Tragik och komik är nära vänner

Det här kan - trots de sorgliga aspekterna - vara något av det roligaste jag sett.

Pratstunder till kaffet

Satt idag en stund och samtalade med en man från Israel. En numera svensk man.
Det är alltid nyttigt att bli påmind om att människor är så väldigt mycket mer än sin religion, sin nationalitet eller sin politiska uppfattning.

Simon - som mannen heter - vet förmodligen väldigt mycket mer om situationen i Israel än jag, eftersom han är uppvuxen där och fortfarande har familj där som han besöker. Troligtvis är han, av ungefär samma anledningar, också mer partisk i sin syn på konflikten där.

Han tycker att svensk medias rapportering av konflikten är dålig. Och han är irriterad över att man bara rapporterar negativa nyheter - att det inte fokuseras mer på alla de samarbeten som äger rum mellan judar och araber för att en ny generation ska växa upp och lära sig att leva sida vid sida.
Det har han rätt i. Det är synd att all nyhetsrapportering - inte bara den som handlar om Israel och Palestina - koncentrerar sig på negativa händelser och att vi så sällan matas med positiva budskap och erfarenheter.

Hur som helst hade Simon många intressanta historier att berätta och det var en mycket trevlig kaffestund.
Fram för fler positiva berättelser och fler samtal.

Sommarrep

Sommar.
Det är så bra.
Så fantastiskt mycket bättre än alla andra årstider.

Flydde ändå solen en stund idag och gömde oss i Klätterdomen. Med rep runt midjan tog jag mig upp för en 5c-led, som jag valt att kalla "Den maskerade spankingkungen på bögklubb" - men som kanske redan är namngiven av någon större klättrare än jag. Fast förmodligen får de väl inte heta någonting alls - de stackars inomhuslederna. Kul var det i alla fall.

Tidigare i veckan hade jag studerat några klättrare vid Ingarö/Värmdö för att lära mig tugget. Så nu kunde jag skrika "ta hem" och "ta mig" på rätt ställen.

Ikväll repade vi.
I replokalen serverades idag nybakad rabarberpaj med gräddglass och/eller vaniljvisp, vitt vin och/eller kaffe.

Snart går vi in i studion för att fortsätta spela in vår platta.
Förhoppningsvis blir den lika bra som sommaren.

Moderater luras

För säkerhets skull är det väl bäst att jag upprepar att jag inte tycker att Aftonbladet skött den så kallade Littorinaffären särskilt snyggt.
Först hette det att man avstod publicering för att Sven-Otto inte längre är en offentlig person (det är inte heller Göran Persson då).
Sedan att man inväntade hans svar.
Idag skriver Lena Mellin:

Men med kännedom om att ministern hade haft en jobbig dag med förhandlingar i Stockholms tingsrätt [---] gjorde att vi tyckte vi kunde vänta [sic].

Det hade de nog inte gjort om de hade haft bildbevis...
Aftonbladet har i onödan utsatt familjen Littorin för hela svenska folkets skvaller.

Min gamla lärare, mediaforskaren Britt Börjesson, tror till och med att Aftonbladet skulle kunna fällas för förtal. Det tror inte jag.

Sven-Otto hade flera chanser att dementera påståendet om att han skulle ha köpt sex - innan Aftonbladet gick ut med nyheten. Istället väljer att han göra det i efterhand - först igår, via sin advokat.
Det är otroligt märkligt.

Om "Totto" är oskyldig skulle han naturligtvis ha talat om det med en gång. Antingen direkt när han fick frågan - då valde han att istället säga "absolut inga kommentarer" - eller också vid den intervju Aftonbladet blev utlovade dagen därpå. Istället avgick han.
Efter att ha berättat för statsministern, sin gamla barndomskompis Anders Borg och andra toppmoderater om Aftonbladets beskyllningar.

Samtidigt erkände Sven-Otto att han sexchattat med flera kvinnor. (Så fick Expressen också göra ett "avslöjande"...)
Trots att den moderata ledningen mycket väl kände till den egentliga orsaken till ministerns avgång lät dem honom hålla en presskonferens där han gömde sig bakom det ädelmodiga syftet att skydda sina barn. Det väckte nog sympatier på många håll - men om moderaternas partiledning inte är ofattbart korkad måste den ha förstått att sympatin skulle bli ytterst kortvarig. Och därefter hos många övergå i raka motsatsen.

