Bort med Bildt!

Är nyss hemkommen efter ett par fina veckor i Frankrike. Nyhetsrapporteringen där dominerades under den tiden av MAM - Frankrikes utrikesminister. Michèle Alliot-Marie, som hon egentligen heter, har haft ett väl nära samarbete med den numera avsatta regimen i Tunisien tycker hennes landsmän. Att hon strax före revolten i Tunisien var där på semester och då åkte i Ben Alis privata jetplan (och att hon dessutom först förnekade det) och att hon gjort affärer med Ben Alis rika kompisar (på sina föräldrars vägnar - föräldrar som måste vara rätt så till åren komna, med tanke på att MAM själv fyllt 64) blev för mycket för fransoserna. MAM har varit en av huvudnyheterna i nästan alla nyhetssändningar och det dagliga satirprogrammet Les guignols de l'info har bland annat visat hur hon oroligt vakar vid Ben Alis sjuksäng.
Själv tycker jag kanske att hennes mest upprörande klavertramp var det då hon, när folket precis startat sitt uppror mot Ben Ali, gick ut och erbjöd den tunisiska regimen hjälp av fransk polis. För att stoppa de folkliga protesterna. Som ville hon säga: "Här i Frankrike är vi experter på repression".
Idag tvingades hon hursomhelst att avgå. Hon innebär en för stor belastning för Sarkozy som gärna vill bli omvald.

När ska vår utrikesminister tvingas bort? Det vore onekligen på tiden. Hans affärer med Lundin Oil borde varit nog. Att han, samtidigt som Khadaffi skjuter ner sitt eget folk, dessutom hävdar att vi i Sverige inte behöver välja sida borde få bägaren att rinna över hos de allra flesta. Vi tog visserligen inte ställning mot Hitler heller när det begav sig, men när vi nu har en ny möjlighet att välja mellan dikatur och demokrati, folkmord och folkvilja, borde vi kanske ta den?
Nix. Inte med Bildt som minister.
Framstående islamologer skrattar åt honom, statsvetare tycker att hans hållning är märklig och skapar en underlig praxis som omöjliggör framtida kritik av ruskiga regimer, andra debattörer skäms.
Med all rätt.
Men egentligen tror jag väl inte - hur skönt det än vore - att det mediala och folkliga trycket mot utrikesministern kommer att tillåtas nå samma proportioner här som i Frankrike.
Vi får nog dras med Bildt. Även om vi borde slippa den skammen.

Privata intressen tål inte offentlig granskning

Man kan i dagens morgonblaska läsa att privatiseringen av Apoteket inte fått riktigt de effekter som på förhand utlovades.
Inför avregleringen meddelade socialminister Hägglund att "syftet med omregleringen av apoteksmarknaden är att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress".

Prispressen gick det sådär med.
Två produkter har blivit billigare än före avregleringen. Ett paket Panodil har rasat med tre hela kronor och ett paket Ipren 400 milligramstabletter är nu - hör och häpna - en och femtio billigare.
Vilken vinst! För oss konsumenter! Resten av vinsterna tillfaller inte längre oss, eftersom apoteksbolagen inte längre är statliga.
Precis som alla privata företag vill alla de nya apoteken givetvis gå med vinst - det är hela poängen med aktiebolag, att ägarna ska tjäna pengar. Alltså har flera mediciner blivit dyrare efter avregleringen.

Socialminister Hägglund är ändå nöjd med avregleringen och vill inte betrakta den som misslyckad.
- Tvärtom. Det viktigaste målet med reformen var att öka tillgängligheten. Det har vi lyckats med.
Generalsekreteraren hos Sveriges konsumenter är inte lika imponerad och tycker att Konkurrensverket bör titta på det faktum att de flesta apoteksbolag har exakt samma priser på de flesta mediciner.
- Det är klart misstänkt och kan tyda på att något inte är som det ska.

