Ulf Kristi uppståndelse

Så här i påskatider måste man fråga sig om man vågar tro.
Vågar man tro på återuppståndelsen?
På att ett solidariskt samhälle - där de som har förmågan att arbeta (och turen att ha fått ett jobb) försörjer dem som av olika skäl inte har just den förmågan - åter ska uppstå?

Vågar man tro på att Ulf Kristersson ska tänka om och tänka rätt?

Många vågar det.
Det ser man till exempel här.

Jag tror att många kommer att bli starkare sin tro och att återuppståndelsens chanser ökar, ju fler som deltar i morgondagens manifestationer.
Så kliv gärna ut på gator och torg imorgon för att visa er egen solidaritet.

Befinner ni er i Göteborg kan ni dessutom passa på att lyssna till en låt eller två med Lasse Franck & hans muskel.

Dags att gå till kyrkan

Det är kyrkoval på söndag. Det är det inte många som bryr sig om. Bör man rösta i kyrkovalet? Även om man inte är särskilt engagerad i kyrkan?
Ja, är man medlem bör man rimligtvis det. Och tycker man inte det bör man nog gå ur Svenska Kyrkan.

Jag kollade just upp kandidaterna på Svenska Kyrkans hemsida. Och märker snabbt att om man ser saker och ting ur mitt perspektiv finns det bara fem grupper som överhuvudtaget kan komma ifråga för en röst: Arbetarepartiet - Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Vänstern i Svenska Kyrkan och Öppen kyrka.
Och eftersom Vänstern i Svenska Kyrkan inte ställer upp i min församling är kandidaterna bara fyra. Det borde inte vara så svårt att välja mellan dessa. Och det kostar inte mycket tid att promenera bort och lägga en röst på någon av dem.

Det kommer att vara värt den mödan om fler gör som jag och tar medlemmens ansvar för att främlingsfientliga homofober inte ska kunna göra kyrkan till en maktbas.
När det handlar om kyrkans roll och metoder finns det obehagligt mycket att lära av historien. Det är upp till oss alla att bevisa att vi klarar av det.