Mossad + Säpo = Kärlek

Inte helt oväntat.
Säpo hjälper Israel att övervaka hemska svenska medborgare som kan tänkas motarbeta israeliska intressen.

Varför skulle vi avbryta samarbetet vid schlagerfestivaler och påhittade europeiska idrottsutbyten? Sverige kanske kan sponsra muren därnere också - hjälpa de stackars israelerna att spärra in andra klassens människor, palestinier, i ett gigantiskt utomhusfängelse?
Skicka Carl Bildt och Säpochefen till Netanyahu, Liebermann och Mossad. Av den israeliska säkerhetstjänsten har vi mycket att lära. Den är en av världens mest effektiva.
Och livsfarliga.

Anders Borgs goda ekonomi ett resultat av utpressning mot Lettland

Att politiker brukar vara bra på att vrida och vända på både ord och siffror för att de ska framstå som fördelaktiga är ett känt faktum.
Bakgrunden till den goda svenska ekonomin som Alliansen och framför allt moderaterna så självgott talat om under valrörelsen samtidigt som de slagit sig för bröstet beskrivs såhär fint av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Regeringen Reinfeldt kan tacka Lettland för att den sitter kvar. Med nedlagda skolor och sjukhus, drastiska lönesänkningar och en arbetslöshet på över 20 procent har landet uppfyllt villkoren för de nödlån Sverige, EU och IMF utlovat. Anders Borg meddelar att han är redo att skicka de två första av sammanlagt sju miljarder kronor över Östersjön.

Generositeten är lika gränslös som omtanken om Grekland. Det handlar om att rädda europeiska storbanker ur finansiell kollaps. Regeringen i Riga får låna svenska skattepengar i utbyte mot att den pressar räntor till Swedbank, SEB och Nordea ur sitt folk. Lettland har förbundit sig att inte devalvera sin valuta, skriva ner utlandsskulderna eller på annat sätt ställa till det för den svenska företagsamheten.

Så kunde Anders Borg stötta bankerna inför valet och stoltsera med en ekonomi som kommentatorer kallade Europas bästa.

Men nu stundar val också i Lettland, och det är inte säkert att väljarna till fullo uppskattar den svenska välviljan.

Oppositionsledaren Janis Urbanovics anklagar i ett öppet brev de svenska bankerna för att ha störta landet i ruin. Regeringen i Stockholm påtvingar letterna ett "ränteslaveri", Anders Borg förödmjukar dem offentligt och Carl Bildt, som tidigare ömmade för balterna, visar inget intresse för deras bekymmer.

"Lettland hoppas att det svenska folket inser att lånen nu måste skrivas ner", fortsätter Urbanovics. "Vi hoppades återvända till Europa som jämlikar, inte tvingas ner i en nykolonial ställning."

Bockjakt

För övrigt undrar jag om Aftonbladet hade hanterat Littorin-affären snyggare om inte tidningens ordinarie chefredaktör, Jan Helin, haft semester. Under hans semester är deras politiska kommentator Lena Mellin tillförordnad chefredaktör och hennes ursprungliga förklaring till att de publicerade misstankarna mot Littorin utan att tala om vad de egentligen gällde var, som sagt, katastrofalt korkad.

Å andra sidan ser Helin fram emot "bockjakten"...

Sven-Otto köpte sex

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.

Littorin och Mellin bluffar båda två

Sven-Otto Littorin, Sveriges i särklass sämste arbetsmarknadsminister genom tiderna, avgick från sin post i förrgår.
Aftonbladet hävdar att den verkliga orsaken till hans avgång är att tidningen kommit över fakta som visar att han för fyra år sedan begick ett brott.
Förmodligen har Aftonbladet rätt.

Det finns anledningar att välkomna Littorins avgång. Hans befängda resonemang kring nedskärningarna i a-kassan och hans oförmåga att minska arbetslösheten - samtidigt som han kraftigt försämrar de arbetslösas villkor. (Samtidigt kan man befara att hans efterträdare inte kommer att vara ett bättre exemplar.)

De anledningar Littorin själv angav till sin avgång var tre, men egentligen en och samma:

Det finns tre skäl till det. Och de tre skälen de heter Emma, de heter Gustaf och de heter Arvid. Det är mina tre barn som har fått betala priset för min offentlighet.

