Det känns som om det bara är i högsommarvärme det händer sådana saker som att man slår upp dörren mot gatan och tillsammans med sin fru stegar ut från kontoret bara för att gå rakt in i sin far. Han är, precis som vi, på väg för att äta lunch. Den enda skillnaden är att han redan bestämt sig för var han ska äta.
Han hade gått enbart på läget. Det förstod man när man slagit sig ned på den trivsamma uteserveringen, sedan fars trevliga lunchsällskap anslutit, och började studera matsedeln.
För en språkvetare med känsligt sinne fanns där inte mycket att välja på.
Torsdagens rätter innefattade en lammsték, en fiskfärsburgare med remolaidesås, två pastarätter med diverse tillbehör - uppradade och skilda åt av endast kommatecken, utan mellanslag, samt två sallader. En fetaostsallad. Det stod så: 5) Fetaostsallad. Med punkt. Men där fanns också en oxköttsallad med bara ett tillbehör. Den var det enda som gjorde att man slapp snegla bort från dagens rätter mot vänstersidans Affärs Lunch.
Synd bara att jag åt parmasallad tillsammans med farmor och lillasyster igår. Oxköttsallad hamnade alldeles för nära.
Det fick bli en remolaidesås.
Som smakade utmärkt.
Också i en känslig gom.
Matthew Ward - Fade to white
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar