Visar inlägg med etikett Cecilia Stegö Chilò. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cecilia Stegö Chilò. Visa alla inlägg

fredag 5 november 2010

Olja tenderar att klibba ner omgivningen

Visst är det tjatigt - men varför slutar vår statsminister inte att välja företrädare bland de synnerligen olämpade då?

Den nya partisekreteraren Sofia Arkelsten åker alltså glatt med oljebolag på resa till Frankrike. Att det kan vara olämpligt att ett politiskt partis miljöpolitiska talesman låter ett oljebolag betala sina resor och ser till att hon samtidigt medverkar på seminarier som bolaget arrangerar och finansierar kan hon inte se.

Hon lämnar också olika besked om sin post i det börsnoterade företaget Sweco. Enligt statsminister Reinfeldt var det klart redan när Arkelsten tillträdde som partisekreterare att hon skulle lämna bolagsstyrelsen. Det skulle de båda ha diskuterat före den förste oktober. Men tre veckor senare hette det att hon bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen.
Nu har hon ändå lämnat den. Och förlorar därmed 175 000 kronor per år.
Ordförandeposten i stiftelsen Barnens dag (som bl a driver barnkollot Barnens Ö) hade hon inga problem att lämna mera omedelbart. Så gav den henne heller inte mer än 7600 kronor om året. Och verkar inte ha intresserat henne i någon större utsträckning:
– Lisbeth Palme och de andra ledamöterna är nästan alltid med på våra resor och visar stort engagemang för barnen. Sofia Arkelsten har bara varit med någon enstaka gång. Hon verkar tyvärr haft väldigt mycket annat att göra, säger Lennart Arrhenius, vd för stiftelsen Barnens dag till DN.

Den som läst Cecilia Stegös kommentar lite tidigare här på bloggen vet att hon inte tycker att man ska "tycka om människor som försöker uträtta någonting". Men där tycker jag att hon har fel. Vi som lever i det här landet måste ha all rätt i världen att berätta vad vi tycker om det våra företrädare gör. Frågan är om det inte till och med skulle kunna kallas vår skyldighet. Eller menar Stegö att vi inte ska rösta heller? Eller i alla fall vara väldigt tysta mellan valen vart fjärde år? Och tigande se på vad de som försöker uträtta försöker uträtta, på hur de försöker och hur de lyckas? Och vilka är det som försöker uträtta något förresten? Bara politiker? Eller kan det kanske också vara artister, ideellt arbetande människor, förskollärare och till och med en och annan bloggare?

Frågan är hur som helst om inte den kommentar Arkelsten fällde efter hemkomsten från den av Shell betalda Frankrikeresan är tillräcklig för att diskvalificera henne som politiker:
- Med all respekt för kammaren – ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält.

Ehhh? Kanske viktigare att Arkelsten rör sig ifrån kammaren och de politiska besluten...?

Men jag kan ge Cecilia Stegö rätt i att det är sorgligt att det bara är somliga av de ministrar och andra politiker som får betala konsekvenserna av sina misslyckade handlingar. Och att det ganska ofta dessutom är fel politiker. Och man kan fråga sig om det är en tillfällighet att det bara är kvinnor som tvingas lämna politiken. Eller om det är som Göteborgs avgående kommunalråd Helena Nyhus säger (apropå mutskandalen inom den förvaltning hon ansvarade för) att "ett antal män har skaffat sig fördelar" (på ohederligt vis) och "ett antal kvinnor som har fått stå i media och förklara det" och som till slut tar konsekvenserna och avgår. "Alla kvinnor som har varit inblandade i den här historien har tagit väldigt mycket stryk", säger Nyhus.

Man är kanske inte det ord jag i första hand skulle välja för att beskriva vår utrikesminister, den före detta statsministern och ständige besserwissern Bildt. Han borde i rimlighetens namn någon gång bli den som får gå. Hans oljeaffärer kan väl kanske sägas vara ännu mer upprörande än Arkelstens?
Kolla klippet nedan!

torsdag 7 oktober 2010

Girighet varar längst

Åtminstone i de nya moderaternas nya Sverige.
Visst är det en härlig skara ledare Reinfeldt lyckats utse under sin tid vid makten? Skattefuskaren och överklassdonnan Maria Borelius, kulturella licenssmitaren Cecilia Stegö Chilò, hycklaren Sven-Otto Littorin och nu det före detta socialborgarrådet Ulf Kristersson.

Ulf är ny socialförsäkringsminister. Det passar så väl att han har ansvaret för att fördela resurser åt den svagare och/eller mer otursförföljda delen av vår befolkning. De utstötta, förföljda, sjuka, arbets- och bostadslösa.
Själv har han nämligen inga problem med att roffa åt sig de få resurser just den gruppen faktiskt har och använda dem för privat bruk.
Mysig pojke, Ulf.

fredag 9 juli 2010

Sven-Otto köpte sex

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.