Filmflunsa

Fördelen med att bli liggande i influensa i mellandagarna är att det visas mer film än vanligt på TV.
Har hunnit med några rätt trivsamma saker under de senaste dagarnas ofrivilliga vistelse på soffan.

Inception är en smart och modern thriller. Leonardo DiCaprio är numera en riktigt stor skådespelare. Det har han väl i och för sig varit ända sedan Gilbert Grape, men de där sötnosarna har ju sina dockansikten att fajtas mot.
Flera andra skickliga skådisar i rollistan. Michael Caine gör sällan misstag och den grymt charmiga Ellen Page, från Juno, har också en stor roll. Gamle Tom Berenger är också med och den, för mig, nye Tom Hardy imponerar i rollen som Eames.
Det gäller att hänga med i svängarna och man kan alltså inte välja den här filmen när man är på väg ner i en febersvacka igen - den får intas samtidigt som alvedonen kickar in. Tekniken har kommit så långt att man kan ta sig in i folks hjärnor via deras drömmar och på så vis komma över deras hemligheter - vilket DiCaprio är expert på. Tillsammans med sina partners in crime ska han nu plantera en idé i rätt hjärna under sömnen - samtidigt som hans egna hemligheter inte ska komma upp till ytan.

Darjeeling Limited gick på TV och visade sig vara en tilltalande sak. Adrien Brody brukar vara bra. Så även här. Han är en av de tre bröder som åker tåg genom Indien tillsammans efter att inte ha talat med varandra på länge. Anjelica Huston spelar deras mor och Bill Murray finns också med. Fin film. Inte någon av de mest minnesvärda men klart sevärd.

Unnade mig också en titt på Gyllene druvor från Montalena med min favorit Alan Rickman. Honom har man varit tvungen att älska sedan han var Hans Grüber i Die Hard. Ingen hade kunnat göra rösten till den deprimerade roboten Marvin, i Liftarens guide..., eller Severus Snape bättre än han, vilket Potterförfattaren Rowlings insåg och förordade honom - ändå gick förfrågan först till Tim Roth, som dessbättre tackade nej. Själv tackade Rickman nej, två gånger, till att spela Sheriffen av Nottingham i Robin Hood-rullen med Kevin Costner - innan han fick fria händer att göra precis vad han ville med rollfiguren.
Mannen som skrev manus till Fyra bröllop och en begravning ville se Rickman i huvudrollen - och det hade onekligen varit spännande att se hur den versionen hade sett ut jämte Hugh Grants.
Frågan är om min Rickmanfavorit ändå inte är hans insats som ängeln Metatron i finfina rullen Dogma.
Hur som helst är den snart 65-årige Alan Sidney Patrick Rickman en fantastisk skådespelare som alltid är värd att ses. Så även i denna film - baserad på verkliga händelser - om vindruvor, där han spelar en lätt snobbig engelsman med passion för franska viner. Han bestämmer sig för att utforska vad amerikanerna och Californien har att komma med när det gäller vin och ställer till med blindtest i Frankrike, för de verkliga vinsnobbarna, efter att ha rest runt i Nappa Valley och samlat viner från de amerikanska lantisarna. Inte dumt. Inte dumt alls.

Dugliga filmsajter på svenska verkar det vara lite ont om. Den här är underlig. Språket känns som om det tillhör en bror duktig-student på högstadiet eller gymnasiet och det är svårt att förstå vitsen med själva sidan. Men någon kanske kan upplysa mig?