Bort med Bildt!

Är nyss hemkommen efter ett par fina veckor i Frankrike. Nyhetsrapporteringen där dominerades under den tiden av MAM - Frankrikes utrikesminister. Michèle Alliot-Marie, som hon egentligen heter, har haft ett väl nära samarbete med den numera avsatta regimen i Tunisien tycker hennes landsmän. Att hon strax före revolten i Tunisien var där på semester och då åkte i Ben Alis privata jetplan (och att hon dessutom först förnekade det) och att hon gjort affärer med Ben Alis rika kompisar (på sina föräldrars vägnar - föräldrar som måste vara rätt så till åren komna, med tanke på att MAM själv fyllt 64) blev för mycket för fransoserna. MAM har varit en av huvudnyheterna i nästan alla nyhetssändningar och det dagliga satirprogrammet Les guignols de l'info har bland annat visat hur hon oroligt vakar vid Ben Alis sjuksäng.
Själv tycker jag kanske att hennes mest upprörande klavertramp var det då hon, när folket precis startat sitt uppror mot Ben Ali, gick ut och erbjöd den tunisiska regimen hjälp av fransk polis. För att stoppa de folkliga protesterna. Som ville hon säga: "Här i Frankrike är vi experter på repression".
Idag tvingades hon hursomhelst att avgå. Hon innebär en för stor belastning för Sarkozy som gärna vill bli omvald.

När ska vår utrikesminister tvingas bort? Det vore onekligen på tiden. Hans affärer med Lundin Oil borde varit nog. Att han, samtidigt som Khadaffi skjuter ner sitt eget folk, dessutom hävdar att vi i Sverige inte behöver välja sida borde få bägaren att rinna över hos de allra flesta. Vi tog visserligen inte ställning mot Hitler heller när det begav sig, men när vi nu har en ny möjlighet att välja mellan dikatur och demokrati, folkmord och folkvilja, borde vi kanske ta den?
Nix. Inte med Bildt som minister.
Framstående islamologer skrattar åt honom, statsvetare tycker att hans hållning är märklig och skapar en underlig praxis som omöjliggör framtida kritik av ruskiga regimer, andra debattörer skäms.
Med all rätt.
Men egentligen tror jag väl inte - hur skönt det än vore - att det mediala och folkliga trycket mot utrikesministern kommer att tillåtas nå samma proportioner här som i Frankrike.
Vi får nog dras med Bildt. Även om vi borde slippa den skammen.

Privata intressen tål inte offentlig granskning

Man kan i dagens morgonblaska läsa att privatiseringen av Apoteket inte fått riktigt de effekter som på förhand utlovades.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".

Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.

Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.

Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.

Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.

I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.

Björklund och pedofilerna

Det är onekligen rätt häpnadsväckande uppgifter TV4:s nyhetsredaktion presenterar kring friskolorna i Stockholm. En man döms för att vid upprepade tillfällen ha satt på sin sambos sjuåriga dotter. Knappt två år senare ger de svenska myndigheterna honom glatt ett tillstånd att öppna skolor för en hel hög med barn.
Mannen skaffar sig en ny sambo med en ny dotter och utnyttjar även henne sexuellt. Än en gång döms han, för grov våldtäkt och barnpornografibrott. Sex års fängelse blir straffet den här gången. Ledningen för de tre skolorna som den barnkäre 47-åringen driver lämnas då över till hans kompis som just avtjänat ett tvåårigt straff för koppleriverksamhet, eftersom hon var en av de ledande figurerna i en stor traffickinghärva med ryska prostituerade, och hennes sambo. Han dömdes i år till fängelse för bokförings- och skattebrott - precis som hans polare pedofilen. Med dessa straff följer näringsförbud. Återstår bara den kvinnliga hallicken, som nu driver skolorna tillsammans med sin 80-årige svärfar.

Fler än 200 barn går i pedofilens skolor som de senaste tio åren fått mer än 200 miljoner av det svenska folkets skattekronor i bidrag. Samtidigt som man blir minst sagt upprörd över att ens skattepengar går till sådan verksamhet känner man en viss tacksamhet över att ens egna barn inte går i lära hos pedofilen och hans hallick.

Men hur är det möjligt? Inte nog med att personerna som driver skolan är hyfsat olämpliga för att ansvara för verksamhet för barn - de är dessutom ekonomiska haverister, vilket - om inte annat - borde intressera de myndigheter som beviljar tillstånden att bedriva skolor.
När jag vikarierar på en skola kan jag inte göra det förrän jag visat utdrag ur mitt belastningsregister, som intygar att jag inte dömts för till exempel sexbrott mot barn - men på den som äger och driver skolan ställs inte samma krav. Knappt några krav alls, verkar det som.

Vår förträfflige utbildningsminister Jan Björklund kräver nu en lagändring. Visst är sent oftast bättre än aldrig, men i det här fallet är det väl ändå tveksamt? Jag tycker nog att aldrig hade varit bra mycket bättre och lämnar därför följande lagförslag till den gode Jan: förbjud de förbannade friskolorna.

- Redan när lagstiftningen konstruerades borde man ha tänkt på detta. Men det ingick väl inte i föreställningsvärlden då att det här kunde hända, säger utbildningsminister Björklund.
Och sätter fingret på ett alls icke oviktigt problem: Björklunds föreställningsvärld är synnerligen begränsad.