Idag publiceras första intervjun om skivan som släpps på onsdag.
I Göteborgs Fria Tidning.
Matthew Ward - Fade to white
7 år sedan
Visar inlägg med etikett alliansen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett alliansen. Visa alla inlägg
måndag 14 maj 2012
onsdag 4 april 2012
Nödvändiga pauser
Här har det bestämt inte varit någon aktivitet att tala om sedan förra påsken.
Den låg ju sent förra året, påsken. Och efter påska kommer sköna maj - en av årets båda stresspackade månader. En sådan där månad då allt ska avslutas, då man ska springa på en massa samlingar och avslutningar och fixa det där som bara måste bli klart före semestern.
Jag hängde inte alls med. Tyckte att sommaren kom alldeles för tidigt. Och sedan kom jag liksom inte ikapp. Förrän det hade blivit december och dags för nästa intensivstress.
Den här stackars bloggen har varit väldigt lågt prioriterad. Numera finns jag tydligen på Facebook också och där kan man läsa kortare kommentarer och tips om man vill det.
Nu händer det emellertid för mycket intressanta saker för att hålla helt tyst. Nästa månad släpper vi vår skiva, Lilla Svärje, och under tiden krymper alliansen med moderaterna i spetsen vårt land till svårskådad storlek.
Sådant måste, emellanåt, kommenteras.
Den låg ju sent förra året, påsken. Och efter påska kommer sköna maj - en av årets båda stresspackade månader. En sådan där månad då allt ska avslutas, då man ska springa på en massa samlingar och avslutningar och fixa det där som bara måste bli klart före semestern.
Jag hängde inte alls med. Tyckte att sommaren kom alldeles för tidigt. Och sedan kom jag liksom inte ikapp. Förrän det hade blivit december och dags för nästa intensivstress.
Den här stackars bloggen har varit väldigt lågt prioriterad. Numera finns jag tydligen på Facebook också och där kan man läsa kortare kommentarer och tips om man vill det.
Nu händer det emellertid för mycket intressanta saker för att hålla helt tyst. Nästa månad släpper vi vår skiva, Lilla Svärje, och under tiden krymper alliansen med moderaterna i spetsen vårt land till svårskådad storlek.
Sådant måste, emellanåt, kommenteras.
söndag 24 april 2011
Ulf Kristi uppståndelse
Så här i påskatider måste man fråga sig om man vågar tro.
Vågar man tro på återuppståndelsen?
På att ett solidariskt samhälle - där de som har förmågan att arbeta (och turen att ha fått ett jobb) försörjer dem som av olika skäl inte har just den förmågan - åter ska uppstå?
Vågar man tro på att Ulf Kristersson ska tänka om och tänka rätt?
Många vågar det.
Det ser man till exempel här.
Jag tror att många kommer att bli starkare sin tro och att återuppståndelsens chanser ökar, ju fler som deltar i morgondagens manifestationer.
Så kliv gärna ut på gator och torg imorgon för att visa er egen solidaritet.
Befinner ni er i Göteborg kan ni dessutom passa på att lyssna till en låt eller två med Lasse Franck & hans muskel.
Vågar man tro på återuppståndelsen?
På att ett solidariskt samhälle - där de som har förmågan att arbeta (och turen att ha fått ett jobb) försörjer dem som av olika skäl inte har just den förmågan - åter ska uppstå?
Vågar man tro på att Ulf Kristersson ska tänka om och tänka rätt?
Många vågar det.
Det ser man till exempel här.
Jag tror att många kommer att bli starkare sin tro och att återuppståndelsens chanser ökar, ju fler som deltar i morgondagens manifestationer.
Så kliv gärna ut på gator och torg imorgon för att visa er egen solidaritet.
Befinner ni er i Göteborg kan ni dessutom passa på att lyssna till en låt eller två med Lasse Franck & hans muskel.
tisdag 8 februari 2011
Privata intressen tål inte offentlig granskning
Man kan i dagens morgonblaska läsa att privatiseringen av Apoteket inte fått riktigt de effekter som på förhand utlovades.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".
Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.
Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.
Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.
Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.
I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".
Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.
Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.
Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.
Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.
I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.
tisdag 1 februari 2011
Björklund och pedofilerna
Det är onekligen rätt häpnadsväckande uppgifter TV4:s nyhetsredaktion presenterar kring friskolorna i Stockholm. En man döms för att vid upprepade tillfällen ha satt på sin sambos sjuåriga dotter. Knappt två år senare ger de svenska myndigheterna honom glatt ett tillstånd att öppna skolor för en hel hög med barn.
