att ens egna barn inte går i lära hos pedofilen och hans hallick.

Men hur är det möjligt? Inte nog med att personerna som driver skolan är hyfsat olämpliga för att ansvara för verksamhet för barn - de är dessutom ekonomiska haverister, vilket - om inte annat - borde intressera de myndigheter som beviljar tillstånden att bedriva skolor.
När jag vikarierar på en skola kan jag inte göra det förrän jag visat utdrag ur mitt belastningsregister, som intygar att jag inte dömts för till exempel sexbrott mot barn - men på den som äger och driver skolan ställs inte samma krav. Knappt några krav alls, verkar det som.

Vår förträfflige utbildningsminister Jan Björklund kräver nu en lagändring. Visst är sent oftast bättre än aldrig, men i det här fallet är det väl ändå tveksamt? Jag tycker nog att aldrig hade varit bra mycket bättre och lämnar därför följande lagförslag till den gode Jan: förbjud de förbannade friskolorna.

- Redan när lagstiftningen konstruerades borde man ha tänkt på detta. Men det ingick väl inte i föreställningsvärlden då att det här kunde hända, säger utbildningsminister Björklund.
Och sätter fingret på ett alls icke oviktigt problem: Björklunds föreställningsvärld är synnerligen begränsad.

Cool tjej

2011-01-24T20:51:00.000+01:00

Det är många som kan slänga sig i väggen i jämförelse med den här bruden.

Spana in gitarrsolot i den här liveupptagningen:

Israel vägrar fred

2011-01-24T19:44:00.002+01:00

Palestinas wikileaks avslöjar att de palestinska myndigheterna tvärtemot folkets vilja har varit beredda att göra mycket stora eftergifter åt det israeliska styret.
Det faktum att Israel - trots det - inte gått med på att teckna några avtal visar att den israeliska regeringen verkligen inte vill ha fred i regionen.
Precis som artikelförfattaren (Läs!) ser jag det som alldeles självklart att Sverige ska abryta alla samarbeten med den israeliska staten.

Amöbabönder

2011-01-20T10:46:00.002+01:00

Jag tycker inte om vintern. Tycker inte om att stappla fram genom det knöggliga islandskapet likt en hundraårig farbror som bajsat på sig. (Betänk hur de av våra landsmän har det som verkligen är hundra år. Och som bajsat på sig.)
Tycker inte om kylan. Tycker inte om att stå och svettas i trippla lager varma, tjocka och bylsiga kläder medan jag väntar på att någon ska plocka undan på dagis och få på sig alla sina egna lager med kläder. Det finns nästan ingenting jag tycker om med vintern. De dagar snön just fallit och pyntar varje trädgren kan den visserligen vara vacker en stund. Åtminstone om den betraktas genom ett fönster. Från värmen.
Men i samma ögonblick som man minns sommardagar då man bara behöver dra ett par sandaler på fötterna för att hantera förflyttningen från ett hus insida till dess utsida försvinner all charm också med den vykortsvyn.

Jag tycker inte om morgnar. Speciellt inte vintermorgnar. Jag tycker inte om att innnan jag själv hunnit vakna behöva vara vuxen och sansad och försöka hålla andras humör i schack när jag har fullt upp med mitt eget. Tycker inte om att behöva tjata på familjemedlemmar, att upprepa samma enkla meningar trettio gånger inom loppet av två minuter. Att förvandla barn till michelingubbar. Att sitta på huk med ett par termobyxor i nävarna och som ett mantra mala uppmaningar om att någon ska kliva i byxorna.
Jag tycker inte om att längs morgonpromenaden bli påmind om hur många lata och dåliga hundägare det finns, genom att tvingas beskåda de små husdjurens högar med avföring som pyntar vintervägarna. Bruna bajshögar ligger som avskyvärda dekorationer på toppen av istäcket. Jag tycker inte heller om att längs samma promenad passera sjukhemmet och känna en doft av storkök som för tankarna till maskiner från Allsug när de rensar avloppssystemet.

Ljusglimten denna morgon var ett radioinslag i vilket det berättades att forskare hittat en amöba som bedriver jordbruk. Den odlar de bakterier den livnär sig av och sparar delar av beståndet för framtida bruk och odlingar.
Man ser onekligen fram emot konsekvensanalyserna av denna upptäckt. Vad innebär det egentligen att vi nu vet att det bara krävs en enda cell för att bedriva jordbruk? Är det rimligt att de största pengasummorna i den Europeiska Unionen delas ut som stöd till denna encellsverksamhet? Det återstår att se.
Kul att forskningen går framåt.

Ohly om verkligheten

2011-01-20T10:27:00.004+01:00

Man kan tycka mycket om Lars Ohly. Man kan ha synpunkter på hans partiledarskap - på alltifrån hur han i början hanterade kommuniststämpeln till hur han redan ett år före partikongressen meddelar att han vill fortsätta att leda det parti som under hans ledarskap tappat väljare.
(För övrigt vore väl ett delat partiledarskap alldeles utmärkt? "Det krattar manegen för männen", menar somliga som tycker att det är dags för en kvinnlig partiledare. Jo - men också för kvinnorna väl? Alla vill ju att partiets främsta företrädare i så fall ska vara en kvinna och en man. Då säkrar man ju att det blir en kvinna inte bara vid kommande partiledarval, utan också vid nästa. Och en man, för all del - men det behöver väl inte vara fel?)

När man ser hans anförande från gårdagens partiledardebatt i riksdagen - den där medierna inte lyckades hitta någonting mer viktigt än alla farväl till Mona att rapportera till väljarna - måste man hur som helst tycka mycket om Lars Ohly.
Kolla de första sex-sju minuterna här:
http://svtplay.se/v/2300213/partiledardebatt_2011_lars_ohly_v

NYTT GOTT ÅR!

2010-12-31T11:50:00.005+01:00

Det var bättre förr, säger somliga. Riktigare är att säga att allt kan bli bättre.
2010 var året då Försäkringskassan bestämde sig för att ta tid på medborgarnas toalettbesök och politiska engagemang, då regeringen föreslog att de kommunala bostadsbolagen ska drivas marknadsmässigt, då en oljeplattform exploderade så att elva arbetare dog och Mexikanska golfens vatten blandades med osannolika mängder olja, israels militär attackerade Ship to Gaza-konvojen med ett stort mått övervåld och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Med det kan vi hoppas på viss bättring 2011.
Själv hoppas jag att vår skiva, Lilla Svärje, ska komma ut som den ska och få det monumentalt uppskattande mottagande den förtjänar, att den israeliska regeringen ska byta ut sig själv (Det får gärna vår egen också göra. Liksom en hel del andra regeringar.) och att den där rikaste procenten av befolkningen plötsligt förstår att det kan finnas en poäng med att dela med sig och låta alla få mat för dagen och tak över sina huvuden.
Liksom på att alla ska få må så bra som det går.
Att vi ska spela upp oss själva i våra allra bästa versioner.
Att vi alla, alltid, ska hålla briljasen i fokus.

Det enda vi kan vara helt säkra på:
Under tiden går tiden.

Filmflunsa

2010-12-31T00:59:00.001+01:00

Fördelen med att bli liggande i influensa i mellandagarna är att det visas mer film än vanligt på TV.
Har hunnit med några rätt trivsamma saker under de senaste dagarnas ofrivilliga vistelse på soffan.

Inception är en smart och modern thriller. Leonardo DiCaprio är numera en riktigt stor skådespelare. Det har han väl i och för sig varit ända sedan Gilbert Grape, men de där sötnosarna har ju sina dockansikten att fajtas mot.
Flera andra skickliga skådisar i rollistan. Michael Caine gör sällan misstag och den grymt charmiga Ellen Page, från Juno, har också en stor roll. Gamle Tom Berenger är också med och den, för mig, nye Tom Hardy imponerar i rollen som Eames.
Det gäller att hänga med i svängarna och man kan alltså inte välja den här filmen när man är på väg ner i en febersvacka igen - den får intas samtidigt som alvedonen kickar in. Tekniken har kommit så långt att man kan ta sig in i folks hjärnor via deras drömmar och på så vis komma över deras hemligheter - vilket DiCaprio är expert på. Tillsammans med sina partners in crime ska han nu plantera en idé i rätt hjärna under sömnen - samtidigt som hans egna hemligheter inte ska komma upp till ytan.

Darjeeling Limited gick på TV och visade sig vara en tilltalande sak. Adrien Brody brukar vara bra. Så även här. Han är en av de tre bröder som åker tåg genom Indien tillsammans efter att inte ha talat med varandra på länge. Anjelica Huston spelar deras mor och Bill Murray finns också med. Fin film. Inte någon av de mest minnesvärda men klart sevärd.

Unnade mig också en titt på Gyllene druvor från Montalena med min favorit Alan Rickman. Honom har man varit tvungen att älska sedan han var Hans Grüber i Die Hard. Ingen hade kunnat göra rösten till den deprimerade roboten Marvin, i Liftarens guide..., eller Severus Snape bättre än han, vilket Potterförfattaren Rowlings insåg och förordade honom - ändå gick förfrågan först till Tim Roth, som dessbättre tackade nej. Själv tackade Rickman nej, två gånger, till att spela Sheriffen av Nottingham i Robin Hood-rullen med Kevin Costner - innan han fick fria händer att göra precis vad han ville med rollfiguren.
Mannen som skrev manus till Fyra bröllop och en begravning ville se Rickman i huvudrollen - och det hade onekligen varit spännande att se hur den versionen hade sett ut jämte Hugh Grants.
Frågan är om min Rickmanfavorit ändå inte är hans insats som ängeln Metatron i finfina rullen Dogma.
Hur som helst är den snart 65-årige Alan Sidney Patrick Rickman en fantastisk skådespelare som alltid är värd att ses. Så även i denna film - baserad på verkliga händelser - om vindruvor, där han spelar en lätt snobbig engelsman med passion för franska viner. Han bestämmer sig för att utforska vad amerikanerna och Californien har att komma med när det gäller vin och ställer till med blindtest i Frankrike, för de verkliga vinsnobbarna, efter att ha rest runt i Nappa Valley och samlat viner från de amerikanska lantisarna. Inte dumt. Inte dumt alls.

Dugliga filmsajter på svenska verkar det vara lite ont om. Den här är underlig. Språket känns som om det tillhör en bror duktig-student på högstadiet eller gymnasiet och det är svårt att förstå vitsen med själva sidan. Men någon kanske kan upplysa mig?

Hårdrock

2010-12-29T11:57:00.000+01:00

Årets bästa hårdrocksplatta. Missa inte den.

Mera Mattsson

2010-12-20T22:36:00.001+01:00

Brev till Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör:
Hej igen!

Det är mycket trevligt att du svarar på frågor.
Men jag hade blivit mer nöjd om du också svarade på de frågor som inte låter sig besvaras lika enkelt, med svepande, generella formuleringar om tryckfrihet och pressetik.
Jag sade ju faktiskt i mitt ursprungliga brev till dig att jag ville ha svar på frågor som rör just Nilson (vars krönikor länge präglats av rasisitiska eller på gränsen till rasistiska värderingar) och hans texter.

Jag skulle alltså vilja veta hur du ser på att vara chefredaktör för en plattform för hets mot islam och varför ni säger nej till sverigedemokraternas medverkan i er valstuga å ena sidan samtidigt som ni, å den andra, låter Nilson sprida delar av deras budskap i er tidning.

Mvh
Lasse
Och god jul själv, förresten!

Svar från nämnde Mattsson:
Hej igen Lasse,

Jag ser nog inte Expressen som "…en plattform för hets mot islam", det finns rimligen inte någon svensk dagstidning som så tydligt tagit ställning för också muslimers rättigheter i Sverige. Det är heller ingen ny position, Expressen har – som jag skrev i bloggposten – alltid försvarat minoriteter. En gång i tiden var det kanske zigenare och nu är det kanske muslimer, exemplen är förstås fler. Men likväl: Expressens värderingar är väl kända.

Jag tycker inte att man ska underskatta det som du kallar för "generella formuleringar om tryckfrihet och pressetik". För mig är de i allra högsta grad relevanta. Jag är chefredaktör för en tidning som faktiskt har medarbetare som konfronterar kriminella, som skickar journalister till krigs- och katastrofområden, som har personal som hotas och lever med skyddade identiteter. Så för mig är tryckfrihet och viktighet viktiga saker.

Men: jag recenserar inte enskilda medarbetare, jag skulle aldrig kommentera såna resonemang externt. Det är, tror jag, en god princip att som chefredaktör inte recensera egna eller externa skribenter på det sättet.

Vänligen
Thomas Mattsson

Svar från och till Thomas

2010-12-20T00:52:00.001+01:00

Svar från Expressens Thomas Mattsson (ett svar som jag gissar att jag inte är den ende mottagaren av):

Hej Lasse,

Tack för ditt mejl. Sedan Expressen grundades 1944 har knappast någon svensk tidning så tydligt markerat sitt ställningstagande för demokrati och yttrandefrihet. Kampen mot nazismen, kampen mot apartheid, granskningen av nynazisterna, ställningstagandet mot SD… jag kan göra lista lång.

