Sverige + Israel = ?

Det känns som om det med gårdagens och de kommande dagarnas händelser för ögonen är läge att minnas att det inte är mer än tre veckor sedan Sveriges handelsminister Ewa Björling välkomnade Israel som nya medlemmar av OECD.

Jag skickade den 11 maj ett brev till UD:

Några frågor apropå Ewa Björlings uttalande "Israel har en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD. Ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik".

Enligt OECD:s konvention ska medlemsländerna:
* Dela synen på rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
* Bidra till fredliga och harmoniska relationer mellan världens folk.
* Bidra till att världshandeln expanderar på en icke-diskriminerande grund och enligt internationella förpliktelser.
* Reducera eller avskaffa hinder mot handels- och tjänsteutbyte.

Menar det svenska utrikesdepartementet och vår regering på allvar att Israel uppfyller de kraven?
Eller struntar man helt enkelt i konventionen?
(Liksom i folkrätten och de mänskliga rättigheterna.)

Den israeliska produktionen på ockuperade områden strider mot folkrätten. EG-domstolen har beslutat att varor från Västbanken inte får klassas som israeliska.
Den israeliska blockaden mot Gaza är en av världens mest långtgående och gör allt annat än att "reducera eller avskaffa hinder mot handelsutbyte".
Eller har jag fel?

Enligt ett tidigare uttalande från UD heter det: "Handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med. Det är regeringens bestämda uppfattning att restriktioner på detta område inte är en lämplig väg för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. Handel bidrar till att bygga välstånd, vilket minskar grogrunden för konflikter. Handel är ett verktyg för fred och frihet som inte ska förnekas någondera sidan. Det är i den politiska dialogen med Israel och den palestinska sidan som vi framför våra ståndpunkter när det gäller exempelvis folkrätten och vikten av att återgå till en reell fredsprocess med sikte på en hållbar tvåstatslösning".

Men det uttalandet börjar bli gammalt och för den palestinska befolkningen har läget bara blivit värre sedan det gjordes.
När kan de svenska väljarna räkna med att få några faktiska, konkreta bevis för att er handel med Israel bidrar till fred och frihet?
Vad kommer ni - i praktiken - att göra för att få Israel att bete sig anständigt och i enlighet med internationell lagstiftning? För att tvåstatslösningen ska komma närmare?

Till skillnad från min tidigare brevväxling med departementet kom ett svar förhållandevis snabbt, den 24 maj:

Lasse,
tack för ditt e-brev från den 11 maj om Israel och OECD.

Utrikesminister Carl Bildt besvarade häromdagen en riksdagsfråga om Israels medlemskap i OECD. Jag bifogar hans svar här.

Jag bifogar även EU:s anförande från OECD-mötet, där beslutet att bjuda in Israel som medlem fattades. I anförandet klargörs bland annat att EU inte kommer att erkänna några förändringar av 1967 års gränser som inte överenskommits mellan parterna. EU påminner också särskilt om åtagandet alla OECD-medlemmar gör att respektera internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.

Slutligen lägger jag med rådsslutsatserna från EU:s utrikesministermöte den 8 december 2009, under svenskt ordförandeskap, där EU:s och Sveriges politik vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern sammanfattas på ett tydligt sätt.

Med vänlig hälsning,
Maria Linderyd Linder
UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet

Som väntat inga raka svar på mina frågor, men ändå... Skriv gärna själva och ställ raka frågor - och rapportera gärna här om vilka svar ni eventuellt får.

Eftersom jag brukar kritisera Carl Bildt - eftersom han brukar förtjäna det - ska jag också passa på att framföra beröm för hans framträdande i Aktuellt igår där han var mycket tydlig, bestämd och irriterad på den israeliska staten.

Inte vatten värda

Att det är den israeliska regeringens syn på palestinier är inte någon överraskning. Att den israeliska regeringen inte har ens den allra minsta tillstymmelse till den bibliska samaritens barmhärtighet eller känner någon som helst oro över att begå den ena lagvidrigheten efter den andra kanske förvånar åtminstone någon.