Om det är sant är det djupt beklagligt. Om det är sant att journalister ringer hans barn på skoltid för att ställa frågor om Littorin och hans ex-frus vårdnadstvist, om det är sant att journalister ringer hem och frågar hans ovetande dotter hur det känns att ha en pappa som ligger på hjärtintensiven.
Förmodligen är det sant. Journalister som dessa är anledningen till att jag så ofta finner det pinsamt att presentera mig som journalist.

Men förmodligen är det inte hela sanningen bakom hans avgång.
Aftonbladet ställde 16 timmar före Littorins avgång frågor till honom om ett brott han ska ha begått 2006, då han inte var minister men väl partisekreterare. Littorin hade inga kommentarer men Aftonbladet ska ha blivit utlovade en intervju följande morgon. Istället för att komma till intervjun avgick Littorin och försvann.

Mycket talar för att Aftonbladets brottsanklagelser är sanna:
* Littorins avgång och tystnad.
* Avgångens sällsynt dåliga tajming - mitt under Almedalsveckan och strax före valrörelsens intensiva fas.
* Det faktum att statsminister Reinfeldt inte mer än ytterst kort kommenterar Littorins avgång - trots att Littorin tillhört hans närmaste krets, den som designade "Det nya Moderaterna". Statsministern borde beklaga och vara sorgsen men är bara sammanbiten.
* Det faktum att Littorin genom att påstå att han vill skydda sin familj utsätter familjen för ett betydligt större tryck än tidigare. Hur många visste vad hans barn hette innan han själv deklamerade deras namn på presskonferensen?
* Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, brukar visa ett - för kvällspressen - ovanligt gott omdöme när det gäller publicistiska frågor och skulle knappast tillåta att tidningen smutskastade Littorin om det inte fanns fakta bakom.

Vad talar för att Aftonbladet ljuger?
Ingenting - förutom att de inte talar om vad det är för brott Littorin begått och vilka bevis de har.

Anledningarna till att de inte gör det kan vara flera.
De kan vilja hitta ännu mer information och var kanske inte helt färdiga med "storyn" när Littorin avgick. De kan vilja få bevis för att statsministern kände till brottet, till exempel.
Skulle Reinfeldt ha känt till det redan 2006, då det begicks, men ändå utnämnt Littorin minister ligger han pyrt till. Skyddande av brottsling är olagligt och ingenting som passar en statsminister.
Men Reinfeldt hade vid den aktuella tidpunkten problem med andra ministrar som avgick till följd av olagligheter. Ytterligare en - och en så tung som Littorin - skulle kanske ha blivit för mycket för moderaterna och den nybildade alliansregeringen?

De kan också vara cyniska svin som bara vill tjäna pengar genom att dra ut på storyn för att sälja fler lösnummer och få fler träffar på sin hemsida. Men det är knappast troligt. Äran i att vara först med ett avslöjande är stor och mycket prestigefull i dessa kretsar.

De kan ha problem med bevisningen. Det enda de sagt är att bevisen ska finnas i en dator som de har tillgång till och att brottet inte har någonting med Littorins separation eller hans familjemedlemmar att göra. Källan - troligen datorns innehavare - har uppenbarligen valt att inte göra polisanmälan och vill kanske inte heller gå ut med sitt namn. Då är Aftonbladet skyldiga att ge vederbörande källskydd. Om ingen annan är beredd att "vittna" står de där med en anonym anklagelse och en sådan är inte särskilt mycket värd - även om Aftonbladet vet att den är riktig.

Samma dag som Littorin avgick skriver Lena Mellin i Aftonbladet:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.
Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad.

Den här Almedalsdagen hade Mellin nog tittat lite för djupt i rosévinsglasen. Det är det mest korkade publicistiska försvar för en icke-publicering jag har hört. Han är inte längre en offentlig person - därför väljer vi att tala om att han är misstänkt för brott och ägnar honom flera sidor i vår tidning, men kan inte säga varför?
Glömde Helin att läsa Mellins krönika innan den gick i tryck?

Idag säger Mellin:

Vi vill prata med Sven Otto Littorin om de uppgifter vi har. Ännu har han tyvärr inte velat svara. Därför har vi hitills avstått från att publicera vilka uppgifter vi har.

