Det finns nästan ingenting som slår det.
Att så här års - när man alltid funderar över att emigrera - efter några jobbiga dagar, där man plågats av och irriterat sig på en massa män - självupptagna, högljudda och respektlösa sådana - kliva ner i källaren som tillhör Bongo Recordings för att översköljas av ljuv musik - musik som man själv har varit med och skapat, men som andra - helt fantastiska män - har arbetat vidare med och utvecklat så att den låter helt överväldigande bra.
Att inse att man varit med och gjort någonting som är sanslöst bra. Att inse att andra, superbegåvade, personer tycker tillräckligt bra om det man gjort och gör för att hjälpa till med att få det många, många gånger bättre.
Att ingå i en kollektiv och kreativ process som är fantastisk i sig och som leder fram till ett slutmål som vida överträffar det man föreställde sig när man började.
Att sitta där på källargolvet och översköljas av ett magiskt vackert ljudlandskap.
Kalle och jag kom till studion för att lägga de sista körerna på plattan. Det gjorde vi, tillsammans med Pär. Bara två låtar kvar som behövde körsång.
Efter lunch kom den supermysige, begåvade och genomtrevlige Per Umaerus förbi - så han fick också vara med. Pär och Per blev till en Disneydröm.
Och därmed var de sista inspelningarna gjorda.
Vi lät oss också inspireras av den fenomenale kroppsmusikern Gerry Phillips:
Nu återstår en mängd arbete för vår redan hårt arbetande producent - han måste vara landets bästa - som ska mixa alltsammans. Välja bort, välja nivåer, välja effekter...
Och sedan är det klart!
Så långt i alla fall. Återstår att göra ett omslag, trycka och nå ut...
Förutsättningarna borde vara goda med ett grundmaterial av den här kvaliteten. Jag är så fantastiskt tacksam över att Håkan och Pär, Kalle och Jonas har gjort det här så in i h-e bra.
Över att ha möjligheten att sitta där på golvet och kliva in i den ljudvärld de har skapat.
Nu kan jag ta en hel hög dåliga dagar till. Kan ta en hel hop svinaktiga män.
Mina män är nämligen helt fantastiska. Som vet hur man angör en skiva. Och konsoliderar den. Gosegrisar.
Matthew Ward - Fade to white
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar