fredag 31 december 2010

NYTT GOTT ÅR!

Det var bättre förr, säger somliga. Riktigare är att säga att allt kan bli bättre.
2010 var året då Försäkringskassan bestämde sig för att ta tid på medborgarnas toalettbesök och politiska engagemang, då regeringen föreslog att de kommunala bostadsbolagen ska drivas marknadsmässigt, då en oljeplattform exploderade så att elva arbetare dog och Mexikanska golfens vatten blandades med osannolika mängder olja, israels militär attackerade Ship to Gaza-konvojen med ett stort mått övervåld och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Med det kan vi hoppas på viss bättring 2011.
Själv hoppas jag att vår skiva, Lilla Svärje, ska komma ut som den ska och få det monumentalt uppskattande mottagande den förtjänar, att den israeliska regeringen ska byta ut sig själv (Det får gärna vår egen också göra. Liksom en hel del andra regeringar.) och att den där rikaste procenten av befolkningen plötsligt förstår att det kan finnas en poäng med att dela med sig och låta alla få mat för dagen och tak över sina huvuden.
Liksom på att alla ska få må så bra som det går.
Att vi ska spela upp oss själva i våra allra bästa versioner.
Att vi alla, alltid, ska hålla briljasen i fokus.

Det enda vi kan vara helt säkra på:
Under tiden går tiden.

Filmflunsa

Fördelen med att bli liggande i influensa i mellandagarna är att det visas mer film än vanligt på TV.
Har hunnit med några rätt trivsamma saker under de senaste dagarnas ofrivilliga vistelse på soffan.

Inception är en smart och modern thriller. Leonardo DiCaprio är numera en riktigt stor skådespelare. Det har han väl i och för sig varit ända sedan Gilbert Grape, men de där sötnosarna har ju sina dockansikten att fajtas mot.
Flera andra skickliga skådisar i rollistan. Michael Caine gör sällan misstag och den grymt charmiga Ellen Page, från Juno, har också en stor roll. Gamle Tom Berenger är också med och den, för mig, nye Tom Hardy imponerar i rollen som Eames.
Det gäller att hänga med i svängarna och man kan alltså inte välja den här filmen när man är på väg ner i en febersvacka igen - den får intas samtidigt som alvedonen kickar in. Tekniken har kommit så långt att man kan ta sig in i folks hjärnor via deras drömmar och på så vis komma över deras hemligheter - vilket DiCaprio är expert på. Tillsammans med sina partners in crime ska han nu plantera en idé i rätt hjärna under sömnen - samtidigt som hans egna hemligheter inte ska komma upp till ytan.

Darjeeling Limited gick på TV och visade sig vara en tilltalande sak. Adrien Brody brukar vara bra. Så även här. Han är en av de tre bröder som åker tåg genom Indien tillsammans efter att inte ha talat med varandra på länge. Anjelica Huston spelar deras mor och Bill Murray finns också med. Fin film. Inte någon av de mest minnesvärda men klart sevärd.

Unnade mig också en titt på Gyllene druvor från Montalena med min favorit Alan Rickman. Honom har man varit tvungen att älska sedan han var Hans Grüber i Die Hard. Ingen hade kunnat göra rösten till den deprimerade roboten Marvin, i Liftarens guide..., eller Severus Snape bättre än han, vilket Potterförfattaren Rowlings insåg och förordade honom - ändå gick förfrågan först till Tim Roth, som dessbättre tackade nej. Själv tackade Rickman nej, två gånger, till att spela Sheriffen av Nottingham i Robin Hood-rullen med Kevin Costner - innan han fick fria händer att göra precis vad han ville med rollfiguren.
Mannen som skrev manus till Fyra bröllop och en begravning ville se Rickman i huvudrollen - och det hade onekligen varit spännande att se hur den versionen hade sett ut jämte Hugh Grants.
Frågan är om min Rickmanfavorit ändå inte är hans insats som ängeln Metatron i finfina rullen Dogma.
Hur som helst är den snart 65-årige Alan Sidney Patrick Rickman en fantastisk skådespelare som alltid är värd att ses. Så även i denna film - baserad på verkliga händelser - om vindruvor, där han spelar en lätt snobbig engelsman med passion för franska viner. Han bestämmer sig för att utforska vad amerikanerna och Californien har att komma med när det gäller vin och ställer till med blindtest i Frankrike, för de verkliga vinsnobbarna, efter att ha rest runt i Nappa Valley och samlat viner från de amerikanska lantisarna. Inte dumt. Inte dumt alls.

Dugliga filmsajter på svenska verkar det vara lite ont om. Den här är underlig. Språket känns som om det tillhör en bror duktig-student på högstadiet eller gymnasiet och det är svårt att förstå vitsen med själva sidan. Men någon kanske kan upplysa mig?

måndag 20 december 2010

Mera Mattsson

Brev till Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör:
Hej igen!

Det är mycket trevligt att du svarar på frågor.
Men jag hade blivit mer nöjd om du också svarade på de frågor som inte låter sig besvaras lika enkelt, med svepande, generella formuleringar om tryckfrihet och pressetik.
Jag sade ju faktiskt i mitt ursprungliga brev till dig att jag ville ha svar på frågor som rör just Nilson (vars krönikor länge präglats av rasisitiska eller på gränsen till rasistiska värderingar) och hans texter.

Jag skulle alltså vilja veta hur du ser på att vara chefredaktör för en plattform för hets mot islam och varför ni säger nej till sverigedemokraternas medverkan i er valstuga å ena sidan samtidigt som ni, å den andra, låter Nilson sprida delar av deras budskap i er tidning.

Mvh
Lasse
Och god jul själv, förresten!

Svar från nämnde Mattsson:
Hej igen Lasse,

Jag ser nog inte Expressen som "…en plattform för hets mot islam", det finns rimligen inte någon svensk dagstidning som så tydligt tagit ställning för också muslimers rättigheter i Sverige. Det är heller ingen ny position, Expressen har – som jag skrev i bloggposten – alltid försvarat minoriteter. En gång i tiden var det kanske zigenare och nu är det kanske muslimer, exemplen är förstås fler. Men likväl: Expressens värderingar är väl kända.

Jag tycker inte att man ska underskatta det som du kallar för "generella formuleringar om tryckfrihet och pressetik". För mig är de i allra högsta grad relevanta. Jag är chefredaktör för en tidning som faktiskt har medarbetare som konfronterar kriminella, som skickar journalister till krigs- och katastrofområden, som har personal som hotas och lever med skyddade identiteter. Så för mig är tryckfrihet och viktighet viktiga saker.

Men: jag recenserar inte enskilda medarbetare, jag skulle aldrig kommentera såna resonemang externt. Det är, tror jag, en god princip att som chefredaktör inte recensera egna eller externa skribenter på det sättet.

