Tragik och komik är nära vänner

Det här kan - trots de sorgliga aspekterna - vara något av det roligaste jag sett.

Pratstunder till kaffet

Satt idag en stund och samtalade med en man från Israel. En numera svensk man.
Det är alltid nyttigt att bli påmind om att människor är så väldigt mycket mer än sin religion, sin nationalitet eller sin politiska uppfattning.

Simon - som mannen heter - vet förmodligen väldigt mycket mer om situationen i Israel än jag, eftersom han är uppvuxen där och fortfarande har familj där som han besöker. Troligtvis är han, av ungefär samma anledningar, också mer partisk i sin syn på konflikten där.

Han tycker att svensk medias rapportering av konflikten är dålig. Och han är irriterad över att man bara rapporterar negativa nyheter - att det inte fokuseras mer på alla de samarbeten som äger rum mellan judar och araber för att en ny generation ska växa upp och lära sig att leva sida vid sida.
Det har han rätt i. Det är synd att all nyhetsrapportering - inte bara den som handlar om Israel och Palestina - koncentrerar sig på negativa händelser och att vi så sällan matas med positiva budskap och erfarenheter.

Hur som helst hade Simon många intressanta historier att berätta och det var en mycket trevlig kaffestund.
Fram för fler positiva berättelser och fler samtal.

Sommarrep

Sommar.
Det är så bra.
Så fantastiskt mycket bättre än alla andra årstider.

Flydde ändå solen en stund idag och gömde oss i Klätterdomen. Med rep runt midjan tog jag mig upp för en 5c-led, som jag valt att kalla "Den maskerade spankingkungen på bögklubb" - men som kanske redan är namngiven av någon större klättrare än jag. Fast förmodligen får de väl inte heta någonting alls - de stackars inomhuslederna. Kul var det i alla fall.

Tidigare i veckan hade jag studerat några klättrare vid Ingarö/Värmdö för att lära mig tugget. Så nu kunde jag skrika "ta hem" och "ta mig" på rätt ställen.

Ikväll repade vi.
I replokalen serverades idag nybakad rabarberpaj med gräddglass och/eller vaniljvisp, vitt vin och/eller kaffe.

Snart går vi in i studion för att fortsätta spela in vår platta.
Förhoppningsvis blir den lika bra som sommaren.

Moderater luras

För säkerhets skull är det väl bäst att jag upprepar att jag inte tycker att Aftonbladet skött den så kallade Littorinaffären särskilt snyggt.
Först hette det att man avstod publicering för att Sven-Otto inte längre är en offentlig person (det är inte heller Göran Persson då).
Sedan att man inväntade hans svar.
Idag skriver Lena Mellin:

Men med kännedom om att ministern hade haft en jobbig dag med förhandlingar i Stockholms tingsrätt [---] gjorde att vi tyckte vi kunde vänta [sic].

Det hade de nog inte gjort om de hade haft bildbevis...
Aftonbladet har i onödan utsatt familjen Littorin för hela svenska folkets skvaller.

Min gamla lärare, mediaforskaren Britt Börjesson, tror till och med att Aftonbladet skulle kunna fällas för förtal. Det tror inte jag.

Sven-Otto hade flera chanser att dementera påståendet om att han skulle ha köpt sex - innan Aftonbladet gick ut med nyheten. Istället väljer att han göra det i efterhand - först igår, via sin advokat.
Det är otroligt märkligt.

Om "Totto" är oskyldig skulle han naturligtvis ha talat om det med en gång. Antingen direkt när han fick frågan - då valde han att istället säga "absolut inga kommentarer" - eller också vid den intervju Aftonbladet blev utlovade dagen därpå. Istället avgick han.
Efter att ha berättat för statsministern, sin gamla barndomskompis Anders Borg och andra toppmoderater om Aftonbladets beskyllningar.

Samtidigt erkände Sven-Otto att han sexchattat med flera kvinnor. (Så fick Expressen också göra ett "avslöjande"...)
Trots att den moderata ledningen mycket väl kände till den egentliga orsaken till ministerns avgång lät dem honom hålla en presskonferens där han gömde sig bakom det ädelmodiga syftet att skydda sina barn. Det väckte nog sympatier på många håll - men om moderaternas partiledning inte är ofattbart korkad måste den ha förstått att sympatin skulle bli ytterst kortvarig. Och därefter hos många övergå i raka motsatsen.

Varför moderaterna väljer att luras i det här fallet är lite svårt att inse.
Att de luras är i sig ingen större överraskning. Hela deras politik är lurendrejeri.
Jag menar, ett konservativt högerparti som kallar sig "Sveriges enda arbetarparti"...

Bockjakt

För övrigt undrar jag om Aftonbladet hade hanterat Littorin-affären snyggare om inte tidningens ordinarie chefredaktör, Jan Helin, haft semester. Under hans semester är deras politiska kommentator Lena Mellin tillförordnad chefredaktör och hennes ursprungliga förklaring till att de publicerade misstankarna mot Littorin utan att tala om vad de egentligen gällde var, som sagt, katastrofalt korkad.