Mannen skaffar sig en ny sambo med en ny dotter och utnyttjar även henne sexuellt. Än en gång döms han, för grov våldtäkt och barnpornografibrott. Sex års fängelse blir straffet den här gången. Ledningen för de tre skolorna som den barnkäre 47-åringen driver lämnas då över till hans kompis som just avtjänat ett tvåårigt straff för koppleriverksamhet, eftersom hon var en av de ledande figurerna i en stor traffickinghärva med ryska prostituerade, och hennes sambo. Han dömdes i år till fängelse för bokförings- och skattebrott - precis som hans polare pedofilen. Med dessa straff följer näringsförbud. Återstår bara den kvinnliga hallicken, som nu driver skolorna tillsammans med sin 80-årige svärfar.
Fler än 200 barn går i pedofilens skolor som de senaste tio åren fått mer än 200 miljoner av det svenska folkets skattekronor i bidrag. Samtidigt som man blir minst sagt upprörd över att ens skattepengar går till sådan verksamhet känner man en viss tacksamhet över att ens egna barn inte går i lära hos pedofilen och hans hallick.
Men hur är det möjligt? Inte nog med att personerna som driver skolan är hyfsat olämpliga för att ansvara för verksamhet för barn - de är dessutom ekonomiska haverister, vilket - om inte annat - borde intressera de myndigheter som beviljar tillstånden att bedriva skolor.
När jag vikarierar på en skola kan jag inte göra det förrän jag visat utdrag ur mitt belastningsregister, som intygar att jag inte dömts för till exempel sexbrott mot barn - men på den som äger och driver skolan ställs inte samma krav. Knappt några krav alls, verkar det som.
Vår förträfflige utbildningsminister Jan Björklund kräver nu en lagändring. Visst är sent oftast bättre än aldrig, men i det här fallet är det väl ändå tveksamt? Jag tycker nog att aldrig hade varit bra mycket bättre och lämnar därför följande lagförslag till den gode Jan: förbjud de förbannade friskolorna.
- Redan när lagstiftningen konstruerades borde man ha tänkt på detta. Men det ingick väl inte i föreställningsvärlden då att det här kunde hända, säger utbildningsminister Björklund.
Och sätter fingret på ett alls icke oviktigt problem: Björklunds föreställningsvärld är synnerligen begränsad.
Mannen skaffar sig en ny sambo med en ny dotter och utnyttjar även henne sexuellt. Än en gång döms han, för grov våldtäkt och barnpornografibrott. Sex års fängelse blir straffet den här gången. Ledningen för de tre skolorna som den barnkäre 47-åringen driver lämnas då över till hans kompis som just avtjänat ett tvåårigt straff för koppleriverksamhet, eftersom hon var en av de ledande figurerna i en stor traffickinghärva med ryska prostituerade, och hennes sambo. Han dömdes i år till fängelse för bokförings- och skattebrott - precis som hans polare pedofilen. Med dessa straff följer näringsförbud. Återstår bara den kvinnliga hallicken, som nu driver skolorna tillsammans med sin 80-årige svärfar.
Fler än 200 barn går i pedofilens skolor som de senaste tio åren fått mer än 200 miljoner av det svenska folkets skattekronor i bidrag. Samtidigt som man blir minst sagt upprörd över att ens skattepengar går till sådan verksamhet känner man en viss tacksamhet över att ens egna barn inte går i lära hos pedofilen och hans hallick.
Men hur är det möjligt? Inte nog med att personerna som driver skolan är hyfsat olämpliga för att ansvara för verksamhet för barn - de är dessutom ekonomiska haverister, vilket - om inte annat - borde intressera de myndigheter som beviljar tillstånden att bedriva skolor.
När jag vikarierar på en skola kan jag inte göra det förrän jag visat utdrag ur mitt belastningsregister, som intygar att jag inte dömts för till exempel sexbrott mot barn - men på den som äger och driver skolan ställs inte samma krav. Knappt några krav alls, verkar det som.
Vår förträfflige utbildningsminister Jan Björklund kräver nu en lagändring. Visst är sent oftast bättre än aldrig, men i det här fallet är det väl ändå tveksamt? Jag tycker nog att aldrig hade varit bra mycket bättre och lämnar därför följande lagförslag till den gode Jan: förbjud de förbannade friskolorna.
- Redan när lagstiftningen konstruerades borde man ha tänkt på detta. Men det ingick väl inte i föreställningsvärlden då att det här kunde hända, säger utbildningsminister Björklund.
Och sätter fingret på ett alls icke oviktigt problem: Björklunds föreställningsvärld är synnerligen begränsad.
fredag 5 november 2010
Olja tenderar att klibba ner omgivningen
Visst är det tjatigt - men varför slutar vår statsminister inte att välja företrädare bland de synnerligen olämpade då?
Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.
Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.
Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?
Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.
Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?
Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.
Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!
Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.
Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.
Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?
Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.
Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?
Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.
Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!
torsdag 4 november 2010
Vilket är bäst - brett eller rätt?
Att miljöpartiet är ideologiskt opålitliga och kan tänka sig att liera sig med såväl borgare som med de röda partier de påstod sig gå till val med förvånar mig inte ett dugg.
Men vad tusan har det tagit åt sossarna?
Alltså, att de hela tiden trippar högerut är ju ingenting nytt. Men att gå så långt som att direkt efter valet bilda nya allianser - där man byter ut vänsterpartiet mot regeringspartierna, med moderaterna i spetsen - är väl några steg för mycket? Särskilt när man i samma ögonblick som man fattar uppgörelsen med Reinfeldt bryter det vallöfte man gav väljarna inför valet.
Jag hoppas verkligen att det blir det självmål det borde bli och att de socialdemokratiska väljarna känner sig så svikna som de borde känna sig och slutar rösta på lurendrejarna.
Och vad har Sahlin och hennes polare för försvar att komma med?
- När vi ber svenska män och kvinnor att riskera livet i internationella insatser - då ska det vara en bred uppställning, brett över blockgränsen, säger Sahlin.
Men varför då? Varför ska det vara brett? Tycker man att det känns bättre att riskera livet för det? Varför struntar man inte i att be folk att riskera livet istället - låter borgarna göra det själva och lämnar dem med ansvaret? Tycker sossarna att det är viktigare att det är brett än rätt?
Plötsligt är det skit samma att man lovade att börja ta hem trupperna nästa år. Det var före valet.
- Vi förlorade valet, upprepar Mona Sahlin om och om igen. (Det är oklart vem det är hon försöker övertyga om det - sig själv eller någon annan. De flesta vet hur det gick i valet.)
Och förlorar man byter man tydligen politik.
Moderaterna blev det nya arbetarpartiet. Kanske kan sossarna bli det nya stockkonservativa högerpartiet, för de rika och krigshetsande?
Helt klart är i alla fall att vänsterpartiet är det enda partiet som har hedern i behåll.
Och att Sverige inte kommer att kunna fira tvåhundraårsjubileum som ett land utan krigsinblandning 2014. Det hade vi kunnat göra om vänsterpartiet hade fått bestämma. Om våra politiker gav fan i att be svenska män och kvinnor att riskera livet i Afghanistan. Brett eller inte.
Men vad tusan har det tagit åt sossarna?
Alltså, att de hela tiden trippar högerut är ju ingenting nytt. Men att gå så långt som att direkt efter valet bilda nya allianser - där man byter ut vänsterpartiet mot regeringspartierna, med moderaterna i spetsen - är väl några steg för mycket? Särskilt när man i samma ögonblick som man fattar uppgörelsen med Reinfeldt bryter det vallöfte man gav väljarna inför valet.
Jag hoppas verkligen att det blir det självmål det borde bli och att de socialdemokratiska väljarna känner sig så svikna som de borde känna sig och slutar rösta på lurendrejarna.
Och vad har Sahlin och hennes polare för försvar att komma med?
- När vi ber svenska män och kvinnor att riskera livet i internationella insatser - då ska det vara en bred uppställning, brett över blockgränsen, säger Sahlin.
Men varför då? Varför ska det vara brett? Tycker man att det känns bättre att riskera livet för det? Varför struntar man inte i att be folk att riskera livet istället - låter borgarna göra det själva och lämnar dem med ansvaret? Tycker sossarna att det är viktigare att det är brett än rätt?
Plötsligt är det skit samma att man lovade att börja ta hem trupperna nästa år. Det var före valet.
- Vi förlorade valet, upprepar Mona Sahlin om och om igen. (Det är oklart vem det är hon försöker övertyga om det - sig själv eller någon annan. De flesta vet hur det gick i valet.)
Och förlorar man byter man tydligen politik.
Moderaterna blev det nya arbetarpartiet. Kanske kan sossarna bli det nya stockkonservativa högerpartiet, för de rika och krigshetsande?
Helt klart är i alla fall att vänsterpartiet är det enda partiet som har hedern i behåll.
Och att Sverige inte kommer att kunna fira tvåhundraårsjubileum som ett land utan krigsinblandning 2014. Det hade vi kunnat göra om vänsterpartiet hade fått bestämma. Om våra politiker gav fan i att be svenska män och kvinnor att riskera livet i Afghanistan. Brett eller inte.
torsdag 7 oktober 2010
Girighet varar längst
Åtminstone i de nya moderaternas nya Sverige.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.
Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.
Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.
onsdag 29 september 2010
Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland
Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:
Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.
Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.
Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.
Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.
Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.
"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."
fredag 24 september 2010
Regeringsformen rimmar inte riktigt med Alliansen
Såhär lyder 7 §, 3 kap i Regeringsformen - en av våra grundlagar:
Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.
Alliansen uppträdde under just den särskilda beteckningen i både årets och 2006 års val. Och skulle därmed vara ett parti.
Konstigt då att Alliansen inte var valbar, att det inte fanns några röstsedlar märkta med Alliansens namn och att de inte hade nominerat medlemmar för att ta plats i riksdagen.
Hur fäller man fyra stora politiska partier när de bryter mot grundlagen?
Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.
Alliansen uppträdde under just den särskilda beteckningen i både årets och 2006 års val. Och skulle därmed vara ett parti.
Konstigt då att Alliansen inte var valbar, att det inte fanns några röstsedlar märkta med Alliansens namn och att de inte hade nominerat medlemmar för att ta plats i riksdagen.
Hur fäller man fyra stora politiska partier när de bryter mot grundlagen?
tisdag 21 september 2010
Nya lagar
Jag skulle gärna se några nya lagar införda.
För det första delar jag uppfattningen att opinionsmätningar borde förbjudas under valrörelsen - även om jag inser att de blir svåra att undvika i praktiken. Men att till exempel moderater i god tid kan se att de blir tvungna att stödrösta in kristdemokrater och centerpartister för att kunna säkra regeringsmakten är inte bra. Meningen är att man ska rösta på det parti man sympatiserar mest med. Inte det som är mest taktiskt riktigt i ett visst givet läge.
Dessutom skulle jag vilja att man förbjöd allianser mellan partier. Det är partier som bildas, utformar sina program, ställer upp i val och får väljarnas röster. Först därefter ska regeringar bildas.
Om flera partier går till val gemensamt försvinner poängen med att de är flera partier. Då bör de istället bilda ett nytt parti som väljarna kan rösta på. "Rösta på alliansen", har vi blivit uppmanade hela valrörelsen. Men hur då? Ingen kan rösta på den borgerliga alliansen eller på den rödgröna. Man kan bara rösta på partier - och det är så det ska vara.
För övrigt noterar man att det var först efter det att vallokalerna stängdes som debatten blev så engagerad och intressant som man skulle velat att den var för flera månader sedan.
Som en följd just av block- och allianspolitiken. Bort med den.
Valsystemet skulle kanske också behöva uppdateras lite. Vi minns ju hur mycket skit vi kastade på USA år 2000 - då Gore fick fler röster än Bush men ändå inte blev president. Exakt samma sak kan alltså hända här. Fler utjämningsmandat, ett flexibelt parlament à la Tyskland - där man skulle kunna gå upp till 351 eller 353 riksdagsledamöter för att få antalet proportionerligt till rösterna - eller större valkretsar är tänkbara lösningar.
Om man nu överhuvudtaget tror på parlamentarismen (eller demokratin) längre...
För det första delar jag uppfattningen att opinionsmätningar borde förbjudas under valrörelsen - även om jag inser att de blir svåra att undvika i praktiken. Men att till exempel moderater i god tid kan se att de blir tvungna att stödrösta in kristdemokrater och centerpartister för att kunna säkra regeringsmakten är inte bra. Meningen är att man ska rösta på det parti man sympatiserar mest med. Inte det som är mest taktiskt riktigt i ett visst givet läge.
Dessutom skulle jag vilja att man förbjöd allianser mellan partier. Det är partier som bildas, utformar sina program, ställer upp i val och får väljarnas röster. Först därefter ska regeringar bildas.
Om flera partier går till val gemensamt försvinner poängen med att de är flera partier. Då bör de istället bilda ett nytt parti som väljarna kan rösta på. "Rösta på alliansen", har vi blivit uppmanade hela valrörelsen. Men hur då? Ingen kan rösta på den borgerliga alliansen eller på den rödgröna. Man kan bara rösta på partier - och det är så det ska vara.
För övrigt noterar man att det var först efter det att vallokalerna stängdes som debatten blev så engagerad och intressant som man skulle velat att den var för flera månader sedan.
Som en följd just av block- och allianspolitiken. Bort med den.
