Privata intressen tål inte offentlig granskning

Man kan i dagens morgonblaska läsa att privatiseringen av Apoteket inte fått riktigt de effekter som på förhand utlovades.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".

Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.

Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.

Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.

Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.

I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.

KD = SD+

Ett sista inlägg bara, innan jag promenerar till valurnan imorgon.

De här Kristdemokraterna verkar bestå av vettvillingar.

Synen på våra invandrare är ju värre på den valaffischen än på Sverigedemokraternas. De duger till att baka pizza. Och att ta hand om farmor, som det står på en annan affisch. Men ingenting annat.

Och medan alla partikamrater verkar ta avstånd Annelie Enochson, den allra främsta vettvillingen på våra riksdagslistor, har den här kampanjen fått stöd av både partiledare Göran Hägglund och Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen. Den tar upp ett viktigt perspektiv på invandringen, tycker de.

Vi har alltså tre främlingsfientliga partier kring fyraprocentsspärren - FP, KD och SD.

Låt oss hoppas att inget av dem får vara med och bestämma.

Framtidens melodi

Igår var jag korkat trött. Hade bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt. Men just när jag smällde igen datorn för dagen började en film på TV.
Apparaten stod annars bara på och surrade, efter utfrågning av KD:s Göran Hägglund och nyhetssändningar. Som mest var ett irriterande bakgrundsljud, det också.

(Apropå KD var jag just inne i deras valstuga vid Kungsportsplatsen. På utsidan sitter affischer av ett ansikte med texten "Kryssa Annelie Enochson". "Jag ser att ni tycker att man ska kryssa Annelie Enochson", sade jag. "Nja, det är ju Annelie själv som kör en kampanj", svarade mannen i den brungröna kavajen. "Jaha ja. Men vad tycker ni andra om det då? Hon gjorde ju några rätt sköna uttalanden i samband med Ship to Gaza". "Du tycker det ja...?" "Nej. Jag tycker att hon var helt slut i huvudet." "Då är vi överens på den punkten i alla fall", svarade mannen i den brungröna kavajen.)

Filmens inledande konversationer lockade till sig min uppmärksamhet. Och sedan kunde jag inte sluta titta. Det blev ingen tidig kväll igår heller, men det var det värt.
Framtidens melodi är en fantastisk historia. Så väl gestaltad, regisserad och filmad att man nästan hela vägen fram till eftertexterna är osäker på om det är en dokumentär eller en spelfilm man ser.
Den ingår i SVT:s satsning på svensk independentfilm, Frizon 2010, och det är just när sådant dyker upp i rutan som man förstår vad public service är till för. Utan en statligt finansierad TV hade vi aldrig fått se sådant här. Jag är mycket glad att jag fick göra det.