Olja tenderar att klibba ner omgivningen

Visst är det tjatigt - men varför slutar vår statsminister inte att välja företrädare bland de synnerligen olämpade då?

Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.

Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.

Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?

Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.

Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?

Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.

Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!

Vilket är bäst - brett eller rätt?

Att miljöpartiet är ideologiskt opålitliga och kan tänka sig att liera sig med såväl borgare som med de röda partier de påstod sig gå till val med förvånar mig inte ett dugg.
Men vad tusan har det tagit åt sossarna?
Alltså, att de hela tiden trippar högerut är ju ingenting nytt. Men att gå så långt som att direkt efter valet bilda nya allianser - där man byter ut vänsterpartiet mot regeringspartierna, med moderaterna i spetsen - är väl några steg för mycket? Särskilt när man i samma ögonblick som man fattar uppgörelsen med Reinfeldt bryter det vallöfte man gav väljarna inför valet.
Jag hoppas verkligen att det blir det självmål det borde bli och att de socialdemokratiska väljarna känner sig så svikna som de borde känna sig och slutar rösta på lurendrejarna.

Och vad har Sahlin och hennes polare för försvar att komma med?
- När vi ber svenska män och kvinnor att riskera livet i internationella insatser - då ska det vara en bred uppställning, brett över blockgränsen, säger Sahlin.
Men varför då? Varför ska det vara brett? Tycker man att det känns bättre att riskera livet för det? Varför struntar man inte i att be folk att riskera livet istället - låter borgarna göra det själva och lämnar dem med ansvaret? Tycker sossarna att det är viktigare att det är brett än rätt?
Plötsligt är det skit samma att man lovade att börja ta hem trupperna nästa år. Det var före valet.
- Vi förlorade valet, upprepar Mona Sahlin om och om igen. (Det är oklart vem det är hon försöker övertyga om det - sig själv eller någon annan. De flesta vet hur det gick i valet.)
Och förlorar man byter man tydligen politik.
Moderaterna blev det nya arbetarpartiet. Kanske kan sossarna bli det nya stockkonservativa högerpartiet, för de rika och krigshetsande?

Helt klart är i alla fall att vänsterpartiet är det enda partiet som har hedern i behåll.
Och att Sverige inte kommer att kunna fira tvåhundraårsjubileum som ett land utan krigsinblandning 2014. Det hade vi kunnat göra om vänsterpartiet hade fått bestämma. Om våra politiker gav fan i att be svenska män och kvinnor att riskera livet i Afghanistan. Brett eller inte.

Girighet varar längst

Åtminstone i de nya moderaternas nya Sverige.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.

Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.

Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland

Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.

Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.

Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.

Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.

Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.

"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."

Blockbesiktning

Årets valrörelse är naturligtvis lika viktig som alla valårs. Tyvärr är den tråkigare. Jag tror att det i hög utsträckning beror på blockpolitiken. I årets valrörelse framställs det inte som om vi har sju eller fler alternativ. Det verkar som om vi bara har två. Vi väljer mellan en borgerlig allians och en rödgrön.

Det är synd. Vi har plötsligt två statsministerkandidater som debatterar mot varandra. Liksom i USA, där alternativen också i praktiken bara är två. Tydligen skulle Mona Sahlin bli statsminister även om Vänsterpartiet fick fler röster än Socialdemokraterna, Reinfeldt oavsett om Moderaterna blev omsprungna av Centerpartiet eller ej.
Att partierna redan från början gjort upp om hur regeringar ska bildas - oavsett hur väljarnas röster fördelar sig - gör också att ingen vågar sticka ut. Ingen vågar tala om att de egentligen tycker någonting annat än sina allierade, att deras åsikter i vissa frågor fått stå tillbaka för överenskommelsen med kompispartierna. Tänker de slåss för sådana frågor ändå? Det kan de inte stå och bråka om inför TV-kamerorna - då framstår de inte som ett "trovärdigt regeringsalternativ" av någon anledning.

Vore det inte mycket trovärdigare om de faktiskt stod upp för och försvarade det partiprogram som partiets medlemmar röstat fram på kongresserna?

Nu är det som det är. Vi väljer mellan två regeringsalternativ. Och då är valet löjligt enkelt.