Men: en liberal tidning tillåter också andra åsikter än tidningens egna att föras fram, jag tror – som chefredaktör – att man ska vara mycket generös med detta. Jag vill inte läsa en tidning där all debatt, alla krönikor etc är i linje med chefredaktörens egen uppfattning.

Jag har kommenterat detta mer på min blogg där det näst senaste inlägget handlar om Ulf Nilson-krönikan och debatten därefter.

Vänligen
Thomas Mattsson

Svar till Expressens Thomas Mattsson:

Hej och tack för svar!

Jo, jag läste din blogg (efter det att jag skickat mitt mejl) och konstaterade att man inte kunde kommentera den, eftersom "tekniskt fel" hindrar en från att bli medlem på Expressen.

Att ni också tar ställning mot nazismen hindrar er alldeles uppenbarligen inte från att också agera plattform för islamofobi. Den paradoxen är liksom en del av det obegripliga i publiceringen av Nilsons lätt hatiska och renrasbiologiska krönika. Och det är den man skulle vilja att du förklarade. I lite mer utförliga ordalag än att man ska tillåta andra åsikter än chefredaktörens egna. Finns det ingen gräns för vilka åsikter man bör publicera? Inga åsikter som inte bör publiceras? Vilka åsikter i så fall? Inte Nilsons muslimhetsande oro för att pursvenskarna utplånar sig själva?

Det är klart att man inte behöver låta Sverigedemokraterna propagera i sin publikations valstuga, som du på bloggen framhäver att ni lät bli - när man istället avlönar en krönikör för att sprida deras budskap i själva publikationen, som förmodligen når långt fler människor än det som sägs i valstugan.

Hur kan ni göra det? Avlöna en sådan krönikör?
Det är det jag skulle vilja ha svar på.

(Du var inte sugen på att plocka in mig som ersättare - eller komplement - alltså...?)

Mvh
Lasse

Thomas Mattsson igen:
Hej!

Lasse Franck skriver:
konstaterade att man inte kunde kommentera den, eftersom "tekniskt fel" hindrar en från att bli medlem på Expressen.
Testa igen, eller testa från annan webbläsare. (Jag tror inte man ska ha Safari.) Jag har inte hört om tekniska problem i kväll.

Lasse Franck skriver:
Finns det ingen gräns för vilka åsikter man bör publicera?
Jodå. Ett generellt svar är förstås att innehållet bör vara inom ramen för "Etiska spelregler för press, TV och radio" samt inom ramen för Tryckfrihetsförordningen. Det är dock bedömningsfrågor hela tiden, så alla medier avstår sannolikt innehåll som egentligen hade kunnat publiceras – men å andra sidan publiceras också innehåll som senare fälls. Det är inte alltid så lätt att veta i förväg. Sen gör redaktionerna egna bedömningar, men de flesta försöker nog vara så öppna som möjligt för att låta det mesta få komma fram.

Nu måste jag göra klart dagens tidning!

God Jul!
Thomas Mattsson

Expressen hetsar och sprider sverigedemokratpropaganda

2010-12-19T15:23:00.002+01:00

Skickade just följande brev till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Alltså, den här obehagliga brunskjortan Ulf Nilson som ni betalar - varför i all världen gör ni det?
För att ni delar hans rasistiska värderingar? Eller för att ni tycker att det är uppiggande med en debatt med rasistiska förtecken? För att han är en så alldeles ovanligt begåvad skribent att det inte spelar någon roll att de åsikter han genom sina skrifter ger uttryck för är unknare än surströmming?

Jag förstår det inte.
Genom att ge honom fritt tillträde till era spalter låter ni en av landets största tidningar sprida ett hetsande och hatiskt budskap. Uppenbarligen har ni ingenting emot det. Vare sig budskapet i sig eller att bli förknippade med - till och med vara plattformen bakom - det.

Redan som barn fylldes jag av obehagskänslor när Nilson dök upp i Gomorron Sverige. Det hade väl med hans självgoda sätt att göra antar jag. Hur han tar på sig rollen som sanningssägare när han i själva verket bara ger uttryck för sin egen, mycket begränsade, bild av verkligheten.
Hans stilistik är i mitt tycke också tämligen begränsad och jag har svårt att se en enda anledning att arvodera honom för att författa något som helst.

Och nu borde han väl ändå ha passerat anständighetens gräns - också då det är en kvällstidning som tillåts rita den?
Med sin krönika i er tidning efter självmordsbomben i Stockholm.
"Det pågår ett krig i världen, ett krig som inte känner några gränser. Nämligen militanta islamisters krig mot alla oss som begår det - sett med deras ögon - ohyggliga brottet att inte tro på Allah. /---/ Vi, svenskarna, drar på oss hat genom vår, föralldel begränsade (cirka 500 man) insats i Afghanistan, men också genom att vara precis det vi är: inte speciellt religiösa men toleranta, hyfsat rationella och generellt sett hyggliga."
Jag delar inte Nilsons bild av verkligheten. Jag tycker inte att svenskarna är "generellt sett hyggliga" - det blir ju alldeles plågsamt uppenbart när en man som Nilson själv gör sig till vår talesman. Och jag är inte speciellt tolerant - jag tolererar till exempel inte att ett stort nyhetsmedium förmedlar den här typen av budskap.
Därför vill jag gärna veta hur ni resonerar när ni inte bara tolererar det, utan också uppmuntrar det och betalar för det.

Jag vill helst inte att ni kommer med några svepande formuleringar om yttrandefrihet och att ni är en tidning som ger krönikörerna "fritt spelrum" och där det är "högt i tak". Jag vill att ni förklarar hur ni resonerar kring just Nilson - vad som är hans styrkor och kvaliteter - och hur ni försvarar publiceringen av just hans ord. Om "kriget" mot oss "pursvenskar" till exempel:
"Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis 'den store satan', USA)."
Osmakligt är bara förnamnet.

Jag försörjer mig också som skribent. Ni kanske vill plocka in mig under ert höga tak och låta mig få fritt spelrum att i era spalter förklara krig mot exempelvis folkpartister, riksdagens mest solklara stolpskott Annelie Enochson och resten av journalistkåren?

Tacksam för svar.

Förra fredagen

2010-12-18T14:31:00.000+01:00

Lasse Franck

2010-12-11T13:10:00.000+01:00

Lasse Franck

Live på fredag: Rudvall & Franck

2010-12-08T16:06:00.001+01:00

Peter Rudvall och Lasse Franck fortsätter sitt samarbete efter framgångarna med kritikerrosade storshowen Franck & Rudvall On Ice.
När Rudvall tillsammans med sitt band på fredag (10 dec) intar scenen på House of Win-Win (Tredje Långgatan 13) värmer således Lasse Franck (utan band) upp publiken.
Och allt detta för det ruskigt rimliga priset sextio riksdaler.

Både Rudvall och Franck är i full färd med skivinspelningar och det finns anledning att hålla ögon och öron öppna. Släppfester och releasepartaj väntas inom en hyfsat snar framtid.
Och ta chansen att redan nu på fredag njuta av smakprov från de kommande albumen. Klockan 19.30 på House of Win-Win.

Katastrofzon Israel

2010-12-08T14:42:00.000+01:00

Branden i Israel verkar vara under kontroll men skördade drygt 40 människoliv på vägen.
- Det är en katastrof av en omfattning vi aldrig tidigare skådat, säger landets premiärminister Benjamin Netanyahu.
Och visst är det tragiskt.
Både att branden dödar och att premiärministern, som själv ligger bakom katastrofer som den israeliska muren, saknar både självinsikt och sinne för proportioner.

Färdig!

2010-12-08T10:02:00.001+01:00

Årets magasin är klart! Ligger hos tryckeriet och kommer i lådorna den 21e.
Jag passar på att pusta några timmar innan jag tar mig an kommande arbetsuppgifter.

Liten frukostrapport

2010-12-02T21:35:00.002+01:00

En liten rapport från ett frukostmöte nyligen.

Fredagsführer

2010-11-26T10:36:00.001+01:00

Säga vad man vill om Disney (och USA-propagandan i slutscenen hade ju gärna fått klippas bort) men den här kortfilmen från 1943 (vann det årets Academy Award för bästa animerade film) bjuder ändå på en hel del höjdpunkter... Och hitlerhälsningar...

Koreaner behöver också kramar

2010-11-25T12:29:00.001+01:00

Man undrar vad som händer i och mellan de båda koreanska länderna. Dagens Nyheter försöker lämna några svar.
Men de svarar inte på en fråga jag skulle vilja ha svar på: Är det en tillfällighet att den här upptrappningen äger rum bara ett par dagar efter det att Sverige pressat Nordkorea ekonomiskt?
Hur hänger allt ihop?

Den gamla vicepresidentkandidaten - numera thésörplaren - Sarah Palins uttalande kring det hela är väl annars det bästa hittills:
"Självklart måste vi stå sida vid sida med vår allierade Nordkorea".

Jo, det blir nog en amerikansk presidentkandidat av Palin. Och jo, visst behöver även Nordkoreaner kramar. Men vem vill ha just Palins?

Påminnelse

2010-11-23T14:58:00.002+01:00

Det är alltså så att det här måste ses. Jöns Jönssons tal i plenisalen - jösses...!

Kusin Dennis Dorsin

2010-11-18T09:45:00.001+01:00

Henrik Dorsin är min nya hjälte i livet. En fantastisk begåvning.

Kära män

2010-11-12T00:13:00.005+01:00

Det finns nästan ingenting som slår det.
Att så här års - när man alltid funderar över att emigrera - efter några jobbiga dagar, där man plågats av och irriterat sig på en massa män - självupptagna, högljudda och respektlösa sådana - kliva ner i källaren som tillhör Bongo Recordings för att översköljas av ljuv musik - musik som man själv har varit med och skapat, men som andra - helt fantastiska män - har arbetat vidare med och utvecklat så att den låter helt överväldigande bra.

Att inse att man varit med och gjort någonting som är sanslöst bra. Att inse att andra, superbegåvade, personer tycker tillräckligt bra om det man gjort och gör för att hjälpa till med att få det många, många gånger bättre.
Att ingå i en kollektiv och kreativ process som är fantastisk i sig och som leder fram till ett slutmål som vida överträffar det man föreställde sig när man började.

Att sitta där på källargolvet och översköljas av ett magiskt vackert ljudlandskap.

Kalle och jag kom till studion för att lägga de sista körerna på plattan. Det gjorde vi, tillsammans med Pär. Bara två låtar kvar som behövde körsång.
Efter lunch kom den supermysige, begåvade och genomtrevlige Per Umaerus förbi - så han fick också vara med. Pär och Per blev till en Disneydröm.
Och därmed var de sista inspelningarna gjorda.

Vi lät oss också inspireras av den fenomenale kroppsmusikern Gerry Phillips:

Nu återstår en mängd arbete för vår redan hårt arbetande producent - han måste vara landets bästa - som ska mixa alltsammans. Välja bort, välja nivåer, välja effekter...
Och sedan är det klart!
Så långt i alla fall. Återstår att göra ett omslag, trycka och nå ut...

Förutsättningarna borde vara goda med ett grundmaterial av den här kvaliteten. Jag är så fantastiskt tacksam över att Håkan och Pär, Kalle och Jonas har gjort det här så in i h-e bra.
Över att ha möjligheten att sitta där på golvet och kliva in i den ljudvärld de har skapat.

Nu kan jag ta en hel hög dåliga dagar till. Kan ta en hel hop svinaktiga män.
Mina män är nämligen helt fantastiska. Som vet hur man angör en skiva. Och konsoliderar den. Gosegrisar.

Familjeterapi

2010-11-10T09:43:00.000+01:00

Möter en rådjursfamilj på väg till morgonens spårvagn. Piggar upp och är på något vis trösterikt, utan att jag begriper varför. Skönt.

Mossad + Säpo = Kärlek

2010-11-09T10:16:00.001+01:00

Inte helt oväntat.
Säpo hjälper Israel att övervaka hemska svenska medborgare som kan tänkas motarbeta israeliska intressen.

Varför skulle vi avbryta samarbetet vid schlagerfestivaler och påhittade europeiska idrottsutbyten? Sverige kanske kan sponsra muren därnere också - hjälpa de stackars israelerna att spärra in andra klassens människor, palestinier, i ett gigantiskt utomhusfängelse?
Skicka Carl Bildt och Säpochefen till Netanyahu, Liebermann och Mossad. Av den israeliska säkerhetstjänsten har vi mycket att lära. Den är en av världens mest effektiva.
Och livsfarliga.

Olja tenderar att klibba ner omgivningen

2010-11-05T21:06:00.002+01:00

Visst är det tjatigt - men varför slutar vår statsminister inte att välja företrädare bland de synnerligen olämpade då?

Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.

Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.

Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?

Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.

Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?

Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.

Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!

Vilket är bäst - brett eller rätt?

