Tutu talar ut - uppmuntrar till bojkott av Israel

Ärkebiskop Desmond Tutu, som själv upplevt apartheid-regimen i Sydafrika och omvärldens bojkott av hans land, uttalar sitt stöd för en bojkott av Israel. Universitetet i Johannesburg ska i dagarna ta ställning till huruvida det ska avbryta sitt samarbete med Ben Gurion-universitetet i Israel.

Tutu hoppas att det sydafrikanska universitetet kommer att klippa förbindelserna. Så att framtidens palestinska Mandelas och Tutus, precis som Sydafrikas, kan få en chans att bli gäst- och hedersprofessorer vid universitet runtom i världen.

The issue of a principled commitment to justice lies at the heart of responses to the suffering of the Palestinian people and it is the absence of such a commitment that enables many to turn a blind eye to it.

Consider for a moment the numerous honorary doctorates that Nelson Mandela and I have received from universities across the globe. During the years of apartheid many of these same universities denied tenure to faculty who were "too political" because of their commitment to the struggle against apartheid. They refused to divest from South Africa because "it will hurt the blacks" (investing in apartheid South Africa was not seen as a political act; divesting was).
Let this inconsistency please not be the case with support for the Palestinians in their struggle against occupation.

I never tire of speaking about the very deep distress in my visits to the Holy Land; they remind me so much of what happened to us black people in South Africa. I have seen the humiliation of the Palestinians at checkpoints and roadblocks, suffering like we did when young white police officers prevented us from moving about. My heart aches. I say, "Why are our memories so short?" Have our Jewish sisters and brothers forgotten their own previous humiliation? Have they forgotten the collective punishment, the home demolitions, in their own history so soon?
Have they turned their backs on their profound and noble religious traditions? Have they forgotten that God cares deeply about all the downtrodden?

Together with the peace-loving peoples of this Earth, I condemn any form of violence - but surely we must recognise that people caged in, starved and stripped of their essential material and political rights must resist their Pharaoh? Surely resistance also makes us human? Palestinians have chosen, like we did, the nonviolent tools of boycott, divestment and sanctions.

South African universities with their own long and complex histories of both support for apartheid and resistance to it should know something about the value of this nonviolent option.
The University of Johannesburg has a chance to do the right thing, at a time when it is unsexy. I have time and time again said that we do not want to hurt the Jewish people gratuitously and, despite our deep responsibility to honour the memory of the Holocaust and to ensure it never happens again (to anyone), this must not allow us to turn a blind eye to the suffering of Palestinians today.

I support the petition by some of the most prominent South African academics who call on the University of Johannesburg to terminate its agreement with Ben-Gurion University in Israel (BGU). These petitioners note that: "All scholarly work takes place within larger social contexts - particularly in institutions committed to social transformation. South African institutions are under an obligation to revisit relationships forged during the apartheid era with other institutions that turned a blind eye to racial oppression in the name of 'purely scholarly' or 'scientific work'." It can never be business as usual.

Israeli Universities are an intimate part of the Israeli regime, by active choice. While Palestinians are not able to access universities and schools, Israeli universities produce the research, technology, arguments and leaders for maintaining the occupation. BGU is no exception. By maintaining links to both the Israeli defence forces and the arms industry, BGU structurally supports and facilitates the Israeli occupation. For example, BGU offers a fast-tracked programme of training to Israeli Air Force pilots.

In the past few years, we have been watching with delight UJ's transformation from the Rand Afrikaans University, with all its scientific achievements but also ugly ideological commitments. We look forward to an ongoing principled transformation. We don't want UJ to wait until others' victories have been achieved before offering honorary doctorates to the Palestinian Mandelas or Tutus in 20 years' time.

Stoppa matchen!

Idag spelar Sveriges U21-landslag i fotboll EM-kval.
Under idrottens paroll "allas rätt att vara med" möter de en nation som murat in ett annat folk.
Israel borde inte få vara med i EM.

