Kvällsaktivitet

Den som är i Göteborg och inte har någonting för sig ikväll bör överväga att ta sig till Nefertiti för att se och höra Stefan Sundström med band.

Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland

Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.

Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.

Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.

Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.

Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.

"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."

Sköning

Vad gör Sverigedemokraterna här? Tar våra jobb och våra kvinnor.

Fin krönika av min gamle kollega Henrik Wallgren i GP.

Tutu talar ut - uppmuntrar till bojkott av Israel

Ärkebiskop Desmond Tutu, som själv upplevt apartheid-regimen i Sydafrika och omvärldens bojkott av hans land, uttalar sitt stöd för en bojkott av Israel. Universitetet i Johannesburg ska i dagarna ta ställning till huruvida det ska avbryta sitt samarbete med Ben Gurion-universitetet i Israel.

Tutu hoppas att det sydafrikanska universitetet kommer att klippa förbindelserna. Så att framtidens palestinska Mandelas och Tutus, precis som Sydafrikas, kan få en chans att bli gäst- och hedersprofessorer vid universitet runtom i världen.

The issue of a principled commitment to justice lies at the heart of responses to the suffering of the Palestinian people and it is the absence of such a commitment that enables many to turn a blind eye to it.

Consider for a moment the numerous honorary doctorates that Nelson Mandela and I have received from universities across the globe. During the years of apartheid many of these same universities denied tenure to faculty who were "too political" because of their commitment to the struggle against apartheid. They refused to divest from South Africa because "it will hurt the blacks" (investing in apartheid South Africa was not seen as a political act; divesting was).
Let this inconsistency please not be the case with support for the Palestinians in their struggle against occupation.

I never tire of speaking about the very deep distress in my visits to the Holy Land; they remind me so much of what happened to us black people in South Africa. I have seen the humiliation of the Palestinians at checkpoints and roadblocks, suffering like we did when young white police officers prevented us from moving about. My heart aches. I say, "Why are our memories so short?" Have our Jewish sisters and brothers forgotten their own previous humiliation? Have they forgotten the collective punishment, the home demolitions, in their own history so soon?
Have they turned their backs on their profound and noble religious traditions? Have they forgotten that God cares deeply about all the downtrodden?

Together with the peace-loving peoples of this Earth, I condemn any form of violence - but surely we must recognise that people caged in, starved and stripped of their essential material and political rights must resist their Pharaoh? Surely resistance also makes us human? Palestinians have chosen, like we did, the nonviolent tools of boycott, divestment and sanctions.

South African universities with their own long and complex histories of both support for apartheid and resistance to it should know something about the value of this nonviolent option.
The University of Johannesburg has a chance to do the right thing, at a time when it is unsexy. I have time and time again said that we do not want to hurt the Jewish people gratuitously and, despite our deep responsibility to honour the memory of the Holocaust and to ensure it never happens again (to anyone), this must not allow us to turn a blind eye to the suffering of Palestinians today.

I support the petition by some of the most prominent South African academics who call on the University of Johannesburg to terminate its agreement with Ben-Gurion University in Israel (BGU). These petitioners note that: "All scholarly work takes place within larger social contexts - particularly in institutions committed to social transformation. South African institutions are under an obligation to revisit relationships forged during the apartheid era with other institutions that turned a blind eye to racial oppression in the name of 'purely scholarly' or 'scientific work'." It can never be business as usual.

Israeli Universities are an intimate part of the Israeli regime, by active choice. While Palestinians are not able to access universities and schools, Israeli universities produce the research, technology, arguments and leaders for maintaining the occupation. BGU is no exception. By maintaining links to both the Israeli defence forces and the arms industry, BGU structurally supports and facilitates the Israeli occupation. For example, BGU offers a fast-tracked programme of training to Israeli Air Force pilots.

In the past few years, we have been watching with delight UJ's transformation from the Rand Afrikaans University, with all its scientific achievements but also ugly ideological commitments. We look forward to an ongoing principled transformation. We don't want UJ to wait until others' victories have been achieved before offering honorary doctorates to the Palestinian Mandelas or Tutus in 20 years' time.

Regeringsformen rimmar inte riktigt med Alliansen

Såhär lyder 7 §, 3 kap i Regeringsformen - en av våra grundlagar:

Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Alliansen uppträdde under just den särskilda beteckningen i både årets och 2006 års val. Och skulle därmed vara ett parti.
Konstigt då att Alliansen inte var valbar, att det inte fanns några röstsedlar märkta med Alliansens namn och att de inte hade nominerat medlemmar för att ta plats i riksdagen.

Hur fäller man fyra stora politiska partier när de bryter mot grundlagen?

Nya lagar

Jag skulle gärna se några nya lagar införda.

För det första delar jag uppfattningen att opinionsmätningar borde förbjudas under valrörelsen - även om jag inser att de blir svåra att undvika i praktiken. Men att till exempel moderater i god tid kan se att de blir tvungna att stödrösta in kristdemokrater och centerpartister för att kunna säkra regeringsmakten är inte bra. Meningen är att man ska rösta på det parti man sympatiserar mest med. Inte det som är mest taktiskt riktigt i ett visst givet läge.

Dessutom skulle jag vilja att man förbjöd allianser mellan partier. Det är partier som bildas, utformar sina program, ställer upp i val och får väljarnas röster. Först därefter ska regeringar bildas.
Om flera partier går till val gemensamt försvinner poängen med att de är flera partier. Då bör de istället bilda ett nytt parti som väljarna kan rösta på. "Rösta på alliansen", har vi blivit uppmanade hela valrörelsen. Men hur då? Ingen kan rösta på den borgerliga alliansen eller på den rödgröna. Man kan bara rösta på partier - och det är så det ska vara.

För övrigt noterar man att det var först efter det att vallokalerna stängdes som debatten blev så engagerad och intressant som man skulle velat att den var för flera månader sedan.
Som en följd just av block- och allianspolitiken. Bort med den.

Valsystemet skulle kanske också behöva uppdateras lite. Vi minns ju hur mycket skit vi kastade på USA år 2000 - då Gore fick fler röster än Bush men ändå inte blev president. Exakt samma sak kan alltså hända här. Fler utjämningsmandat, ett flexibelt parlament à la Tyskland - där man skulle kunna gå upp till 351 eller 353 riksdagsledamöter för att få antalet proportionerligt till rösterna - eller större valkretsar är tänkbara lösningar.
Om man nu överhuvudtaget tror på parlamentarismen (eller demokratin) längre...