Valsystemet skulle kanske också behöva uppdateras lite. Vi minns ju hur mycket skit vi kastade på USA år 2000 - då Gore fick fler röster än Bush men ändå inte blev president. Exakt samma sak kan alltså hända här. Fler utjämningsmandat, ett flexibelt parlament à la Tyskland - där man skulle kunna gå upp till 351 eller 353 riksdagsledamöter för att få antalet proportionerligt till rösterna - eller större valkretsar är tänkbara lösningar.
Om man nu överhuvudtaget tror på parlamentarismen (eller demokratin) längre...
måndag 20 september 2010
Nyval eller exil
Era popcorn! Det är det här ni har röstat fram:
Plus invandrarhatarna i Sverigedemokraterna.
Inget av de två tydliga regeringsalternativen, som vi nu har blivit matade med till kväljningsgränsen, fick majoritet. Och inget av dem vill samarbeta på minsta lilla vis med Sverigedemokraterna.
Så nu talar ett av de tydliga regeringsalternativen - Alliansen - om att istället inleda ett samarbete med en tredjedel av det andra tydliga regeringsalternativet. Tydligt? Knappast. Och det var, som politikerna själva sagt till leda, inte det valet vi ställdes inför.
Det är lika bra att utlysa nyval med en gång. Vi hade två alternativ - inget lyckades. Gör om, gör rätt.
Vi behöver också isolera Grästorp. Där kom renodlat nazistiska partiet Nationalsocialistisk Front, eller Svenskarnas parti som de nuförtiden kallar sig, in i kommunfullmäktige. Inte så mysigt.
Och Skåne. Kan vi inte auktionera bort Skåne till högstbjudande?
Plus invandrarhatarna i Sverigedemokraterna.
Inget av de två tydliga regeringsalternativen, som vi nu har blivit matade med till kväljningsgränsen, fick majoritet. Och inget av dem vill samarbeta på minsta lilla vis med Sverigedemokraterna.
Så nu talar ett av de tydliga regeringsalternativen - Alliansen - om att istället inleda ett samarbete med en tredjedel av det andra tydliga regeringsalternativet. Tydligt? Knappast. Och det var, som politikerna själva sagt till leda, inte det valet vi ställdes inför.
Det är lika bra att utlysa nyval med en gång. Vi hade två alternativ - inget lyckades. Gör om, gör rätt.
Vi behöver också isolera Grästorp. Där kom renodlat nazistiska partiet Nationalsocialistisk Front, eller Svenskarnas parti som de nuförtiden kallar sig, in i kommunfullmäktige. Inte så mysigt.
Och Skåne. Kan vi inte auktionera bort Skåne till högstbjudande?
lördag 18 september 2010
KD = SD+
Ett sista inlägg bara, innan jag promenerar till valurnan imorgon.De här Kristdemokraterna verkar bestå av vettvillingar.
Synen på våra invandrare är ju värre på den valaffischen än på Sverigedemokraternas. De duger till att baka pizza. Och att ta hand om farmor, som det står på en annan affisch. Men ingenting annat.
Och medan alla partikamrater verkar ta avstånd Annelie Enochson, den allra främsta vettvillingen på våra riksdagslistor, har den här kampanjen fått stöd av både partiledare Göran Hägglund och Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen. Den tar upp ett viktigt perspektiv på invandringen, tycker de.
Vi har alltså tre främlingsfientliga partier kring fyraprocentsspärren - FP, KD och SD.
Låt oss hoppas att inget av dem får vara med och bestämma.
onsdag 15 september 2010
Blockbesiktning
Årets valrörelse är naturligtvis lika viktig som alla valårs. Tyvärr är den tråkigare. Jag tror att det i hög utsträckning beror på blockpolitiken. I årets valrörelse framställs det inte som om vi har sju eller fler alternativ. Det verkar som om vi bara har två. Vi väljer mellan en borgerlig allians och en rödgrön.
Det är synd. Vi har plötsligt två statsministerkandidater som debatterar mot varandra. Liksom i USA, där alternativen också i praktiken bara är två. Tydligen skulle Mona Sahlin bli statsminister även om Vänsterpartiet fick fler röster än Socialdemokraterna, Reinfeldt oavsett om Moderaterna blev omsprungna av Centerpartiet eller ej.
Att partierna redan från början gjort upp om hur regeringar ska bildas - oavsett hur väljarnas röster fördelar sig - gör också att ingen vågar sticka ut. Ingen vågar tala om att de egentligen tycker någonting annat än sina allierade, att deras åsikter i vissa frågor fått stå tillbaka för överenskommelsen med kompispartierna. Tänker de slåss för sådana frågor ändå? Det kan de inte stå och bråka om inför TV-kamerorna - då framstår de inte som ett "trovärdigt regeringsalternativ" av någon anledning.