(Israel ligger, som de flesta känner till, i Asien. De asiatiska sammanslutningarna vill inte ha med Israel i sina mästerskap - eftersom staten bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Av någon anledning välkomnar Europa då istället den asiatiska nationen för att tävla om titeln som europeisk mästare. Vi borde i konsekvensens namn bjuda in Libyen, Nordkorea, Somalia, Cuba, Burma, Sudan, Turkmenistan och Ekvatorialguinea - som också kan tänkas ha lite problem på sina respektive hemmaplaner. Varför skulle inte de kunna bli europeiska mästare?)

Och Sverige borde inte spela mot Israel.

Apartheidsystemet i Sydafrika föll samman. Inte minst tack vare den totalbojkott som genomfördes av omvärlden.
"Demokrati och delaktighet" är en annan av RF:s paroller.
Sverige har möjligheten att stå upp för den på riktigt, genom att vägra idrottsutbyte med Israel till dess att ockupationen av Palestina har upphört, blockaden av Gaza är hävd, palestinierna fått rätt att återvända hem och muren är riven.

Klockan 16.30 samlas ett antal organisationer vid Nya gamla Ullevi under parollen "Stoppa matchen!" - vilket naturligtvis är omöjligt just den här gången, men inte nödvändigtvis nästa. Och det är aldrig fel att ta ställning - för demokrati och delaktighet, för allas rätt att vara med.

Landet som gör vad det vill, II

Det blev ett intressant dygn. Till att börja med kunde man till sin stora lättnad höra att Mattias Gardell och Edda Manga var oskadda i Israel.
Fyra av de nio dödade aktivisterna kommer från Turkiet och den turkiske premiärministern har inte skrätt orden när han talat om Israels agerande. Han talar om "statsterrorism" och har avbrutit stora delar av samarbetet med Israel.
Vilket gör att det israeliska agerandet framstår som än mer korkat - Turkiet har varit Israels i princip enda allierade i den muslimska världen och nu tar deras regering mer tydligt avstånd från Israel än någon annan.

FN:s säkerhetsråd gick ut med skarp kritik mot Israel, kräver att fångar och fartyg ska släppas fria och att en oberoende utredning av vad som hänt omedelbart ska tillsättas.

Några av svenskarna hann också komma hem och kunde berätta sin egen version av vad som hänt under och efter bordningen av båtarna.

Annars har ju Israel tagit monopol på mediautrymmet. Konsekvent matat hemsidor med redigerade filmer och sin sida av historien. Problemet är att deras version är helt paradoxal och obegriplig.
Israels försvar för dödsskjutningarna ombord på ett av fartygen har hela tiden varit att det var de civila aktivisterna som överrumplade den israeliska elitstyrkan med kommandosoldater genom att använda våld. Då öppnade soldaterna eld.
Försvaret för att borda ett fartyg på internationellt vatten har gått ut på att hjälpsändningen ingalunda var någon hjälpsändning. Aktivisterna var i själva verket inte aktivister utan snarare terrorister - allierade med Hamas och Al Qaida. Därför tog Israel sig rätten att stoppa dem innan de ens hunnit in på israeliskt territorium.

Om de israeliska soldaterna nu trodde att passagerarna var medlemmar av Hamas och Al Qaida - hur kunde de då bli överrumplade av deras våld? Att Al Qaida är en hyfsat våldsam organisation är ju ändå rätt välkänt.

Aktivisterna som, efter att ha blivit överfallna av militär på internationellt vatten, tvingades in i israelisk hamn fängslades sedan - anklagade för att illegalt ha tagit sig in i Israel.
Eh...? Den israeliska militären tvingar dem till Israel - för att sedan åtala dem för att de befinner sig där...