Vänligen
Thomas Mattsson

Svar från och till Thomas

Svar från Expressens Thomas Mattsson (ett svar som jag gissar att jag inte är den ende mottagaren av):

Hej Lasse,

Tack för ditt mejl. Sedan Expressen grundades 1944 har knappast någon svensk tidning så tydligt markerat sitt ställningstagande för demokrati och yttrandefrihet. Kampen mot nazismen, kampen mot apartheid, granskningen av nynazisterna, ställningstagandet mot SD… jag kan göra lista lång.

Men: en liberal tidning tillåter också andra åsikter än tidningens egna att föras fram, jag tror – som chefredaktör – att man ska vara mycket generös med detta. Jag vill inte läsa en tidning där all debatt, alla krönikor etc är i linje med chefredaktörens egen uppfattning.

Jag har kommenterat detta mer på min blogg där det näst senaste inlägget handlar om Ulf Nilson-krönikan och debatten därefter.

Vänligen
Thomas Mattsson

Svar till Expressens Thomas Mattsson:

Hej och tack för svar!

Jo, jag läste din blogg (efter det att jag skickat mitt mejl) och konstaterade att man inte kunde kommentera den, eftersom "tekniskt fel" hindrar en från att bli medlem på Expressen.

Att ni också tar ställning mot nazismen hindrar er alldeles uppenbarligen inte från att också agera plattform för islamofobi. Den paradoxen är liksom en del av det obegripliga i publiceringen av Nilsons lätt hatiska och renrasbiologiska krönika. Och det är den man skulle vilja att du förklarade. I lite mer utförliga ordalag än att man ska tillåta andra åsikter än chefredaktörens egna. Finns det ingen gräns för vilka åsikter man bör publicera? Inga åsikter som inte bör publiceras? Vilka åsikter i så fall? Inte Nilsons muslimhetsande oro för att pursvenskarna utplånar sig själva?

Det är klart att man inte behöver låta Sverigedemokraterna propagera i sin publikations valstuga, som du på bloggen framhäver att ni lät bli - när man istället avlönar en krönikör för att sprida deras budskap i själva publikationen, som förmodligen når långt fler människor än det som sägs i valstugan.

Hur kan ni göra det? Avlöna en sådan krönikör?
Det är det jag skulle vilja ha svar på.

(Du var inte sugen på att plocka in mig som ersättare - eller komplement - alltså...?)

Mvh
Lasse

Thomas Mattsson igen:
Hej!

Lasse Franck skriver:
konstaterade att man inte kunde kommentera den, eftersom "tekniskt fel" hindrar en från att bli medlem på Expressen.

Testa igen, eller testa från annan webbläsare. (Jag tror inte man ska ha Safari.) Jag har inte hört om tekniska problem i kväll.

Lasse Franck skriver:
Finns det ingen gräns för vilka åsikter man bör publicera?

Jodå. Ett generellt svar är förstås att innehållet bör vara inom ramen för "Etiska spelregler för press, TV och radio" samt inom ramen för Tryckfrihetsförordningen. Det är dock bedömningsfrågor hela tiden, så alla medier avstår sannolikt innehåll som egentligen hade kunnat publiceras – men å andra sidan publiceras också innehåll som senare fälls. Det är inte alltid så lätt att veta i förväg. Sen gör redaktionerna egna bedömningar, men de flesta försöker nog vara så öppna som möjligt för att låta det mesta få komma fram.

Nu måste jag göra klart dagens tidning!

God Jul!
Thomas Mattsson

söndag 19 december 2010

Expressen hetsar och sprider sverigedemokratpropaganda

Skickade just följande brev till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Alltså, den här obehagliga brunskjortan Ulf Nilson som ni betalar - varför i all världen gör ni det?
För att ni delar hans rasistiska värderingar? Eller för att ni tycker att det är uppiggande med en debatt med rasistiska förtecken? För att han är en så alldeles ovanligt begåvad skribent att det inte spelar någon roll att de åsikter han genom sina skrifter ger uttryck för är unknare än surströmming?

Jag förstår det inte.
Genom att ge honom fritt tillträde till era spalter låter ni en av landets största tidningar sprida ett hetsande och hatiskt budskap. Uppenbarligen har ni ingenting emot det. Vare sig budskapet i sig eller att bli förknippade med - till och med vara plattformen bakom - det.

Redan som barn fylldes jag av obehagskänslor när Nilson dök upp i Gomorron Sverige. Det hade väl med hans självgoda sätt att göra antar jag. Hur han tar på sig rollen som sanningssägare när han i själva verket bara ger uttryck för sin egen, mycket begränsade, bild av verkligheten.
Hans stilistik är i mitt tycke också tämligen begränsad och jag har svårt att se en enda anledning att arvodera honom för att författa något som helst.

Och nu borde han väl ändå ha passerat anständighetens gräns - också då det är en kvällstidning som tillåts rita den?
Med sin krönika i er tidning efter självmordsbomben i Stockholm.
"Det pågår ett krig i världen, ett krig som inte känner några gränser. Nämligen militanta islamisters krig mot alla oss som begår det - sett med deras ögon - ohyggliga brottet att inte tro på Allah. /---/ Vi, svenskarna, drar på oss hat genom vår, föralldel begränsade (cirka 500 man) insats i Afghanistan, men också genom att vara precis det vi är: inte speciellt religiösa men toleranta, hyfsat rationella och generellt sett hyggliga."
Jag delar inte Nilsons bild av verkligheten. Jag tycker inte att svenskarna är "generellt sett hyggliga" - det blir ju alldeles plågsamt uppenbart när en man som Nilson själv gör sig till vår talesman. Och jag är inte speciellt tolerant - jag tolererar till exempel inte att ett stort nyhetsmedium förmedlar den här typen av budskap.
Därför vill jag gärna veta hur ni resonerar när ni inte bara tolererar det, utan också uppmuntrar det och betalar för det.

Jag vill helst inte att ni kommer med några svepande formuleringar om yttrandefrihet och att ni är en tidning som ger krönikörerna "fritt spelrum" och där det är "högt i tak". Jag vill att ni förklarar hur ni resonerar kring just Nilson - vad som är hans styrkor och kvaliteter - och hur ni försvarar publiceringen av just hans ord. Om "kriget" mot oss "pursvenskar" till exempel:
"Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis 'den store satan', USA)."

Osmakligt är bara förnamnet.

Jag försörjer mig också som skribent. Ni kanske vill plocka in mig under ert höga tak och låta mig få fritt spelrum att i era spalter förklara krig mot exempelvis folkpartister, riksdagens mest solklara stolpskott Annelie Enochson och resten av journalistkåren?

Tacksam för svar.

lördag 11 december 2010

onsdag 8 december 2010

Live på fredag: Rudvall & Franck

Peter Rudvall och Lasse Franck fortsätter sitt samarbete efter framgångarna med kritikerrosade storshowen Franck & Rudvall On Ice.
När Rudvall tillsammans med sitt band på fredag (10 dec) intar scenen på House of Win-Win (Tredje Långgatan 13) värmer således Lasse Franck (utan band) upp publiken.
Och allt detta för det ruskigt rimliga priset sextio riksdaler.