2010-11-04T15:51:00.001+01:00

Att miljöpartiet är ideologiskt opålitliga och kan tänka sig att liera sig med såväl borgare som med de röda partier de påstod sig gå till val med förvånar mig inte ett dugg.
Men vad tusan har det tagit åt sossarna?
Alltså, att de hela tiden trippar högerut är ju ingenting nytt. Men att gå så långt som att direkt efter valet bilda nya allianser - där man byter ut vänsterpartiet mot regeringspartierna, med moderaterna i spetsen - är väl några steg för mycket? Särskilt när man i samma ögonblick som man fattar uppgörelsen med Reinfeldt bryter det vallöfte man gav väljarna inför valet.
Jag hoppas verkligen att det blir det självmål det borde bli och att de socialdemokratiska väljarna känner sig så svikna som de borde känna sig och slutar rösta på lurendrejarna.

Och vad har Sahlin och hennes polare för försvar att komma med?
- När vi ber svenska män och kvinnor att riskera livet i internationella insatser - då ska det vara en bred uppställning, brett över blockgränsen, säger Sahlin.
Men varför då? Varför ska det vara brett? Tycker man att det känns bättre att riskera livet för det? Varför struntar man inte i att be folk att riskera livet istället - låter borgarna göra det själva och lämnar dem med ansvaret? Tycker sossarna att det är viktigare att det är brett än rätt?
Plötsligt är det skit samma att man lovade att börja ta hem trupperna nästa år. Det var före valet.
- Vi förlorade valet, upprepar Mona Sahlin om och om igen. (Det är oklart vem det är hon försöker övertyga om det - sig själv eller någon annan. De flesta vet hur det gick i valet.)
Och förlorar man byter man tydligen politik.
Moderaterna blev det nya arbetarpartiet. Kanske kan sossarna bli det nya stockkonservativa högerpartiet, för de rika och krigshetsande?

Helt klart är i alla fall att vänsterpartiet är det enda partiet som har hedern i behåll.
Och att Sverige inte kommer att kunna fira tvåhundraårsjubileum som ett land utan krigsinblandning 2014. Det hade vi kunnat göra om vänsterpartiet hade fått bestämma. Om våra politiker gav fan i att be svenska män och kvinnor att riskera livet i Afghanistan. Brett eller inte.

Girighet varar längst

2010-10-07T10:49:00.004+02:00

Åtminstone i de nya moderaternas nya Sverige.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.

Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.

Kanelkultur

2010-10-05T09:30:00.001+02:00

Det var kanelbullens dag igår. Vem har hittat på den? Jerkstrand och Dahl och dom, antagligen. Och visst, de kan väl få ha sina påhitt. De får gärna fira havreflarnets helg vad mig anbelangar - så länge de ger fan i att blanda in mig. Men det gör de inte. De har mängder av allierade. I mediavärlden och till och med i skolväsendet. Vad har kanelbullens dag i skolan att göra? Mer än att förvandla mig till den elake fadern om jag inte snällt lommar iväg och köper bullar efter middagen.

I dessa dagar kan man ju inte heller låta bli att fundera över vad som händer med den här typen av dagar om Sverigedemokraterna får vara med och bestämma. De vill ju inte stötta kultur som kan vara provocerande, hävdar de. Jag blir provocerad av kanelbullens dag.

SD vill också uteslutande stötta svensk kultur. Kanelbullen är kanske svensk. Men den elfte september lever farligt (kebabens dag). Och hur blir det med våffeldagen? Femtonde oktober kommer väl också att avskaffas (fetaostens dag). Och så mycket mer än äpple och päron kan det hädanefter inte bli fråga om den sjätte juni (fruktens dag). (Kan bli lite surt bara. De svenska sorterna mognar ju inte förrän på hösten.)
Allra mest spännande är kanske trots allt hur Sverigedemokraterna ställer sig till den elfte maj (negerbollens dag)...

Docenter på teatern

2010-10-02T15:47:00.000+02:00

Det kan bli en bra kväll. På Göteborgs stadsteater intar Docenterna scenen i foajébaren.

Kvällsaktivitet

2010-09-30T14:43:00.000+02:00

Den som är i Göteborg och inte har någonting för sig ikväll bör överväga att ta sig till Nefertiti för att se och höra Stefan Sundström med band.

Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland

2010-09-29T11:50:00.001+02:00

Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.

Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.

Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.

Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.

Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.

"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."

Sköning

2010-09-29T09:26:00.001+02:00

Vad gör Sverigedemokraterna här? Tar våra jobb och våra kvinnor.

2010-09-27T10:15:00.000+02:00

Fin krönika av min gamle kollega Henrik Wallgren i GP.

Tutu talar ut - uppmuntrar till bojkott av Israel

2010-09-26T16:00:00.001+02:00

Ärkebiskop Desmond Tutu, som själv upplevt apartheid-regimen i Sydafrika och omvärldens bojkott av hans land, uttalar sitt stöd för en bojkott av Israel. Universitetet i Johannesburg ska i dagarna ta ställning till huruvida det ska avbryta sitt samarbete med Ben Gurion-universitetet i Israel.

Tutu hoppas att det sydafrikanska universitetet kommer att klippa förbindelserna. Så att framtidens palestinska Mandelas och Tutus, precis som Sydafrikas, kan få en chans att bli gäst- och hedersprofessorer vid universitet runtom i världen.

The issue of a principled commitment to justice lies at the heart of responses to the suffering of the Palestinian people and it is the absence of such a commitment that enables many to turn a blind eye to it.

Consider for a moment the numerous honorary doctorates that Nelson Mandela and I have received from universities across the globe. During the years of apartheid many of these same universities denied tenure to faculty who were "too political" because of their commitment to the struggle against apartheid. They refused to divest from South Africa because "it will hurt the blacks" (investing in apartheid South Africa was not seen as a political act; divesting was).
Let this inconsistency please not be the case with support for the Palestinians in their struggle against occupation.

I never tire of speaking about the very deep distress in my visits to the Holy Land; they remind me so much of what happened to us black people in South Africa. I have seen the humiliation of the Palestinians at checkpoints and roadblocks, suffering like we did when young white police officers prevented us from moving about. My heart aches. I say, "Why are our memories so short?" Have our Jewish sisters and brothers forgotten their own previous humiliation? Have they forgotten the collective punishment, the home demolitions, in their own history so soon?
Have they turned their backs on their profound and noble religious traditions? Have they forgotten that God cares deeply about all the downtrodden?

Together with the peace-loving peoples of this Earth, I condemn any form of violence - but surely we must recognise that people caged in, starved and stripped of their essential material and political rights must resist their Pharaoh? Surely resistance also makes us human? Palestinians have chosen, like we did, the nonviolent tools of boycott, divestment and sanctions.

South African universities with their own long and complex histories of both support for apartheid and resistance to it should know something about the value of this nonviolent option.
The University of Johannesburg has a chance to do the right thing, at a time when it is unsexy. I have time and time again said that we do not want to hurt the Jewish people gratuitously and, despite our deep responsibility to honour the memory of the Holocaust and to ensure it never happens again (to anyone), this must not allow us to turn a blind eye to the suffering of Palestinians today.

I support the petition by some of the most prominent South African academics who call on the University of Johannesburg to terminate its agreement with Ben-Gurion University in Israel (BGU). These petitioners note that: "All scholarly work takes place within larger social contexts - particularly in institutions committed to social transformation. South African institutions are under an obligation to revisit relationships forged during the apartheid era with other institutions that turned a blind eye to racial oppression in the name of 'purely scholarly' or 'scientific work'." It can never be business as usual.

Israeli Universities are an intimate part of the Israeli regime, by active choice. While Palestinians are not able to access universities and schools, Israeli universities produce the research, technology, arguments and leaders for maintaining the occupation. BGU is no exception. By maintaining links to both the Israeli defence forces and the arms industry, BGU structurally supports and facilitates the Israeli occupation. For example, BGU offers a fast-tracked programme of training to Israeli Air Force pilots.

In the past few years, we have been watching with delight UJ's transformation from the Rand Afrikaans University, with all its scientific achievements but also ugly ideological commitments. We look forward to an ongoing principled transformation. We don't want UJ to wait until others' victories have been achieved before offering honorary doctorates to the Palestinian Mandelas or Tutus in 20 years' time.

Regeringsformen rimmar inte riktigt med Alliansen

2010-09-24T13:45:00.001+02:00

Såhär lyder 7 §, 3 kap i Regeringsformen - en av våra grundlagar:

Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Alliansen uppträdde under just den särskilda beteckningen i både årets och 2006 års val. Och skulle därmed vara ett parti.
Konstigt då att Alliansen inte var valbar, att det inte fanns några röstsedlar märkta med Alliansens namn och att de inte hade nominerat medlemmar för att ta plats i riksdagen.

Hur fäller man fyra stora politiska partier när de bryter mot grundlagen?

Nya lagar

2010-09-21T09:42:00.001+02:00

Jag skulle gärna se några nya lagar införda.

För det första delar jag uppfattningen att opinionsmätningar borde förbjudas under valrörelsen - även om jag inser att de blir svåra att undvika i praktiken. Men att till exempel moderater i god tid kan se att de blir tvungna att stödrösta in kristdemokrater och centerpartister för att kunna säkra regeringsmakten är inte bra. Meningen är att man ska rösta på det parti man sympatiserar mest med. Inte det som är mest taktiskt riktigt i ett visst givet läge.

Dessutom skulle jag vilja att man förbjöd allianser mellan partier. Det är partier som bildas, utformar sina program, ställer upp i val och får väljarnas röster. Först därefter ska regeringar bildas.
Om flera partier går till val gemensamt försvinner poängen med att de är flera partier. Då bör de istället bilda ett nytt parti som väljarna kan rösta på. "Rösta på alliansen", har vi blivit uppmanade hela valrörelsen. Men hur då? Ingen kan rösta på den borgerliga alliansen eller på den rödgröna. Man kan bara rösta på partier - och det är så det ska vara.

För övrigt noterar man att det var först efter det att vallokalerna stängdes som debatten blev så engagerad och intressant som man skulle velat att den var för flera månader sedan.
Som en följd just av block- och allianspolitiken. Bort med den.

Valsystemet skulle kanske också behöva uppdateras lite. Vi minns ju hur mycket skit vi kastade på USA år 2000 - då Gore fick fler röster än Bush men ändå inte blev president. Exakt samma sak kan alltså hända här. Fler utjämningsmandat, ett flexibelt parlament à la Tyskland - där man skulle kunna gå upp till 351 eller 353 riksdagsledamöter för att få antalet proportionerligt till rösterna - eller större valkretsar är tänkbara lösningar.
Om man nu överhuvudtaget tror på parlamentarismen (eller demokratin) längre...

Hej sverigedemokrat!

2010-09-20T22:33:00.000+02:00

När de som blir invalda fungerar såhär undrar man lite grand hur de som röstar in dem ser ut...

Nyval eller exil

2010-09-20T09:52:00.002+02:00

Era popcorn! Det är det här ni har röstat fram:

Plus invandrarhatarna i Sverigedemokraterna.

Inget av de två tydliga regeringsalternativen, som vi nu har blivit matade med till kväljningsgränsen, fick majoritet. Och inget av dem vill samarbeta på minsta lilla vis med Sverigedemokraterna.
Så nu talar ett av de tydliga regeringsalternativen - Alliansen - om att istället inleda ett samarbete med en tredjedel av det andra tydliga regeringsalternativet. Tydligt? Knappast. Och det var, som politikerna själva sagt till leda, inte det valet vi ställdes inför.

Det är lika bra att utlysa nyval med en gång. Vi hade två alternativ - inget lyckades. Gör om, gör rätt.

Vi behöver också isolera Grästorp. Där kom renodlat nazistiska partiet Nationalsocialistisk Front, eller Svenskarnas parti som de nuförtiden kallar sig, in i kommunfullmäktige. Inte så mysigt.

Och Skåne. Kan vi inte auktionera bort Skåne till högstbjudande?

2010-09-18T22:38:00.000+02:00

KD = SD+

2010-09-18T19:54:00.000+02:00

Ett sista inlägg bara, innan jag promenerar till valurnan imorgon.

De här Kristdemokraterna verkar bestå av vettvillingar.

Synen på våra invandrare är ju värre på den valaffischen än på Sverigedemokraternas. De duger till att baka pizza. Och att ta hand om farmor, som det står på en annan affisch. Men ingenting annat.

Och medan alla partikamrater verkar ta avstånd Annelie Enochson, den allra främsta vettvillingen på våra riksdagslistor, har den här kampanjen fått stöd av både partiledare Göran Hägglund och Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen. Den tar upp ett viktigt perspektiv på invandringen, tycker de.

Vi har alltså tre främlingsfientliga partier kring fyraprocentsspärren - FP, KD och SD.

Låt oss hoppas att inget av dem får vara med och bestämma.

Blockbesiktning

2010-09-15T22:31:00.001+02:00

Årets valrörelse är naturligtvis lika viktig som alla valårs. Tyvärr är den tråkigare. Jag tror att det i hög utsträckning beror på blockpolitiken. I årets valrörelse framställs det inte som om vi har sju eller fler alternativ. Det verkar som om vi bara har två. Vi väljer mellan en borgerlig allians och en rödgrön.

