I kväll firar Lilla Svärje.
Dopdagen är här.
Vi döper en nyanländ liten skiva, Lilla Svärje.
Ceremonin äger rum på Pustervik i Göteborg.
Dörrarna öppnar klockan 19.
Och alla är välkomna.
Lasse Franck & hans muskler kommer att framföra flera psalmer och det kommer att finnas drycker av alla de slag samt minnesgåvor att köpa. Gott om fina människor med fina namn också.
Ses ikväll.
Imorgon släpps vår skiva.
Lilla Svärje. Det är lite nervöst. Mycket spännande.
Och roligt.
Kommer musikkartan att ritas om? Kommer nya kapitel att skrivas i den populärmusikaliska historian? Hela volymer kanske? Eller passerar den helt obemärkt, utan att märkas ett dugg, utan att påverka en enda människa? Ser Lilla Svärje ut precis som vanligt efter imorgon?
Släppfesten - eller releasepartyt, som man säger i andra länder än Svärje - ska hur som helst bli riktigt rolig. Den äger rum om en vecka, tisdagen den 22/5, på Pustervik. Här kan man köpa biljetter.
Där kan man köpa skivan och lyssna till mig & mina muskler när vi framför smakprov från den. Och fira. Både jag och alla mina muskler blir väldigt glada - och lugna - om du dyker upp. Du kan få fungera som muskelavslappnande. Du kan också få ta med dig alla du känner.
Kan man inte vänta med att få tag i ett exemplar av skivan går den att köpa på andra ställen också. Till exempel här.
Hur Lasse Franck fungerar i sociala sammanhang ska vi kanske inte uttala oss om. Inte här och nu. Att hans låt Sociala sammanhang fungerar synnerligen väl, som ett medryckande och uppfriskande avbrott i den svenska popslentrianen, kan vi däremot fastslå med fullständig övertygelse.
Lasse Franck har i många år skrivit låtar i olika Göteborgslyor. Han har varit med i ett antal band, bland andra Alice Cooper-gruppen Institute of Nude Wrestling. Men inte förrän nu släpper han sin debutplatta, Lilla Svärje. En skiva som berättar om tillståndet i nationen – och som dessutom får dig att vilja göra någonting åt det. Att Lasse inte har särskilt mycket till övers för ”de nya moderaterna och resten av den blåbruna alliansen” är tämligen tydligt. Och en låt som Nu börjar det roliga kan ses som en direkt kommentar till Carema-skandalen (även om den klärvoajante Lasse Franck skrev sången innan skandalen var ett faktum). Lyriken är viktig i sammanhanget och Lasse har många gånger lovordats för sin förmåga att skriva angelägna låttexter.
Ett tag satsade han på en karriär som Franckensteins monster. Det lyckades inte alls. Hans ansikte är hopsytt med 47 stygn men sist vi såg Lasse verkade han ändå rätt nöjd. Och snygg.
Lilla Svärje släpps den 16 maj. Sociala sammanhang är första singeln från albumet och finns ute NU. Lyssna på Spotify.
”Lasse Franck är en ypperlig rockpoet som genom sin briljanta förmåga att leka med ord lyckas leverera både mänsklig värme och uppkäftiga provokationer på samma gång.”
(Ola Bjurman, From a Friend)
Skivan släpper Lasse tillsammans med trumslagaren Kalle Thorslund (Anywhen, Gordon) och basisten Jonas Slättung (Gordon, Det Är Kärlek). Skivan är producerad av gitarristen och ljudfantasten Håkan Svensson (Nationalteatern). När musiken framförs live framträder herrarna under namnet Lasse Franck & hans muskler. Bland dessa muskler finns också Joakim Fritzner, gitarr, och Ulf ”Vinyl” Stenberg, keyboard.