Både Rudvall och Franck är i full färd med skivinspelningar och det finns anledning att hålla ögon och öron öppna. Släppfester och releasepartaj väntas inom en hyfsat snar framtid.
Och ta chansen att redan nu på fredag njuta av smakprov från de kommande albumen. Klockan 19.30 på House of Win-Win.

Katastrofzon Israel

Branden i Israel verkar vara under kontroll men skördade drygt 40 människoliv på vägen.
- Det är en katastrof av en omfattning vi aldrig tidigare skådat, säger landets premiärminister Benjamin Netanyahu.
Och visst är det tragiskt.
Både att branden dödar och att premiärministern, som själv ligger bakom katastrofer som den israeliska muren, saknar både självinsikt och sinne för proportioner.

Färdig!

Årets magasin är klart! Ligger hos tryckeriet och kommer i lådorna den 21e.
Jag passar på att pusta några timmar innan jag tar mig an kommande arbetsuppgifter.

torsdag 2 december 2010

fredag 26 november 2010

Fredagsführer

Säga vad man vill om Disney (och USA-propagandan i slutscenen hade ju gärna fått klippas bort) men den här kortfilmen från 1943 (vann det årets Academy Award för bästa animerade film) bjuder ändå på en hel del höjdpunkter... Och hitlerhälsningar...

torsdag 25 november 2010

Koreaner behöver också kramar

Man undrar vad som händer i och mellan de båda koreanska länderna. Dagens Nyheter försöker lämna några svar.
Men de svarar inte på en fråga jag skulle vilja ha svar på: Är det en tillfällighet att den här upptrappningen äger rum bara ett par dagar efter det att Sverige pressat Nordkorea ekonomiskt?
Hur hänger allt ihop?

Den gamla vicepresidentkandidaten - numera thésörplaren - Sarah Palins uttalande kring det hela är väl annars det bästa hittills:
"Självklart måste vi stå sida vid sida med vår allierade Nordkorea".

Jo, det blir nog en amerikansk presidentkandidat av Palin. Och jo, visst behöver även Nordkoreaner kramar. Men vem vill ha just Palins?

tisdag 23 november 2010

torsdag 18 november 2010

Kusin Dennis Dorsin

Henrik Dorsin är min nya hjälte i livet. En fantastisk begåvning.

fredag 12 november 2010

Kära män

Det finns nästan ingenting som slår det.
Att så här års - när man alltid funderar över att emigrera - efter några jobbiga dagar, där man plågats av och irriterat sig på en massa män - självupptagna, högljudda och respektlösa sådana - kliva ner i källaren som tillhör Bongo Recordings för att översköljas av ljuv musik - musik som man själv har varit med och skapat, men som andra - helt fantastiska män - har arbetat vidare med och utvecklat så att den låter helt överväldigande bra.

Att inse att man varit med och gjort någonting som är sanslöst bra. Att inse att andra, superbegåvade, personer tycker tillräckligt bra om det man gjort och gör för att hjälpa till med att få det många, många gånger bättre.
Att ingå i en kollektiv och kreativ process som är fantastisk i sig och som leder fram till ett slutmål som vida överträffar det man föreställde sig när man började.

Att sitta där på källargolvet och översköljas av ett magiskt vackert ljudlandskap.

Kalle och jag kom till studion för att lägga de sista körerna på plattan. Det gjorde vi, tillsammans med Pär. Bara två låtar kvar som behövde körsång.
Efter lunch kom den supermysige, begåvade och genomtrevlige Per Umaerus förbi - så han fick också vara med. Pär och Per blev till en Disneydröm.
Och därmed var de sista inspelningarna gjorda.












Vi lät oss också inspireras av den fenomenale kroppsmusikern Gerry Phillips:


Nu återstår en mängd arbete för vår redan hårt arbetande producent - han måste vara landets bästa - som ska mixa alltsammans. Välja bort, välja nivåer, välja effekter...
Och sedan är det klart!
Så långt i alla fall. Återstår att göra ett omslag, trycka och nå ut...

Förutsättningarna borde vara goda med ett grundmaterial av den här kvaliteten. Jag är så fantastiskt tacksam över att Håkan och Pär, Kalle och Jonas har gjort det här så in i h-e bra.
Över att ha möjligheten att sitta där på golvet och kliva in i den ljudvärld de har skapat.

Nu kan jag ta en hel hög dåliga dagar till. Kan ta en hel hop svinaktiga män.
Mina män är nämligen helt fantastiska. Som vet hur man angör en skiva. Och konsoliderar den. Gosegrisar.

onsdag 10 november 2010

Familjeterapi

Möter en rådjursfamilj på väg till morgonens spårvagn. Piggar upp och är på något vis trösterikt, utan att jag begriper varför. Skönt.

tisdag 9 november 2010

Mossad + Säpo = Kärlek

Inte helt oväntat.
Säpo hjälper Israel att övervaka hemska svenska medborgare som kan tänkas motarbeta israeliska intressen.

Varför skulle vi avbryta samarbetet vid schlagerfestivaler och påhittade europeiska idrottsutbyten? Sverige kanske kan sponsra muren därnere också - hjälpa de stackars israelerna att spärra in andra klassens människor, palestinier, i ett gigantiskt utomhusfängelse?
Skicka Carl Bildt och Säpochefen till Netanyahu, Liebermann och Mossad. Av den israeliska säkerhetstjänsten har vi mycket att lära. Den är en av världens mest effektiva.
Och livsfarliga.

fredag 5 november 2010

Olja tenderar att klibba ner omgivningen

Visst är det tjatigt - men varför slutar vår statsminister inte att välja företrädare bland de synnerligen olämpade då?

Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.

Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.

Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?

Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.

Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?

Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.

Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!

torsdag 4 november 2010

Vilket är bäst - brett eller rätt?

Att miljöpartiet är ideologiskt opålitliga och kan tänka sig att liera sig med såväl borgare som med de röda partier de påstod sig gå till val med förvånar mig inte ett dugg.
Men vad tusan har det tagit åt sossarna?
Alltså, att de hela tiden trippar högerut är ju ingenting nytt. Men att gå så långt som att direkt efter valet bilda nya allianser - där man byter ut vänsterpartiet mot regeringspartierna, med moderaterna i spetsen - är väl några steg för mycket? Särskilt när man i samma ögonblick som man fattar uppgörelsen med Reinfeldt bryter det vallöfte man gav väljarna inför valet.
Jag hoppas verkligen att det blir det självmål det borde bli och att de socialdemokratiska väljarna känner sig så svikna som de borde känna sig och slutar rösta på lurendrejarna.