Ingen köper den israeliska versionen. Eller i alla fall inte många. Bland dem som helt oreserverat ställer sig på Israels sida finns tyvärr ett antal svenska riksdagsledamöter. Kristdemokrater, folkpartister och moderater. Annelie Enochson, KD, vet att det fanns vapen ombord på Ship to Gazas båtar, att dess passagerare använde barn som mänskliga sköldar och att resan bara är ett välarrangerat PR-jippo i syfte att demonisera den stackars staten Israel. Hur hon vet detta - trots att hon inte varit där och trots att flera internationella organisationer dementerat att det skulle ha funnits vapen ombord på båtarna - framgår inte.
Folkpartisten Erik Svansbo vet att de nio civila som miste livet ville dö - de önskade att bli martyrer. Vill Erik Svansbo vara helt djävla slut i huvudet och bli bortröstad ur Sveriges riksdag?

Det svenska fotbollsförbundet bad UEFA att få slippa landskampen mot Israels U21-lag på fredag. En ovanligt långtgående och kraftig (och välkommen) markering för att komma från den svenska idrottsvärlden, som annars brukar lämna alla bedömningar till politikerna.
UEFA har dock beslutat att Sverige ska spela i Israel. Uteblir det svenska landslaget ändå stängs det svenska fotbollsförbundet av från allt internationellt utbyte.
Å andra sidan kan man fundera över vilket mottagande svenskarna kommer att få i Israel efter att officiellt ha vädjat till UEFA om att slippa åka dit...

Samtidigt är ett nytt Ship to Gaza-skepp på väg mot Gaza från Irland. Det borde nå fram under det kommande dygnet. Israels militär har talat om att den kommer att använda ännu mer våld mot kommande skepp.
Med tanke på att nio personer dog på grund av det förra våldet får man anta att "ännu mer våld" betyder att fler civila kommer att dö.

Omvärldens reaktioner bör förstås bli utomordentligt kraftiga. Jan Eliasson ställer sig, liksom Henning Mankell och många andra, positiv till att säga upp EU:s handelsavtal med Israel. En bojkott kommer allt närmare. Jag hoppas på den.

Sverige + Israel = ?

Det känns som om det med gårdagens och de kommande dagarnas händelser för ögonen är läge att minnas att det inte är mer än tre veckor sedan Sveriges handelsminister Ewa Björling välkomnade Israel som nya medlemmar av OECD.

Jag skickade den 11 maj ett brev till UD:

Några frågor apropå Ewa Björlings uttalande "Israel har en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD. Ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik".

Enligt OECD:s konvention ska medlemsländerna:
* Dela synen på rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
* Bidra till fredliga och harmoniska relationer mellan världens folk.
* Bidra till att världshandeln expanderar på en icke-diskriminerande grund och enligt internationella förpliktelser.
* Reducera eller avskaffa hinder mot handels- och tjänsteutbyte.

Menar det svenska utrikesdepartementet och vår regering på allvar att Israel uppfyller de kraven?
Eller struntar man helt enkelt i konventionen?
(Liksom i folkrätten och de mänskliga rättigheterna.)

Den israeliska produktionen på ockuperade områden strider mot folkrätten. EG-domstolen har beslutat att varor från Västbanken inte får klassas som israeliska.
Den israeliska blockaden mot Gaza är en av världens mest långtgående och gör allt annat än att "reducera eller avskaffa hinder mot handelsutbyte".
Eller har jag fel?

Enligt ett tidigare uttalande från UD heter det: "Handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med. Det är regeringens bestämda uppfattning att restriktioner på detta område inte är en lämplig väg för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. Handel bidrar till att bygga välstånd, vilket minskar grogrunden för konflikter. Handel är ett verktyg för fred och frihet som inte ska förnekas någondera sidan. Det är i den politiska dialogen med Israel och den palestinska sidan som vi framför våra ståndpunkter när det gäller exempelvis folkrätten och vikten av att återgå till en reell fredsprocess med sikte på en hållbar tvåstatslösning".

Men det uttalandet börjar bli gammalt och för den palestinska befolkningen har läget bara blivit värre sedan det gjordes.
När kan de svenska väljarna räkna med att få några faktiska, konkreta bevis för att er handel med Israel bidrar till fred och frihet?
Vad kommer ni - i praktiken - att göra för att få Israel att bete sig anständigt och i enlighet med internationell lagstiftning? För att tvåstatslösningen ska komma närmare?