Varför moderaterna väljer att luras i det här fallet är lite svårt att inse.
Att de luras är i sig ingen större överraskning. Hela deras politik är lurendrejeri.
Jag menar, ett konservativt högerparti som kallar sig "Sveriges enda arbetarparti"...

Bockjakt

För övrigt undrar jag om Aftonbladet hade hanterat Littorin-affären snyggare om inte tidningens ordinarie chefredaktör, Jan Helin, haft semester. Under hans semester är deras politiska kommentator Lena Mellin tillförordnad chefredaktör och hennes ursprungliga förklaring till att de publicerade misstankarna mot Littorin utan att tala om vad de egentligen gällde var, som sagt, katastrofalt korkad.

Å andra sidan ser Helin fram emot "bockjakten"...

Svin-Otto

Ju mer jag tänker på det, desto gladare blir jag över att vi från och med nu slipper Littorin.
Att en människa som hänger ut sina egna barn offentligt hellre än att erkänna, skyller på sina ungar när han i själva verket betalat för att få ligga med en ung kvinna samtidigt som han snackar om jämställdhet och hans partikamrater om att skärpa sexköpslagen, också gärna skor sig på arbetslösas bekostnad samtidigt som han fullständigt skiter i dem är ju inte särskilt märkligt.

Det finns säkert en och annan som tycker att det här vare sig är tiden eller platsen att stå och gapa om brottsliga handlingar – även om vår nya regering inte verkar höra till dem som har någonting emot olagliga metoder. Jag tycker att vi i dessa dagar åtminstone bör erinra oss den laglösa rättvisans princip, som Karl Bertil Jonsson en gång i tiden såhär års gjorde till sin – trots att allas vår Wanja skulle fått en rejäl prick i hans taxeringskalender. Och vi måste påminna det nya arbetarpartiet, vars representanter antingen läser baklänges eller på annat sätt lyckas blanda ihop orden, om att principen lyder "att ta från de rika och ge åt de fattiga" – och inte tvärtom. Precis som vi bör påminna lille Sven Otto om att lille Karl Bertil ju fick en klapp på huvudet av pappa direktören till slut.

Read more: http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.ListAll&friendId=61663793&page=5#ixzz0tGRRvYE3

Så sade jag när jag spelade på Gustav Adolfs Torg mot Sven-Ottos nedskärningar i a-kassan, då han nyss blivit utnämnd till minister.

Att gapa om olagligheter är ju dock det enda man kan göra när man talar om moderata ministrar verkar det som. Vi måste rösta bort dessa obehagliga typer som tror att de står över lagen och alla oss andra - det förstår ni va?

Sven-Otto köpte sex

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.

Littorin och Mellin bluffar båda två

Sven-Otto Littorin, Sveriges i särklass sämste arbetsmarknadsminister genom tiderna, avgick från sin post i förrgår.
Aftonbladet hävdar att den verkliga orsaken till hans avgång är att tidningen kommit över fakta som visar att han för fyra år sedan begick ett brott.
Förmodligen har Aftonbladet rätt.

Det finns anledningar att välkomna Littorins avgång. Hans befängda resonemang kring nedskärningarna i a-kassan och hans oförmåga att minska arbetslösheten - samtidigt som han kraftigt försämrar de arbetslösas villkor. (Samtidigt kan man befara att hans efterträdare inte kommer att vara ett bättre exemplar.)

De anledningar Littorin själv angav till sin avgång var tre, men egentligen en och samma:

Det finns tre skäl till det. Och de tre skälen de heter Emma, de heter Gustaf och de heter Arvid. Det är mina tre barn som har fått betala priset för min offentlighet.

Om det är sant är det djupt beklagligt. Om det är sant att journalister ringer hans barn på skoltid för att ställa frågor om Littorin och hans ex-frus vårdnadstvist, om det är sant att journalister ringer hem och frågar hans ovetande dotter hur det känns att ha en pappa som ligger på hjärtintensiven.
Förmodligen är det sant. Journalister som dessa är anledningen till att jag så ofta finner det pinsamt att presentera mig som journalist.

Men förmodligen är det inte hela sanningen bakom hans avgång.
Aftonbladet ställde 16 timmar före Littorins avgång frågor till honom om ett brott han ska ha begått 2006, då han inte var minister men väl partisekreterare. Littorin hade inga kommentarer men Aftonbladet ska ha blivit utlovade en intervju följande morgon. Istället för att komma till intervjun avgick Littorin och försvann.