Och vad har Sahlin och hennes polare för försvar att komma med?
- När vi ber svenska män och kvinnor att riskera livet i internationella insatser - då ska det vara en bred uppställning, brett över blockgränsen, säger Sahlin.
Men varför då? Varför ska det vara brett? Tycker man att det känns bättre att riskera livet för det? Varför struntar man inte i att be folk att riskera livet istället - låter borgarna göra det själva och lämnar dem med ansvaret? Tycker sossarna att det är viktigare att det är brett än rätt?
Plötsligt är det skit samma att man lovade att börja ta hem trupperna nästa år. Det var före valet.
- Vi förlorade valet, upprepar Mona Sahlin om och om igen. (Det är oklart vem det är hon försöker övertyga om det - sig själv eller någon annan. De flesta vet hur det gick i valet.)
Och förlorar man byter man tydligen politik.
Moderaterna blev det nya arbetarpartiet. Kanske kan sossarna bli det nya stockkonservativa högerpartiet, för de rika och krigshetsande?

Helt klart är i alla fall att vänsterpartiet är det enda partiet som har hedern i behåll.
Och att Sverige inte kommer att kunna fira tvåhundraårsjubileum som ett land utan krigsinblandning 2014. Det hade vi kunnat göra om vänsterpartiet hade fått bestämma. Om våra politiker gav fan i att be svenska män och kvinnor att riskera livet i Afghanistan. Brett eller inte.

torsdag 7 oktober 2010

Girighet varar längst

Åtminstone i de nya moderaternas nya Sverige.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.

Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.

tisdag 5 oktober 2010

Kanelkultur

Det var kanelbullens dag igår. Vem har hittat på den? Jerkstrand och Dahl och dom, antagligen. Och visst, de kan väl få ha sina påhitt. De får gärna fira havreflarnets helg vad mig anbelangar - så länge de ger fan i att blanda in mig. Men det gör de inte. De har mängder av allierade. I mediavärlden och till och med i skolväsendet. Vad har kanelbullens dag i skolan att göra? Mer än att förvandla mig till den elake fadern om jag inte snällt lommar iväg och köper bullar efter middagen.

I dessa dagar kan man ju inte heller låta bli att fundera över vad som händer med den här typen av dagar om Sverigedemokraterna får vara med och bestämma. De vill ju inte stötta kultur som kan vara provocerande, hävdar de. Jag blir provocerad av kanelbullens dag.

SD vill också uteslutande stötta svensk kultur. Kanelbullen är kanske svensk. Men den elfte september lever farligt (kebabens dag). Och hur blir det med våffeldagen? Femtonde oktober kommer väl också att avskaffas (fetaostens dag). Och så mycket mer än äpple och päron kan det hädanefter inte bli fråga om den sjätte juni (fruktens dag). (Kan bli lite surt bara. De svenska sorterna mognar ju inte förrän på hösten.)
Allra mest spännande är kanske trots allt hur Sverigedemokraterna ställer sig till den elfte maj (negerbollens dag)...

lördag 2 oktober 2010

Docenter på teatern

Det kan bli en bra kväll. På Göteborgs stadsteater intar Docenterna scenen i foajébaren.

torsdag 30 september 2010

Kvällsaktivitet

Den som är i Göteborg och inte har någonting för sig ikväll bör överväga att ta sig till Nefertiti för att se och höra Stefan Sundström med band.

onsdag 29 september 2010

Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland

Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.

Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.

Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.

Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.

Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.

"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."

Sköning

söndag 26 september 2010

Tutu talar ut - uppmuntrar till bojkott av Israel


Ärkebiskop Desmond Tutu, som själv upplevt apartheid-regimen i Sydafrika och omvärldens bojkott av hans land, uttalar sitt stöd för en bojkott av Israel. Universitetet i Johannesburg ska i dagarna ta ställning till huruvida det ska avbryta sitt samarbete med Ben Gurion-universitetet i Israel.

Tutu hoppas att det sydafrikanska universitetet kommer att klippa förbindelserna. Så att framtidens palestinska Mandelas och Tutus, precis som Sydafrikas, kan få en chans att bli gäst- och hedersprofessorer vid universitet runtom i världen.

The issue of a principled commitment to justice lies at the heart of responses to the suffering of the Palestinian people and it is the absence of such a commitment that enables many to turn a blind eye to it.

Consider for a moment the numerous honorary doctorates that Nelson Mandela and I have received from universities across the globe. During the years of apartheid many of these same universities denied tenure to faculty who were "too political" because of their commitment to the struggle against apartheid. They refused to divest from South Africa because "it will hurt the blacks" (investing in apartheid South Africa was not seen as a political act; divesting was).
Let this inconsistency please not be the case with support for the Palestinians in their struggle against occupation.

I never tire of speaking about the very deep distress in my visits to the Holy Land; they remind me so much of what happened to us black people in South Africa. I have seen the humiliation of the Palestinians at checkpoints and roadblocks, suffering like we did when young white police officers prevented us from moving about. My heart aches. I say, "Why are our memories so short?" Have our Jewish sisters and brothers forgotten their own previous humiliation? Have they forgotten the collective punishment, the home demolitions, in their own history so soon?
Have they turned their backs on their profound and noble religious traditions? Have they forgotten that God cares deeply about all the downtrodden?

Together with the peace-loving peoples of this Earth, I condemn any form of violence - but surely we must recognise that people caged in, starved and stripped of their essential material and political rights must resist their Pharaoh? Surely resistance also makes us human? Palestinians have chosen, like we did, the nonviolent tools of boycott, divestment and sanctions.

South African universities with their own long and complex histories of both support for apartheid and resistance to it should know something about the value of this nonviolent option.
The University of Johannesburg has a chance to do the right thing, at a time when it is unsexy. I have time and time again said that we do not want to hurt the Jewish people gratuitously and, despite our deep responsibility to honour the memory of the Holocaust and to ensure it never happens again (to anyone), this must not allow us to turn a blind eye to the suffering of Palestinians today.

I support the petition by some of the most prominent South African academics who call on the University of Johannesburg to terminate its agreement with Ben-Gurion University in Israel (BGU). These petitioners note that: "All scholarly work takes place within larger social contexts - particularly in institutions committed to social transformation. South African institutions are under an obligation to revisit relationships forged during the apartheid era with other institutions that turned a blind eye to racial oppression in the name of 'purely scholarly' or 'scientific work'." It can never be business as usual.

Israeli Universities are an intimate part of the Israeli regime, by active choice. While Palestinians are not able to access universities and schools, Israeli universities produce the research, technology, arguments and leaders for maintaining the occupation. BGU is no exception. By maintaining links to both the Israeli defence forces and the arms industry, BGU structurally supports and facilitates the Israeli occupation. For example, BGU offers a fast-tracked programme of training to Israeli Air Force pilots.