Till skillnad från min tidigare brevväxling med departementet kom ett svar förhållandevis snabbt, den 24 maj:

Lasse,
tack för ditt e-brev från den 11 maj om Israel och OECD.

Utrikesminister Carl Bildt besvarade häromdagen en riksdagsfråga om Israels medlemskap i OECD. Jag bifogar hans svar här.

Jag bifogar även EU:s anförande från OECD-mötet, där beslutet att bjuda in Israel som medlem fattades. I anförandet klargörs bland annat att EU inte kommer att erkänna några förändringar av 1967 års gränser som inte överenskommits mellan parterna. EU påminner också särskilt om åtagandet alla OECD-medlemmar gör att respektera internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.

Slutligen lägger jag med rådsslutsatserna från EU:s utrikesministermöte den 8 december 2009, under svenskt ordförandeskap, där EU:s och Sveriges politik vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern sammanfattas på ett tydligt sätt.

Med vänlig hälsning,
Maria Linderyd Linder
UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet

Som väntat inga raka svar på mina frågor, men ändå... Skriv gärna själva och ställ raka frågor - och rapportera gärna här om vilka svar ni eventuellt får.

Eftersom jag brukar kritisera Carl Bildt - eftersom han brukar förtjäna det - ska jag också passa på att framföra beröm för hans framträdande i Aktuellt igår där han var mycket tydlig, bestämd och irriterad på den israeliska staten.

Landet som gör vad det vill

Nu måste de väl ändå ha gått för långt? De israeliska hejdukarna. I morse bordade militären de åtta fartyg som seglade med siktet inställt på Gazaremsan och lastutrymmet fullt av förnödenheter. Tio personer ska ha dödats och ännu fler skadats av den israeliska militären.

Amnesty kräver en oberoende utredning av vad som hänt och säger att rapporterna hittills tyder på att Israel använt övervåld. FN:s generalsekreterare är chockad och fördömer våldet. FN-organet UNRWA uttrycker också bestörtning och har framfört sin djupa oro till Israel samt uppmanat dem att inte äventyra fler människoliv.
Till och med Calle Bildt verkar ha blivit upprörd den här gången. "Mycket allvarligt och oacceptabelt", säger han.
Å andra sidan säger ordföranden i hans partis ungdomsförbund - tillika partistyrelsekollega till Bildt och kompani - att det är "bra att Hamas inte får det besök de hade förväntat sig". Frisk pojke.

Hursomhelst får man hoppas att det här får långtgående konsekvenser. Nu borde det vara fritt fram för en bojkott av Israel fram till dess att de skaffat sig mänskliga företrädare. Både Sverige och EU borde bojkotta.
Turkiet har redan kallat hem sin ambassadör från Israel och demonstranter har försökt storma den israeliska ambassaden i Istanbul.

På 19 orter i landet anordnas manifestationer mot det israeliska våldet idag. Här i Göteborg hålls en ljusmanifestation på Gustav Adolfs torg klockan 18.

Så mycket mer finns än så länge inte att göra. Hålla sig uppdaterad. SvD har en bra rapportering. Man kan naturligtvis kräva av den svenska regeringen att de bojkottar Israel. Man kan också skicka protestmejl till den israeliska ambassaden i Stockholm, men man kommer bara att få en hänvisning till ett pressmeddelande som svar. Och den israeliska hållningen är att Ship to Gaza är Hamaslierade terrorister som inte har någon som helst rätt att komma med hjälp.

Frågan om hur i helvete det kan komma sig att Israels militär har rätt att gå ombord på båtar och skjuta ner folk på internationellt vatten har de ännu inte lyckats besvara...

Länge leve den fria handeln, apartheid och Bildt-regimen

Att den nyliberala/stockkonservativa allians som nuförtiden leder vårt rike är ivriga förespråkare av den fria handeln - the free trade - är väl knappast någon hemlighet för någon.