Vore det inte mycket trovärdigare om de faktiskt stod upp för och försvarade det partiprogram som partiets medlemmar röstat fram på kongresserna?
Nu är det som det är. Vi väljer mellan två regeringsalternativ. Och då är valet löjligt enkelt.
Besiktning
Häromsistens var jag med min bil på besiktning. På Bilprovningen. Den där svenska staten är majoritetsägare. Innan jag åkte dit fick jag ett brev därifrån, där det påpekades att det numera - som en följd av avreglering - finns privata alternativ.
Verkar det smart? En verksamhet som är till för att säkerställa säkerheten på svenska fordon ska kunna drivas av vem som helst som har råd att starta en sådan. Och som vill gå med vinst. Genom att hinna med så många besiktningar som möjligt och genom att ha så få utgifter (till underhåll av maskiner och utrustning och vad det nu kan vara) som möjligt.
Hur många Estoniakatastrofer får vi om Sjöfartsverkets verksamhet också privatiseras? Och hur hade den privata ägarens ansvar sett ut? Hur många fler bilolyckor får vi som en följd av den här avregleringen? Ska medborgarna efter ett haveri kunna stämma den som besiktigat deras bil?
Vi härmar USA. Där kan man stämma vem som helst för vad som helst. Där måste den som tillverkat ett strykjärn förse det med information om att det inte ska användas som analplugg för att undvika att bli skadeståndsskyldig när någon bränt arslet av sig. Där måste man betala för sjukvård och där är bildningsnivån lägre än här i Norden - trots eller på grund av alla fina privatskolor.
USA är ingen bra förebild. USA är ingenting att härma eller ta efter.
På söndag ska vi äga!
Men det är det den borgerliga alliansen gör. Och det är det som är den alldeles avgörande och absolut viktigaste skillnaden mellan det rödgröna och det blåbruna blocket. Borgarna vill sälja ut Sverige. Och vi vet ju alla hur fantastiskt mycket bättre det har blivit på de områden där staten redan sålt och privatiserat verksamheten. Hur mycket lyckligare är vi inte sedan vi fått mängder av telefonoperatörer att välja på, får telefonsamtal från alla deras försäljare och blir attackerade på stan med erbjudanden från alla håll? Hur mycket billigare har inte elen blivit sedan det oräkneliga antalet elleverantörer tog över? Hur lattjo är det inte att själv få kontrollera sina utgifter på områdena genom att lägga några kvällar på att besöka alla deras hemsidor och analysera alla deras alternativ?
Äldreomsorgen, vårdcentralerna, apoteken... Är det verkligen bättre med alla alternativ? Är det bättre att religiösa rörelser av olika slag kan bestämma hur undervisningen i deras alldeles egna privata grundskolor ska se ut - skolor där eleverna knappast själva fattar beslut om att gå.
Självfallet är det inte det. Ingen tjänar på det - förutom det fåtal som kommer att driva de elbolag eller skolor som blir framgångsrika.
Kolla bara på Island, som drev kapitalismen så hårt det gick och sålde hela landet. Är islänningarna lyckligare och tryggare nu?
Det är såhär enkelt, för att tala med Stellan Skarsgård: Ska Sverige äga eller ska Sverige ägas?
Det är synd. Vi har plötsligt två statsministerkandidater som debatterar mot varandra. Liksom i USA, där alternativen också i praktiken bara är två. Tydligen skulle Mona Sahlin bli statsminister även om Vänsterpartiet fick fler röster än Socialdemokraterna, Reinfeldt oavsett om Moderaterna blev omsprungna av Centerpartiet eller ej.
Att partierna redan från början gjort upp om hur regeringar ska bildas - oavsett hur väljarnas röster fördelar sig - gör också att ingen vågar sticka ut. Ingen vågar tala om att de egentligen tycker någonting annat än sina allierade, att deras åsikter i vissa frågor fått stå tillbaka för överenskommelsen med kompispartierna. Tänker de slåss för sådana frågor ändå? Det kan de inte stå och bråka om inför TV-kamerorna - då framstår de inte som ett "trovärdigt regeringsalternativ" av någon anledning.
Vore det inte mycket trovärdigare om de faktiskt stod upp för och försvarade det partiprogram som partiets medlemmar röstat fram på kongresserna?
Nu är det som det är. Vi väljer mellan två regeringsalternativ. Och då är valet löjligt enkelt.
Besiktning
Häromsistens var jag med min bil på besiktning. På Bilprovningen. Den där svenska staten är majoritetsägare. Innan jag åkte dit fick jag ett brev därifrån, där det påpekades att det numera - som en följd av avreglering - finns privata alternativ.