Besiktning
Häromsistens var jag med min bil på besiktning. På Bilprovningen. Den där svenska staten är majoritetsägare. Innan jag åkte dit fick jag ett brev därifrån, där det påpekades att det numera - som en följd av avreglering - finns privata alternativ.
Verkar det smart? En verksamhet som är till för att säkerställa säkerheten på svenska fordon ska kunna drivas av vem som helst som har råd att starta en sådan. Och som vill gå med vinst. Genom att hinna med så många besiktningar som möjligt och genom att ha så få utgifter (till underhåll av maskiner och utrustning och vad det nu kan vara) som möjligt.

Hur många Estoniakatastrofer får vi om Sjöfartsverkets verksamhet också privatiseras? Och hur hade den privata ägarens ansvar sett ut? Hur många fler bilolyckor får vi som en följd av den här avregleringen? Ska medborgarna efter ett haveri kunna stämma den som besiktigat deras bil?

Vi härmar USA. Där kan man stämma vem som helst för vad som helst. Där måste den som tillverkat ett strykjärn förse det med information om att det inte ska användas som analplugg för att undvika att bli skadeståndsskyldig när någon bränt arslet av sig. Där måste man betala för sjukvård och där är bildningsnivån lägre än här i Norden - trots eller på grund av alla fina privatskolor.
USA är ingen bra förebild. USA är ingenting att härma eller ta efter.

På söndag ska vi äga!
Men det är det den borgerliga alliansen gör. Och det är det som är den alldeles avgörande och absolut viktigaste skillnaden mellan det rödgröna och det blåbruna blocket. Borgarna vill sälja ut Sverige. Och vi vet ju alla hur fantastiskt mycket bättre det har blivit på de områden där staten redan sålt och privatiserat verksamheten. Hur mycket lyckligare är vi inte sedan vi fått mängder av telefonoperatörer att välja på, får telefonsamtal från alla deras försäljare och blir attackerade på stan med erbjudanden från alla håll? Hur mycket billigare har inte elen blivit sedan det oräkneliga antalet elleverantörer tog över? Hur lattjo är det inte att själv få kontrollera sina utgifter på områdena genom att lägga några kvällar på att besöka alla deras hemsidor och analysera alla deras alternativ?

Äldreomsorgen, vårdcentralerna, apoteken... Är det verkligen bättre med alla alternativ? Är det bättre att religiösa rörelser av olika slag kan bestämma hur undervisningen i deras alldeles egna privata grundskolor ska se ut - skolor där eleverna knappast själva fattar beslut om att gå.

Självfallet är det inte det. Ingen tjänar på det - förutom det fåtal som kommer att driva de elbolag eller skolor som blir framgångsrika.
Kolla bara på Island, som drev kapitalismen så hårt det gick och sålde hela landet. Är islänningarna lyckligare och tryggare nu?

Det är såhär enkelt, för att tala med Stellan Skarsgård: Ska Sverige äga eller ska Sverige ägas?

Statsministercitat

Vilken svensk statsminister står bakom följande citat:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”

Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.

De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.

Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)

Nja...

Här lyckas väl statsministern sådär...
Har extremt svårt för Ring P1, blir alltid nedstämd av att höra hur många idiotiska åsikter det finns i landet. Men denna Aspenlind verkar slå de flesta av de nuvarande ministrarna på fingrarna.

Vet hut, Sven-Otto!

Och på tal om parasiter:

Sven-Otto Littorin, den före detta arbetsmarknadsministern som avgick med buller och bång under Almedalsveckan och skyllde på sina barn i ett fåfängt försök att avleda uppmärksamheten från att han själv anklagades för sexköp, visar sig, föga oväntat, vara en fullblodsparasit.

Mannen som skurit ner a-kassan till ett minimum, som gjort det omöjligt för musiker, skådespelare, ensamstående mammor och andra deltidsarbetande att klara sig på sina arbeten ansöker om avgångsvederlag. En årslön vill han ha. En årslön som i hans fall uppgår till 1 344 000 kronor. Av skattebetalarnas pengar.

Den människa som kan med att kräva detta - som andra avgående minister genom tiderna (bara Lars Leijonborg har tidigare begärt att få fallskärmen) - är alltså samma person som hårdare än någon annan - med undantag för statsminister Reinfeldt - drivit den så kallade arbetslinjen.
Man är inte vatten värd om man inte har ett jobb. Man måste arbeta och bidra till samhället. Man ska absolut INTE kunna försörja sig på bidrag finansierade av de skattebetalare som faktiskt arbetar och gör rätt för sig.