Det är synd. Vi har plötsligt två statsministerkandidater som debatterar mot varandra. Liksom i USA, där alternativen också i praktiken bara är två. Tydligen skulle Mona Sahlin bli statsminister även om Vänsterpartiet fick fler röster än Socialdemokraterna, Reinfeldt oavsett om Moderaterna blev omsprungna av Centerpartiet eller ej.
Att partierna redan från början gjort upp om hur regeringar ska bildas - oavsett hur väljarnas röster fördelar sig - gör också att ingen vågar sticka ut. Ingen vågar tala om att de egentligen tycker någonting annat än sina allierade, att deras åsikter i vissa frågor fått stå tillbaka för överenskommelsen med kompispartierna. Tänker de slåss för sådana frågor ändå? Det kan de inte stå och bråka om inför TV-kamerorna - då framstår de inte som ett "trovärdigt regeringsalternativ" av någon anledning.

Vore det inte mycket trovärdigare om de faktiskt stod upp för och försvarade det partiprogram som partiets medlemmar röstat fram på kongresserna?

Nu är det som det är. Vi väljer mellan två regeringsalternativ. Och då är valet löjligt enkelt.

Besiktning
Häromsistens var jag med min bil på besiktning. På Bilprovningen. Den där svenska staten är majoritetsägare. Innan jag åkte dit fick jag ett brev därifrån, där det påpekades att det numera - som en följd av avreglering - finns privata alternativ.
Verkar det smart? En verksamhet som är till för att säkerställa säkerheten på svenska fordon ska kunna drivas av vem som helst som har råd att starta en sådan. Och som vill gå med vinst. Genom att hinna med så många besiktningar som möjligt och genom att ha så få utgifter (till underhåll av maskiner och utrustning och vad det nu kan vara) som möjligt.

Hur många Estoniakatastrofer får vi om Sjöfartsverkets verksamhet också privatiseras? Och hur hade den privata ägarens ansvar sett ut? Hur många fler bilolyckor får vi som en följd av den här avregleringen? Ska medborgarna efter ett haveri kunna stämma den som besiktigat deras bil?

Vi härmar USA. Där kan man stämma vem som helst för vad som helst. Där måste den som tillverkat ett strykjärn förse det med information om att det inte ska användas som analplugg för att undvika att bli skadeståndsskyldig när någon bränt arslet av sig. Där måste man betala för sjukvård och där är bildningsnivån lägre än här i Norden - trots eller på grund av alla fina privatskolor.
USA är ingen bra förebild. USA är ingenting att härma eller ta efter.

På söndag ska vi äga!
Men det är det den borgerliga alliansen gör. Och det är det som är den alldeles avgörande och absolut viktigaste skillnaden mellan det rödgröna och det blåbruna blocket. Borgarna vill sälja ut Sverige. Och vi vet ju alla hur fantastiskt mycket bättre det har blivit på de områden där staten redan sålt och privatiserat verksamheten. Hur mycket lyckligare är vi inte sedan vi fått mängder av telefonoperatörer att välja på, får telefonsamtal från alla deras försäljare och blir attackerade på stan med erbjudanden från alla håll? Hur mycket billigare har inte elen blivit sedan det oräkneliga antalet elleverantörer tog över? Hur lattjo är det inte att själv få kontrollera sina utgifter på områdena genom att lägga några kvällar på att besöka alla deras hemsidor och analysera alla deras alternativ?

Äldreomsorgen, vårdcentralerna, apoteken... Är det verkligen bättre med alla alternativ? Är det bättre att religiösa rörelser av olika slag kan bestämma hur undervisningen i deras alldeles egna privata grundskolor ska se ut - skolor där eleverna knappast själva fattar beslut om att gå.

Självfallet är det inte det. Ingen tjänar på det - förutom det fåtal som kommer att driva de elbolag eller skolor som blir framgångsrika.
Kolla bara på Island, som drev kapitalismen så hårt det gick och sålde hela landet. Är islänningarna lyckligare och tryggare nu?

Det är såhär enkelt, för att tala med Stellan Skarsgård: Ska Sverige äga eller ska Sverige ägas?

Statsministercitat

2010-09-15T18:15:00.002+02:00

Vilken svensk statsminister står bakom följande citat:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”

Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.

De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.

Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)

Viktiga veckan

2010-09-15T17:38:00.002+02:00

Den viktiga veckan är här.
Det är nu det gäller.
Att rösta rätt.

Ni vet vad det innebär?

Att INTE rösta på främlingsfientliga partier som tror att Sverige och svenskarna blir och mår sämre av att människor med en annan religion och kultur än den kristna och svenska vistas här - Sverigedemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Folkpartiet visar upp sig på mässan Expo Norr under parollen "Nej till hedersvåld och kvinnoförakt". Likheterna med Sverigedemokraterna är slående.

Att INTE rösta på peroner som tror att de är övermänniskor, att de står över både lagen och alla oss andra, och som beter sig som Robin Hood fast tvärtom - Moderaterna.

Att INTE rösta på partier som vill ta Sverige tillbaka till den tid då pigor och drängar servade godsägarna och då anställningstrygghet var någonting man knappt ens drömde om - Centerpartiet.

Att INTE rösta på Alliansen, helt enkelt.

Galning i topp på KD:s lista

2010-09-14T21:09:00.001+02:00

Jag har sagt det förut och igen och jag säger det en gång till: Hon är galen.

Ändå vill Kristdemokraterna absolut se henne i riksdagen. Så gärna att de sätter upp henne som andra namn på riksdagslistan i den del av landet där jag bor. Hon är den kvinna de helst av alla vill ska bestämma över oss andra.

Trots att partiledningen officiellt inte håller med henne, trots att hennes partikamrater i valstugorna tar avstånd från henne, trots att hon inte kan göra rätt på egen hand utan att bli tillrättavisad från högre ort.

Det verkar vara förenat med oöverstigliga risker att rösta på Kristdemokraterna. Ni som funderat över att göra det - tänk om.
Vem vet hur många fler galenpannor de nominerat på sina listor?

Gråt allians av vårt hat

2010-09-10T12:56:00.001+02:00

Gråt Allians Av Vårt Hat

Vänd tillbaks
Från borgerlig politik till det välfärdssamhälle som vi byggde åt envar
Vänd tillbaks
Låt ej alliansen ödelägga allt det som vi har kämpat för att alla ska ha
Vänd tillbaks
Barnomsorg, skyddsnät, folkbildning, A-kassa, solidaritet för fan
Vänd tillbaks
Innan skit-Försäkringskassan gasar alla sjuka, skickar resten på en kurs i Gulag
Vänd tillbaks, Sverige
Inte för att vi har nån nation
Vänd tillbaks, Sverige
Reinfeldt ger mig en djup depression

Vakna upp
Arbetarklassen framför platt-tv:n som serverar plastdrömmar från USA
Vakna upp
Extreme makeover vore bra om den gav oss rätten till vårt arbetes frukt
Vakna upp
Ur löneslaveri, av vår tid och kropp och arbetskraft stjäler arbetsköparen profit
Vakna upp
Börja tala sanning för ett arbetarparti kommer dom aldrig någonsin att kunna bli
Vakna upp, folket
Genomskåda lögnen i vår tid
Vakna upp, folket
Inte fyra år till utan strid

Nej, nu röstar vi på rött
Och kanske rödgrönt eller rosa
Inte på nåt borgar-as
Till och med sossepacket är bättre
Synd med denna tvåblocksmodell
Men om vi verkligen ska ha det som i USA
Så tycker jag att Gudrun Schyman ska va president
Ja, hon är nog den som är mest kompetent
Men drömmen är ändå en sann demokrati
Som betyder folkstyre, därav anarki
Inte makt till de få
Men bröd och frihet delat jämt
Allt åt alla permanent

Men hur kan det bli vår verklighet
Intersektionellt och konkret
När machovänstern
Tågar i straighta led

Och revolutionens förtrupp är
En köttätande vit heterohop
Ingen som förstår
Att allting hänger ihop

Gråt inte mera
Åt alla dom drömmarna som dog
Organisera
Vi är jävligt många som fått nog

Och vi tänker inte stå kvar
I förtvivlan över valet
Vi har analysen klar
Världen styrs av kapitalet
Och vi vägrar att leva på knä
För vi vill mycket mer
Tillsammans har vi styrka nog att krossa varje norm
Att rädda livet som förtvinar i varuform
Vi sprider våra kamper och möts i enat hat
Vi tar ingen gisslan när vi störtar er stat
Vi kommer segra till slut
Och folket brister ut i dans
Farväl nu, jävla allians

Ja, så kan det bli vår verklighet
Intersektionellt och konkret
När alla har fått
Syn på sin identitet

Och när våra röster träder fram
Som ekon av de tystades rop
När alla förstått
Att allting hänger ihop

Gråt allians av vårt hat
Text: Anna Bjereld, Lasse Långström, Mats Råsmark

Det är ju fullständigt genialt.
Eller, faktiskt inte fullständigt.
Det är väldigt synd att de missuppfattat det där med Schyman.
Hon är inte den som är mest kompetent.
Dessutom är en röst på Feministiskt Initiativ med stor säkerhet en bortkastad röst. FI kommer förmodligen inte in i riksdagen och skulle det visa sig att alliansen vinner, men att det rödgröna blocket hade vunnit om de bara hade fått också FI:s röster har man genom att rösta på FI spelat alliansen rätt i händerna.

Trist alltså med den felaktiga slutsatsen mitt i en i alla andra stycken utomordentligt välkompenerad och enormt uppiggande historia.

¡Los genios!

2010-09-08T14:37:00.001+02:00

Genierna bakom det som kommer att bli decenniets svenska skiva:

Stoppa matchen!

2010-09-03T13:39:00.004+02:00

Idag spelar Sveriges U21-landslag i fotboll EM-kval.
Under idrottens paroll "allas rätt att vara med" möter de en nation som murat in ett annat folk.
Israel borde inte få vara med i EM.

(Israel ligger, som de flesta känner till, i Asien. De asiatiska sammanslutningarna vill inte ha med Israel i sina mästerskap - eftersom staten bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Av någon anledning välkomnar Europa då istället den asiatiska nationen för att tävla om titeln som europeisk mästare. Vi borde i konsekvensens namn bjuda in Libyen, Nordkorea, Somalia, Cuba, Burma, Sudan, Turkmenistan och Ekvatorialguinea - som också kan tänkas ha lite problem på sina respektive hemmaplaner. Varför skulle inte de kunna bli europeiska mästare?)

Och Sverige borde inte spela mot Israel.

Apartheidsystemet i Sydafrika föll samman. Inte minst tack vare den totalbojkott som genomfördes av omvärlden.
"Demokrati och delaktighet" är en annan av RF:s paroller.
Sverige har möjligheten att stå upp för den på riktigt, genom att vägra idrottsutbyte med Israel till dess att ockupationen av Palestina har upphört, blockaden av Gaza är hävd, palestinierna fått rätt att återvända hem och muren är riven.

Klockan 16.30 samlas ett antal organisationer vid Nya gamla Ullevi under parollen "Stoppa matchen!" - vilket naturligtvis är omöjligt just den här gången, men inte nödvändigtvis nästa. Och det är aldrig fel att ta ställning - för demokrati och delaktighet, för allas rätt att vara med.

2010-09-02T22:32:00.001+02:00

Nja...

2010-09-02T14:38:00.001+02:00

Här lyckas väl statsministern sådär...
Har extremt svårt för Ring P1, blir alltid nedstämd av att höra hur många idiotiska åsikter det finns i landet. Men denna Aspenlind verkar slå de flesta av de nuvarande ministrarna på fingrarna.

Framtidens melodi

2010-09-01T16:21:00.002+02:00

Igår var jag korkat trött. Hade bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt. Men just när jag smällde igen datorn för dagen började en film på TV.
Apparaten stod annars bara på och surrade, efter utfrågning av KD:s Göran Hägglund och nyhetssändningar. Som mest var ett irriterande bakgrundsljud, det också.

(Apropå KD var jag just inne i deras valstuga vid Kungsportsplatsen. På utsidan sitter affischer av ett ansikte med texten "Kryssa Annelie Enochson". "Jag ser att ni tycker att man ska kryssa Annelie Enochson", sade jag. "Nja, det är ju Annelie själv som kör en kampanj", svarade mannen i den brungröna kavajen. "Jaha ja. Men vad tycker ni andra om det då? Hon gjorde ju några rätt sköna uttalanden i samband med Ship to Gaza". "Du tycker det ja...?" "Nej. Jag tycker att hon var helt slut i huvudet." "Då är vi överens på den punkten i alla fall", svarade mannen i den brungröna kavajen.)