En ny och helt annan förklaring till den uteblivna publiceringen alltså.

Spekulationerna kring vilket brott Littorin gjort sig skyldig till är i full gång. Sexbrott snackas det mest om. Littorin är tydligen känd som en "slem-gubbe" som stöter på för många och för unga damer. Men bevisen ska finnas i en dator. I så fall måste det finnas foton eller rörliga bilder för att sexualbrott ska passa in.

Aftonbladet gör sig genom att säga A men inte B skyldiga till all den här ryktesspridningen och utsätter därmed Littorins redan utsatta familj för ännu mer press. Det är inte snyggt.
Därför bör både Aftonbladet och Littorin själv snabba på med att få fram alla kort på bordet.
Jag är säker på att vi alla snart vet den verkliga orsaken till Littorins avgång.

Skriv på! För yttrandefrihet - mot Israels regering!

Här bör man sätta en signatur!

Israels reaktioner på Donald Boströms artikel i Aftonbladet är sanslösa. De begär att regeringen ska ta avstånd från artikeln. Vilket säger en del om den israeliska pressfriheten - tydligen är det normalt att regeringen lägger sig i vad tidningarna skriver.

Det är det dessbättre inte i Sverige. Och vår regering tar inte avstånd från artikeln (som för övrigt inte innehåller någonting märkligt - och inte ens om den hade gjort det hade det varit ett regeringsärende).

Men Carl Bildt säger ändå:
"Det är hälsosamt att vi i det svenska samhället är mer medvetna om den känslighet som kan finnas i andra länder vad gäller opinionsyttringar i vårt eget land. Det säger jag utan att försöka lägga band på debatten. Men i denna globaliserade tid kräver detta också ett mått av ansvarstagande."

Bildt försöker med andra ord lägga band på debatten och ljuger när han påstår att han inte gör det.

Vad Bildt borde göra är följande:

1) Tala om för Israel att deras syn på tryckfrihet är förlegad och totalitär.

2) Ta avstånd från det uttalande regeringens förlängda arm i Israel - i form av ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier - kommit med: "Artikeln är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt".

3) Ta avstånd från partikamraten och EU-parlamentarikern Gunnar Hökmarks påståenden om att Donald Boströms artikel i princip inte skiljer sig från tysk nazipropaganda och att Aftonbladet i och med publiceringen "tar steget in i en krets av tidningar och publikationer som tillhört och tillhör mörkrets krafter".

Vi kräver att våra folkvada representanter, vår regering, gör det!

Sverige fegar för Israels apartheidregim

De senaste dagarnas debatt kring Aftonbladet och den israeliska staten är helt absurd.
Att Sverige - i form av utrikesminister Carl Bildt - inte säger åt Israel, och vår egen ambassadör i Israel, på skarpen är fegt och trist. Svenska statens representanter bör visa att de inte låter sig påverkas av hotelser och Israels eviga åberopande av anti-semitism.

Antalet sinnessvaga repliker från israeliska ministrar och ambassadörer börjar bli horribelt högt.

Den upprörande artikeln
Det hela beror alltså på en artikel som fotografen Donald Boström publicerade i Aftonbladet för en vecka sedan.
Artikeln handlar om illegal organhandel i Israel. Boström har själv rest en hel del i regionen under sitt arbete och beskriver bristen på organ för transplantationer och den israeliska regeringens försök att få bukt med denna brist. Han talar om att en omfattande illegal handel pågår - det intygas av FN-anställda såväl som av de israeliska hälsovårdsmyndigheterna, enligt Boström - och det är inte dessa påståenden som upprör den israeliska regeringen så till den milda grad att de nu överöser den svenska regeringen med krav och hotelser.
Nej, det är påståendet om att israeliska soldater skulle plundra palestinska kroppar på organ.

Påståendet är ett citat
Detta påstående kommer inte från Boström själv. Han säger att unga palestinska män försvinner och i hemlighet förs tillbaka om nätterna - döda och ihopsydda.
Det är palestinier - anhöriga till de döda - som säger sig vara säkra på att den israeliska militären plundrar kropparna på deras organ.

