Bilister och repliker

Ibland blir man trött. Sur och trött. På bilister i svarta BMW:s till exempel. Ibland blir man nöjd. Med sig själv. När man hittar rätt ord i tid till exempel.

Jag klev idag ut ur Stora Saluhallen med min lunch i en påse. På gatan utanför - den kullerstenslagda gatan som i första hand är avsedd för fotgängare och cyklister, men där också biltrafik är tillåten - kommer en svart, modern och sportig BMW körande i alltför hög hastighet. Jag tvingas ta ett steg tillbaka och släppa förbi den. När den passerar klappar jag den några gånger i sidan.
Bilisten - inte oväntat en man i övre medelåldern - parkerar ett par meter längre fram, sliter upp sin bildörr och häver överkroppen ur bilen medan han gapar:
- Kom hit då, ditt jävla dumhuvud!

Jag vänder mig om och ropar tillbaka, i ett betydligt mer lojt tonfall:
- Liiiten penis...

Mera Cooper (och Franck)

Den gode Alice Cooper passade under gårdagens göteborgsbesök på att låsa in ett antal programledare i en glasbur. Det kan beskådas här.

Programledarna leder Musikhjälpen som samlar in pengar för att minska malarian i världen. Det gör de via lyssnare som önskar låtar. Den här veckan finns alltså extra goda anledningar att önska sig sånger av inte bara Alice Cooper. Varför inte också något alster av Lasse Franck...?

Vilken kväll! Vilken vecka!

Ja, jösses...

Vad säger man?
Nurse Rozetta, Guilty, From the inside, Killer, Black Widow, Go to hell... Nästan för bra för att vara sant.
Den som har vägarna förbi Västerås ikväll bör ta tillfället i akt och skåda mästaren.
Läs recension här.

Ett synnerligen trevligt rep i söndags, finfina lussefiranden som föregick konserten igår, Hells jingle bells imorgon... Ser ut att bli en minnesvärd vecka.

Återstår väl egentligen bara att tipsa om det mest eminenta Alice Cooper-coverbandet - Institute of Nude Wrestling.

Godis

Den som har Spotify värmer med fördel upp inför måndagen med att via följande länk lyssna till vad Alice spelade i fjol (i alla fall som jag minns det). Dessvärre fattas både Cold Ethyl och Steven eftersom Welcome to my nightmare-plattan av någon anledning inte finns hos Spotify. Ändå ingen dålig låtlista: Alice as in Berlin

Kungen kommer

Karl XVI G har fått frottera sig med noblessen och hans kvinnor har fått sina festblåsor recenserade i varje tidning med självaktning. (Lite synd att ingen recenserade Calle Bildts uppsyn som, om möjligt, blev fånigare än någonsin där han satt utstyrd som något slags katolsk biskop.)
Överbefälhavaren och krigsupptrapparen Barack Obama har också hedrat Skandinavien med en visit och ett försvarstal för krigen när han hämtade ut ett pris för dess raka motsats.

Skönt att en riktig kunglighet också hedrar oss med ett besök redan på måndag. Då intar Alice Cooper scenen i Lisebergshallen. Ryktet säger att showen, som bygger på senaste plattan, ska vara en av de mer storslagna och teatraliska någonsin.
Dagen efter besöker hedersdoktor Cooper Västerås.

Med en så lovande händelse att se fram emot är inte bara helgen räddad. Veckan får också en garanterat lysande start.

Frank igen

Det var så bra igår. Och jag är så nöjd med att ha varit där. Och uppmanar alla som befinner sig i Stockholm ikväll att bege sig till Göta källare.

Läs recension i Fria Tidningen.

Frank ikväll

Den som befinner sig i Göteborg ikväll bör inte missa Frank Turner, som jag skrivit om tidigare.
Det gäller också den som imorgon vistas i Stockholm. Där spelar han på Göta källare, här i stan framträder han med sitt band på Parken.

Eftersom jag nu till mitt stora förtret missade Ossler förra veckan tänker jag inte gå miste om också den här chansen.

Med morgonhumör lyckas jag inte hitta mina Frank Turner-plattor - istället värmer jag såhär i gryningen (om nu solen överhuvudtaget tänker ge sig till känna) upp med Matt Costas Unfamiliar faces, tills dess att jag får ro att leta mer systematiskt.
Ses på Parken då.