Det är, om man får tro våra vördade ledare, inte bara det att handel är lönsamt - "handel är ett verktyg för fred och frihet", skriver Calle Bildts hantlangare Arba Kokalari på utrikesdepartementet i ett brev.
Den som följt den här bloggen minns eventuellt att jag brevväxlat med UD angående vårt lands affärer med vår vänstat Israel. Jag minns det knappt själv. Men förhoppningsvis minns vi alla att Israel förra julen dödade drygt 1 300 palestinier, varav en tredjedel barn, att de har byggt en mur så massiv att den får Berlinmuren att framstå som ett legobygge bara för att hålla palestinierna på plats, att de bygger bostäder åt sig själva på palestinsk mark, att de konsekvent förvägrar palestinierna rätt att röra sig, rätt att utbilda sig, rätt att utöva sin religion och så vidare och så vidare.

Ett par följdfrågor faller sig rätt naturliga:
Vilken fred och frihet är det Arba och Carl och alla andra moderater menar? Hur effektivt är egentligen det där verktyget de kallar "fri handel"?

Arba skriver också att "handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med".
Men hon vill inte svara på hur den goda relationen med Israel ser ut. Vad är det Israel gör för oss?
Vad vi gör för dem är rätt uppenbart. Vi legitimerar deras övergrepp på det palestinska folket och har inga som helst invändningar - i alla fall inga som får några konsekvenser - mot dem.

Eventuellt minns den intresserade också att det tog UD drygt nio månader att svara på mitt brev och att jag var tvungen att blanda in en tredje part i vår brevväxling - Justitieombudsmannen - för att överhuvudtaget få något svar.
När jag skickade ett nytt brev, som svar på UD:s skrivelse, hade jag alltså inte förväntat mig någon ögonblicklig respons. Och någon sådan fick jag mycket riktigt inte.
Men efter en ny JO-anmälan kom det till slut ett nytt svar. Ett kortfattat:
"Utrikesdepartementet anser att du redan har fått svar på dina tidigare brev och vi har därmed ingen möjlighet att besvara fler följdfrågor."

Som medborgare i Alliansens Sverige är det alltså så att man för det första behöver anmäla sina företrädare för att de alls ska nedlåta sig till att kommunicera med en, för det andra har företrädarna ensamrätt och tolkningsföreträde när det gäller att bestämma huruvida en fråga är besvarad eller ej.
Enligt UD har UD alltså redan svarat på frågor som huruvida den israeliska staten bryter eller inte bryter mot folkrätten, hur UD definierar "goda relationer" och om det verkligen är UD:s mening att man ska hålla fast vid avtal som brutits av den andra parten.
Hur ser då UD:s redan levererade svar ut? Någon...?

I handelsavtalet mellan EU och Israel förutsätts det att ingendera parten bryter mot folkrätten. Det gör Israel. Israel har med andra ord brutit avtalet. Ändå fortsätter EU att handla med Israel. Varför? "Handel är ett verktyg för fred och frihet".
Har freden och friheten brett ut sig i Palestina och Israel som en följd av all den handel vi bedriver med den israeliska staten?
Nähä. Är det då kanske dags att sluta använda just det verktyget för fred och frihet och testa ett annat?
Bojkott till exempel.

Hur nöjd måste vår frihandlande regering inte vara med klanen Persson, styrelseordförande Stefan och hans son, VD:n Karl-Johan, i H&M:s ledning?
Samma dag som Israel beslutade att 1 600 nya bosättningar skulle byggas på den mark de ockuperar öppnade H&M sin första butik i apartheidlandet. Smakfullt.
Nu öppnas fler, svenskägda H&M-butiker i Israel. Handel är ett verktyg för fred och frihet. H&M bidrar till freden i mellanöstern och det palestinska folkets frihet.
Precis som Carl Bildt, Arba Kokalari och alla vi andra.

Det är hög tid att Sverige börjar bojkotta staten Israel och deras avskyvärda politik, att våra företrädare kräver att EU gör sammalunda och att vi alla slutar köpa våra kläder på H&M.