Ambassadör med rätt att föra folkets talan
Antagligen finns det inte en enda israelisk regeringsledamot som läst artikeln. Det har däremot Sveriges ambassadör i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier, som av någon anledning publicerar ett uttalande på ambassadens hemsida - det vill säga på den svenska regeringens:
"Artikeln är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt", påstår hon - och gör sig till talesman för hela den svenska befolkningen (det var förmodligen bara ett fåtal också här hemma som läst artikeln innan hon gjorde det uttalandet).

"Rasism som måste fördömas"
Israels vice utrikesminister, Danny Ayalon, kommer omdelbart med krav på att den svenska regeringen ska fördöma artikeln.
- Den här artikeln stinker av rasism, hävdar han.
Att ställa ett sådant krav på den svenska regeringen är fullständigt absurt. Det är inte regeringen som ansvarar för artikeln. Det gör Aftonbladets chefredaktör. Som inte heller har någon som helst anledning att be om ursökt eller "fördöma". Tidningen hävdar inte att palestinska kroppar plundras. Den citerar människor som hävdar det.

UD upprepar intetsägande kommentar
Utrikesdepartementet kommer inte med något fördömande. Vare sig av publiceringen eller av uttalandena från den svenska ambassadören och den israeliska ministern. Utrikesdepartementet kommer inte med någonting alls. Annat än upplysningen att UD "inte kommenterar den här typen av artiklar".
Hos TV4 kan man lyssna till en rätt festlig intervju där journalisten försöker få UD:s presstjänstchef att säga något mer så.

Det enda hon egentligen lyckas med är att få honom att erkänna att den svenska ambassadören "tog ett lokalt initiativ" när hon gjorde sitt befängda uttalande.

Israels utrikesminister - ultranationalistisk bosättare
Och det var bara det första i en lång rad. De kommande dagarna haglar det av befängda uttalanden (se nedan).
Inte minst sedan Israels utrikesminister, Avigdor Liebermann - en ultranationalistisk före detta sovjetisk dörrvakt som kallar fredsprocessen "ett misstag" och vill att Israel ska bekämpa Hamas "på samma sätt som USA bekämpade japanerna under andra världskriget" (han är också själv bosättare på Västbanken) - gett sig in i debatten.

"Pressfrihet innebär att publicera sanningen"
"Det är en skam att den svenske utrikesministern inte uttalar sig. Det påminner oss om hur Sverige agerade under andra världskriget när de inte heller ingrep", säger han och låter israels UD meddela att han kommer att skicka en "skarp protest" till Bildt och säger själv att det här kommer att påverka de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Israel.
"Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner", slår Liebermann också fast. Och man behöver inte fundera särskilt länge över vems definition av "sanning" det är han åsyftar.
(Liebermann har fått Frankrikes president Nicolas Sarkozy att tala klarspråk med sin israeliske motsvarighet Netanyahu: "Du måste göra dig av med den här personen".)

Bildt KU-anmäls
Här i Sverige får Bildt samtidigt kritik av oppositionen för att han inte uttalar sig till förmån för Aftonbladet och den svenska pressfriheten. Socialdemokraternas Urban Ahlin KU-anmäler honom.
Bildt skriver efter ett dygn ett inlägg på sin blogg och hänvisar till det.
Ahlin menar att en blogg inte kan vara den svenska regeringens officiella organ för kommunikation.
Donald Boström får ta emot mordhot. "Nazisterna ska dö. Du är nästa offer. Vi väntar utanför", skriver man till honom.

Moderaternas Hökmark jämställer artikeln med nazipropaganda
Bildt får ytterligare besvär när hans partikamrat, EU-parlamentarikern och före detta partisekreteraren Gunnar Hökmark, i en debattartikel slår fast att "det finns ingen principiell skillnad mellan den artikel som Donald Boström skrivit" och nazipropagandan som föregick förintelsen i Tyskland, liksom att Aftonbladet nu "tar steget in i en krets av tidningar och publikationer som tillhört och tillhör mörkrets krafter".

Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, uttrycker sin förståelse för de svenska medborgare som eventuellt tror att de vaknat upp i Iran.

Ingen utredning kring organplundringarna
Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, menar att artikeln i Aftonbladet är oanständig och antisemistisk. Han har ingen som helst förståelse för frågan om Israel ska utreda organplundringarna. "Frågan är absurd. Det är som om jag skulle anklaga dig för att ha våldtagit någon och sedan begära bevis från dig att du är oskyldig".