Filmens inledande konversationer lockade till sig min uppmärksamhet. Och sedan kunde jag inte sluta titta. Det blev ingen tidig kväll igår heller, men det var det värt.
Framtidens melodi är en fantastisk historia. Så väl gestaltad, regisserad och filmad att man nästan hela vägen fram till eftertexterna är osäker på om det är en dokumentär eller en spelfilm man ser.
Den ingår i SVT:s satsning på svensk independentfilm, Frizon 2010, och det är just när sådant dyker upp i rutan som man förstår vad public service är till för. Utan en statligt finansierad TV hade vi aldrig fått se sådant här. Jag är mycket glad att jag fick göra det.

Bongo

2010-08-31T10:25:00.000+02:00

Idag fortsätter arbetet i studion.

Käre Sven-Otto!

2010-08-28T15:23:00.000+02:00

Utmärkt krönika i ETC, som har en del gemensamt med några av mina tidigare inlägg här på bloggen (Vet hut...).

Fräscht

2010-08-28T11:21:00.013+02:00

Den som lägger sin röst på det här jävla Ku Klux Klan-partiet har inte fattat någonting.

Geni

2010-08-26T14:56:00.001+02:00

Så var man ett par tusenlappar fattigare. Men det kan det nog vara värt.

"Tidigare har showens produktion varit alldeles för stor för att tas på turné världen över, men med nya arenor och ny teknologi har dilemmat löst sig och nu, efter månader av grundlig planering, har Waters uppdaterat både känslan och det visuella i showen för att garantera att det överensstämmer med den bländande extravaganta intrycket som The Wall live en gång blev så legendariskt för.
Genom detta tillåts alltså ännu en generation att inspireras av den lika grandiosa som hisnande audiovisuella upplevelsen. Showen inleds med att muren rivs och under föreställningens första del byggs den upp igen, block för block. Under showens sista del står muren helt färdigbyggd. Roger Waters har till showen tagit fram en dynamisk ny videografik och illustrerande bilder som projiceras på muren som håller de gigantiska måtten av 743 kvadratmeter .
Showen innehåller grandiosa specialeffekter som till exempel Gerald Scarfes originalillustrationer, ett kraschande flygplan, kvadrofoniskt ljud, pyroteknik, ”spot pods”, gigantiska uppblåsbara figurer, projektioner, videoprojektioner och en rad andra fulländade effekter.
Roger Waters band på turnén består av Dave Kilminster (gitarr), Snowy White (gitarr), G. E. Smith (gitarr) Jon Carin (keyboard), Harry Waters (keyboard), Graham Broad (trummor), Robbie Wyckoff, Jon Joyce (sång), Michael Lennon (sång), Mark Lennon (sång) och Kipp Lennon (sång)."

"Will the technologies of communication in our culture, serve to enlighten us and help us to understand one another better, or will they deceive us and keep us apart?
There is a lot of commercial clutter on the net, and a lot of propaganda, but I have a sense that just beneath the surface understanding is gaining ground. We just have to keep blogging, keep twittering, keep communicating, keep sharing ideas.
In some quarters, among the chattering classes, there exists a cynical view that human beings as a collective are incapable of developing more ‘humane’ ie, kinder, more generous, more cooperative, more empathetic relationships with one another.
I disagree.
In my view it is too early in our story to leap to such a conclusion, we are after all a very young species.
I believe we have at least a chance to aspire to something better than the dog eat dog ritual slaughter that is our current response to our institutionalized fear of each other.
I feel it is my responsibility as an artist to express my, albeit guarded, optimism, and encourage others to do the same. To quote the great man, 'You may say that I’m a dreamer, but I’m not the only one.'"

Roger Waters. Han är en fin man.

25th May 2010
"Over the new year 2009-2010, an international group of 1500 men and women from 42 nations went to Egypt to join a Freedom March to Gaza. They did this to protest the current blockade of Gaza. To protest the fact that the people of Gaza live in a virtual prison. To protest the fact that a year after the terror attack by Israeli armed forces destroyed most of their homes, hospitals, schools, and other public buildings, they have no possibility to rebuild because their borders are closed. The would be Freedom Marchers wanted to peacefully draw attention to the predicament of the Palestinian population of Gaza. The Egyptian government, (funded to the tune of $2.1 billion a year, by us, the US tax payers), would not allow the marchers to approach Gaza. How lame is that? And how predictable! I live in the USA and during this time Dec 25th 2009-Jan3rd 2010 I saw no reference to Gaza or the Freedom March or the multi national protesters gathered there. Anyway I was moved, in the circumstances, to record a new version of " We shall overcome". It seems appropriate.
Roger Waters

Many thanks to G.E Smith: lead guitar and Thor Jonsson, drum programming and whatever. Thanks guys!!!

PS. 3rd June 2010
And now piracy!!!!!!!"

Var har jag varit? En bisarr flygtur.

2010-08-25T14:22:00.000+02:00

I måndags skulle jag, under den senare delen av eftermiddagen, ta ett flyg från Ljubljana till Frankfurt. Där skulle jag vänta i tre timmar på min anslutande flight till Göteborg, och jag skulle vara hemma strax före midnatt. Så blev det inte riktigt.

Vi var en smula försenade när vi lämnade Ljubljana. Inte tillräckligt mycket för att det skulle vara irriterande. Men av någon anledning flög vi längre tid än beräknat innan vi landade. Det var nu mörkt ute och genom flygplansfönstren syntes bara landningsbanans lampor. Jag slog på min mobiltelefon. Svarade på några sms som kommit in. Fick ett telefonsamtal. En flygvärdinna kom sättande och uppmanade mig bestämt att stänga av telefonen. Jag gjorde det. Sedan hände ingenting. På en ganska god stund.

Där satt vi, på marken, instängda i ett flygplan. Planet var fullt av passagerare och efter en stund började det kännas ganska absurt. Jag tryckte på den lilla knappen ovanför sätet så att det plingade till och en flygvärdinna dök upp.
- Ursäkta, men vad är det som händer? Varför sitter vi bara här?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Tillbaka?! Var är han?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Men någon information kan ni kanske ge oss?
- Det får kaptenen göra nära han kommer tillbaka.

Jag kände hur allt mitt tålamod lämnade kroppen på ett ögonblick och hur jag förvandlades till en mardrömspassagerare. Jag lät inte flygvärdinnorna vara många sekunder. Tryckte ideligen på min lilla knapp så att det plingade hej vilt i planet, skällde på och hånade flygvärdinnorna. Eller "the demo-girls", som jag nu gått över till att kalla dem eftersom de bar på små demo-kit med syrgasmasker och sådant där.
Intill mig satt en handbollsspelare från det tyska juniorlandslaget. Han och hans lagkamrater och deras coacher hängde på mina protestaktioner, vi startade allsång och stod i. Jag beställde en gratis öl varje gång flygvärdinnan behagade besvara något av alla mina plinganden. Samtidigt som jag förklarade för henne att hon säkert insåg att jag inte skulle bli mindre tjatig om hon fortsatte att servera mig öl.

Den sistnämnda strategin var inte helt lyckad. Det visade sig, när jag hunnit med några pilsner, att man inte fick besöka toaletterna. Trots att vi stod still på marken. Mitt humör blev inte direkt bättre av den upplysningen.

Efter sisådär två timmar hade kaptenen tydligen kommit tillbaka. Plötsligt hördes hans röst i högtalarna:
- Please, fasten your seatbelts and get ready for take-off.
Men vad fan nu? Var vi alltså inte i Frankfurt?
Nej, uppenbarligen inte. Där landade vi nämligen efter ytterligare en timmes flygning.
Trots alla mina plinganden fick vi ingen som helst information om var vi nyss hade varit eller varför vi hade landat där.

Då vi landade i Frankfurt hade avgångstiden redan passerat för mitt plan till Göteborg. Dessbättre hade min fru följt med i tiderna för de aktuella flighterna på nätet och kunde, när det faktiskt blev tillåtet att slå på sin telefon, upplysa mig om att också planet till Göteborg var försenat och att jag kunde hinna med det om jag sprang till gate B7. Det gjorde jag. Där stod en hetsig man.
- To Gothenburg? Hurry, hurry, hurry! You are the last one!
Tacka fan för det.
Ingen från flygbolaget (Lufthansa) fanns på plats för att upplysa mig om vart jag skulle ta vägen och att jag fortfarande hade chans att slippa spendera natten i Frankfurt. Att någon av flygvärdinnorna på den första flygturen skulle dela med sig av någon som helst information hade man för ganska länge sedan slutat hoppas på. Men jag hann alltså med planet. Enbart tack vare min fru.

Min väska hade inte riktigt samma tur.

Fortfarande har jag ingen aning om på vilken mark jag tillsammans med resten av passagerarna på flight LH2441 stod i omkring två timmar på måndagskvällen. Eller varför. Var det stormen som dagen efter närmade sig Sverige, var det något fel på planet, någon ombord som var misstänkt för terrorism, hade kaptenen helt enkelt en älskarinna i någon ort på vägen och passade på?
"Lufthansa - there's no better way to fly."
Jag har aldrig varit med om sämre.

Skiva

2010-08-19T00:24:00.006+02:00

I veckan har vi fortsatt arbetet med vår platta.

Idol

2010-08-16T10:33:00.004+02:00

Tillsammans med mina barn var jag under helgen och såg Peter Pop i Trädgårdsföreningen. I år hade Kulturkalasets ledning, till skillnad från i fjol, haft den goda smaken att bjuda in honom.

För en musikintresserad förälder med tro på den goda kulturens förmåga att göra både världen och människorna bättre är det helt fantastiskt glädjande att se och höra en artist som Peter Pop. En snubbe som är ruskigt musikaliskt begåvad och gör grymt snyggt ihopsnickrade låtar för barn. En artist som ger järnet under sin föreställning och satsar allt på och för den hängivna barnpubliken. En kille som så fint tar hand om ungarna framför scenen, bjuder in dem i showen och får alla som vill att känna sig sedda.

Innan han kom till Trädgår'n och hemstaden var Peter Pop tillsammans med två tolvåringar från Brandströmska skolan i Uganda, där de besökte Munteme Junior School, spelade in en låt och en musikvideo.

Världen skulle säkerligen bli en bättre plats om fler engagerade sig i våra barn med samma glödande entusiasm som Peter Pop.

Den nyutnämnde Fair Trade-ambassadören Pop lyckas också få med sig stadens främsta politiker, kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (s) och dess vice ordförande Jan Hallberg (m), upp på scenen för att lira elgitarr (icke ipluggade) tillsammans med tre föräldrar från publiken i finfina rocklåten Vi har startat ett band. Om inte vi vuxna visar att vi kan släppa loss och ha kul - hur ska vi då kunna kräva det av barnen, menar han.

Hulthén skulle mycket väl kunna vara uppfödd på Deep Purple och AC/DC, hon lyckas se rätt cool ut där hon står med elgitarren vid knäna och gungar med i musiken. Hallberg satsar hårdare än sin ordförande men har uppenbarligen inte mycket taktkänsla i kroppen och ser synnerligen stiff ut. Det blir inte riktigt bra och inte riktigt rätt, men han försöker i alla fall - det måste man ge honom.
På så vis blir hans musikaliska insats identisk med hans politiska.

Försäkringskassan förtjänar en fajt

2010-08-14T11:09:00.007+02:00

Sverige borde sjukskrivas.
Att det fungerar så här i vårt avlånga land är inte friskt.
Vad gör vi åt det?

För två och ett halvt år sedan var jag sjukskriven. Häromdagen fick jag de sextontusen kronor jag då skulle haft i sjukersättning. Motvilligt betalades de ut av Försäkringskassan, vars läkare och handläggare uppenbarligen inte alltid har den koll man förväntar sig av våra myndigheter. Eller den förmåga att lyssna man skulle önska att de hade.

Den gången, för två och ett halvt år sedan, hade jag aldrig varit sjukskriven. Min läkare, som för övrigt är överläkare, meddelade vid ett av mina besök hos honom att han tyckte att jag borde sjukskrivas. Jag var då arbetssökande och hade a-kassa men sökte, till följd av sjukdomen, inte många jobb. Läkaren skrev ett intyg och jag lämnade det vidare till Försäkringskassan.

Försäkringskassan gillade inte doktorns intyg visade det sig. Myndigheten skickade mig ett meddelande om att den övervägde att inte bevilja mig någon sjukersättning. Hade jag några invändningar ombads jag att kontakta den. Det hade jag.
För a-kassan hade jag talat om att jag var sjukskriven så därifrån fick jag inga pengar – och jag kunde rimligen inte i efterhand höra av mig igen för att säga att jag misstagit mig och visst hade sökt arbeten under den tid då jag påstått mig vara sjukskriven.
Försäkringskassan tyckte inte att det brev den fått – i vilket jag ingående förklarade min sjukdomsbild på ett sätt jag själv uppfattade som förnedrande men som jag trots det såg mig nödgad att göra – gav någon anledning att ändra övervägandet.
Hade jag några invändningar mot beslutet kunde jag överklaga det – till Försäkringskassan.
Det gjorde jag.

