lördag 14 augusti 2010

Försäkringskassan förtjänar en fajt

Sverige borde sjukskrivas.
Att det fungerar så här i vårt avlånga land är inte friskt.
Vad gör vi åt det?

För två och ett halvt år sedan var jag sjukskriven. Häromdagen fick jag de sextontusen kronor jag då skulle haft i sjukersättning. Motvilligt betalades de ut av Försäkringskassan, vars läkare och handläggare uppenbarligen inte alltid har den koll man förväntar sig av våra myndigheter. Eller den förmåga att lyssna man skulle önska att de hade.

Den gången, för två och ett halvt år sedan, hade jag aldrig varit sjukskriven. Min läkare, som för övrigt är överläkare, meddelade vid ett av mina besök hos honom att han tyckte att jag borde sjukskrivas. Jag var då arbetssökande och hade a-kassa men sökte, till följd av sjukdomen, inte många jobb. Läkaren skrev ett intyg och jag lämnade det vidare till Försäkringskassan.

Försäkringskassan gillade inte doktorns intyg visade det sig. Myndigheten skickade mig ett meddelande om att den övervägde att inte bevilja mig någon sjukersättning. Hade jag några invändningar ombads jag att kontakta den. Det hade jag.
För a-kassan hade jag talat om att jag var sjukskriven så därifrån fick jag inga pengar – och jag kunde rimligen inte i efterhand höra av mig igen för att säga att jag misstagit mig och visst hade sökt arbeten under den tid då jag påstått mig vara sjukskriven.
Försäkringskassan tyckte inte att det brev den fått – i vilket jag ingående förklarade min sjukdomsbild på ett sätt jag själv uppfattade som förnedrande men som jag trots det såg mig nödgad att göra – gav någon anledning att ändra övervägandet.
Hade jag några invändningar mot beslutet kunde jag överklaga det – till Försäkringskassan.
Det gjorde jag.

Det hade nu gått fyra månader sedan jag blev sjukskriven, jag var det inte längre men hade under den perioden befunnit mig i ett ingenmansland, där ingen ansvarat för att föra min talan eller för att ge mig ekonomisk ersättning. Anledningen till att jag hamnat där – och varit tvungen att leva på lånade medel – är att två professionella personer, i vilkas arbetsuppgifter det ingår att bedöma andra människors hälsotillstånd, inte kunde komma överens om huruvida jag var sjuk eller inte. Den ene hade vid upprepade tillfällen träffat mig, den andre hade bara läst den förstnämndes intyg från ett av dessa möten. Det kändes inte rättvist.

Vårt socialförsäkringssystem fungerar för den som är någorlunda stark, som behärskar det svenska myndighetsspråket och som har ett gott socialt nätverk runtomkring sig. I Ingenmansland – dit jag förpassades av någon av de båda läkarna, eller av dem båda i kombination, eller av Försäkringskassans handläggare – finns nämligen ingen hjälp att få. För den som blivit sjukskriven, därför att någon läkare tror att vederbörande inte mår bra av att arbeta, men inte beviljas ersättning väntar ett digert arbete.

Försäkringskassans handläggare (som jag fick tag i efter ett oräkneligt antal försök) förklarade för mig att beslutet att inte betala ut sjukpenning kommer an på ”den sjukskrivande läkarens förmåga att beskriva”. Min makt att påverka min läkares förmåga är ytterst begränsad. Men handläggaren meddelade också att överläkarens intyg var ”ganska kortfattat” och att ”för den sjukskrivande läkaren som sitter mittemot dig kanske det är en helt och hållet adekvat bedömning, men vi gör ju vår bedömning enbart på grund av de medicinska underlagen och står det inte mer än så styrker det inte rätten till sjukpenning”. Så jag ägnade ytterligare en stor mängd tid åt att få tag i min läkare för att be honom att skriva ett utförligare intyg, som jag kunde bifoga den begäran om omprövning jag nu skulle skicka Försäkringskassan.

Man kan tycka att det vore rimligare att Försäkringskassan kommunicerade direkt med den sjukskrivande läkaren som kanske ”gör en helt och hållet adekvat bedömning” än att den gick via en sjukriven person och tvingade denne att förmedla all information mellan parterna – men det tycker inte Försäkringskassan. Och det är Försäkringskassan som bestämmer. Både över hur ärenden ska handläggas och över läkarnas tillförlitlighet.

Försäkringskassans omprövningsenhet fann – trots överläkarens nyskrivna, tvåsidiga intyg – att Försäkringskassans handläggande enhet hade gjort rätt när den beslutade att inte betala ut någon sjukpenning. Hade jag några invändningar mot beslutet kunde jag överklaga det till Länsrätten (numera Förvaltningsrätten).
Det gjorde jag.

