Sommartid

Vi ställer om till sommartid och snön faller...

Bort med Bildt!

Är nyss hemkommen efter ett par fina veckor i Frankrike. Nyhetsrapporteringen där dominerades under den tiden av MAM - Frankrikes utrikesminister. Michèle Alliot-Marie, som hon egentligen heter, har haft ett väl nära samarbete med den numera avsatta regimen i Tunisien tycker hennes landsmän. Att hon strax före revolten i Tunisien var där på semester och då åkte i Ben Alis privata jetplan (och att hon dessutom först förnekade det) och att hon gjort affärer med Ben Alis rika kompisar (på sina föräldrars vägnar - föräldrar som måste vara rätt så till åren komna, med tanke på att MAM själv fyllt 64) blev för mycket för fransoserna. MAM har varit en av huvudnyheterna i nästan alla nyhetssändningar och det dagliga satirprogrammet Les guignols de l'info har bland annat visat hur hon oroligt vakar vid Ben Alis sjuksäng.
Själv tycker jag kanske att hennes mest upprörande klavertramp var det då hon, när folket precis startat sitt uppror mot Ben Ali, gick ut och erbjöd den tunisiska regimen hjälp av fransk polis. För att stoppa de folkliga protesterna. Som ville hon säga: "Här i Frankrike är vi experter på repression".
Idag tvingades hon hursomhelst att avgå. Hon innebär en för stor belastning för Sarkozy som gärna vill bli omvald.

När ska vår utrikesminister tvingas bort? Det vore onekligen på tiden. Hans affärer med Lundin Oil borde varit nog. Att han, samtidigt som Khadaffi skjuter ner sitt eget folk, dessutom hävdar att vi i Sverige inte behöver välja sida borde få bägaren att rinna över hos de allra flesta. Vi tog visserligen inte ställning mot Hitler heller när det begav sig, men när vi nu har en ny möjlighet att välja mellan dikatur och demokrati, folkmord och folkvilja, borde vi kanske ta den?
Nix. Inte med Bildt som minister.
Framstående islamologer skrattar åt honom, statsvetare tycker att hans hållning är märklig och skapar en underlig praxis som omöjliggör framtida kritik av ruskiga regimer, andra debattörer skäms.
Med all rätt.
Men egentligen tror jag väl inte - hur skönt det än vore - att det mediala och folkliga trycket mot utrikesministern kommer att tillåtas nå samma proportioner här som i Frankrike.
Vi får nog dras med Bildt. Även om vi borde slippa den skammen.

Ohly om verkligheten

Man kan tycka mycket om Lars Ohly. Man kan ha synpunkter på hans partiledarskap - på alltifrån hur han i början hanterade kommuniststämpeln till hur han redan ett år före partikongressen meddelar att han vill fortsätta att leda det parti som under hans ledarskap tappat väljare.
(För övrigt vore väl ett delat partiledarskap alldeles utmärkt? "Det krattar manegen för männen", menar somliga som tycker att det är dags för en kvinnlig partiledare. Jo - men också för kvinnorna väl? Alla vill ju att partiets främsta företrädare i så fall ska vara en kvinna och en man. Då säkrar man ju att det blir en kvinna inte bara vid kommande partiledarval, utan också vid nästa. Och en man, för all del - men det behöver väl inte vara fel?)

När man ser hans anförande från gårdagens partiledardebatt i riksdagen - den där medierna inte lyckades hitta någonting mer viktigt än alla farväl till Mona att rapportera till väljarna - måste man hur som helst tycka mycket om Lars Ohly.
Kolla de första sex-sju minuterna här:
http://svtplay.se/v/2300213/partiledardebatt_2011_lars_ohly_v

Internationell solidaritet

Japp.
Jag har ägnat mig åt lite internationell solidaritet i praktiken och därför inte haft tid med någon blogg.

Vad gör man när ett av unionens länder krisar ekonomiskt?
Åker dit, förstås. Och spenderar sina surt förvärvade.

Grekland var underbart.

Nu är jag hemma.
Här är det också sommar.
Även Sverige kan vara underbart.