Självklart är det så. Något är inte som det ska när offentlig, kollektiv, statlig egendom billigt reas ut till privata kapitalister som tillåts tjäna de pengar som tidigare tillföll samhället. Men alliansregeringen går på i ull med sin realisation. Nu senast var det aktierna i Nordea som reades ut.

Så fortsätter borgarna den inslagna linjen och driver sina viktigaste frågor in absurdum. Allt allmänt ska säljas och bli privat. Och det sociala försäkringsskyddet ska bli mindre generöst och de sociala myndigheterna få fler kontrollfunktioner, för att sätta dit alla fuskande medborgare.

I dagens tidning kan man också läsa om moderata kommunalpolitikern Margaretha Bjälkemo från Svenljunga som fällts för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott sedan hon oriktigt tagit emot 539 000 kronor från Försäkringskassan i sjukersättning, samtidigt som hon plockade ut fler och fler arvoden för politiska uppdrag.
Det är kanske helt enkelt så att de folkvalda representanterna i moderaterna har utgått ifrån att de verkligen är representativa. I så fall blir deras slutsats att svenskarna är snyltande fuskare både riktig och begriplig.

Björklund och pedofilerna

Det är onekligen rätt häpnadsväckande uppgifter TV4:s nyhetsredaktion presenterar kring friskolorna i Stockholm. En man döms för att vid upprepade tillfällen ha satt på sin sambos sjuåriga dotter. Knappt två år senare ger de svenska myndigheterna honom glatt ett tillstånd att öppna skolor för en hel hög med barn.
Mannen skaffar sig en ny sambo med en ny dotter och utnyttjar även henne sexuellt. Än en gång döms han, för grov våldtäkt och barnpornografibrott. Sex års fängelse blir straffet den här gången. Ledningen för de tre skolorna som den barnkäre 47-åringen driver lämnas då över till hans kompis som just avtjänat ett tvåårigt straff för koppleriverksamhet, eftersom hon var en av de ledande figurerna i en stor traffickinghärva med ryska prostituerade, och hennes sambo. Han dömdes i år till fängelse för bokförings- och skattebrott - precis som hans polare pedofilen. Med dessa straff följer näringsförbud. Återstår bara den kvinnliga hallicken, som nu driver skolorna tillsammans med sin 80-årige svärfar.

Fler än 200 barn går i pedofilens skolor som de senaste tio åren fått mer än 200 miljoner av det svenska folkets skattekronor i bidrag. Samtidigt som man blir minst sagt upprörd över att ens skattepengar går till sådan verksamhet känner man en viss tacksamhet över att ens egna barn inte går i lära hos pedofilen och hans hallick.

Men hur är det möjligt? Inte nog med att personerna som driver skolan är hyfsat olämpliga för att ansvara för verksamhet för barn - de är dessutom ekonomiska haverister, vilket - om inte annat - borde intressera de myndigheter som beviljar tillstånden att bedriva skolor.
När jag vikarierar på en skola kan jag inte göra det förrän jag visat utdrag ur mitt belastningsregister, som intygar att jag inte dömts för till exempel sexbrott mot barn - men på den som äger och driver skolan ställs inte samma krav. Knappt några krav alls, verkar det som.

Vår förträfflige utbildningsminister Jan Björklund kräver nu en lagändring. Visst är sent oftast bättre än aldrig, men i det här fallet är det väl ändå tveksamt? Jag tycker nog att aldrig hade varit bra mycket bättre och lämnar därför följande lagförslag till den gode Jan: förbjud de förbannade friskolorna.

- Redan när lagstiftningen konstruerades borde man ha tänkt på detta. Men det ingick väl inte i föreställningsvärlden då att det här kunde hända, säger utbildningsminister Björklund.
Och sätter fingret på ett alls icke oviktigt problem: Björklunds föreställningsvärld är synnerligen begränsad.

Cool tjej

Det är många som kan slänga sig i väggen i jämförelse med den här bruden.