Det hade nu gått fyra månader sedan jag blev sjukskriven, jag var det inte längre men hade under den perioden befunnit mig i ett ingenmansland, där ingen ansvarat för att föra min talan eller för att ge mig ekonomisk ersättning. Anledningen till att jag hamnat där – och varit tvungen att leva på lånade medel – är att två professionella personer, i vilkas arbetsuppgifter det ingår att bedöma andra människors hälsotillstånd, inte kunde komma överens om huruvida jag var sjuk eller inte. Den ene hade vid upprepade tillfällen träffat mig, den andre hade bara läst den förstnämndes intyg från ett av dessa möten. Det kändes inte rättvist.

Vårt socialförsäkringssystem fungerar för den som är någorlunda stark, som behärskar det svenska myndighetsspråket och som har ett gott socialt nätverk runtomkring sig. I Ingenmansland – dit jag förpassades av någon av de båda läkarna, eller av dem båda i kombination, eller av Försäkringskassans handläggare – finns nämligen ingen hjälp att få. För den som blivit sjukskriven, därför att någon läkare tror att vederbörande inte mår bra av att arbeta, men inte beviljas ersättning väntar ett digert arbete.

Försäkringskassans handläggare (som jag fick tag i efter ett oräkneligt antal försök) förklarade för mig att beslutet att inte betala ut sjukpenning kommer an på ”den sjukskrivande läkarens förmåga att beskriva”. Min makt att påverka min läkares förmåga är ytterst begränsad. Men handläggaren meddelade också att överläkarens intyg var ”ganska kortfattat” och att ”för den sjukskrivande läkaren som sitter mittemot dig kanske det är en helt och hållet adekvat bedömning, men vi gör ju vår bedömning enbart på grund av de medicinska underlagen och står det inte mer än så styrker det inte rätten till sjukpenning”. Så jag ägnade ytterligare en stor mängd tid åt att få tag i min läkare för att be honom att skriva ett utförligare intyg, som jag kunde bifoga den begäran om omprövning jag nu skulle skicka Försäkringskassan.

Man kan tycka att det vore rimligare att Försäkringskassan kommunicerade direkt med den sjukskrivande läkaren som kanske ”gör en helt och hållet adekvat bedömning” än att den gick via en sjukriven person och tvingade denne att förmedla all information mellan parterna – men det tycker inte Försäkringskassan. Och det är Försäkringskassan som bestämmer. Både över hur ärenden ska handläggas och över läkarnas tillförlitlighet.

Försäkringskassans omprövningsenhet fann – trots överläkarens nyskrivna, tvåsidiga intyg – att Försäkringskassans handläggande enhet hade gjort rätt när den beslutade att inte betala ut någon sjukpenning. Hade jag några invändningar mot beslutet kunde jag överklaga det till Länsrätten (numera Förvaltningsrätten).
Det gjorde jag.

Ett år och fyra månader efter det att jag blev sjukskriven trädde jag tillsammans med mitt juridiska ombud in i Länsrättens förhandlingssal där vi mötte Försäkringskassans jurist och de nämndemän som skulle fatta beslut angående min sjukersättning. Sedan vi talat med dem och de sammanträtt kom de fram till att Försäkringskassan skulle betala ut sjukersättning åt mig, precis så som min egen läkare från början ville i sitt intyg.
Det beslutet uppskattade inte Försäkringskassan som överklagade det, till Kammarrätten.

Två år och fyra månader efter det att jag blev sjukskriven kom Kammarrättens dom, i vilken rätten fastställde Länsrättens tidigare dom. Som skäl för sin dom anför Kammarrätten bland annat det som står i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd angående bedömning av arbetsförmåga vid den aktuella sjukdomen och finner att min läkares intyg i förhållande till detta stöd visat att jag var oförmögen att arbeta. Vilket stöd Försäkringskassans läkare använder för sina beslut vet inte jag, men det verkar inte vara Socialstyrelsens.

Det tog alltså närmare två och ett halvt år innan Försäkringskassan gav mig mina pengar. Under tiden fick jag leva på lånade pengar. På lånade pengar betalar man ränta. Försäkringskassan betalar ingen ränta på pengar som kommer två och ett halvt år för sent. Den betalar bara ut exakt det belopp de skulle ha betalat ut vid den tidpunkt då pengarna från början borde ha betalats ut. Har man invändningar mot det får man begära skadestånd hos Justitiekanslern.
Det har jag gjort.

Men det är inte det som är poängen. Poängen är att det lönar sig att stå på sig. Att överklaga och krångla. Att ta sig all den tid det tar att forcera de hinder myndigheten ifråga ställer i den sjukskrivnes väg. Försäkringskassan har inte med nödvändighet rätt bara för att den råkar vara en myndighet.
Ytterligare en poäng är att det svenska systemet – trots att man här i landet gärna uttalar sig hånfullt beträffande den sovjetiska modellen – är fantastiskt långsamt och byråkratiskt och innefattar väldigt många väldigt stelbenta regler och handläggare. Det är ett system som gjort för att skapa rättshaverister.

En tredje poäng är kanske inte en poäng utan snarare en fråga. Hur stor är den summa pengar Försäkringskassan förvaltar utan att ha någon rätt till den? Hur många människor – som kanske saknar goda språkkunskaper, möjligheter att telefonera och författa skrivelser om dagarna, juridiska ombud och så vidare – har fått avslag på sin begäran om sjukersättning på samma grunder som jag – utan att gå igenom den process som två och ett halvt år senare ger dem de pengar som rättmätigen är deras?

Det vackra 80-talet

2010-08-12T14:27:00.003+02:00

Jag var hårdrockare. Inte synthare. Men jag gillade Like to get to know you well med Howard Jones. Det är lika bra att den som läser den här recensionen från början har klart för sig med vilka förkunskaper och förutfattade meningar jag gjorde nostalgitrippen till 80-talet.

Dessvärre måste de ha sparkat igång några minuter före utsatt tid, för några av Hellmans sånger missade vi. Kom lagom till Vintern dör.

Jag har inte imponerats av de små framträdanden jag sett Jakob Hellman göra efter storhetstiden 1989. Tycker att han har sjungit väldigt hämmat på något sätt. Men jag älskade hans sånger. Då. De flesta älskar jag fortfarande.

Därför var det mycket glädjande att höra honom sjunga ut tillsammans med sitt gamla kompband från plattan. Den hyllade. Och enda. Han spelar alla sånger därifrån. Inklusive Som jag vill. Rösten låter lika pojkaktigt charmig som för tjugo år sedan och låtarna lika bra. Det är hög tid för Hellman att komma med uppföljaren.

All musik har inte åldrats med samma värdighet. Ljud som en gång lät fräcka kan varje barnrumpa hitta på själv framför en dator eller en musikmaskin idag.

Howard Jones uppträder tydligen fortfarande flitigt hemma i England. Och det framstår, om man inte tar med Storbritanniens bidrag till Schlagerfestivalen i beräkningarna, som ganska obegripligt.

Merparten av syntslingorna låter plastleksak och de flesta av sina gamla hits slaktar han i omgjorda versioner. Undantagen är What is love och Things can only get better. Den sistnämnda titeln är en god sammanfattning av upphovsmannens konsert.

Alphavilles framträdande är ännu mer patetiskt. Den låt som fått ge namn åt hela jippot låter inte så illa, men resten.

En fullständigt övertänd Marian Gold flyger som en fyrkantig studsboll över scenen och skriker saker som ”Are you ready to rock?!” Till ett ytterst tunt och maskinellt komp. Trummisen Jakob Kiersch saknar all känsla. Gold sjunger visserligen rätt bra men det bestående intrycket blir ändå att vi alla tvingas bevittna hans privata friskis och svettis-pass.

Olle Ljungström må vara hur nära döden som helst. Han är ändå den mest vitale av de mer eller mindre legendariska artister som ikväll står på scenen. Möjligen med undantag av hurtbullen Marian, då. Men Ljungströms scenframträdande är betydligt roligare.

Man kan inte låta bli att undra över hur de som sett honom förut kunnat undgå att det inte lönar sig att ropa efter favoritlåtar när han står i centrum. Tvärtom.

– Jag kan inte förstå att så många tycks förväxla konserter med auktioner, där man högljutt ska ropa för att få vad man vill ha. Tror ni inte att vi har repeterat? Att det ligger någon tanke bakom låtordningen?

Reeper-bahn är bäst ikväll. Deras musik står sig synnerligen väl. Den lät heller aldrig så daterad när den gjordes. Låtmaterialet är ruskigt starkt. Från inledande Marrakesh, via fantastiskt fina Små druvor – tillägnad avlidne medlemmen Peter Ivarss – och gnistrande Gröna tapeter, till allsången i avslutande Det vackra livet har Reeperbahn publiken i sina händer. Och när extranumren består av Peepshow och Förnedringen är det inte bara jag som blir överlycklig.

Roligt är det också att se hur de övriga bandmedlemmarna – inte minst Eddie Sjöberg – skrattar rejält åt Ljungströms improviserade mellansnack.

– Nä! Nu får det vara slut på 2000-talet! Vi börjar om från början igen. Och det tänkte vi göra med ett… kattbål. Det är dags att bränna sommarkatten.

Han är lite trött i rösten, Ljungström. Den är ovanligt sprucken. Men det gör nästan ingenting. Inte när allting annat är så bra.

I Reeperbahn är åtminstone hälften av orkestern originalmedlemmar. Det är mer än man kan säga om Lustans Lakejer, som bara består av en massa unga förmågor plus gamle frontmannen Johan Kinde. Kinde har jag aldrig uppfattat som någonting annat än en medelmåttig låtskrivare, rätt usel sångare och enorm posör. Kvällens framträdande får mig inte att ändra uppfattning.

Ultravox avslutar den vackra sommar-kvällen i Varberg. Och gör det med den äran. Det låter lite stolpigt mellan varven, men mestadels är det riktigt bra. Här är det bara äldre herrar från begynnelsen med. Och redan då – i begynnelsen – ville Ultravox vara ett riktigt band, snarare än en maskinpark. Vilket gör att deras musik, till skillnad från mycket annan syntbaserad sådan, står sig. Även en renodlad synthistoria som Mr X låter utmärkt.

Jag önskar bara att de hade avslutat med den vackra Vienna. Det hade varit ett finstämt slut på den här galan och gjort sig perfekt i sommarnatten.

Och visst låter det ibland – som i Sleepwalk – som om Ultravox inte bara vill vara ett band, utan till och med ett hårdrocksband?

Kommande spelningar (med The Human League ist f Howard Jones):
13/8 – Eskilstuna

14/8 – Helsingborg

20/8 – Gävle

21/8 – Kalmar

(Som sagt, i Fria Tidningen.)

Oflyt

2010-08-11T23:26:00.001+02:00

Ibland har man oflyt.
Illaluktande flytningar. Till typexempel.

Hedrin är ett medel som används för att ta töd på löss. Genom kvävning.
Erfarenheten visar att jag är allergisk mot Hedrin.
Nu kliar det omkring fyrahundrafyrtio gånger mer än det gjorde under lössens dagar.

Kära löss, kom tillbaka!
Kan ni äta upp klådan är allt förlåtet.

Vet hut, Sven-Otto!

2010-08-10T12:45:00.003+02:00

Och på tal om parasiter:

Sven-Otto Littorin, den före detta arbetsmarknadsministern som avgick med buller och bång under Almedalsveckan och skyllde på sina barn i ett fåfängt försök att avleda uppmärksamheten från att han själv anklagades för sexköp, visar sig, föga oväntat, vara en fullblodsparasit.

Mannen som skurit ner a-kassan till ett minimum, som gjort det omöjligt för musiker, skådespelare, ensamstående mammor och andra deltidsarbetande att klara sig på sina arbeten ansöker om avgångsvederlag. En årslön vill han ha. En årslön som i hans fall uppgår till 1 344 000 kronor. Av skattebetalarnas pengar.

Den människa som kan med att kräva detta - som andra avgående minister genom tiderna (bara Lars Leijonborg har tidigare begärt att få fallskärmen) - är alltså samma person som hårdare än någon annan - med undantag för statsminister Reinfeldt - drivit den så kallade arbetslinjen.
Man är inte vatten värd om man inte har ett jobb. Man måste arbeta och bidra till samhället. Man ska absolut INTE kunna försörja sig på bidrag finansierade av de skattebetalare som faktiskt arbetar och gör rätt för sig.

Hur i helvete kan det komma sig att just Svin-Otto är undantagen från arbetslinjen - som han själv designat - när inte ens cancersjuka individer under intensiv behandling är det?
Allianspacket visar gång efter annan vilka de egentligen är.
Parasiter.

Luspudlar

2010-08-10T10:32:00.004+02:00

Det är något visst med parasiter. Varelser som livnär sig på andra varelser. Bosätter sig på eller innanför deras hud och sakta mumsar i sig av sina värdar.

Löss. Jag har aldrig haft löss. Förrän nu. Djur som slår sig ned i ens hårbotten. Som lever där. Äter där. Lägger ägg där. Föds där. Bajsar där.

Och helvete vad det kliar!

