Skendemokrati i Härlanda

Jag har ingen lust att sitta med i en styrelse som mest fungerar som ett falskt alibi för föräldrainflytande, men vars reella möjligheter att påverka för skolan viktiga strategiska beslut är obefintliga. En församling som skolledning, inklusive rektorerna som själva är styrelsemedlemmar, inte har några som helst problem att utesluta från diskussioner där tunga beslut, som hur man ska genomföra saftiga besparingar, ska fattas.

En föräldrabaserad styrelse är bra att ha när man ska visa upp för offentligheten vilken demokratiskt oklanderlig verksamhet man bedriver. När en sommarfest ska arrangeras eller när det behövs nya pittoreska skyltar att sätta upp utanför hemvisterna. Den duger till att piffa upp verksamheten. Inte till att ta ansvar för den.

Ändå står det i styrelsens stadgar att vi ansvarar för till exempel den lokala arbetsplanen. Den som talar om hur man ska nå fastställda mål. Vi ansvarar också för skolans arbetsmiljö och de kontakter skolan har med förskolor, hemmen och de nya skolor våra elever ska fortsätta till när de lämnar Parkskolan.

Att Parkskolan, tillsammans med Kålltorpskolans F-5-verksamhet, fick i uppgift att spara in 813 000 kronor nästa år var ingenting som välkomnades av någon.Skolledningen fattade på egen hand beslutet att, som ett led i dessa besparingar, helt dra in tjänsterna för specialpedagog och speciallärare. Ett i mina ögon förhastat och dåligt beslut. Som kommer att påverka arbetsmiljön för kvarvarande pedagoger negativt.

Lärarna har nu inte längre möjlighet till någon handledning gällande barn med särskilda behov. De måste själva upprätta åtgärdsplaner för dessa elever. Det saknar de kompetens för och det kommer att ta tid från deras ordinarie arbetsuppgifter. Övriga elever kommer att bli lidande av att barn med särskilda behov inte får dessa behov tillgodosedda. För att inte tala om de elever som själva har behoven. Slitaget på personalen kommer att öka, risken för sjukskrivningar ökar, risken för att fler söker sig till friskolor istället ökar också. Allt det här kommer att leda till ökade kostnader och minskade intäkter för vår verksamhet. Besparingen, eller ”effektiviseringen” som politiker och ledning kallar den, är med andra ord ytterst kortsiktig.

Åtminstone en av stadsdelsnämndens ledamöter, en politiker som också sitter i det sociala utskottet, delar min oro.
– Politikerna i utskottet får ständiga signaler från BUP och andra om att det är just de här barnen man ser i åtgärdsprogram senare i livet – vilket leder till långt mycket större kostnader för kommunerna än de summor man nu sparar, sade hon när jag berättade för henne hur jag såg på saken.

Inte bara arbetsmiljön kommer att påverkas av det här beslutet. Det kommer också kontakterna med såväl lämnande som mottagande pedagogiska verksamheter göra. Liksom den lokala arbetsplanen. Alltsammans sådant som faller inom styrelsens ansvarsområde.
Det är ingen mening att jag är med och delar det ansvaret om förutsättningarna för att ta det när som helst kan förändras av en skolledning som vare sig lyssnar till eller talar med mig.
Därför lämnar jag mitt uppdrag i styrelsen.

Det allra allvarligaste är naturligtvis att eleverna – både de med särskilda och helt ”vanliga” behov – kommer att påverkas negativt av ledningens beslut.

Griniga halvgamla gubbar

För den som tvivlar på att man kan vara en riktigt grinig gubbe även om man bara befinner sig i trettioårsåldern och ännu inte funderat över femtioårsdagen kan jag meddela att det går utmärkt.

Idag har jag skickat mejl till ett kaffeföretag och klagat över att deras rättvisemärkta bryggkaffe är likadant paketerat som det rättvisemärkta kokkaffet. Det är ju hejdlöst irriterande att se fram emot en färskbryggd kopp men inte förrän man sliter upp paketet och får syn på de grovkorniga flagorna inse att det är ett paket kokkaffe (avsett för riktigt gamla griniga gubbar) man fått med sig hem och betalat för.
Dessutom har jag hunnit med att höra av mej till Systembolaget för att påpeka att de rättvisemärkta vinerna, precis som de kravmärkta, borde få tydliga märkningar i butikernas hyllor och katalogiseras i datasystemet.

Och jag har skällt ut två telefonförsäljare och min mobiltelefonsoperatör.

Stackars politiker. Innan dagen är slut ska jag gå till stadsdelsnämndens möte och bevaka dem när de fattar beslut om nedskärningar.

Grinig?
Häng med!
Sessionssalen i Kulturhuset Kåken kl 17.30.