I en rapport från Amnesty visar organisationen hur israelerna vägrar att låta palestinierna komma åt sitt vatten. De gemensamma vattenresurserna finns till största delen på Västbanken. Israel använder över 80 % av vattnet och låter palestinierna få knappa 20 - trots att Israel, till skillnad från Palestina, har tillgång till ytterligare vattenkällor i Jordanfloden.
200 000 palestinier saknar tillgång till rinnande vatten och hindras av israeliska soldater när de försöker samla regnvatten.
De 450 000 israeler som byggt olagliga bosättningar på den ockuperade marken får mer vatten än 2,3 miljoner palestinier.

För att palestinierna ska kunna förbättra vatten- och avloppsledningar och öka sin vattentillgång måste de söka tillstånd från israeliska myndigheter, som medvetet låter ansökningsförfarandet dra ut på tiden och ofta avslår ansökningarna när de väl når ett beslut.

Jag påminner återigen om att svenska regeringen och UD anser sig ha en god relation med den här regimen. Som förvägrar sina medmänniskor den livsnödvändiga rättighet som vatten är.

Vill du komma i kontakt med din regering? Anmäl den.

Det var som jag misstänkte. Om man ska få Carl Bildt eller hans anställda att kommentera det arbete de utför, därför att det svenska folket valt dem att utföra det, måste man anmäla dem.

Det hade tagit ännu längre tid - än åtta-nio månader - att få ett svar från Utrikesdepartementet om inte Justitieombudsmannen hade tryckt på.

Det framgår av det beslut JO häromdagen skickade. Den bifogade tjänsteanteckningen lyder:
"Telefonsamtal med Arba Kokalari, politisk sakkunnig vid Utrikesdepartementet. Hon uppger att Lasse Francks brev ännu inte besvarats och att han heller inte lämnats några besked med anledning av brevet. Orsaken till detta är hög arbetsbelastning. Hon kommer nu omgående att tillställa Lasse Franck ett svar."

Först efter telefonsamtal från JO svarar UD.

JO skriver:
"Besvarandet av Lasse Francks brev har tagit ca nio månader. Detta är en alltför lång tid. Eftersom JO har upplysts om att brevet nu omgående ska besvaras saknas det dock skäl att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av anmälan."

Enligt förvaltningslagen ska varje myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Frågor från den enskilde ska besvaras så snart som möjligt. Om svar inte kan lämnas inom rimlig tid bör den enskilde få besked om att myndigheten mottagit brevet och om möjligt besked om beräknad tid för handläggning.

Återstår att se om jag får några besked angående mitt senaste brev till UD.

Under tiden funderar Israels regering på att kalla hem sin ambassadör från Sverige. En extremt kraftig markering som ska användas som svar på extremt fientliga uttalanden. Men enligt UD har vi i Sverige, som ni minns, en god relation med Israel. Från vår sida finns ingen anledning till några markeringar. Den israeliska regeringen består av idel hyvens prickar.

Att Israel nu är sura på Sverige beror på att Carl Bildt tycker att israeler och palestinier ska samarbeta kring Goldstonerapporten.
Goldstone är före detta chefsåklagare vid krigsförbrytartribunalerna i Rwanda och det forna Jugoslavien och en av världens mest erfarna folkrättsjurister. I sin rapport kommer han fram till att både Israel och Hamas åsidosatt krigets lagar. Hamas har skickat raketer till israeliska bostadsområden och Israel har genomfört attacker på civila palestinier och bombat avloppssystem och andra mål utan militär betydelse.

- Goldstone är antisemit, hävdar den israeliska regeringen.
Inte oväntat. Eftersom alla som har invändningar mot hur Israels regering beter sig konsekvent anklagas för att hata judar.
Premiärminister Netanyahu förklarar att hela fredsprocessen är över om FN tar upp Goldstones rapport till behandling.
Den killen har Carl Bildt och övriga Sverige en god relation till...

Svenska UD har kärat ner sig i staten Israel - Bildtshit part II

En god relation kan, om man får tro vårt lands främsta företrädare, byggas helt ensidigt. Eller åtminstone mellan en stat som beter sig någorlunda medelvägsmässigt å ena sidan och en stat som bryter mot alla internationella regler, dödar oskyldiga människor och vägrar lyssna på vad någon annan säger å den andra.
Dessa två stater har en relation så god att den måste vårdas. Det tycker Calle Bildt och det tycker Arba Kokalari. Som överraskande nog bara behövde en dag på sig för att skicka mig nästa svar den här gången.

