Kanelkultur

Det var kanelbullens dag igår. Vem har hittat på den? Jerkstrand och Dahl och dom, antagligen. Och visst, de kan väl få ha sina påhitt. De får gärna fira havreflarnets helg vad mig anbelangar - så länge de ger fan i att blanda in mig. Men det gör de inte. De har mängder av allierade. I mediavärlden och till och med i skolväsendet. Vad har kanelbullens dag i skolan att göra? Mer än att förvandla mig till den elake fadern om jag inte snällt lommar iväg och köper bullar efter middagen.

I dessa dagar kan man ju inte heller låta bli att fundera över vad som händer med den här typen av dagar om Sverigedemokraterna får vara med och bestämma. De vill ju inte stötta kultur som kan vara provocerande, hävdar de. Jag blir provocerad av kanelbullens dag.

SD vill också uteslutande stötta svensk kultur. Kanelbullen är kanske svensk. Men den elfte september lever farligt (kebabens dag). Och hur blir det med våffeldagen? Femtonde oktober kommer väl också att avskaffas (fetaostens dag). Och så mycket mer än äpple och päron kan det hädanefter inte bli fråga om den sjätte juni (fruktens dag). (Kan bli lite surt bara. De svenska sorterna mognar ju inte förrän på hösten.)
Allra mest spännande är kanske trots allt hur Sverigedemokraterna ställer sig till den elfte maj (negerbollens dag)...

Dagens lunch

Det känns som om det bara är i högsommarvärme det händer sådana saker som att man slår upp dörren mot gatan och tillsammans med sin fru stegar ut från kontoret bara för att gå rakt in i sin far. Han är, precis som vi, på väg för att äta lunch. Den enda skillnaden är att han redan bestämt sig för var han ska äta.

Han hade gått enbart på läget. Det förstod man när man slagit sig ned på den trivsamma uteserveringen, sedan fars trevliga lunchsällskap anslutit, och började studera matsedeln.
För en språkvetare med känsligt sinne fanns där inte mycket att välja på.
Torsdagens rätter innefattade en lammsték, en fiskfärsburgare med remolaidesås, två pastarätter med diverse tillbehör - uppradade och skilda åt av endast kommatecken, utan mellanslag, samt två sallader. En fetaostsallad. Det stod så: 5) Fetaostsallad. Med punkt. Men där fanns också en oxköttsallad med bara ett tillbehör. Den var det enda som gjorde att man slapp snegla bort från dagens rätter mot vänstersidans Affärs Lunch.

Synd bara att jag åt parmasallad tillsammans med farmor och lillasyster igår. Oxköttsallad hamnade alldeles för nära.
Det fick bli en remolaidesås.
Som smakade utmärkt.
Också i en känslig gom.