Bilister och repliker

Ibland blir man trött. Sur och trött. På bilister i svarta BMW:s till exempel. Ibland blir man nöjd. Med sig själv. När man hittar rätt ord i tid till exempel.

Jag klev idag ut ur Stora Saluhallen med min lunch i en påse. På gatan utanför - den kullerstenslagda gatan som i första hand är avsedd för fotgängare och cyklister, men där också biltrafik är tillåten - kommer en svart, modern och sportig BMW körande i alltför hög hastighet. Jag tvingas ta ett steg tillbaka och släppa förbi den. När den passerar klappar jag den några gånger i sidan.
Bilisten - inte oväntat en man i övre medelåldern - parkerar ett par meter längre fram, sliter upp sin bildörr och häver överkroppen ur bilen medan han gapar:
- Kom hit då, ditt jävla dumhuvud!

Jag vänder mig om och ropar tillbaka, i ett betydligt mer lojt tonfall:
- Liiiten penis...

Hundra: gammal vänskap

En lunch med en gammal vän man inte sett på länge kan verkligen göra dagen. Det är bland det bästa man kan skaffa sig - gamla vänner.

Dagens lunch

Det känns som om det bara är i högsommarvärme det händer sådana saker som att man slår upp dörren mot gatan och tillsammans med sin fru stegar ut från kontoret bara för att gå rakt in i sin far. Han är, precis som vi, på väg för att äta lunch. Den enda skillnaden är att han redan bestämt sig för var han ska äta.

Han hade gått enbart på läget. Det förstod man när man slagit sig ned på den trivsamma uteserveringen, sedan fars trevliga lunchsällskap anslutit, och började studera matsedeln.
För en språkvetare med känsligt sinne fanns där inte mycket att välja på.
Torsdagens rätter innefattade en lammsték, en fiskfärsburgare med remolaidesås, två pastarätter med diverse tillbehör - uppradade och skilda åt av endast kommatecken, utan mellanslag, samt två sallader. En fetaostsallad. Det stod så: 5) Fetaostsallad. Med punkt. Men där fanns också en oxköttsallad med bara ett tillbehör. Den var det enda som gjorde att man slapp snegla bort från dagens rätter mot vänstersidans Affärs Lunch.

Synd bara att jag åt parmasallad tillsammans med farmor och lillasyster igår. Oxköttsallad hamnade alldeles för nära.
Det fick bli en remolaidesås.
Som smakade utmärkt.
Också i en känslig gom.