Såhär skriver Arba:
Bäste Lasse,
Som jag nämnde i mitt tidigare svar så är jag ledsen för att det första svaret dröjde.

När det gäller handel med Israel. Handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med. Det är regeringens bestämda uppfattning att restriktioner på detta område inte är en lämplig väg för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. Handel bidrar till att bygga välstånd, vilket minskar grogrunden för konflikter. Handel är ett verktyg för fred och frihet som inte ska förnekas någondera sidan. Det är i den politiska dialogen med Israel och den palestinska sidan som vi framför våra ståndpunkter när det gäller exempelvis folkrätten och vikten av att återgå till en reell fredsprocess med sikte på en hållbar tvåstatslösning.

Israel är medlem i European Broadcasting Union (EBU) och är därmed med i tävlingen Eurovision Song Contest. Mer info hittar du här: http://www.ebu.ch/

Jag hoppas du har fått svar på dina frågor.
Med vänliga hälsningar
Arba Kokalari
Utrikesdepartementet

Jag skrev förstås omedelbart tillbaka:

Bästa du.
Ja, nu fick jag ju i alla fall svar på fler frågor.
Om än inte alla.
Dessutom väcker svaret några nya.

Fortfarande är det oklart varför Israel ska vara med i EM i fotboll, handboll och alla andra sporter. (Mig veterligen ligger landet inte ens i Europa. Ska vi inte bjuda in Mugabes Zimbabwe också? Det kan ju tänkas att de känner sig lite vid sidan av den afrikanska gemenskapen.)

Du har fortfarande heller inte svarat på om det inte är ganska klart att Israel brutit mot folkrätten - och därmed mot handelsavtalet med EU.
Och meningen kan väl inte vara att vi ska hålla avtal som den andra parten bryter? Inte ens om man verkar ha ett så religiöst förhållande till handel som du.
Vad har du för grund för påståendet att handel är ett verktyg för fred och frihet?

Du säger också att "handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med".
Främjande av vad?
Problemet för min del är att jag kanske inte tycker att man till varje pris bör hålla fast i en god relation med en stat som skiter precis i vad resten av världen tycker. Kan man verkligen ha en ensidig god relation? Eller menar du helt enkelt att Israel uppför sig gott och att det inte finns några som helst anledningar att kritisera staten?

Tydligen lite knivigare frågor för UD. Fem dagar har gått. Snart kommer säkert ännu ett svar som är lika pricksäkert som Mossads agenter. Säkerligen går det också ut på att vi måste vårda de ädelmodiga israelerna på alla tänkbara vis och ta det här den byråkratiska väg som sedan 1947 har varit så framgångsrik...

Bildtshit - hur man blir och beter sig som framgångsrik politiker

Han svarade! Den store ledaren. Utrikesministern.
Ni minns kanske att jag skickade honom några frågor i januari?
Nej, det gör jag knappt själv heller.
Men igår, den 16 september - åtta månader senare, hade han i alla fall godheten att sända mig ett svar.
Han har inte skrivit det själv - det kan man ju inte begära med tanke på allt han har att stå i (tänk bara på all (traktamenterad) restid när han flänger jorden runt - vår välbetalde globetrotter). Istället har han bett sin trogne tjänare Arba Kokalari att författa en liten skrivelse, som jag alldeles strax ska återge i sin helhet.

Först ska jag bara konstatera att det inte tycks spela någon roll hur många påminnelser om sin ursprungliga fråga man skickar till Utrikesdepartementet - man får ändå inga svar. Inte förrän man skickar en anmälan till Justitieombudsmannen och klagar på den långa handläggningstiden. Då svarar UD.
Frågan är hur man gör om man faktiskt vill ha svar tämligen omgående. Skickar en anmälan till JO samtidigt med sitt ursprungliga ärende? Men vad är det då man anmäler?

Såhär skriver UD:
Tack för dina brev angående kriget i Gaza tidigare i år. Utrikesminister Carl Bildt har bett mig svara dig. Jag vill börja med att verkligen beklaga att svaret har dröjt.