Sociala sammanhang: Lasse Franck - sång, handklapp, text och musik Jonas Slättung - bas Kalle Thorslund - trummor, handklapp Håkan Svensson - gitarr, produktion Ulf "Vinyl" Stenberg - keyboards Pär Edwardson - körsång, handklapp Per Umaerus - körsång
Repade med mina muskler igår. Vinyl var med och spelade lika fint som på skivan. Och vårt fenomenala nytillskott, gitarristen Joakim Fritzner. Han är inte bara flink - han är snygg också. Skönt. Nu slipper vi andra bråka om vem som ska vara flickfavoriten. Kan bli riktigt bra det här. Vi ses väl här?
Det finns nästan ingenting som slår det. Att så här års - när man alltid funderar över att emigrera - efter några jobbiga dagar, där man plågats av och irriterat sig på en massa män - självupptagna, högljudda och respektlösa sådana - kliva ner i källaren som tillhör Bongo Recordings för att översköljas av ljuv musik - musik som man själv har varit med och skapat, men som andra - helt fantastiska män - har arbetat vidare med och utvecklat så att den låter helt överväldigande bra.
Att inse att man varit med och gjort någonting som är sanslöst bra. Att inse att andra, superbegåvade, personer tycker tillräckligt bra om det man gjort och gör för att hjälpa till med att få det många, många gånger bättre. Att ingå i en kollektiv och kreativ process som är fantastisk i sig och som leder fram till ett slutmål som vida överträffar det man föreställde sig när man började.
Att sitta där på källargolvet och översköljas av ett magiskt vackert ljudlandskap.
Kalle och jag kom till studion för att lägga de sista körerna på plattan. Det gjorde vi, tillsammans med Pär. Bara två låtar kvar som behövde körsång. Efter lunch kom den supermysige, begåvade och genomtrevlige Per Umaerus förbi - så han fick också vara med. Pär och Per blev till en Disneydröm. Och därmed var de sista inspelningarna gjorda.
Vi lät oss också inspireras av den fenomenale kroppsmusikern Gerry Phillips:
Nu återstår en mängd arbete för vår redan hårt arbetande producent - han måste vara landets bästa - som ska mixa alltsammans. Välja bort, välja nivåer, välja effekter... Och sedan är det klart! Så långt i alla fall. Återstår att göra ett omslag, trycka och nå ut...
Förutsättningarna borde vara goda med ett grundmaterial av den här kvaliteten. Jag är så fantastiskt tacksam över att Håkan och Pär, Kalle och Jonas har gjort det här så in i h-e bra. Över att ha möjligheten att sitta där på golvet och kliva in i den ljudvärld de har skapat.
Nu kan jag ta en hel hög dåliga dagar till. Kan ta en hel hop svinaktiga män. Mina män är nämligen helt fantastiska. Som vet hur man angör en skiva. Och konsoliderar den. Gosegrisar.
Rep igår. Det var alldeles för länge sedan. Vi försökte bestämma vilka ytterligare låtar vi ska spela in på plattan. Det lyckades vi inte riktigt med. Ett par måste bort. Men vi bestämde redan nu vilka låtar vi ska spela på Klubb Rampfeber i september. Härlig framförhållning.
Och Kalle tränade på att stå upp och spela trummor. Han gör sig ju väldigt bra även sittande - men det är ändå ett lyft när han sträcker på sig. Han är så stilig när han koncentrerat bankar på sina skinn och kan studsa lite lätt upp och ner och fram och tillbaka. Kan hända blir han frontman nu. Jag kanske kan dra mig tillbaka.
Igår kväll for jag till Hisingen. Sammanstrålade med Slättung och Thorslund i det trivsamma lilla källarrummet för ett rep. Det första efter sommaren. Hög tid. Högtid.
Strax kan inspelningarna av skivan fortsätta.
Vi kom ihåg sångerna. De flesta i alla fall. Och provade en ny. Snacka. Som kommer att göra sig alldeles utmärkt väl i sammanhanget. Kod: Luft.
Thorslund vägrade att överge sitt trumset när Slättung och jag satte oss i bilen och lämnade landets fjärde ö. Han bäddade så fint intill golvpukan och jag är övertygad om att han inatt sov som det barn han innerst inne är.