"85 % av svensk press ägs av vänsterpartier"
Den före detta ambassadören i Sverige, Zvi Mazel, berättar samtidigt hemma i Israel att den svenska pressfriheten är en illusion. "85 procent av tidningarna som ges ut i Sverige, både de lokala och rikstäckande, ägs av vänsterpartierna. Särskilt av Socialdemokraterna och fackföreningarna. Och allt sedan Olof Palmes tid på 60-talet har de kommit med oupphörliga attacker. De smutskastar Israel", påstår han.
(Man behöver kanske inte poängtera hur befängt det uttalandet är. Sossarna gjorde misstaget att helt släppa pressen åt marknadskrafter, storkoncerner och rika privatfamiljer.)

Lena Posner Körösi, ordförande i Judiska Centralrådet i Sverige, menar att artikeln "återvinner en av antisemitismens verkliga klassiker - juden som rövar bort barn, slaktar dem och stjäl deras blod".

Hela israeliska regeringen hysterisk - och hotfull
Efter Bildts blogginlägg, som inte tar avstånd från publiceringen, verkar hela den israeliska regeringen smittas av galenskapen.
"Vi kräver och förväntar oss ett formellt fördömande från den svenska regeringen", säger självaste premiärministern, Benjamin Netanyahu.
Eftersom Bildt, i sin egenskap av ordförande för samtliga utrikesministrar i EU, eventuellt ska göra ett besök i Israel inom kort blir frågan extra känslig. Och det är nu hotelserna om den diplomatiska krisen accentueras:
"Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel", säger Israels finansminister Yuval Steinitz.

Israeliska regeringens pressbyråchef, Daniel Seaman, låter också hälsa att svenska journalister kan komma att få problem med tillstånd att nå Gazaremsan. Tre månader kan det ta att handlägga deras ansökningar i fortsättningen, säger han. Han har till och med mage att komma med osmakliga kommentaren:
"Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer".

Diplomatisk Bildt yttrar sig sent omsider
Igår besvarade Bildt äntligen några raka frågor angående konflikten med Israel.
"Det finns i Israel en stor känslighet för vad som uppfattas som att man ger utrymme för antisemitiska stämningar", besvarade han frågan om rimligheten i Israels reaktion med en diplomatisk underdrift.
Faktum är att alla som uttalar sig för Israels del kommer dragande med det konstanta aggroförsvaret "antisemitism" i tron att de själva kan göra precis vad som helst bara för att deras folkgrupp en gång blivit utsatt för det mest avskyvärda brottet.

Inga kommentarer kring ambassadören
Däremot vill Bildt inte alls kommentera den svenska ambassadörens uttalande (som för övrigt avlägsnats från ambassadens hemsida). Han svarar inte på om han sett det, eller kände till det, innan det publicerades. Han svarar heller inte på om han talat med henne efter uttalandet. Eller ens på om det var rätt att ta bort det.
"Jag recenserar inte mina medarbetare offentligt", säger Bildt och spelar rollen som den gode arbetsgivaren.

Bildt gör fel
Men det är inte alls den rollen han ska spela.
Den svenska ambassadören är regeringens förlängda arm i utlandet. När hon gör ett uttalande är det i princip detsamma som att regeringen talar. Alltså är det av yttersta vikt att den (regeringen) anmäler en avvikande åsikt - om den har en sådan. Annars måste vi ju förmoda att våra regeringsföreträdare är överens om att Aftonbladet tillhör mörkrets krafter och att vi svenskar bör känna oss bedrövade över att den chockerande och motbjudande artikeln kunde publiceras.

Avståndstagande från uttalanden av Borsiin Bonnier och Hökmark det som borde krävas
Bildt borde alltså offentligt ta avstånd från ambassadörens offentliga uttalande. Inte från artikeln. Det tänker han heller inte göra. Och det är bra. Det finns ingen anledning för en regering att ta avstånd från några tidningsartiklar - om de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Eller möjligen om de utan grund förtalar någon enskild person.
På Irland har man just infört en lag mot hädelse - där kan regeringen alltså stoppa en artikel som talar illa om gud också. Vilket är sjukt. Inte eftersträvansvärt. Det är då man närmar sig totalitära regimer. Med samma sorts ensamrätt på sanningen som Israels Liebermann tror sig ha.