Mycket talar för att Aftonbladets brottsanklagelser är sanna:
* Littorins avgång och tystnad.
* Avgångens sällsynt dåliga tajming - mitt under Almedalsveckan och strax före valrörelsens intensiva fas.
* Det faktum att statsminister Reinfeldt inte mer än ytterst kort kommenterar Littorins avgång - trots att Littorin tillhört hans närmaste krets, den som designade "Det nya Moderaterna". Statsministern borde beklaga och vara sorgsen men är bara sammanbiten.
* Det faktum att Littorin genom att påstå att han vill skydda sin familj utsätter familjen för ett betydligt större tryck än tidigare. Hur många visste vad hans barn hette innan han själv deklamerade deras namn på presskonferensen?
* Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, brukar visa ett - för kvällspressen - ovanligt gott omdöme när det gäller publicistiska frågor och skulle knappast tillåta att tidningen smutskastade Littorin om det inte fanns fakta bakom.

Vad talar för att Aftonbladet ljuger?
Ingenting - förutom att de inte talar om vad det är för brott Littorin begått och vilka bevis de har.

Anledningarna till att de inte gör det kan vara flera.
De kan vilja hitta ännu mer information och var kanske inte helt färdiga med "storyn" när Littorin avgick. De kan vilja få bevis för att statsministern kände till brottet, till exempel.
Skulle Reinfeldt ha känt till det redan 2006, då det begicks, men ändå utnämnt Littorin minister ligger han pyrt till. Skyddande av brottsling är olagligt och ingenting som passar en statsminister.
Men Reinfeldt hade vid den aktuella tidpunkten problem med andra ministrar som avgick till följd av olagligheter. Ytterligare en - och en så tung som Littorin - skulle kanske ha blivit för mycket för moderaterna och den nybildade alliansregeringen?

De kan också vara cyniska svin som bara vill tjäna pengar genom att dra ut på storyn för att sälja fler lösnummer och få fler träffar på sin hemsida. Men det är knappast troligt. Äran i att vara först med ett avslöjande är stor och mycket prestigefull i dessa kretsar.

De kan ha problem med bevisningen. Det enda de sagt är att bevisen ska finnas i en dator som de har tillgång till och att brottet inte har någonting med Littorins separation eller hans familjemedlemmar att göra. Källan - troligen datorns innehavare - har uppenbarligen valt att inte göra polisanmälan och vill kanske inte heller gå ut med sitt namn. Då är Aftonbladet skyldiga att ge vederbörande källskydd. Om ingen annan är beredd att "vittna" står de där med en anonym anklagelse och en sådan är inte särskilt mycket värd - även om Aftonbladet vet att den är riktig.

Samma dag som Littorin avgick skriver Lena Mellin i Aftonbladet:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.
Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad.

Den här Almedalsdagen hade Mellin nog tittat lite för djupt i rosévinsglasen. Det är det mest korkade publicistiska försvar för en icke-publicering jag har hört. Han är inte längre en offentlig person - därför väljer vi att tala om att han är misstänkt för brott och ägnar honom flera sidor i vår tidning, men kan inte säga varför?
Glömde Helin att läsa Mellins krönika innan den gick i tryck?

Idag säger Mellin:

Vi vill prata med Sven Otto Littorin om de uppgifter vi har. Ännu har han tyvärr inte velat svara. Därför har vi hitills avstått från att publicera vilka uppgifter vi har.

En ny och helt annan förklaring till den uteblivna publiceringen alltså.

Spekulationerna kring vilket brott Littorin gjort sig skyldig till är i full gång. Sexbrott snackas det mest om. Littorin är tydligen känd som en "slem-gubbe" som stöter på för många och för unga damer. Men bevisen ska finnas i en dator. I så fall måste det finnas foton eller rörliga bilder för att sexualbrott ska passa in.

Aftonbladet gör sig genom att säga A men inte B skyldiga till all den här ryktesspridningen och utsätter därmed Littorins redan utsatta familj för ännu mer press. Det är inte snyggt.
Därför bör både Aftonbladet och Littorin själv snabba på med att få fram alla kort på bordet.
Jag är säker på att vi alla snart vet den verkliga orsaken till Littorins avgång.

Internationell solidaritet

Japp.
Jag har ägnat mig åt lite internationell solidaritet i praktiken och därför inte haft tid med någon blogg.

Vad gör man när ett av unionens länder krisar ekonomiskt?
Åker dit, förstås. Och spenderar sina surt förvärvade.

Grekland var underbart.

Nu är jag hemma.
Här är det också sommar.
Även Sverige kan vara underbart.