En central skyldighet inom den internationella humanitära rätten (IHL) är att utreda eventuella krigsförbrytelser och ställa ansvariga till svars. I första hand är det parterna själva som har denna skyldighet. I andra hand, om parterna saknar möjlighet, kan det internationella samfundet bistå genom att tillsätta en internationell utredning.

Redan under den pågående väpnade konflikten framhöll Sverige vikten av att klarlägga eventuella brott mot IHL och de mänskliga rättigheterna. Det kan konstateras att flera utredningar har tillsats. Israels försvarsmakt har genomfört ett antal, dock huvudsakligen interna sådana.

Därtill har FN:s råd för mänskliga rättigheter också tillsatt en undersökningskommission. Denna kommission ska undersöka båda parternas eventuella brott mot IHL och de mänskliga rättigheterna under konflikten.

FN genomförde också en intern utredning, den s.k. Board of Inquiry, vars uppdrag var att utreda skador och dödsfall i anslutning till FN:s anläggningar och verksamhet. För närvarande finns därutöver inga planer om att upprätta någon form av tribunal för de palestinska områdena.

Det är viktigt att brott mot IHL utreds. Det internationella samfundet förväntar sig att parterna uppfyller sin folkrättsliga skyldighet att utreda och utkräva ansvar för eventuella brott mot IHL. Sverige och EU delar denna förväntan.

Med vänliga hälsningar
Arba Kokalari
Utrikesdepartementet

Nu undrar man ju hur länge det kommer att dröja innan jag får svar på mitt svar...
Och om UD:s brev verkligen är kvalificerat att kallas "svar". Hur många av de frågor jag ställde i januari blir besvarade?

Hur kan det komma sig att konflikten mellan Israel och Palestina är till synes omöjlig att lösa?
Hur kommer det sig att omvärlden inte ser till att bättring sker? Varför gör inte vi det?
Vad händer nu? Hur pålitlig/bräcklig/stabil är vapenvilan? Tror ni att den kommer att vara? Eller när tror ni att den bryts? Av vem?
Vilka konsekvenser kommer det att få för deras nation?

Varför fortsätter vi att handla med en sådan regim? Varför ska vi inte sätta ner foten och säga att "nu är det nog" - vi vägrar ha med er att göra? Vi vill inte att stater som er, som beter sig så som ni gör, ska vara med i vår europeiska gemenskap där vi idrottar och sjunger schlagers tillsammans. Visst borde vi väl säga så? Varför inte? Varför ska vi fortsätta pumpa in pengar i en sådan stat? Vi ser ju hur de använder pengarna...

EU:s handelsavtal med Israel är redan brutet - av Israel, i och med deras brott mot folkrätten. Varför ska vi då hålla vår del av avtalet och fortsätta att handla med dem?
Kommer våra representanter - ni - att avbryta samarbetet med Israel?
Vad har ni för svar och besked att ge oss?

Ganska många frågor.
Och den enda UD besvarar är väl "vad händer nu?" En fråga som känns lite inaktuell, eftersom den ställdes i januari.

Kokalari har alla förutsättningar att gå långt.
Som politikerbroiler är det nämligen ytterst viktigt att man klarar av ett par saker.
Man ska inte vara rädd för att tungan antar en obehagligt brun nyans till följd av fraterniserande med företagsledare och utländska kolleger (från västvärlden - eller av västvärlden omhuldade länder).
Och man måste behärska konsten att pladdra utan att svara. Våga inse att det finns skäl till att man själv tillhör de stora ledarna medan övriga medborgare inte gör det. De ska inte - och kan inte - förstå allt som stora ledare ägnar sig åt. Alltså måste man som stor ledare få ägna sig åt det ifred. Man ska göra det men inte tala om det.
Vad man ägnar sig åt? Det stora ledare ägnat sig åt i alla tider. Att sko sig själva, sina familjer och sina polare på andras bekostnad. Att öka avståndet mellan de stora ledarna och alla andra. Packet.

Tack, Carl.