Hur i helvete kan det komma sig att just Svin-Otto är undantagen från arbetslinjen - som han själv designat - när inte ens cancersjuka individer under intensiv behandling är det?
Allianspacket visar gång efter annan vilka de egentligen är.
Parasiter.

Moderater luras

För säkerhets skull är det väl bäst att jag upprepar att jag inte tycker att Aftonbladet skött den så kallade Littorinaffären särskilt snyggt.
Först hette det att man avstod publicering för att Sven-Otto inte längre är en offentlig person (det är inte heller Göran Persson då).
Sedan att man inväntade hans svar.
Idag skriver Lena Mellin:

Men med kännedom om att ministern hade haft en jobbig dag med förhandlingar i Stockholms tingsrätt [---] gjorde att vi tyckte vi kunde vänta [sic].

Det hade de nog inte gjort om de hade haft bildbevis...
Aftonbladet har i onödan utsatt familjen Littorin för hela svenska folkets skvaller.

Min gamla lärare, mediaforskaren Britt Börjesson, tror till och med att Aftonbladet skulle kunna fällas för förtal. Det tror inte jag.

Sven-Otto hade flera chanser att dementera påståendet om att han skulle ha köpt sex - innan Aftonbladet gick ut med nyheten. Istället väljer att han göra det i efterhand - först igår, via sin advokat.
Det är otroligt märkligt.

Om "Totto" är oskyldig skulle han naturligtvis ha talat om det med en gång. Antingen direkt när han fick frågan - då valde han att istället säga "absolut inga kommentarer" - eller också vid den intervju Aftonbladet blev utlovade dagen därpå. Istället avgick han.
Efter att ha berättat för statsministern, sin gamla barndomskompis Anders Borg och andra toppmoderater om Aftonbladets beskyllningar.

Samtidigt erkände Sven-Otto att han sexchattat med flera kvinnor. (Så fick Expressen också göra ett "avslöjande"...)
Trots att den moderata ledningen mycket väl kände till den egentliga orsaken till ministerns avgång lät dem honom hålla en presskonferens där han gömde sig bakom det ädelmodiga syftet att skydda sina barn. Det väckte nog sympatier på många håll - men om moderaternas partiledning inte är ofattbart korkad måste den ha förstått att sympatin skulle bli ytterst kortvarig. Och därefter hos många övergå i raka motsatsen.

Varför moderaterna väljer att luras i det här fallet är lite svårt att inse.
Att de luras är i sig ingen större överraskning. Hela deras politik är lurendrejeri.
Jag menar, ett konservativt högerparti som kallar sig "Sveriges enda arbetarparti"...

Littorin och Mellin bluffar båda två

Sven-Otto Littorin, Sveriges i särklass sämste arbetsmarknadsminister genom tiderna, avgick från sin post i förrgår.
Aftonbladet hävdar att den verkliga orsaken till hans avgång är att tidningen kommit över fakta som visar att han för fyra år sedan begick ett brott.
Förmodligen har Aftonbladet rätt.

Det finns anledningar att välkomna Littorins avgång. Hans befängda resonemang kring nedskärningarna i a-kassan och hans oförmåga att minska arbetslösheten - samtidigt som han kraftigt försämrar de arbetslösas villkor. (Samtidigt kan man befara att hans efterträdare inte kommer att vara ett bättre exemplar.)

De anledningar Littorin själv angav till sin avgång var tre, men egentligen en och samma:

Det finns tre skäl till det. Och de tre skälen de heter Emma, de heter Gustaf och de heter Arvid. Det är mina tre barn som har fått betala priset för min offentlighet.

Om det är sant är det djupt beklagligt. Om det är sant att journalister ringer hans barn på skoltid för att ställa frågor om Littorin och hans ex-frus vårdnadstvist, om det är sant att journalister ringer hem och frågar hans ovetande dotter hur det känns att ha en pappa som ligger på hjärtintensiven.
Förmodligen är det sant. Journalister som dessa är anledningen till att jag så ofta finner det pinsamt att presentera mig som journalist.

Men förmodligen är det inte hela sanningen bakom hans avgång.
Aftonbladet ställde 16 timmar före Littorins avgång frågor till honom om ett brott han ska ha begått 2006, då han inte var minister men väl partisekreterare. Littorin hade inga kommentarer men Aftonbladet ska ha blivit utlovade en intervju följande morgon. Istället för att komma till intervjun avgick Littorin och försvann.