Ett år och fyra månader efter det att jag blev sjukskriven trädde jag tillsammans med mitt juridiska ombud in i Länsrättens förhandlingssal där vi mötte Försäkringskassans jurist och de nämndemän som skulle fatta beslut angående min sjukersättning. Sedan vi talat med dem och de sammanträtt kom de fram till att Försäkringskassan skulle betala ut sjukersättning åt mig, precis så som min egen läkare från början ville i sitt intyg.
Det beslutet uppskattade inte Försäkringskassan som överklagade det, till Kammarrätten.

Två år och fyra månader efter det att jag blev sjukskriven kom Kammarrättens dom, i vilken rätten fastställde Länsrättens tidigare dom. Som skäl för sin dom anför Kammarrätten bland annat det som står i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd angående bedömning av arbetsförmåga vid den aktuella sjukdomen och finner att min läkares intyg i förhållande till detta stöd visat att jag var oförmögen att arbeta. Vilket stöd Försäkringskassans läkare använder för sina beslut vet inte jag, men det verkar inte vara Socialstyrelsens.

Det tog alltså närmare två och ett halvt år innan Försäkringskassan gav mig mina pengar. Under tiden fick jag leva på lånade pengar. På lånade pengar betalar man ränta. Försäkringskassan betalar ingen ränta på pengar som kommer två och ett halvt år för sent. Den betalar bara ut exakt det belopp de skulle ha betalat ut vid den tidpunkt då pengarna från början borde ha betalats ut. Har man invändningar mot det får man begära skadestånd hos Justitiekanslern.
Det har jag gjort.

Men det är inte det som är poängen. Poängen är att det lönar sig att stå på sig. Att överklaga och krångla. Att ta sig all den tid det tar att forcera de hinder myndigheten ifråga ställer i den sjukskrivnes väg. Försäkringskassan har inte med nödvändighet rätt bara för att den råkar vara en myndighet.
Ytterligare en poäng är att det svenska systemet – trots att man här i landet gärna uttalar sig hånfullt beträffande den sovjetiska modellen – är fantastiskt långsamt och byråkratiskt och innefattar väldigt många väldigt stelbenta regler och handläggare. Det är ett system som gjort för att skapa rättshaverister.

En tredje poäng är kanske inte en poäng utan snarare en fråga. Hur stor är den summa pengar Försäkringskassan förvaltar utan att ha någon rätt till den? Hur många människor – som kanske saknar goda språkkunskaper, möjligheter att telefonera och författa skrivelser om dagarna, juridiska ombud och så vidare – har fått avslag på sin begäran om sjukersättning på samma grunder som jag – utan att gå igenom den process som två och ett halvt år senare ger dem de pengar som rättmätigen är deras?

11 kommentarer:

kine sa...

Ja, det är bedrövligt. Grattis i alla fall att du orkade hålla ut så länge att du fick de pengar som du hade rätt till :/

Jag har också stridigt för rätten att kunna vara hemma med mitt sjuka barn. Efter nära ett år hemma och många långa samtal senare har jag äntligen fått lov att vara hemma för allvarligt sjukt barn. Jag känner igen vad du skriver om förnedring, ja rent av kränkande och intrång på sin integritet. Överhuvudtaget kan man inte lämna några smarriga detaljer för att man i desperation försöker att hitta det halmstrå som visar sig vara "nyckeln" till ett erkännande. De ger sig med fördel på dem som de inte räknar med motstånd ifrån, för som du skriver så finns det säkerligen en hel del människor som av olika anledningar inte har förmågan att strida för sin sak och som endast ses som potentiella besparingsobjekt. Utan socialt nätverk så är det kört, för vilken hyresvärd godtar ursäkter som strul hos fk för obetalda hyror och vilken valfri matkedja låter kunderna handla på krita? Listan kan göras lång, det viktigaste är nog ändå att våga berätta sin historia, så att det tydliggörs för befolkningen hur vårt välfärdssystem egentligen fungerar. Teori är så väldigt lite praktik nämligen..

Lasse Franck sa...

Hej kine och tack för din kommentar!

Det framgår inte hur det gick för dig i din strid med F-kassan. Hoppas att du också var lyckosam.
Och även om F-kassan är hopplös att ha att göra med finns det alltså hopp när man går via domstolarna. Även om den vägen tar orimligt lång tid att gå vill jag uppmana både dig och alla andra i liknande situationer att prova den.
Ta kontakt med någon vänligt sinnad jurist och försök att få hjälp med att författa nödvändiga skrivelser.

Ge er inte!

Lasse Franck sa...