Idag spelar Yngwie Malmsteen i Tel Aviv. Tänk så fint det vore om han, liksom Carlos Santana och Gil Scott Heron, sköt upp sin konsert till dess att Israel började visa respekt för den internationella lagstiftningen...

Med hjälp av sådana demonstrationer kanske vi kommer lite närmare den fred och frihet vi alla önskar oss.

Svenska UD har kärat ner sig i staten Israel - Bildtshit part II

En god relation kan, om man får tro vårt lands främsta företrädare, byggas helt ensidigt. Eller åtminstone mellan en stat som beter sig någorlunda medelvägsmässigt å ena sidan och en stat som bryter mot alla internationella regler, dödar oskyldiga människor och vägrar lyssna på vad någon annan säger å den andra.
Dessa två stater har en relation så god att den måste vårdas. Det tycker Calle Bildt och det tycker Arba Kokalari. Som överraskande nog bara behövde en dag på sig för att skicka mig nästa svar den här gången.

Såhär skriver Arba:
Bäste Lasse,
Som jag nämnde i mitt tidigare svar så är jag ledsen för att det första svaret dröjde.

När det gäller handel med Israel. Handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med. Det är regeringens bestämda uppfattning att restriktioner på detta område inte är en lämplig väg för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. Handel bidrar till att bygga välstånd, vilket minskar grogrunden för konflikter. Handel är ett verktyg för fred och frihet som inte ska förnekas någondera sidan. Det är i den politiska dialogen med Israel och den palestinska sidan som vi framför våra ståndpunkter när det gäller exempelvis folkrätten och vikten av att återgå till en reell fredsprocess med sikte på en hållbar tvåstatslösning.

Israel är medlem i European Broadcasting Union (EBU) och är därmed med i tävlingen Eurovision Song Contest. Mer info hittar du här: http://www.ebu.ch/

Jag hoppas du har fått svar på dina frågor.
Med vänliga hälsningar
Arba Kokalari
Utrikesdepartementet

Jag skrev förstås omedelbart tillbaka:

Bästa du.
Ja, nu fick jag ju i alla fall svar på fler frågor.
Om än inte alla.
Dessutom väcker svaret några nya.

Fortfarande är det oklart varför Israel ska vara med i EM i fotboll, handboll och alla andra sporter. (Mig veterligen ligger landet inte ens i Europa. Ska vi inte bjuda in Mugabes Zimbabwe också? Det kan ju tänkas att de känner sig lite vid sidan av den afrikanska gemenskapen.)

Du har fortfarande heller inte svarat på om det inte är ganska klart att Israel brutit mot folkrätten - och därmed mot handelsavtalet med EU.
Och meningen kan väl inte vara att vi ska hålla avtal som den andra parten bryter? Inte ens om man verkar ha ett så religiöst förhållande till handel som du.
Vad har du för grund för påståendet att handel är ett verktyg för fred och frihet?

Du säger också att "handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med".
Främjande av vad?
Problemet för min del är att jag kanske inte tycker att man till varje pris bör hålla fast i en god relation med en stat som skiter precis i vad resten av världen tycker. Kan man verkligen ha en ensidig god relation? Eller menar du helt enkelt att Israel uppför sig gott och att det inte finns några som helst anledningar att kritisera staten?

Tydligen lite knivigare frågor för UD. Fem dagar har gått. Snart kommer säkert ännu ett svar som är lika pricksäkert som Mossads agenter. Säkerligen går det också ut på att vi måste vårda de ädelmodiga israelerna på alla tänkbara vis och ta det här den byråkratiska väg som sedan 1947 har varit så framgångsrik...

Staten som får göra som den vill

I måndags meddelade det israeliska försvarsdepartementet att regeringen tillåter att 450 nya bosättningar byggs på det område Israel ockuperar på Västbanken.
De trotsar därmed inte bara Palestinas, utan i stort sett hela världens önskemål.
USA brukar Israel försöka hålla sig väl med. Men president Barack Obama har sagt att ett stopp på bosättningarna är en förutsättning för fredsarbetet. Nu nonchalerar Israel med andra ord också USA:s, sin mäktiga allierades, vilja.
USA kritiserar den israeliska regeringen.
Det gör EU också.