In the past few years, we have been watching with delight UJ's transformation from the Rand Afrikaans University, with all its scientific achievements but also ugly ideological commitments. We look forward to an ongoing principled transformation. We don't want UJ to wait until others' victories have been achieved before offering honorary doctorates to the Palestinian Mandelas or Tutus in 20 years' time.

fredag 24 september 2010

Regeringsformen rimmar inte riktigt med Alliansen

Såhär lyder 7 §, 3 kap i Regeringsformen - en av våra grundlagar:

Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Alliansen uppträdde under just den särskilda beteckningen i både årets och 2006 års val. Och skulle därmed vara ett parti.
Konstigt då att Alliansen inte var valbar, att det inte fanns några röstsedlar märkta med Alliansens namn och att de inte hade nominerat medlemmar för att ta plats i riksdagen.

Hur fäller man fyra stora politiska partier när de bryter mot grundlagen?

tisdag 21 september 2010

Nya lagar

Jag skulle gärna se några nya lagar införda.

För det första delar jag uppfattningen att opinionsmätningar borde förbjudas under valrörelsen - även om jag inser att de blir svåra att undvika i praktiken. Men att till exempel moderater i god tid kan se att de blir tvungna att stödrösta in kristdemokrater och centerpartister för att kunna säkra regeringsmakten är inte bra. Meningen är att man ska rösta på det parti man sympatiserar mest med. Inte det som är mest taktiskt riktigt i ett visst givet läge.

Dessutom skulle jag vilja att man förbjöd allianser mellan partier. Det är partier som bildas, utformar sina program, ställer upp i val och får väljarnas röster. Först därefter ska regeringar bildas.
Om flera partier går till val gemensamt försvinner poängen med att de är flera partier. Då bör de istället bilda ett nytt parti som väljarna kan rösta på. "Rösta på alliansen", har vi blivit uppmanade hela valrörelsen. Men hur då? Ingen kan rösta på den borgerliga alliansen eller på den rödgröna. Man kan bara rösta på partier - och det är så det ska vara.

För övrigt noterar man att det var först efter det att vallokalerna stängdes som debatten blev så engagerad och intressant som man skulle velat att den var för flera månader sedan.
Som en följd just av block- och allianspolitiken. Bort med den.

Valsystemet skulle kanske också behöva uppdateras lite. Vi minns ju hur mycket skit vi kastade på USA år 2000 - då Gore fick fler röster än Bush men ändå inte blev president. Exakt samma sak kan alltså hända här. Fler utjämningsmandat, ett flexibelt parlament à la Tyskland - där man skulle kunna gå upp till 351 eller 353 riksdagsledamöter för att få antalet proportionerligt till rösterna - eller större valkretsar är tänkbara lösningar.
Om man nu överhuvudtaget tror på parlamentarismen (eller demokratin) längre...

måndag 20 september 2010

Hej sverigedemokrat!

När de som blir invalda fungerar såhär undrar man lite grand hur de som röstar in dem ser ut...

Nyval eller exil

Era popcorn! Det är det här ni har röstat fram:


Plus invandrarhatarna i Sverigedemokraterna.

Inget av de två tydliga regeringsalternativen, som vi nu har blivit matade med till kväljningsgränsen, fick majoritet. Och inget av dem vill samarbeta på minsta lilla vis med Sverigedemokraterna.
Så nu talar ett av de tydliga regeringsalternativen - Alliansen - om att istället inleda ett samarbete med en tredjedel av det andra tydliga regeringsalternativet. Tydligt? Knappast. Och det var, som politikerna själva sagt till leda, inte det valet vi ställdes inför.

Det är lika bra att utlysa nyval med en gång. Vi hade två alternativ - inget lyckades. Gör om, gör rätt.

Vi behöver också isolera Grästorp. Där kom renodlat nazistiska partiet Nationalsocialistisk Front, eller Svenskarnas parti som de nuförtiden kallar sig, in i kommunfullmäktige. Inte så mysigt.

Och Skåne. Kan vi inte auktionera bort Skåne till högstbjudande?

lördag 18 september 2010

KD = SD+

Ett sista inlägg bara, innan jag promenerar till valurnan imorgon.
De här Kristdemokraterna verkar bestå av vettvillingar.
Synen på våra invandrare är ju värre på den valaffischen än på Sverigedemokraternas. De duger till att baka pizza. Och att ta hand om farmor, som det står på en annan affisch. Men ingenting annat.
Och medan alla partikamrater verkar ta avstånd Annelie Enochson, den allra främsta vettvillingen på våra riksdagslistor, har den här kampanjen fått stöd av både partiledare Göran Hägglund och Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen. Den tar upp ett viktigt perspektiv på invandringen, tycker de.
Vi har alltså tre främlingsfientliga partier kring fyraprocentsspärren - FP, KD och SD.
Låt oss hoppas att inget av dem får vara med och bestämma.

onsdag 15 september 2010

Blockbesiktning

Årets valrörelse är naturligtvis lika viktig som alla valårs. Tyvärr är den tråkigare. Jag tror att det i hög utsträckning beror på blockpolitiken. I årets valrörelse framställs det inte som om vi har sju eller fler alternativ. Det verkar som om vi bara har två. Vi väljer mellan en borgerlig allians och en rödgrön.

Det är synd. Vi har plötsligt två statsministerkandidater som debatterar mot varandra. Liksom i USA, där alternativen också i praktiken bara är två. Tydligen skulle Mona Sahlin bli statsminister även om Vänsterpartiet fick fler röster än Socialdemokraterna, Reinfeldt oavsett om Moderaterna blev omsprungna av Centerpartiet eller ej.
Att partierna redan från början gjort upp om hur regeringar ska bildas - oavsett hur väljarnas röster fördelar sig - gör också att ingen vågar sticka ut. Ingen vågar tala om att de egentligen tycker någonting annat än sina allierade, att deras åsikter i vissa frågor fått stå tillbaka för överenskommelsen med kompispartierna. Tänker de slåss för sådana frågor ändå? Det kan de inte stå och bråka om inför TV-kamerorna - då framstår de inte som ett "trovärdigt regeringsalternativ" av någon anledning.

Vore det inte mycket trovärdigare om de faktiskt stod upp för och försvarade det partiprogram som partiets medlemmar röstat fram på kongresserna?

Nu är det som det är. Vi väljer mellan två regeringsalternativ. Och då är valet löjligt enkelt.

Besiktning
Häromsistens var jag med min bil på besiktning. På Bilprovningen. Den där svenska staten är majoritetsägare. Innan jag åkte dit fick jag ett brev därifrån, där det påpekades att det numera - som en följd av avreglering - finns privata alternativ.
Verkar det smart? En verksamhet som är till för att säkerställa säkerheten på svenska fordon ska kunna drivas av vem som helst som har råd att starta en sådan. Och som vill gå med vinst. Genom att hinna med så många besiktningar som möjligt och genom att ha så få utgifter (till underhåll av maskiner och utrustning och vad det nu kan vara) som möjligt.

Hur många Estoniakatastrofer får vi om Sjöfartsverkets verksamhet också privatiseras? Och hur hade den privata ägarens ansvar sett ut? Hur många fler bilolyckor får vi som en följd av den här avregleringen? Ska medborgarna efter ett haveri kunna stämma den som besiktigat deras bil?