Svar från Gunvor G Ericson, miljöpartiets folkhälsopolitiska talesperson:

"Jag prioirterar att vara ute och snacka med människor så tyvärr ligger jag efter i min mailbox, ( ca 150 olästa mail som jag försöker beta av vart efter men det fylls på ganska snabbt).
Jag opinionsbildar på olika sätt för att förändra sjukförsäkringen, att pratat med människor, skriva debattartiklar , blogga etc och försöka påverka alliansregeringen men de lyssnar inte
Sedan har jag skrivit i Aftonbladet tillsammans med Ylva Johansson och Emil Berg om sjukförsäkringen

Vi håller också på att planera för fler aktiviteter där vi berättar om de förändringar vi vill göra i sjukförsäkringen om vi får förtroendet efter valet.

Läs gärna mer på min blogg".

Lasse Franck sa...

Svar från Kristian Krassman, socialdemokraterna:

"Försäkringskassan följer lagen, och de borgerliga politikerna som skrivit lagen tycker att de tolkar den för hårt.
De har inget förslag på att göra om sjukförsäkringen vilket betyder att om de vinner valet igen så kommer vi ha sparkat ut 85 000 från sjukförsäkringen 2014. Den moderatledda regeringen har raserat sjukförsäkringen och skapat ett system med administrativa gränser för hur länge man får vara sjuk. Svårt sjuka som orkar ha kvar jobbet på deltid tvingas nu säga upp sig, bli arbetslösa på heltid och söka socialbidrag.
En ny stor grupp av försäkringslösa har vuxit fram. Siffror från arbetsförmedlingen visar också att ytterst få – bara 2 procent – av de utförsäkrade har fått ett vanligt osubventionerat jobb.

Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Vid en valseger tar vi den 1 januari 2011 därför bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. Vi vill också avskaffa dagens stelbenta prövning mot en i det närmaste fiktiv arbetsmarknad efter 180 dagar.

Vi kommer också satsa mer på rehabilitering. Vi vill ha individuell bedömning av arbetsförmågan och alla skall ha rätt till en individuell rehabiliteringsplan. För att säkerställa att fler får rehabilitering satsar vi 800 miljoner kr per år mer än regeringen. Den som behöver rehabiliteringsinsatser ska kunna få rehabiliteringspenning, och vi vill skapa en rehabiliteringsfond.

Vår välfärd bygger på att alla som kan jobba också gör det. Alla har rätt att få bidra med arbete efter de egna förutsättningarna. Varje arbetad timme behövs. För den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden vill vi satsa på lönebidrag och en utvidgad arbetsmarknad. Ett antal personer har dock så svåra skador eller funktionshinder att de helt saknar arbetsförmåga. För dem finns aktivitets- och sjukersättning (tidigare s k förtidspension).

Vi rödgröna har genom vår överenskommelse om sjukförsäkringen visat att det finns ett alternativ till regeringens kalla politik. Vi vill på sikt höja taket i sjukförsäkringen till 10 prisbasbelopp för att fler faktiskt får ut 80 procent av sin inkomst när de är sjuka. Redan nu påbörjar vi det arbetet genom att höja taket till drygt 28 200 kronor 2011 och drygt 30 000 kronor 2012. Vi föreslår också att ersättningen i sjukpenningen höjs till 80 procent under hela sjukskrivningsperioden.

Detta är vårt förslag och detta måste vi hjälpas åt med att berätta. Valet den 19:e september handlar om vilket samhälle vi vill ha och det är två tydliga alternativ som står mot varandra. Nya jobb, utvecklad välfärd och minskade klyftor står mot borgerliga skattesänkningar. Den 19:e september har vi alla möjlighet att välja väg för Sverige, skall det bli mer av samma eller skall vi ha ett samhälle med fler möjligheter och ökade chanser för alla."

Gunvor G Ericson sa...

Hej Lasse
Du har mailat till oss ledamöter o socialutskottet och det är typiskt att det inte finns ngt svar från de borgliga ledamöterna här.

Din berättelse är så bra. Visar att det blivit tuffare och kallare och att det lönar sig att kämpa men alla har inte den kraften.
Jag skrev idag på min blogg om en ny rapport som visar att rättsosäkerheten ökat vad gäller förtidspensioneringar.
Det behövs verkligen en ny
modern sjukförsäkring som utgår från jämlikhet och ger människor både trygghet och rättssäkerhet, något som vi i det rödgröna samarbetet eftersträvar

Gustav Olofsson sa...