Men kritik vet vi av erfarenhet att de israeliska företrädarna skiter blankt i.
Det måste till något mer.
Det måste vara dags att ta till ett tyngre artilleri. Att förklara för Israel att nu får ni inte vara med och leka med oss längre. Ni får inte vara med i våra idrotts-EM, inte i vår schlagertävling.
Det borde vara dags att sluta pumpa in pengar i den folkrättsvidiriga staten också. Att avbryta all handel med Israel. Att bojkotta.

Av någon anledning får Israel alltid göra precis vad och hur de vill. Och den enda man kan se är egentligen det gamla dåliga samvetet. Över judeutrotningen. Men hur länge ska resten av världen ha dåligt samvete för den och särbehandla den israeliska regeringen?
Om vi ska ha det nu - drygt sextio år senare - borde vi rimligen fortfarande avsky Tyskland för deras vidriga brott också. Men vi särbehandlar inte längre Tyskland. Resten av världen inser att det inte går att hålla nuvarande regering och befolkning ansvarig för de grymheter deras landsmän gjort sig skyldiga till tidigare i historien.
Varför inser vi inte att vi inte heller kan kompensera nuvarande befolkningar för det deras anfäder utsatts för?
Och att vi bör göra allt vi kan för att stoppa samtidens grymheter - oavsett vem som gör sig skyldig till dem?

Calle Cnäck

Jag har svårt för Carl Bildt.
Det beror inte i första hand på att han sannolikt är det snorkigaste som i ett par skor trampar svensk mark.
Inte heller på att han gift sig med en människa som förmodligen valt sin säregna frisyr för att skyla över ett enormt hål i huvudet.
Det beror främst på hans politiska åsikter. Och att han omsätter dem i verkligheten.

Den 21 januari skrev jag, i samband med att Skouppropet genomfördes i Göteborg, ett brev till honom och hans kolleger på Utrikesdepartementet:

Hej Calle & Co!

Jag har några frågor:
Hur kan det komma sig att konflikten mellan Israel och Palestina är till synes omöjlig att lösa?
Hur kommer det sig att omvärlden inte ser till att bättring sker?
Varför gör inte vi det?
Vad händer nu?

Vapenvila råder för ögonblicket. Men hur pålitlig/bräcklig/stabil är den? Tror ni att den kommer att vara? Eller när tror ni att den bryts? Av vem?

Israeliska staten har under de senaste veckorna gjort sig skyldig till fruktansvärda övergrepp, dödat kring 1300 personer, förstört sjukhus, skolor, FN-byggnader. Brutit mot folkrätten. Vilka konsekvenser kommer det att få för deras nation?

Varför fortsätter vi att handla med en sådan regim? Varför ska vi inte sätta ner foten och säga att "nu är det nog" - vi vägrar ha med er att göra? Vi vill inte att stater som er, som beter sig så som ni gör, ska vara med i vår europeiska gemenskap där vi idrottar och sjunger schlagers tillsammans. Visst borde vi väl säga så? Varför inte?

Varför ska vi fortsätta pumpa in pengar i en sådan stat? Vi ser ju hur de använder pengarna...

EU:s handelsavtal med Israel är redan brutet - av Israel, i och med deras brott mot folkrätten. Varför ska vi då hålla vår del av avtalet och fortsätta att handla med dem?

Jag vill att Sverige genast bryter allt samarbete med Israel. Att vi bojkottar deras stat. Och att vi verkar för att EU gör likadant.
Att döma av de senaste veckornas demonstrationer, manifestationer och protester är det många fler svenska medborgare som känner på liknande sätt.

Kommer våra representanter - ni - att göra det? Vad har ni för svar och besked att ge oss?

Det var alltså ett halvår sedan jag skickade Calle Bildt det här brevet. Han har fortfarande inte svarat.
Sade jag snorkig?