Å andra sidan ser Helin fram emot "bockjakten"...

Svin-Otto

Ju mer jag tänker på det, desto gladare blir jag över att vi från och med nu slipper Littorin.
Att en människa som hänger ut sina egna barn offentligt hellre än att erkänna, skyller på sina ungar när han i själva verket betalat för att få ligga med en ung kvinna samtidigt som han snackar om jämställdhet och hans partikamrater om att skärpa sexköpslagen, också gärna skor sig på arbetslösas bekostnad samtidigt som han fullständigt skiter i dem är ju inte särskilt märkligt.

Det finns säkert en och annan som tycker att det här vare sig är tiden eller platsen att stå och gapa om brottsliga handlingar – även om vår nya regering inte verkar höra till dem som har någonting emot olagliga metoder. Jag tycker att vi i dessa dagar åtminstone bör erinra oss den laglösa rättvisans princip, som Karl Bertil Jonsson en gång i tiden såhär års gjorde till sin – trots att allas vår Wanja skulle fått en rejäl prick i hans taxeringskalender. Och vi måste påminna det nya arbetarpartiet, vars representanter antingen läser baklänges eller på annat sätt lyckas blanda ihop orden, om att principen lyder "att ta från de rika och ge åt de fattiga" – och inte tvärtom. Precis som vi bör påminna lille Sven Otto om att lille Karl Bertil ju fick en klapp på huvudet av pappa direktören till slut.

Read more: http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.ListAll&friendId=61663793&page=5#ixzz0tGRRvYE3

Så sade jag när jag spelade på Gustav Adolfs Torg mot Sven-Ottos nedskärningar i a-kassan, då han nyss blivit utnämnd till minister.

Att gapa om olagligheter är ju dock det enda man kan göra när man talar om moderata ministrar verkar det som. Vi måste rösta bort dessa obehagliga typer som tror att de står över lagen och alla oss andra - det förstår ni va?

Sven-Otto köpte sex

Ack ja, ack ja...

Och det konfronterar Aftonbladet honom med bara några dagar efter det att Justitiekanslern föreslår att ett nationellt centrum för att bekämpa sexhandeln ska inrättas och maxstraffet för sexköp höjas.

För det första är det naturligtvis vidrigt att Sven-Otto köper sex. Precis som när Bengt-Åke eller Carl-Magnus eller vem som helst gör det.
För det andra är det ju häpnadsväckande korkat av en moderat partisekreterare på väg att vinna ett val.
(Kan en moderats bristande intelligens vara häpnadsväckande...?)

Vad är tragiskt i den här historien - förutom att det finns kvinnor som känner sig tvingade att sälja sina kroppar?

Det är lite synd att debatten inte kom att handla om varför politikerna inte gör någonting åt ett system som inte låter småbarnsföräldrar vara med att bestämma - med mindre än att de blir dåliga föräldrar.

Det är naturligtvis synd om Sven-Ottos barn som måste skämmas och som har fått utstå en hel del offentlig skit. Bland annat den som Sven-Otto själv slängt på dem - då han hade det extremt dåliga omdömet att gömma sig själv och sitt sexköp bakom dem - och den han slängt på sin ex-fru då han hävdat att hon inte kan få vårdnaden om barnen eftersom hon lever tillsammans med en man som är kriminell...

Synd om Sven-Ottos ex-fru, som går från en kriminell man till en annan, är det lite svårt att tycka - eftersom hennes farsa är före detta Volvochef och insyltad i myspysbolaget Carnegie.

Synd om Sven-Otto själv är det fullständigt omöjligt att tycka. Han erkände när han blev minister att han rökt hasch för att ingen skulle komma dragandes med det i syfte att göra honom omöjlig som minister. Han måste ju då ha fattat att det fanns risk för att någon skulle kunna komma dragandes med sexköpet - och att det är väldigt mycket värre.

Det är väldigt synd att svenska folket utser representanter som tror att de är så jävla mycket bättre än resten av svenska folket att de står över lagen. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Sven-Otto Littorin... Hur många av de andra moderata ministrarna har brutit mot de lagar de själva är med och stiftar?
Är det konstigt att folket visar politikerförakt när politikerna ideligen visar folkförakt - och förakt för den svenska lagstiftningen?

Just nu tycker jag emellertid att det allra mest tragiska är att Sven-Otto Littorin verkar få en fallskärm på 1,3 miljoner och att han förmodligen redan har en hel del stålar undanstoppade. Att han själv inte tvingas leva som alla de vanliga arbetssökande, vars villkor Sven-Otto så rejält försämrat.
Det hade varit ett lagom hårt straff - för hans ministergärning, inte för hans sexköp.