Vi härmar USA. Där kan man stämma vem som helst för vad som helst. Där måste den som tillverkat ett strykjärn förse det med information om att det inte ska användas som analplugg för att undvika att bli skadeståndsskyldig när någon bränt arslet av sig. Där måste man betala för sjukvård och där är bildningsnivån lägre än här i Norden - trots eller på grund av alla fina privatskolor.
USA är ingen bra förebild. USA är ingenting att härma eller ta efter.

På söndag ska vi äga!
Men det är det den borgerliga alliansen gör. Och det är det som är den alldeles avgörande och absolut viktigaste skillnaden mellan det rödgröna och det blåbruna blocket. Borgarna vill sälja ut Sverige. Och vi vet ju alla hur fantastiskt mycket bättre det har blivit på de områden där staten redan sålt och privatiserat verksamheten. Hur mycket lyckligare är vi inte sedan vi fått mängder av telefonoperatörer att välja på, får telefonsamtal från alla deras försäljare och blir attackerade på stan med erbjudanden från alla håll? Hur mycket billigare har inte elen blivit sedan det oräkneliga antalet elleverantörer tog över? Hur lattjo är det inte att själv få kontrollera sina utgifter på områdena genom att lägga några kvällar på att besöka alla deras hemsidor och analysera alla deras alternativ?

Äldreomsorgen, vårdcentralerna, apoteken... Är det verkligen bättre med alla alternativ? Är det bättre att religiösa rörelser av olika slag kan bestämma hur undervisningen i deras alldeles egna privata grundskolor ska se ut - skolor där eleverna knappast själva fattar beslut om att gå.

Självfallet är det inte det. Ingen tjänar på det - förutom det fåtal som kommer att driva de elbolag eller skolor som blir framgångsrika.
Kolla bara på Island, som drev kapitalismen så hårt det gick och sålde hela landet. Är islänningarna lyckligare och tryggare nu?

Det är såhär enkelt, för att tala med Stellan Skarsgård: Ska Sverige äga eller ska Sverige ägas?

Statsministercitat

Vilken svensk statsminister står bakom följande citat:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras.”


Beklagligt nog är det inte någon urgammal stofil från parlamentarismens begynnelse, utan vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla citaten ovan är hämtade ur hans bok Det sovande folket. Reinfeldt skrev den som vuxen, 28 år, efter att ha suttit två år i riksdagen som moderat representant.
Nu är han högst ansvarig för vårt rikes lagar och bestämmelser.
Trots att han tycker att resten av oss är "mentalt handikappade" och trots att han i boken visar en snudd på fascistoid syn på sina medmänniskor.

De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.


Man kan märka att statsministern inte förändrats alltför mycket sedan 1993, då han skrev boken. Den som är arbetslös eller sjuk i vårt land ska inte ha det bra, ska inte vaggas in i "falsk trygghet". Och så länge folket inte svälter ska samhället alltså inte hlälpa till.

Boken finns - trots att det är vår statsminister som författat den - inte att få tag i. Inte i bokhandeln och inte på biblioteken. Som av en händelse. Besynnerligt, inte sant?
Dessbättre går Det sovande folket att läsa på nätet.
(Den är för övrigt redigerad av Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som gjort ett riktigt uselt jobb - även då. Stavfel och typografiska felaktigheter står som spön i backen genom den häpnadsväckande dumdryga texten.)

Viktiga veckan

Den viktiga veckan är här.
Det är nu det gäller.
Att rösta rätt.

Ni vet vad det innebär?

Att INTE rösta på främlingsfientliga partier som tror att Sverige och svenskarna blir och mår sämre av att människor med en annan religion och kultur än den kristna och svenska vistas här - Sverigedemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.





Folkpartiet visar upp sig på mässan Expo Norr under parollen "Nej till hedersvåld och kvinnoförakt". Likheterna med Sverigedemokraterna är slående.



Att INTE rösta på peroner som tror att de är övermänniskor, att de står över både lagen och alla oss andra, och som beter sig som Robin Hood fast tvärtom - Moderaterna.

Att INTE rösta på partier som vill ta Sverige tillbaka till den tid då pigor och drängar servade godsägarna och då anställningstrygghet var någonting man knappt ens drömde om - Centerpartiet.

Att INTE rösta på Alliansen, helt enkelt.

tisdag 14 september 2010

Galning i topp på KD:s lista

Jag har sagt det förut och igen och jag säger det en gång till: Hon är galen.

Ändå vill Kristdemokraterna absolut se henne i riksdagen. Så gärna att de sätter upp henne som andra namn på riksdagslistan i den del av landet där jag bor. Hon är den kvinna de helst av alla vill ska bestämma över oss andra.

Trots att partiledningen officiellt inte håller med henne, trots att hennes partikamrater i valstugorna tar avstånd från henne, trots att hon inte kan göra rätt på egen hand utan att bli tillrättavisad från högre ort.

Det verkar vara förenat med oöverstigliga risker att rösta på Kristdemokraterna. Ni som funderat över att göra det - tänk om.
Vem vet hur många fler galenpannor de nominerat på sina listor?

fredag 10 september 2010

Gråt allians av vårt hat



Gråt Allians Av Vårt Hat


Vänd tillbaks
Från borgerlig politik till det välfärdssamhälle som vi byggde åt envar
Vänd tillbaks
Låt ej alliansen ödelägga allt det som vi har kämpat för att alla ska ha
Vänd tillbaks
Barnomsorg, skyddsnät, folkbildning, A-kassa, solidaritet för fan
Vänd tillbaks
Innan skit-Försäkringskassan gasar alla sjuka, skickar resten på en kurs i Gulag
Vänd tillbaks, Sverige
Inte för att vi har nån nation
Vänd tillbaks, Sverige
Reinfeldt ger mig en djup depression

Vakna upp
Arbetarklassen framför platt-tv:n som serverar plastdrömmar från USA
Vakna upp
Extreme makeover vore bra om den gav oss rätten till vårt arbetes frukt
Vakna upp
Ur löneslaveri, av vår tid och kropp och arbetskraft stjäler arbetsköparen profit
Vakna upp
Börja tala sanning för ett arbetarparti kommer dom aldrig någonsin att kunna bli
Vakna upp, folket
Genomskåda lögnen i vår tid
Vakna upp, folket
Inte fyra år till utan strid

Nej, nu röstar vi på rött
Och kanske rödgrönt eller rosa
Inte på nåt borgar-as
Till och med sossepacket är bättre
Synd med denna tvåblocksmodell
Men om vi verkligen ska ha det som i USA
Så tycker jag att Gudrun Schyman ska va president
Ja, hon är nog den som är mest kompetent
Men drömmen är ändå en sann demokrati
Som betyder folkstyre, därav anarki
Inte makt till de få
Men bröd och frihet delat jämt
Allt åt alla permanent

Men hur kan det bli vår verklighet
Intersektionellt och konkret
När machovänstern
Tågar i straighta led