Protestera mot Sveriges meserier inför Israel

Det här meddelandet skickade jag till UD idag.
Alla andra svenska medborgare som tycker att våra folkvalda ansvarar för oss - Sveriges folk - i första hand, framför stockkonservativa arabhatare i mellanöstern bör skriva något liknande. Tala om för vår regering vad den har för uppdrag!
Kopiera gärna nedansående. Skriv ännu hellre fritt ur hjärtat. Huvudsaken är att ni hör av er.

Nu får UD faktiskt skärpa sig!

Det håller inte att Carl Bildt (till slut) går ut offentligt och leker god arbetsgivare med påståenden som att han inte recenserar sina anställda offentligt.

Om en svensk ambassadör gör ett officiellt uttalande på ambassadens hemsida är det i all princip detsamma som att den svenska regeringen gör det på sin.
Om den svenska ambassadören ifråga, Elisabet Borsiin Bonnier, skriver helt häpnadsväckande saker i sitt uttalande måste UD naturligtvis offentligt ta avstånd från uttalandet.

Annars måste ju vi medborgare utgå från att regeringen håller med sin representant i Israel.

Jag får känslan av att den svenska regeringen är mer mån om de israeliska politikerna än de svenska medborgarna. Stämmer det?

Om inte - varför kommer ingen tydlig deklaration av regeringens åsikt i den här frågan?
Kanske därför att den instämmer med Borsiin Bonnier?

Det finns ju faktiskt fler uttalanden som tyder på det. Före detta partisekreteraren och nuvarande EU-parlamentarikern för moderaterna, Gunnar Hökmark, menar att Donald Boströms artikel i Aftonbladet inte skiljer sig principiellt från den tyska nazipropagandan och att Aftonbladet numera tillhör "mörkrets krafter".

Är det en åsikt han delar med övriga parti- och regeringsföreträdare?

Besked, tack!

Calle Cnäck

Jag har svårt för Carl Bildt.
Det beror inte i första hand på att han sannolikt är det snorkigaste som i ett par skor trampar svensk mark.
Inte heller på att han gift sig med en människa som förmodligen valt sin säregna frisyr för att skyla över ett enormt hål i huvudet.
Det beror främst på hans politiska åsikter. Och att han omsätter dem i verkligheten.

Den 21 januari skrev jag, i samband med att Skouppropet genomfördes i Göteborg, ett brev till honom och hans kolleger på Utrikesdepartementet:

Hej Calle & Co!

Jag har några frågor:
Hur kan det komma sig att konflikten mellan Israel och Palestina är till synes omöjlig att lösa?
Hur kommer det sig att omvärlden inte ser till att bättring sker?
Varför gör inte vi det?
Vad händer nu?

Vapenvila råder för ögonblicket. Men hur pålitlig/bräcklig/stabil är den? Tror ni att den kommer att vara? Eller när tror ni att den bryts? Av vem?

Israeliska staten har under de senaste veckorna gjort sig skyldig till fruktansvärda övergrepp, dödat kring 1300 personer, förstört sjukhus, skolor, FN-byggnader. Brutit mot folkrätten. Vilka konsekvenser kommer det att få för deras nation?

Varför fortsätter vi att handla med en sådan regim? Varför ska vi inte sätta ner foten och säga att "nu är det nog" - vi vägrar ha med er att göra? Vi vill inte att stater som er, som beter sig så som ni gör, ska vara med i vår europeiska gemenskap där vi idrottar och sjunger schlagers tillsammans. Visst borde vi väl säga så? Varför inte?

Varför ska vi fortsätta pumpa in pengar i en sådan stat? Vi ser ju hur de använder pengarna...

EU:s handelsavtal med Israel är redan brutet - av Israel, i och med deras brott mot folkrätten. Varför ska vi då hålla vår del av avtalet och fortsätta att handla med dem?

Jag vill att Sverige genast bryter allt samarbete med Israel. Att vi bojkottar deras stat. Och att vi verkar för att EU gör likadant.
Att döma av de senaste veckornas demonstrationer, manifestationer och protester är det många fler svenska medborgare som känner på liknande sätt.

Kommer våra representanter - ni - att göra det? Vad har ni för svar och besked att ge oss?

Det var alltså ett halvår sedan jag skickade Calle Bildt det här brevet. Han har fortfarande inte svarat.
Sade jag snorkig?