Mycket talar för att Aftonbladets brottsanklagelser är sanna:
* Littorins avgång och tystnad.
* Avgångens sällsynt dåliga tajming - mitt under Almedalsveckan och strax före valrörelsens intensiva fas.
* Det faktum att statsminister Reinfeldt inte mer än ytterst kort kommenterar Littorins avgång - trots att Littorin tillhört hans närmaste krets, den som designade "Det nya Moderaterna". Statsministern borde beklaga och vara sorgsen men är bara sammanbiten.
* Det faktum att Littorin genom att påstå att han vill skydda sin familj utsätter familjen för ett betydligt större tryck än tidigare. Hur många visste vad hans barn hette innan han själv deklamerade deras namn på presskonferensen?
* Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, brukar visa ett - för kvällspressen - ovanligt gott omdöme när det gäller publicistiska frågor och skulle knappast tillåta att tidningen smutskastade Littorin om det inte fanns fakta bakom.

Vad talar för att Aftonbladet ljuger?
Ingenting - förutom att de inte talar om vad det är för brott Littorin begått och vilka bevis de har.

Anledningarna till att de inte gör det kan vara flera.
De kan vilja hitta ännu mer information och var kanske inte helt färdiga med "storyn" när Littorin avgick. De kan vilja få bevis för att statsministern kände till brottet, till exempel.
Skulle Reinfeldt ha känt till det redan 2006, då det begicks, men ändå utnämnt Littorin minister ligger han pyrt till. Skyddande av brottsling är olagligt och ingenting som passar en statsminister.
Men Reinfeldt hade vid den aktuella tidpunkten problem med andra ministrar som avgick till följd av olagligheter. Ytterligare en - och en så tung som Littorin - skulle kanske ha blivit för mycket för moderaterna och den nybildade alliansregeringen?

De kan också vara cyniska svin som bara vill tjäna pengar genom att dra ut på storyn för att sälja fler lösnummer och få fler träffar på sin hemsida. Men det är knappast troligt. Äran i att vara först med ett avslöjande är stor och mycket prestigefull i dessa kretsar.

De kan ha problem med bevisningen. Det enda de sagt är att bevisen ska finnas i en dator som de har tillgång till och att brottet inte har någonting med Littorins separation eller hans familjemedlemmar att göra. Källan - troligen datorns innehavare - har uppenbarligen valt att inte göra polisanmälan och vill kanske inte heller gå ut med sitt namn. Då är Aftonbladet skyldiga att ge vederbörande källskydd. Om ingen annan är beredd att "vittna" står de där med en anonym anklagelse och en sådan är inte särskilt mycket värd - även om Aftonbladet vet att den är riktig.

Samma dag som Littorin avgick skriver Lena Mellin i Aftonbladet:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.
Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad.

Den här Almedalsdagen hade Mellin nog tittat lite för djupt i rosévinsglasen. Det är det mest korkade publicistiska försvar för en icke-publicering jag har hört. Han är inte längre en offentlig person - därför väljer vi att tala om att han är misstänkt för brott och ägnar honom flera sidor i vår tidning, men kan inte säga varför?
Glömde Helin att läsa Mellins krönika innan den gick i tryck?

Idag säger Mellin:

Vi vill prata med Sven Otto Littorin om de uppgifter vi har. Ännu har han tyvärr inte velat svara. Därför har vi hitills avstått från att publicera vilka uppgifter vi har.

En ny och helt annan förklaring till den uteblivna publiceringen alltså.

Spekulationerna kring vilket brott Littorin gjort sig skyldig till är i full gång. Sexbrott snackas det mest om. Littorin är tydligen känd som en "slem-gubbe" som stöter på för många och för unga damer. Men bevisen ska finnas i en dator. I så fall måste det finnas foton eller rörliga bilder för att sexualbrott ska passa in.

Aftonbladet gör sig genom att säga A men inte B skyldiga till all den här ryktesspridningen och utsätter därmed Littorins redan utsatta familj för ännu mer press. Det är inte snyggt.
Därför bör både Aftonbladet och Littorin själv snabba på med att få fram alla kort på bordet.
Jag är säker på att vi alla snart vet den verkliga orsaken till Littorins avgång.