Statsministercitat

Vilken svensk statsminister står bakom följande citat:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”

Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.

De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.

Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)

Nykär

Det händer då och då. Att man blir förälskad på nytt. Drabbas av en sådan där plötslig och reservationslös kärlek till någon annan, någon som får en intensiv lycka att sprida sig i ens egen kropp utan att man kan göra ett dugg åt det.
Oftast är det, dessbättre, ens fru som framkallar dessa känslor. (Heter det förresten nyförälskad då? Henne har man ju varit förälskad i förut. En massa gånger.)

Men det händer också att det är någon annan, någon nyupptäckt person, som gör att man får glädjefnatt, blir knäsvag, fånigt leende, måste prata oavbrutet om vederbörande eller hur förälskelsen nu yttrar sig.

Inte sedan min då blivande fru och jag flyttade till Oslo har jag blivit förälskad i någon av norskt ursprung. Då var det vår hyresvärdinna. Nu är det en författare.

Hur kan man låta bli, motstå, att bli kär i en människa som skriver ord som de här:

Om vi ett ögonblick försöker föreställa oss att ett vanligt ungt par övertog Maj-Britts hus, så skulle de ögonaböj ha bytt ut allt det elektriska, de skulle ha bytt fönster, byggt ett nytt badrum, rivit ner väggen mellan köket och vardagsrummet, och möjligen två tre andra väggar, satt in en kamin (som förbränner mer miljövänligt, samt värmer bättre), de skulle ha kastat ut köksinredningen, flyttat diskhon, tilläggsisolerat ytterväggarna, samt lagt gipsplattor på invändiga väggar och målat det hela riktigt vitt. De skulle också ha dränerat runt huset, bytt de flesta rören och kranarna och så vidare och så vidare. Det skulle inte ha funnits någon ände. Vårt unga par skulle när allt kommer omkring bara ha behållit stommen av huset som Maj-Britt hade trampat runt i under gott och väl tre mansåldrar. Detta skulle ha tagit dem månader och år och om de hade siktet inställt på att göra det själva, skulle förhållandet dem emellan tämligen säkert ha blivit lidande, särskilt om de hade barn, och vem i hela världen skulle ha flyttat in i Maj-Britts hus utan barn? Låt oss för det unga parets egen skull hoppas att de hittar sig ett annat hus.

För övrigt är det bara trams att hus behöver människor. Hus behöver inget som helst. Det finns absolut ingenting, förutom möjligen människor själva, som behöver människor.

Erlend Loe, jeg elsker deg.