Och revolutionens förtrupp är
En köttätande vit heterohop
Ingen som förstår
Att allting hänger ihop

Gråt inte mera
Åt alla dom drömmarna som dog
Organisera
Vi är jävligt många som fått nog

Och vi tänker inte stå kvar
I förtvivlan över valet
Vi har analysen klar
Världen styrs av kapitalet
Och vi vägrar att leva på knä
För vi vill mycket mer
Tillsammans har vi styrka nog att krossa varje norm
Att rädda livet som förtvinar i varuform
Vi sprider våra kamper och möts i enat hat
Vi tar ingen gisslan när vi störtar er stat
Vi kommer segra till slut
Och folket brister ut i dans
Farväl nu, jävla allians

Ja, så kan det bli vår verklighet
Intersektionellt och konkret
När alla har fått
Syn på sin identitet

Och när våra röster träder fram
Som ekon av de tystades rop
När alla förstått
Att allting hänger ihop

Gråt allians av vårt hat

Text: Anna Bjereld, Lasse Långström, Mats Råsmark

Det är ju fullständigt genialt.
Eller, faktiskt inte fullständigt.
Det är väldigt synd att de missuppfattat det där med Schyman.
Hon är inte den som är mest kompetent.
Dessutom är en röst på Feministiskt Initiativ med stor säkerhet en bortkastad röst. FI kommer förmodligen inte in i riksdagen och skulle det visa sig att alliansen vinner, men att det rödgröna blocket hade vunnit om de bara hade fått också FI:s röster har man genom att rösta på FI spelat alliansen rätt i händerna.

Trist alltså med den felaktiga slutsatsen mitt i en i alla andra stycken utomordentligt välkompenerad och enormt uppiggande historia.

onsdag 8 september 2010

¡Los genios!

Genierna bakom det som kommer att bli decenniets svenska skiva:


















fredag 3 september 2010

Stoppa matchen!

Idag spelar Sveriges U21-landslag i fotboll EM-kval.
Under idrottens paroll "allas rätt att vara med" möter de en nation som murat in ett annat folk.
Israel borde inte få vara med i EM.

(Israel ligger, som de flesta känner till, i Asien. De asiatiska sammanslutningarna vill inte ha med Israel i sina mästerskap - eftersom staten bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Av någon anledning välkomnar Europa då istället den asiatiska nationen för att tävla om titeln som europeisk mästare. Vi borde i konsekvensens namn bjuda in Libyen, Nordkorea, Somalia, Cuba, Burma, Sudan, Turkmenistan och Ekvatorialguinea - som också kan tänkas ha lite problem på sina respektive hemmaplaner. Varför skulle inte de kunna bli europeiska mästare?)

Och Sverige borde inte spela mot Israel.

Apartheidsystemet i Sydafrika föll samman. Inte minst tack vare den totalbojkott som genomfördes av omvärlden.
"Demokrati och delaktighet" är en annan av RF:s paroller.
Sverige har möjligheten att stå upp för den på riktigt, genom att vägra idrottsutbyte med Israel till dess att ockupationen av Palestina har upphört, blockaden av Gaza är hävd, palestinierna fått rätt att återvända hem och muren är riven.

Klockan 16.30 samlas ett antal organisationer vid Nya gamla Ullevi under parollen "Stoppa matchen!" - vilket naturligtvis är omöjligt just den här gången, men inte nödvändigtvis nästa. Och det är aldrig fel att ta ställning - för demokrati och delaktighet, för allas rätt att vara med.

torsdag 2 september 2010

Nja...

Här lyckas väl statsministern sådär...
Har extremt svårt för Ring P1, blir alltid nedstämd av att höra hur många idiotiska åsikter det finns i landet. Men denna Aspenlind verkar slå de flesta av de nuvarande ministrarna på fingrarna.

onsdag 1 september 2010

Framtidens melodi

Igår var jag korkat trött. Hade bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt. Men just när jag smällde igen datorn för dagen började en film på TV.
Apparaten stod annars bara på och surrade, efter utfrågning av KD:s Göran Hägglund och nyhetssändningar. Som mest var ett irriterande bakgrundsljud, det också.

(Apropå KD var jag just inne i deras valstuga vid Kungsportsplatsen. På utsidan sitter affischer av ett ansikte med texten "Kryssa Annelie Enochson". "Jag ser att ni tycker att man ska kryssa Annelie Enochson", sade jag. "Nja, det är ju Annelie själv som kör en kampanj", svarade mannen i den brungröna kavajen. "Jaha ja. Men vad tycker ni andra om det då? Hon gjorde ju några rätt sköna uttalanden i samband med Ship to Gaza". "Du tycker det ja...?" "Nej. Jag tycker att hon var helt slut i huvudet." "Då är vi överens på den punkten i alla fall", svarade mannen i den brungröna kavajen.)

Filmens inledande konversationer lockade till sig min uppmärksamhet. Och sedan kunde jag inte sluta titta. Det blev ingen tidig kväll igår heller, men det var det värt.
Framtidens melodi är en fantastisk historia. Så väl gestaltad, regisserad och filmad att man nästan hela vägen fram till eftertexterna är osäker på om det är en dokumentär eller en spelfilm man ser.
Den ingår i SVT:s satsning på svensk independentfilm, Frizon 2010, och det är just när sådant dyker upp i rutan som man förstår vad public service är till för. Utan en statligt finansierad TV hade vi aldrig fått se sådant här. Jag är mycket glad att jag fick göra det.

tisdag 31 augusti 2010

lördag 28 augusti 2010

Käre Sven-Otto!

Utmärkt krönika i ETC, som har en del gemensamt med några av mina tidigare inlägg här på bloggen (Vet hut...).

Fräscht

Den som lägger sin röst på det här jävla Ku Klux Klan-partiet har inte fattat någonting.

torsdag 26 augusti 2010

Geni

Så var man ett par tusenlappar fattigare. Men det kan det nog vara värt.

"Tidigare har showens produktion varit alldeles för stor för att tas på turné världen över, men med nya arenor och ny teknologi har dilemmat löst sig och nu, efter månader av grundlig planering, har Waters uppdaterat både känslan och det visuella i showen för att garantera att det överensstämmer med den bländande extravaganta intrycket som The Wall live en gång blev så legendariskt för.
Genom detta tillåts alltså ännu en generation att inspireras av den lika grandiosa som hisnande audiovisuella upplevelsen. Showen inleds med att muren rivs och under föreställningens första del byggs den upp igen, block för block. Under showens sista del står muren helt färdigbyggd. Roger Waters har till showen tagit fram en dynamisk ny videografik och illustrerande bilder som projiceras på muren som håller de gigantiska måtten av 743 kvadratmeter .
Showen innehåller grandiosa specialeffekter som till exempel Gerald Scarfes originalillustrationer, ett kraschande flygplan, kvadrofoniskt ljud, pyroteknik, ”spot pods”, gigantiska uppblåsbara figurer, projektioner, videoprojektioner och en rad andra fulländade effekter.
Roger Waters band på turnén består av Dave Kilminster (gitarr), Snowy White (gitarr), G. E. Smith (gitarr) Jon Carin (keyboard), Harry Waters (keyboard), Graham Broad (trummor), Robbie Wyckoff, Jon Joyce (sång), Michael Lennon (sång), Mark Lennon (sång) och Kipp Lennon (sång)."

