Tack för hopp

Tack. Alla ni som jobbade med stödgalan för Johan Persson och Martin Schibbye som hölls på Trädgår'n igår. Och tack alla ni som kom dit. Det var så skönt att få se och höra fantastisk musik samtidigt som man också såg och hörde människor som tillsammans arbetar för en god sak. Som är solidariska. Som anstränger sig, bidrar, gör vad de kan. Det gör att mitt hopp om mänskligheten ökar avsevärt. Och att jag känner mig glad.

Särskilt tack till de musiker vars musik berörde mig allra mest: Steget, José Gonzales, Nicolai Dunger och Graveyard. Det här kommer jag att leva på ett bra tag.

Nu ska jag läsa tidningen Johan & Martin.

Tack.

På Brännö brygga

Synnerligen trevligt gille på Brännö brygga om pingstaftonen. Dansmusiken var inte den man vanligen förknippar med bryggan ifråga - och dess dansbana mår nog bara bra av att variera sig med musik av ett lite modernare snitt.
Skivspelarna snurrade glödheta och de många besökarna stuffade sig varma längs träplankorna.
En utomordentligt prisvärd vegetarisk buffé serverades, liksom ingefärsthé och tryffel.

För den levande musiken svarade Kultiration och den trivsamma trion Nicolai Dunger, Martin McFaul och Ebbot Lundberg som debuterade på bryggan. Nicolai Dunger var den som fick de största applåderna - och det största utrymmet - men McFaul bjöd också på fantastiskt finstämd boogie och Ebbot Lundberg på en lysande version av Johnny Cashs Ring of Fire.