Verkar det smart? En verksamhet som är till för att säkerställa säkerheten på svenska fordon ska kunna drivas av vem som helst som har råd att starta en sådan. Och som vill gå med vinst. Genom att hinna med så många besiktningar som möjligt och genom att ha så få utgifter (till underhåll av maskiner och utrustning och vad det nu kan vara) som möjligt.
Hur många Estoniakatastrofer får vi om Sjöfartsverkets verksamhet också privatiseras? Och hur hade den privata ägarens ansvar sett ut? Hur många fler bilolyckor får vi som en följd av den här avregleringen? Ska medborgarna efter ett haveri kunna stämma den som besiktigat deras bil?
Vi härmar USA. Där kan man stämma vem som helst för vad som helst. Där måste den som tillverkat ett strykjärn förse det med information om att det inte ska användas som analplugg för att undvika att bli skadeståndsskyldig när någon bränt arslet av sig. Där måste man betala för sjukvård och där är bildningsnivån lägre än här i Norden - trots eller på grund av alla fina privatskolor.
USA är ingen bra förebild. USA är ingenting att härma eller ta efter.
På söndag ska vi äga!
Men det är det den borgerliga alliansen gör. Och det är det som är den alldeles avgörande och absolut viktigaste skillnaden mellan det rödgröna och det blåbruna blocket. Borgarna vill sälja ut Sverige. Och vi vet ju alla hur fantastiskt mycket bättre det har blivit på de områden där staten redan sålt och privatiserat verksamheten. Hur mycket lyckligare är vi inte sedan vi fått mängder av telefonoperatörer att välja på, får telefonsamtal från alla deras försäljare och blir attackerade på stan med erbjudanden från alla håll? Hur mycket billigare har inte elen blivit sedan det oräkneliga antalet elleverantörer tog över? Hur lattjo är det inte att själv få kontrollera sina utgifter på områdena genom att lägga några kvällar på att besöka alla deras hemsidor och analysera alla deras alternativ?
Äldreomsorgen, vårdcentralerna, apoteken... Är det verkligen bättre med alla alternativ? Är det bättre att religiösa rörelser av olika slag kan bestämma hur undervisningen i deras alldeles egna privata grundskolor ska se ut - skolor där eleverna knappast själva fattar beslut om att gå.
Självfallet är det inte det. Ingen tjänar på det - förutom det fåtal som kommer att driva de elbolag eller skolor som blir framgångsrika.
Kolla bara på Island, som drev kapitalismen så hårt det gick och sålde hela landet. Är islänningarna lyckligare och tryggare nu?
Det är såhär enkelt, för att tala med Stellan Skarsgård: Ska Sverige äga eller ska Sverige ägas?
Statsministercitat
Vilken svensk statsminister står bakom följande citat:
”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”
”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”
Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.
Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.
Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)
”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”
”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”
Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.
De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.
Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.
Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)
Viktiga veckan
Den viktiga veckan är här.
Det är nu det gäller.
Att rösta rätt.
Ni vet vad det innebär?
Att INTE rösta på främlingsfientliga partier som tror att Sverige och svenskarna blir och mår sämre av att människor med en annan religion och kultur än den kristna och svenska vistas här - Sverigedemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Det är nu det gäller.
Att rösta rätt.
Ni vet vad det innebär?
Att INTE rösta på främlingsfientliga partier som tror att Sverige och svenskarna blir och mår sämre av att människor med en annan religion och kultur än den kristna och svenska vistas här - Sverigedemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Folkpartiet visar upp sig på mässan Expo Norr under parollen "Nej till hedersvåld och kvinnoförakt". Likheterna med Sverigedemokraterna är slående.
Att INTE rösta på peroner som tror att de är övermänniskor, att de står över både lagen och alla oss andra, och som beter sig som Robin Hood fast tvärtom - Moderaterna.
Att INTE rösta på partier som vill ta Sverige tillbaka till den tid då pigor och drängar servade godsägarna och då anställningstrygghet var någonting man knappt ens drömde om - Centerpartiet.
Att INTE rösta på Alliansen, helt enkelt.
tisdag 14 september 2010
Galning i topp på KD:s lista
Jag har sagt det förut och igen och jag säger det en gång till: Hon är galen.
Ändå vill Kristdemokraterna absolut se henne i riksdagen. Så gärna att de sätter upp henne som andra namn på riksdagslistan i den del av landet där jag bor. Hon är den kvinna de helst av alla vill ska bestämma över oss andra.
Trots att partiledningen officiellt inte håller med henne, trots att hennes partikamrater i valstugorna tar avstånd från henne, trots att hon inte kan göra rätt på egen hand utan att bli tillrättavisad från högre ort.