Kristian Krassman har utförligt sagt vad vi röd/gröna vill. Ytterligare några kommentarer från mig istället för våra resande riksdagsledamöter:
Vänsterpartiet har i en rapport föreslagit (se V:s hemsida) att en rehabiliteringsmyndighet ska skapas. Den ska bestå av i princip personliga ombud. Dessa ombud ska enbart arbeta för den sjuke. Myndigheten ska också vara första instans om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tvistar om arbetsförmåga och därmed rätten till ersättning.
Innan dess bör också Försäkringskassan, vid oklarheter, avkräva läkare bättre medicinska underlag. Den sjuke ska också kunna ha personliga möten med Försäkringskassan om det finns oklarheter om rätten till ersättning. Behandlande läkare ska också kunna vara med om den sjuke så önskar. Rätten till ersättning är så viktig att beslut ej ska fattas på lösa boliner.
Vid dröjsmål av beslut om rätten till ersättning bör ändå ersättning utbetalas. En tidsgräns bör snabba på processen. De flesta som drabbas av nedsatt arbetsförmåga kan inte vara utan inkomst långa perioder. Om det är seriösa läkare som skriver ut ett medicinskt underlag som föreslår sjukskrivning kan den försäkrade sägas handla i god tro.

mvh

Gustav Olofsson
Politisk Sekreterare Vänsterpartiet riksdagen

Lasse Franck sa...

"Svårt sjuka som orkar ha kvar jobbet på deltid tvingas nu säga upp sig, bli arbetslösa på heltid och söka socialbidrag", skriver socialdemokraternas Kristian Krassman.

Så är det förvisso.
Den nya deltidsregel för arbetslöshetsförsäkringen som borgarna införde så snart de kommit till makten tvingar också folk till bidragsberoende och arbetslöshet.
Man får numera bara använda 75 av sina a-kassedagar i samband med deltidsarbete. Jobbar du två eller tre dagar i veckan räknas de övriga dagarna som deltidsdagar och bara 75 sådana får stämplas hos a-kassorna.
Sedan blir det inga a-kassepengar. Om man inte blir arbetslös på heltid istället. Först då har man rätt att ta ut alla sina 300 intjänade försäkringsdagar.

Den regeln tänker de rödgröna inte ta bort om de vinner valet. Vilket i mina öron rimmar rätt illa med Krassmans uttalande ovan.

Liksom med den upprördhet ledande socialdemokrater visade då LO samlade till manifestationer mot nedskärningar i a-kassan. Jag spelade på Gustav Adolfs Torg här i stan under manifestationen här. Inte minst musikerförbundet, teaterförbundet och dylika var upprörda, eftersom deras medlemmar tvingas ofta att arbeta deltid.

Lasse Franck sa...

"I dag är antalet dagar då man kan få ersättning från a-kassan som arbetslös 75 dagar. Vi vill att deltidsfrågan ska ses över i en sammanhållen a-kasseutredning. Många människor jobbar mindre än vad de skulle vilja göra. Av alla sysselsatta arbetar var fjärde deltid – vissa för att de inte
vill jobba mer men många för att de inte får. För att alla som vill ska få möjlighet att arbeta heltid måste utbudet av heltidsanställningar öka.

Samtidigt behöver vi öka antalet arbetade timmar om vi ska klara välfärden i framtiden. För att klara framtidens välfärd, måste många fler jobba mer.
Därför vill vi stärka möjligheten till fler heltidsjobb framför att öka antalet a-kassedagar. Att pressa tillbaka deltidsarbetslösheten är därför
bra för alla som vill jobba mer – och för tillväxten och välfärden. Vi vill att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet", skriver socialdemokraten Karin Berg idag.

Aiisha sa...

Hej Lasse!
Tack för din kommentar på min blogg och ditt blogginlägg om din batalj med FK. Den ger inspiration för oss andra som kämpar för samma sak och det är kul att du lyckats engagera politiker i vår sak också. Jag önskar dig lycka till i fortsättningen också och jag ska kämpa med dig som gott föredöme:)
Men var hittade advokaten och hur hade du råd med allt detta?

Lasse Franck sa...

Hej Aiisha!

Jag är priviligierad nog att ha en kamrat som är utbildad jurist och som hjälpte mig.
Men dyrt blir det inte. Förvaltingsrätten kostar - till skillnad från brottsmålsrättegångar - inte medborgarna någonting. Kostnaderna betalas alltid av myndigheterna - instanserna finns ju där för att säkerställa att vårt samhällssystem fungerar.
Och jag tror säkert att det finns jurister som specialiserat sig på socialförsäkringsärenden. Förhoppningsvis är de både skickliga och har någorlunda humana tariffer.
Lycka till!

Lasse Franck sa...

Ja. Man noterar att det enbart är företrädare för de rödgröna partierna som orkar besvara debattinlägget.
Och det är klart att det är enklare att komma med synpunkter när man sitter i opposition.
Men en allians som inte ens kan komma på ett sätt att FÖRSÖKA försvara sin politik får inga röster. Av mig i alla fall. Och förhoppningsvis inte av alltför många andra...