Spana in gitarrsolot i den här liveupptagningen:

Israel vägrar fred

Palestinas wikileaks avslöjar att de palestinska myndigheterna tvärtemot folkets vilja har varit beredda att göra mycket stora eftergifter åt det israeliska styret.
Det faktum att Israel - trots det - inte gått med på att teckna några avtal visar att den israeliska regeringen verkligen inte vill ha fred i regionen.
Precis som artikelförfattaren (Läs!) ser jag det som alldeles självklart att Sverige ska abryta alla samarbeten med den israeliska staten.

Amöbabönder

Jag tycker inte om vintern. Tycker inte om att stappla fram genom det knöggliga islandskapet likt en hundraårig farbror som bajsat på sig. (Betänk hur de av våra landsmän har det som verkligen är hundra år. Och som bajsat på sig.)
Tycker inte om kylan. Tycker inte om att stå och svettas i trippla lager varma, tjocka och bylsiga kläder medan jag väntar på att någon ska plocka undan på dagis och få på sig alla sina egna lager med kläder. Det finns nästan ingenting jag tycker om med vintern. De dagar snön just fallit och pyntar varje trädgren kan den visserligen vara vacker en stund. Åtminstone om den betraktas genom ett fönster. Från värmen.
Men i samma ögonblick som man minns sommardagar då man bara behöver dra ett par sandaler på fötterna för att hantera förflyttningen från ett hus insida till dess utsida försvinner all charm också med den vykortsvyn.

Jag tycker inte om morgnar. Speciellt inte vintermorgnar. Jag tycker inte om att innnan jag själv hunnit vakna behöva vara vuxen och sansad och försöka hålla andras humör i schack när jag har fullt upp med mitt eget. Tycker inte om att behöva tjata på familjemedlemmar, att upprepa samma enkla meningar trettio gånger inom loppet av två minuter. Att förvandla barn till michelingubbar. Att sitta på huk med ett par termobyxor i nävarna och som ett mantra mala uppmaningar om att någon ska kliva i byxorna.
Jag tycker inte om att längs morgonpromenaden bli påmind om hur många lata och dåliga hundägare det finns, genom att tvingas beskåda de små husdjurens högar med avföring som pyntar vintervägarna. Bruna bajshögar ligger som avskyvärda dekorationer på toppen av istäcket. Jag tycker inte heller om att längs samma promenad passera sjukhemmet och känna en doft av storkök som för tankarna till maskiner från Allsug när de rensar avloppssystemet.

Ljusglimten denna morgon var ett radioinslag i vilket det berättades att forskare hittat en amöba som bedriver jordbruk. Den odlar de bakterier den livnär sig av och sparar delar av beståndet för framtida bruk och odlingar.
Man ser onekligen fram emot konsekvensanalyserna av denna upptäckt. Vad innebär det egentligen att vi nu vet att det bara krävs en enda cell för att bedriva jordbruk? Är det rimligt att de största pengasummorna i den Europeiska Unionen delas ut som stöd till denna encellsverksamhet? Det återstår att se.
Kul att forskningen går framåt.

Ohly om verkligheten

Man kan tycka mycket om Lars Ohly. Man kan ha synpunkter på hans partiledarskap - på alltifrån hur han i början hanterade kommuniststämpeln till hur han redan ett år före partikongressen meddelar att han vill fortsätta att leda det parti som under hans ledarskap tappat väljare.
(För övrigt vore väl ett delat partiledarskap alldeles utmärkt? "Det krattar manegen för männen", menar somliga som tycker att det är dags för en kvinnlig partiledare. Jo - men också för kvinnorna väl? Alla vill ju att partiets främsta företrädare i så fall ska vara en kvinna och en man. Då säkrar man ju att det blir en kvinna inte bara vid kommande partiledarval, utan också vid nästa. Och en man, för all del - men det behöver väl inte vara fel?)

När man ser hans anförande från gårdagens partiledardebatt i riksdagen - den där medierna inte lyckades hitta någonting mer viktigt än alla farväl till Mona att rapportera till väljarna - måste man hur som helst tycka mycket om Lars Ohly.
Kolla de första sex-sju minuterna här:
http://svtplay.se/v/2300213/partiledardebatt_2011_lars_ohly_v