Dessbättre verkar det någorlunda lätt att bli av med dem.
Och nya erfarenheter ska man ju samla.
Skabb är värre.

På tal om luspudlar:
Folkpartiets store ledare, major Björklund, gör några sköna desperata utspel inför valspurten.

Det första är - precis som partiet majoren företräder - främlingsfientligt och spelar Sverigedemokraterna rätt i händerna: Man ska införa ett burkaförbud i svenska skolor.

Det andra handlar också om skolan - majorens älsklingsämne. Han vill gärna få den så lik sitt kära militärväsende som möjligt.
Man ska kunna tvinga föräldrar till elever att närvara i skolan.

I Riksdagen har man ingen närvaroplikt. Och där får man närmare 50 000 kronor i månaden för att vara med - oavsett om man visar sig eller inte. Det får varken elever eller föräldrar - eller, för den delen, lärare - som tillbringar sina dagar i skolmiljö.

Statsvetaren och göteborgsprofessorn Ulf Bjereld sköt majoren i sank med två välriktade små meningar:
"Hur gör Björklund om mamman i familjen bär burka? Får hon ha på den i klassrummet?"

Kontorsplats i Göteborg

2010-08-07T12:25:00.001+02:00

Är det någon - frilansjournalist eller annan frilansare - som behöver en mycket prisvärd kontorsplats i centrala Göteborg nu i höst kan ni höra av er.
Lämna en kommentar nedan.

Slideväxter

2010-08-05T12:23:00.000+02:00

Rabarber: Art i familjen slideväxter, en ört med stora blad och syrliga, oxalsyrerika blad.

Slideväxter: Familj tvåhjärtbladiga växter med cirka 1000 arter, varav cirka 50 i Sverige. De har enkla, helbräddade blad och hinnlika stipelsidor vi varje led. Blommorna är vita, grönaktiga eller svagt röda. Bovete är en slideväxt.

Jonas Slättung (bas och körsång): "Jag vill gärna uttala det 'slajdväxt'".

Tung konserthelg

2010-08-03T22:04:00.001+02:00

Den här helgen kryllar det av klassiska rockband i landet och det är inte lätt att veta vart man ska ställa kosan. Kanske beror det lite på om man var hårdrockare eller synthare då det begav sig.

På fredag spelar The Cult på Gröna Lund i Stockholm. Ian Astbury är en av världens bästa sångare och eftersom det är rätt sällan hans band är här bör man ta chansen. Och om man nu ändå gillar rejäl rock kan man lika gärna stanna kvar i huvudstaden.
Dagen efter spelar Alice Cooper, Iggy & The Stooges, Anthrax, Iron Maiden, Slayer, Mötley Crüe och Hammerfall allesammans på Sonisphere Festival i Stora Skuggan.

Å andra sidan är det närmare till Varberg, där man får chansen att återuppleva en annan del av 80-talet. Reeperbahn, Jakob Hellman, Howard Jones, Ultravox, Alphaville, Lustans Lakejer och Human League i fästningen.

En återförening av Reeperbahn och Hellman som spelar hela plattan från 1989 vill man heller inte gärna missa. Och visst var Like to Get to Know You Well med Howard Jones rätt bra?
Även om jag, naturligtvis, inte var synthare.

Tragik och komik är nära vänner

2010-07-26T16:09:00.001+02:00

Det här kan - trots de sorgliga aspekterna - vara något av det roligaste jag sett.

Pratstunder till kaffet

2010-07-25T13:56:00.001+02:00

Satt idag en stund och samtalade med en man från Israel. En numera svensk man.
Det är alltid nyttigt att bli påmind om att människor är så väldigt mycket mer än sin religion, sin nationalitet eller sin politiska uppfattning.

Simon - som mannen heter - vet förmodligen väldigt mycket mer om situationen i Israel än jag, eftersom han är uppvuxen där och fortfarande har familj där som han besöker. Troligtvis är han, av ungefär samma anledningar, också mer partisk i sin syn på konflikten där.

Han tycker att svensk medias rapportering av konflikten är dålig. Och han är irriterad över att man bara rapporterar negativa nyheter - att det inte fokuseras mer på alla de samarbeten som äger rum mellan judar och araber för att en ny generation ska växa upp och lära sig att leva sida vid sida.
Det har han rätt i. Det är synd att all nyhetsrapportering - inte bara den som handlar om Israel och Palestina - koncentrerar sig på negativa händelser och att vi så sällan matas med positiva budskap och erfarenheter.

Hur som helst hade Simon många intressanta historier att berätta och det var en mycket trevlig kaffestund.
Fram för fler positiva berättelser och fler samtal.

Sommarrep

2010-07-22T23:46:00.002+02:00

Sommar.
Det är så bra.
Så fantastiskt mycket bättre än alla andra årstider.

Flydde ändå solen en stund idag och gömde oss i Klätterdomen. Med rep runt midjan tog jag mig upp för en 5c-led, som jag valt att kalla "Den maskerade spankingkungen på bögklubb" - men som kanske redan är namngiven av någon större klättrare än jag. Fast förmodligen får de väl inte heta någonting alls - de stackars inomhuslederna. Kul var det i alla fall.

Tidigare i veckan hade jag studerat några klättrare vid Ingarö/Värmdö för att lära mig tugget. Så nu kunde jag skrika "ta hem" och "ta mig" på rätt ställen.

Ikväll repade vi.
I replokalen serverades idag nybakad rabarberpaj med gräddglass och/eller vaniljvisp, vitt vin och/eller kaffe.

Snart går vi in i studion för att fortsätta spela in vår platta.
Förhoppningsvis blir den lika bra som sommaren.

Moderater luras

2010-07-11T14:37:00.000+02:00

För säkerhets skull är det väl bäst att jag upprepar att jag inte tycker att Aftonbladet skött den så kallade Littorinaffären särskilt snyggt.
Först hette det att man avstod publicering för att Sven-Otto inte längre är en offentlig person (det är inte heller Göran Persson då).
Sedan att man inväntade hans svar.
Idag skriver Lena Mellin:

Men med kännedom om att ministern hade haft en jobbig dag med förhandlingar i Stockholms tingsrätt [---] gjorde att vi tyckte vi kunde vänta [sic].

Det hade de nog inte gjort om de hade haft bildbevis...
Aftonbladet har i onödan utsatt familjen Littorin för hela svenska folkets skvaller.

Min gamla lärare, mediaforskaren Britt Börjesson, tror till och med att Aftonbladet skulle kunna fällas för förtal. Det tror inte jag.

Sven-Otto hade flera chanser att dementera påståendet om att han skulle ha köpt sex - innan Aftonbladet gick ut med nyheten. Istället väljer att han göra det i efterhand - först igår, via sin advokat.
Det är otroligt märkligt.

Om "Totto" är oskyldig skulle han naturligtvis ha talat om det med en gång. Antingen direkt när han fick frågan - då valde han att istället säga "absolut inga kommentarer" - eller också vid den intervju Aftonbladet blev utlovade dagen därpå. Istället avgick han.
Efter att ha berättat för statsministern, sin gamla barndomskompis Anders Borg och andra toppmoderater om Aftonbladets beskyllningar.

Samtidigt erkände Sven-Otto att han sexchattat med flera kvinnor. (Så fick Expressen också göra ett "avslöjande"...)
Trots att den moderata ledningen mycket väl kände till den egentliga orsaken till ministerns avgång lät dem honom hålla en presskonferens där han gömde sig bakom det ädelmodiga syftet att skydda sina barn. Det väckte nog sympatier på många håll - men om moderaternas partiledning inte är ofattbart korkad måste den ha förstått att sympatin skulle bli ytterst kortvarig. Och därefter hos många övergå i raka motsatsen.

Varför moderaterna väljer att luras i det här fallet är lite svårt att inse.
Att de luras är i sig ingen större överraskning. Hela deras politik är lurendrejeri.
Jag menar, ett konservativt högerparti som kallar sig "Sveriges enda arbetarparti"...

Bockjakt

2010-07-10T10:55:00.000+02:00

För övrigt undrar jag om Aftonbladet hade hanterat Littorin-affären snyggare om inte tidningens ordinarie chefredaktör, Jan Helin, haft semester. Under hans semester är deras politiska kommentator Lena Mellin tillförordnad chefredaktör och hennes ursprungliga förklaring till att de publicerade misstankarna mot Littorin utan att tala om vad de egentligen gällde var, som sagt, katastrofalt korkad.

Å andra sidan ser Helin fram emot "bockjakten"...

Svin-Otto

2010-07-10T10:04:00.003+02:00

Ju mer jag tänker på det, desto gladare blir jag över att vi från och med nu slipper Littorin.
Att en människa som hänger ut sina egna barn offentligt hellre än att erkänna, skyller på sina ungar när han i själva verket betalat för att få ligga med en ung kvinna samtidigt som han snackar om jämställdhet och hans partikamrater om att skärpa sexköpslagen, också gärna skor sig på arbetslösas bekostnad samtidigt som han fullständigt skiter i dem är ju inte särskilt märkligt.

Det finns säkert en och annan som tycker att det här vare sig är tiden eller platsen att stå och gapa om brottsliga handlingar – även om vår nya regering inte verkar höra till dem som har någonting emot olagliga metoder. Jag tycker att vi i dessa dagar åtminstone bör erinra oss den laglösa rättvisans princip, som Karl Bertil Jonsson en gång i tiden såhär års gjorde till sin – trots att allas vår Wanja skulle fått en rejäl prick i hans taxeringskalender. Och vi måste påminna det nya arbetarpartiet, vars representanter antingen läser baklänges eller på annat sätt lyckas blanda ihop orden, om att principen lyder "att ta från de rika och ge åt de fattiga" – och inte tvärtom. Precis som vi bör påminna lille Sven Otto om att lille Karl Bertil ju fick en klapp på huvudet av pappa direktören till slut.

Read more: http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.ListAll&friendId=61663793&page=5#ixzz0tGRRvYE3

Så sade jag när jag spelade på Gustav Adolfs Torg mot Sven-Ottos nedskärningar i a-kassan, då han nyss blivit utnämnd till minister.

Att gapa om olagligheter är ju dock det enda man kan göra när man talar om moderata ministrar verkar det som. Vi måste rösta bort dessa obehagliga typer som tror att de står över lagen och alla oss andra - det förstår ni va?

Sven-Otto köpte sex

2010-07-09T18:51:00.008+02:00

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.

Littorin och Mellin bluffar båda två

2010-07-09T15:17:00.004+02:00

Sven-Otto Littorin, Sveriges i särklass sämste arbetsmarknadsminister genom tiderna, avgick från sin post i förrgår.
Aftonbladet hävdar att den verkliga orsaken till hans avgång är att tidningen kommit över fakta som visar att han för fyra år sedan begick ett brott.
Förmodligen har Aftonbladet rätt.

Det finns anledningar att välkomna Littorins avgång. Hans befängda resonemang kring nedskärningarna i a-kassan och hans oförmåga att minska arbetslösheten - samtidigt som han kraftigt försämrar de arbetslösas villkor. (Samtidigt kan man befara att hans efterträdare inte kommer att vara ett bättre exemplar.)

De anledningar Littorin själv angav till sin avgång var tre, men egentligen en och samma:

Det finns tre skäl till det. Och de tre skälen de heter Emma, de heter Gustaf och de heter Arvid. Det är mina tre barn som har fått betala priset för min offentlighet.

Om det är sant är det djupt beklagligt. Om det är sant att journalister ringer hans barn på skoltid för att ställa frågor om Littorin och hans ex-frus vårdnadstvist, om det är sant att journalister ringer hem och frågar hans ovetande dotter hur det känns att ha en pappa som ligger på hjärtintensiven.
Förmodligen är det sant. Journalister som dessa är anledningen till att jag så ofta finner det pinsamt att presentera mig som journalist.

Men förmodligen är det inte hela sanningen bakom hans avgång.
Aftonbladet ställde 16 timmar före Littorins avgång frågor till honom om ett brott han ska ha begått 2006, då han inte var minister men väl partisekreterare. Littorin hade inga kommentarer men Aftonbladet ska ha blivit utlovade en intervju följande morgon. Istället för att komma till intervjun avgick Littorin och försvann.

Mycket talar för att Aftonbladets brottsanklagelser är sanna:
* Littorins avgång och tystnad.
* Avgångens sällsynt dåliga tajming - mitt under Almedalsveckan och strax före valrörelsens intensiva fas.
* Det faktum att statsminister Reinfeldt inte mer än ytterst kort kommenterar Littorins avgång - trots att Littorin tillhört hans närmaste krets, den som designade "Det nya Moderaterna". Statsministern borde beklaga och vara sorgsen men är bara sammanbiten.
* Det faktum att Littorin genom att påstå att han vill skydda sin familj utsätter familjen för ett betydligt större tryck än tidigare. Hur många visste vad hans barn hette innan han själv deklamerade deras namn på presskonferensen?
* Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, brukar visa ett - för kvällspressen - ovanligt gott omdöme när det gäller publicistiska frågor och skulle knappast tillåta att tidningen smutskastade Littorin om det inte fanns fakta bakom.

