Visar inlägg med etikett politikerförakt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politikerförakt. Visa alla inlägg

onsdag 4 april 2012

Blöj-Bildt

Jag orkar snart inte längre.
Carl Bildt.
Han kallar Saudiarabien för ett familjeföretag.
Och det kan man kanske låta passera. Även om det är en osmaklig formulering som ger en väldigt oskyldig och odramatisk klang åt det envälde som Saudiarabien i själva verket är.
Men det finns säkert familjeföretag som sköts på ungefär samma diktatoriska vis, så liknelsen är kanske inte fullständigt felaktig.

Det är betydligt värre att Carl samtidigt meddelar att han minsann inte hade haft något att invända OM han nu hade fått frågan om att exportera svenska vapen till Saudiarabien, vilket han påstår att han aldrig fått.
Och att han försvarar det med att "det handlar om svenska jobb" och frågan om det hade varit "bättre om de köpte franska [pansarvärnsrobotar] istället?"

Carl använder med andra ord samma härliga argumentation som de torskar och hallickar som menar att tack vare dem har de thailändska hororna i alla fall jobb och pengar. Annars hade de kanske svultit ihjäl. Eller hittat på nåt annat jävelskap. Så egentligen är vi the good guys som gör en insats när vi åker dit för att knulla och förnedra dem och deras barn.

På den bebisnivån befinner han sig. Och han är vår utrikesminister. Och före detta statsminister. Det är ju obehagligt genant.
Det är dags att skicka Torsk-Bildt dit han hör hemma. I sjön.

lördag 28 augusti 2010

Käre Sven-Otto!

Utmärkt krönika i ETC, som har en del gemensamt med några av mina tidigare inlägg här på bloggen (Vet hut...).

fredag 9 juli 2010

Sven-Otto köpte sex

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.