Det verkar vara förenat med oöverstigliga risker att rösta på Kristdemokraterna. Ni som funderat över att göra det - tänk om.
Vem vet hur många fler galenpannor de nominerat på sina listor?
Ändå vill Kristdemokraterna absolut se henne i riksdagen. Så gärna att de sätter upp henne som andra namn på riksdagslistan i den del av landet där jag bor. Hon är den kvinna de helst av alla vill ska bestämma över oss andra.
Trots att partiledningen officiellt inte håller med henne, trots att hennes partikamrater i valstugorna tar avstånd från henne, trots att hon inte kan göra rätt på egen hand utan att bli tillrättavisad från högre ort.
Det verkar vara förenat med oöverstigliga risker att rösta på Kristdemokraterna. Ni som funderat över att göra det - tänk om.
Vem vet hur många fler galenpannor de nominerat på sina listor?
torsdag 2 september 2010
Nja...
Här lyckas väl statsministern sådär...
Har extremt svårt för Ring P1, blir alltid nedstämd av att höra hur många idiotiska åsikter det finns i landet. Men denna Aspenlind verkar slå de flesta av de nuvarande ministrarna på fingrarna.
Har extremt svårt för Ring P1, blir alltid nedstämd av att höra hur många idiotiska åsikter det finns i landet. Men denna Aspenlind verkar slå de flesta av de nuvarande ministrarna på fingrarna.
lördag 28 augusti 2010
Käre Sven-Otto!
Utmärkt krönika i ETC, som har en del gemensamt med några av mina tidigare inlägg här på bloggen (Vet hut...).
tisdag 10 augusti 2010
Vet hut, Sven-Otto!
Och på tal om parasiter:
Sven-Otto Littorin, den före detta arbetsmarknadsministern som avgick med buller och bång under Almedalsveckan och skyllde på sina barn i ett fåfängt försök att avleda uppmärksamheten från att han själv anklagades för sexköp, visar sig, föga oväntat, vara en fullblodsparasit.
Mannen som skurit ner a-kassan till ett minimum, som gjort det omöjligt för musiker, skådespelare, ensamstående mammor och andra deltidsarbetande att klara sig på sina arbeten ansöker om avgångsvederlag. En årslön vill han ha. En årslön som i hans fall uppgår till 1 344 000 kronor. Av skattebetalarnas pengar.
Den människa som kan med att kräva detta - som andra avgående minister genom tiderna (bara Lars Leijonborg har tidigare begärt att få fallskärmen) - är alltså samma person som hårdare än någon annan - med undantag för statsminister Reinfeldt - drivit den så kallade arbetslinjen.
Man är inte vatten värd om man inte har ett jobb. Man måste arbeta och bidra till samhället. Man ska absolut INTE kunna försörja sig på bidrag finansierade av de skattebetalare som faktiskt arbetar och gör rätt för sig.
Hur i helvete kan det komma sig att just Svin-Otto är undantagen från arbetslinjen - som han själv designat - när inte ens cancersjuka individer under intensiv behandling är det?
Allianspacket visar gång efter annan vilka de egentligen är.
Parasiter.
Sven-Otto Littorin, den före detta arbetsmarknadsministern som avgick med buller och bång under Almedalsveckan och skyllde på sina barn i ett fåfängt försök att avleda uppmärksamheten från att han själv anklagades för sexköp, visar sig, föga oväntat, vara en fullblodsparasit.
Mannen som skurit ner a-kassan till ett minimum, som gjort det omöjligt för musiker, skådespelare, ensamstående mammor och andra deltidsarbetande att klara sig på sina arbeten ansöker om avgångsvederlag. En årslön vill han ha. En årslön som i hans fall uppgår till 1 344 000 kronor. Av skattebetalarnas pengar.
Den människa som kan med att kräva detta - som andra avgående minister genom tiderna (bara Lars Leijonborg har tidigare begärt att få fallskärmen) - är alltså samma person som hårdare än någon annan - med undantag för statsminister Reinfeldt - drivit den så kallade arbetslinjen.
Man är inte vatten värd om man inte har ett jobb. Man måste arbeta och bidra till samhället. Man ska absolut INTE kunna försörja sig på bidrag finansierade av de skattebetalare som faktiskt arbetar och gör rätt för sig.
Hur i helvete kan det komma sig att just Svin-Otto är undantagen från arbetslinjen - som han själv designat - när inte ens cancersjuka individer under intensiv behandling är det?
Allianspacket visar gång efter annan vilka de egentligen är.
Parasiter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