"Will the technologies of communication in our culture, serve to enlighten us and help us to understand one another better, or will they deceive us and keep us apart?
There is a lot of commercial clutter on the net, and a lot of propaganda, but I have a sense that just beneath the surface understanding is gaining ground. We just have to keep blogging, keep twittering, keep communicating, keep sharing ideas.
In some quarters, among the chattering classes, there exists a cynical view that human beings as a collective are incapable of developing more ‘humane’ ie, kinder, more generous, more cooperative, more empathetic relationships with one another.
I disagree.
In my view it is too early in our story to leap to such a conclusion, we are after all a very young species.
I believe we have at least a chance to aspire to something better than the dog eat dog ritual slaughter that is our current response to our institutionalized fear of each other.
I feel it is my responsibility as an artist to express my, albeit guarded, optimism, and encourage others to do the same. To quote the great man, 'You may say that I’m a dreamer, but I’m not the only one.'"

Roger Waters. Han är en fin man.



25th May 2010
"Over the new year 2009-2010, an international group of 1500 men and women from 42 nations went to Egypt to join a Freedom March to Gaza. They did this to protest the current blockade of Gaza. To protest the fact that the people of Gaza live in a virtual prison. To protest the fact that a year after the terror attack by Israeli armed forces destroyed most of their homes, hospitals, schools, and other public buildings, they have no possibility to rebuild because their borders are closed. The would be Freedom Marchers wanted to peacefully draw attention to the predicament of the Palestinian population of Gaza. The Egyptian government, (funded to the tune of $2.1 billion a year, by us, the US tax payers), would not allow the marchers to approach Gaza. How lame is that? And how predictable! I live in the USA and during this time Dec 25th 2009-Jan3rd 2010 I saw no reference to Gaza or the Freedom March or the multi national protesters gathered there. Anyway I was moved, in the circumstances, to record a new version of " We shall overcome". It seems appropriate.
Roger Waters

Many thanks to G.E Smith: lead guitar and Thor Jonsson, drum programming and whatever. Thanks guys!!!

PS. 3rd June 2010
And now piracy!!!!!!!"

onsdag 25 augusti 2010

Var har jag varit? En bisarr flygtur.

I måndags skulle jag, under den senare delen av eftermiddagen, ta ett flyg från Ljubljana till Frankfurt. Där skulle jag vänta i tre timmar på min anslutande flight till Göteborg, och jag skulle vara hemma strax före midnatt. Så blev det inte riktigt.

Vi var en smula försenade när vi lämnade Ljubljana. Inte tillräckligt mycket för att det skulle vara irriterande. Men av någon anledning flög vi längre tid än beräknat innan vi landade. Det var nu mörkt ute och genom flygplansfönstren syntes bara landningsbanans lampor. Jag slog på min mobiltelefon. Svarade på några sms som kommit in. Fick ett telefonsamtal. En flygvärdinna kom sättande och uppmanade mig bestämt att stänga av telefonen. Jag gjorde det. Sedan hände ingenting. På en ganska god stund.

Där satt vi, på marken, instängda i ett flygplan. Planet var fullt av passagerare och efter en stund började det kännas ganska absurt. Jag tryckte på den lilla knappen ovanför sätet så att det plingade till och en flygvärdinna dök upp.
- Ursäkta, men vad är det som händer? Varför sitter vi bara här?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Tillbaka?! Var är han?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Men någon information kan ni kanske ge oss?
- Det får kaptenen göra nära han kommer tillbaka.

Jag kände hur allt mitt tålamod lämnade kroppen på ett ögonblick och hur jag förvandlades till en mardrömspassagerare. Jag lät inte flygvärdinnorna vara många sekunder. Tryckte ideligen på min lilla knapp så att det plingade hej vilt i planet, skällde på och hånade flygvärdinnorna. Eller "the demo-girls", som jag nu gått över till att kalla dem eftersom de bar på små demo-kit med syrgasmasker och sådant där.
Intill mig satt en handbollsspelare från det tyska juniorlandslaget. Han och hans lagkamrater och deras coacher hängde på mina protestaktioner, vi startade allsång och stod i. Jag beställde en gratis öl varje gång flygvärdinnan behagade besvara något av alla mina plinganden. Samtidigt som jag förklarade för henne att hon säkert insåg att jag inte skulle bli mindre tjatig om hon fortsatte att servera mig öl.

Den sistnämnda strategin var inte helt lyckad. Det visade sig, när jag hunnit med några pilsner, att man inte fick besöka toaletterna. Trots att vi stod still på marken. Mitt humör blev inte direkt bättre av den upplysningen.

Efter sisådär två timmar hade kaptenen tydligen kommit tillbaka. Plötsligt hördes hans röst i högtalarna:
- Please, fasten your seatbelts and get ready for take-off.
Men vad fan nu? Var vi alltså inte i Frankfurt?
Nej, uppenbarligen inte. Där landade vi nämligen efter ytterligare en timmes flygning.
Trots alla mina plinganden fick vi ingen som helst information om var vi nyss hade varit eller varför vi hade landat där.

Då vi landade i Frankfurt hade avgångstiden redan passerat för mitt plan till Göteborg. Dessbättre hade min fru följt med i tiderna för de aktuella flighterna på nätet och kunde, när det faktiskt blev tillåtet att slå på sin telefon, upplysa mig om att också planet till Göteborg var försenat och att jag kunde hinna med det om jag sprang till gate B7. Det gjorde jag. Där stod en hetsig man.
- To Gothenburg? Hurry, hurry, hurry! You are the last one!
Tacka fan för det.
Ingen från flygbolaget (Lufthansa) fanns på plats för att upplysa mig om vart jag skulle ta vägen och att jag fortfarande hade chans att slippa spendera natten i Frankfurt. Att någon av flygvärdinnorna på den första flygturen skulle dela med sig av någon som helst information hade man för ganska länge sedan slutat hoppas på. Men jag hann alltså med planet. Enbart tack vare min fru.

Min väska hade inte riktigt samma tur.

Fortfarande har jag ingen aning om på vilken mark jag tillsammans med resten av passagerarna på flight LH2441 stod i omkring två timmar på måndagskvällen. Eller varför. Var det stormen som dagen efter närmade sig Sverige, var det något fel på planet, någon ombord som var misstänkt för terrorism, hade kaptenen helt enkelt en älskarinna i någon ort på vägen och passade på?
"Lufthansa - there's no better way to fly."
Jag har aldrig varit med om sämre.

torsdag 19 augusti 2010