Moget

Under sina år på jorden uppnår man förhoppningsvis en viss mognad. Kanske sker den gradvis, lite omärkligt och mest hela tiden. Men då och då tar man ett större kliv i riktning mot sin kulmen. Eller passerar en gräns då tecknen på personlig utveckling blir överväldigande och uppenbara.

Man kanske ger lillebror den största kakbiten utan att tveka och tänka på millimeterrättvisa. Eller man kanske märker att det var lika roligt att ge sina föräldrar en julklapp som att själv få en. Plötsligt väljer man en ledig dag att stanna hemma och städa lägenheten istället för att springa i skivaffärer eller följa med kamraterna på krogen. Man kollar hellre på en dokumentärfilm än på en taskig filmatisering av Guillous Hamiltonromaner och man gråter framför nyhetsreportage eller hollywoodfilmer där barn far illa.

Igår tog jag ett nytt sådant där kliv på mognadens trappa mot full blomstring. För första gången hittills i mitt lilla liv använde jag en näshårstrimmer.