Vad talar för att Aftonbladet ljuger?
Ingenting - förutom att de inte talar om vad det är för brott Littorin begått och vilka bevis de har.

Anledningarna till att de inte gör det kan vara flera.
De kan vilja hitta ännu mer information och var kanske inte helt färdiga med "storyn" när Littorin avgick. De kan vilja få bevis för att statsministern kände till brottet, till exempel.
Skulle Reinfeldt ha känt till det redan 2006, då det begicks, men ändå utnämnt Littorin minister ligger han pyrt till. Skyddande av brottsling är olagligt och ingenting som passar en statsminister.
Men Reinfeldt hade vid den aktuella tidpunkten problem med andra ministrar som avgick till följd av olagligheter. Ytterligare en - och en så tung som Littorin - skulle kanske ha blivit för mycket för moderaterna och den nybildade alliansregeringen?

De kan också vara cyniska svin som bara vill tjäna pengar genom att dra ut på storyn för att sälja fler lösnummer och få fler träffar på sin hemsida. Men det är knappast troligt. Äran i att vara först med ett avslöjande är stor och mycket prestigefull i dessa kretsar.

De kan ha problem med bevisningen. Det enda de sagt är att bevisen ska finnas i en dator som de har tillgång till och att brottet inte har någonting med Littorins separation eller hans familjemedlemmar att göra. Källan - troligen datorns innehavare - har uppenbarligen valt att inte göra polisanmälan och vill kanske inte heller gå ut med sitt namn. Då är Aftonbladet skyldiga att ge vederbörande källskydd. Om ingen annan är beredd att "vittna" står de där med en anonym anklagelse och en sådan är inte särskilt mycket värd - även om Aftonbladet vet att den är riktig.

Samma dag som Littorin avgick skriver Lena Mellin i Aftonbladet:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.
Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad.

Den här Almedalsdagen hade Mellin nog tittat lite för djupt i rosévinsglasen. Det är det mest korkade publicistiska försvar för en icke-publicering jag har hört. Han är inte längre en offentlig person - därför väljer vi att tala om att han är misstänkt för brott och ägnar honom flera sidor i vår tidning, men kan inte säga varför?
Glömde Helin att läsa Mellins krönika innan den gick i tryck?

Idag säger Mellin:

Vi vill prata med Sven Otto Littorin om de uppgifter vi har. Ännu har han tyvärr inte velat svara. Därför har vi hitills avstått från att publicera vilka uppgifter vi har.

En ny och helt annan förklaring till den uteblivna publiceringen alltså.

Spekulationerna kring vilket brott Littorin gjort sig skyldig till är i full gång. Sexbrott snackas det mest om. Littorin är tydligen känd som en "slem-gubbe" som stöter på för många och för unga damer. Men bevisen ska finnas i en dator. I så fall måste det finnas foton eller rörliga bilder för att sexualbrott ska passa in.

Aftonbladet gör sig genom att säga A men inte B skyldiga till all den här ryktesspridningen och utsätter därmed Littorins redan utsatta familj för ännu mer press. Det är inte snyggt.
Därför bör både Aftonbladet och Littorin själv snabba på med att få fram alla kort på bordet.
Jag är säker på att vi alla snart vet den verkliga orsaken till Littorins avgång.

Internationell solidaritet

2010-07-05T17:06:00.003+02:00

Japp.
Jag har ägnat mig åt lite internationell solidaritet i praktiken och därför inte haft tid med någon blogg.

Vad gör man när ett av unionens länder krisar ekonomiskt?
Åker dit, förstås. Och spenderar sina surt förvärvade.

Grekland var underbart.

Nu är jag hemma.
Här är det också sommar.
Även Sverige kan vara underbart.

Annelie Enochson - politiker som inte svarar på frågor

2010-06-11T12:16:00.001+02:00

Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochson från Göteborg skrev redan samma dag som den israeliska militären bordade Ship to Gazas fartyg på sin blogg att Israel gjorde rätt.
“Israel har ingen anledning att släppa in dessa transporter eftersom man förmodar att vapen också kommer att distribueras till Gaza. Denna förmodan visade sig vara helt rätt när Israel bordade fartygen efter att de inte ville stanna och de propalestinska aktivisterna ombord var beväpnande med skjutvapen när de inväntade de israeliska soldaternas stormning”, skriver hon bland annat.

Enochson har inte mycket till övers för frihetsflottiljen Ship to Gaza – den är i hennes ögon bara ett propagandajippo, där ”man använder bland annat vänsterparlamentariker som megafoner för Hamas som medpassagerare ombord de undermåliga fartygen samt använder barn som mänskliga sköldar”.
“Att detta är ett väl arrangerat jippo visar sig inte minst när man så snabbt kommer att ha demonstrationer på olika torg och utanför Israeliska ambassader - allt i syfte att demonisera Israel!”, skriver Enochson.

Sedan hon publicerade detta inlägg på sin blogg har det inte varit lätt att få tag i henne. När jag på torsdagen lyckas frågar jag henne varifrån hon så snabbt hämtade information om de mänskliga sköldarna och skjutvapnen ombord.
– Om du fortsätter att läsa min blogg kan du se varifrån informationen kommer. Jag har försökt lägga ut så mycket jag kan där, säger Enochson.
– Jag svarar inte på journalisters frågor, fortsätter hon.

När jag ska fråga henne hur det kommer sig att hon – en folkvald riksdagsledamot, representant för den svenska befolkningen, som uppenbarligen inte är rädd för att skylta med sin uppfattning också när den avviker från partilinjen – inte svarar på journalisters frågor har Annelie Enochson redan lagt på luren.

Kristdemokraternas pressekreterare Miriam Arrebäck har redan tidigare talat om för mig att Kristdemokraterna inte står för Enochsons uttalanden.
– Nej. Och hon vet att det inte är partiets linje. Men det förekommer inom alla partier att det finns ledamöter som sticker iväg i enskilda frågor. Just i den här frågan har ju MUF-ordföranden också varit ute och uttalat en uppfattning och det finns ingen som tror att det är Bildts eller Reinfeldts linje.
Arrebäck hänvisar till det uttalande Holger Gustafsson, kristdemokraternas talesman i utrikesfrågor, gjort på partiets hemsida där han tar avstånd från våldshandlingarna i samband med bordningen och konstaterar att den bör få allvarliga konsekvenser om den ägde rum på internationellt vatten.

– Vi har yttrandefrihet och Enochson har på bloggen uttryckt vad hon tycker. Vi kan inte censurera henne, säger Arrebäck.
När jag berättar för den kristdemokratiske pressekreteraren att Enochson lagt på luren mitt i min fråga om varför hon inte svarar på frågor säger Arrebäck:
– Det låter väldigt otrevligt. Hon blev tydligen utsatt för en fuling av Rapport, där hon förklarade att hon inte ville kommentera men blev inspelad i alla fall. Hon är kanske rädd för att det ska upprepas.
– Men är det inte konstigt att en folkvald representant för befolkningen inte svarar på frågor från befolkningen?
– Jo absolut, jag håller med om det – jag kan inte försvara att hon gör så. Och eftersom hon inte uttalar sig för partiets räkning finns ingen annan som kan svara åt henne. Jag är ledsen att det blev så, säger Miriam Arrebäck.

Länkarna Enochson lagt på sin blogg för att visa varifrån hon får sin information fungerar inte. Ett klipp från turkisk TV ska visa att ett barn var med ombord, men ingenting sägs om att denne gosse ska agera mänsklig sköld.
Några belägg för sitt påstående om att det fanns skjutvapen ombord på båtarna ger Enochson inte alls.
– När hon pratar om vad som skulle ha funnits ombord är det bara ren spekulation, säger hennes eget partis pressekreterare Miriam Arrebäck.

500 000 människors krav

2010-06-10T14:55:00.000+02:00

Snart har en halv miljon personer skrivit under det upprop som kräver en oberoende och snabb undersökning av händelserna som utspelade sig när israelisk militär bordade Ship to Gaza och Freedom Flotilla.
Skriv på du med!

Skivtips

2010-06-07T21:45:00.001+02:00

Snygg platta som är värd åtminstone en lyssning. Och missa då inte andra halvan.

Hur demokratisk är staten Israel?

2010-06-07T20:54:00.004+02:00

Den israeliska staten motsätter sig FN:s, EU:s och stora delar av omvärldens krav på en internationell, oberoende utredning av händelserna kring Ship to Gaza och Freedom Flotilla. Svårt att tolka på annat sätt än att den har någonting att dölja - varför skulle den annars oponnera sig?

Fortfarande saknas fem av de civila aktivisterna som fanns ombord. Andra aktivister har vittnat om att israeliska soldater kastat kroppar överbord.

En medlem av Knesset (den israeliska riksdagen), Haneen Zuabi, kommer förmodligen att förlora sitt diplomatiska pass och rättigheten att lämna landet - eftersom hon var med ombord på ett av fartygen.
Låter som en god och sann demokrati.
Så föredömligt god, faktiskt, att vi måste bedriva handel med den, välkomna den till OECD och till och med omfamna den i den europeiska gemenskapen - trots att den inte ens ligger i Europa.

Picknick

2010-06-07T10:10:00.002+02:00

Picknickfestival på Apslätten i Kålltorp igår. Oerhört sympatisk tillställning. Den växte fram efter oroligheter och bråk, med främlingsfientliga inslag, på Kålltorpsskolan för fem år sedan. För att människor skulle mötas, komma samman och göra gemensam sak grundades denna festival, där lokala förmågor spelar musik på professionellt riggad scen och alla åhörare samlas på filtar framför.

Sedan dess har den bara vuxit. Igår var det alldeles fullt av folk på hela den stora slänten. Hiphoparna i Medina fick igång publiken på ett förtjänstfullt sätt, Heja Trädet lattjade med wah-wah-pedalen och Emil Jensen redde på ett utmärkt och underhållande sätt ut begreppen Singer/songwriter, Spoken Word, Event, Poetry Slam, Indiepop, Britpop och så vidare.

Publiken består av människor i precis alla åldrar. Umgänge över generationsgränserna på ett fantastiskt fint sätt som man sällan skådar på våra breddgrader.

Vinklad media

2010-06-06T10:29:00.005+02:00

I dessa tider av propagandakrig, då man ofta kan höra att svenska media är "vänsterorienterade" och "Palestinavänliga" är det intressant att läsa den transkriberade intervju Lennart Persson gjorde med Mattias Gardell, när han just kommit hem från Israel, i Aktuellt den 3 juni.

Jämför gärna med den brittiske reportern på Channel 4 längre ner i denna blogg.

Operation Break Wind

2010-06-05T17:33:00.003+02:00

En liten och i sammanhanget rätt obetydlig insats. Ändå kändes det fint att framföra We will not go down (Song for Gaza) vid manifestationen på Gustav Adolfs torg igår. Man får bidra med det man kan... Och jag kan inte tänka mig ett mer angeläget sammanhang att spela musik i.

Edda Manga och Henry Ascher, som kommit hem till stan efter sin färd med Ship to Gaza, talade. Den sistnämnde bad om en tyst minut för de nio omkomna, men berättade samtidigt att han var lycklig över att ha fått vara med om resan. Det förstår jag. Han berättade också att de redan ombord på båten fick reda på att den israeliska armén valt att döpa sin insats till Operation Sky Wind. En av amerikanerna på Ship to Gaza döpte då genast den egna insatsen till Operation Break Wind.

Anfall och försvar

2010-06-05T17:31:00.001+02:00

Den 19-årige turk-amerikan som dödades ombord på Ship to Gaza blev skjuten av fem skott - alla avfyrade inom ett avstånd mindre än 45 centimeter, visar obduktionen.

Rachel Corrie också bordad

2010-06-05T13:43:00.001+02:00

Israels militär har nu bordat också det irländska fartyget Rachel Corrie. Enligt de första uppgifterna ska allt ha gått lugnt till, militären ha tagit sig ombord från vattnet och ingen gjort motstånd eller blivit skadad.

Det blir nu upp till omvärlden att betrakta Israels agerande som statsterrorism eller inte.

Intervjuteknik

2010-06-05T00:03:00.004+02:00

Så här kan journalistik också bedrivas. Bara inte i Sverige. Eller Israel.

Vilka bildbevis ljuger inte?

2010-06-04T16:59:00.001+02:00

Sedan världskrigen har man arbetat med modifierade - och helt fabricerade - bildbevis. Med tanke på den tekniska utvecklingen och informationshastigheten dröjer det inte länge förrän vi verkligen har det som i Wag the Dog.
Även denna gång kan man diskutera vilka bilder som ljuger.

Pierre Schoris synpunkter, som gammal chef för fredsoperationer i FN:s namn, är också läsvärda.

Ny Ship to Gaza-demo

2010-06-04T09:13:00.002+02:00

Manifestation för Ship to Gaza på Gustav Adolfs torg klockan 18 idag. Kom dit!

Sanningsvittne

2010-06-03T22:37:00.001+02:00