Landet som gör vad det vill

Nu måste de väl ändå ha gått för långt? De israeliska hejdukarna. I morse bordade militären de åtta fartyg som seglade med siktet inställt på Gazaremsan och lastutrymmet fullt av förnödenheter. Tio personer ska ha dödats och ännu fler skadats av den israeliska militären.

Amnesty kräver en oberoende utredning av vad som hänt och säger att rapporterna hittills tyder på att Israel använt övervåld. FN:s generalsekreterare är chockad och fördömer våldet. FN-organet UNRWA uttrycker också bestörtning och har framfört sin djupa oro till Israel samt uppmanat dem att inte äventyra fler människoliv.
Till och med Calle Bildt verkar ha blivit upprörd den här gången. "Mycket allvarligt och oacceptabelt", säger han.
Å andra sidan säger ordföranden i hans partis ungdomsförbund - tillika partistyrelsekollega till Bildt och kompani - att det är "bra att Hamas inte får det besök de hade förväntat sig". Frisk pojke.

Hursomhelst får man hoppas att det här får långtgående konsekvenser. Nu borde det vara fritt fram för en bojkott av Israel fram till dess att de skaffat sig mänskliga företrädare. Både Sverige och EU borde bojkotta.
Turkiet har redan kallat hem sin ambassadör från Israel och demonstranter har försökt storma den israeliska ambassaden i Istanbul.

På 19 orter i landet anordnas manifestationer mot det israeliska våldet idag. Här i Göteborg hålls en ljusmanifestation på Gustav Adolfs torg klockan 18.

Så mycket mer finns än så länge inte att göra. Hålla sig uppdaterad. SvD har en bra rapportering. Man kan naturligtvis kräva av den svenska regeringen att de bojkottar Israel. Man kan också skicka protestmejl till den israeliska ambassaden i Stockholm, men man kommer bara att få en hänvisning till ett pressmeddelande som svar. Och den israeliska hållningen är att Ship to Gaza är Hamaslierade terrorister som inte har någon som helst rätt att komma med hjälp.

Frågan om hur i helvete det kan komma sig att Israels militär har rätt att gå ombord på båtar och skjuta ner folk på internationellt vatten har de ännu inte lyckats besvara...

Det svenska kulturarvet

Igår var jag i Botaniska trädgården. På nallepicknick. Tillsammans med ett ofantligt stort antal förskolebarn, pedagoger och föräldrar. Alla barn hade ett kramdjur och matsäck med sig. Två äldre herrar spelade saxofon och dragspel för oss medan vi vandrade upp till picknickplatsen. "Här kommer Pippi Långstrump, tjolahej tjolahopp". Det lät fint.

Väl framme på den stora gräsmattan ropade en liten tant i folkdräkt åt oss att nu skulle det bli dans.
En rad frågor väcktes i mitt huvud. Är det dans att extremt långsamt lunka fram i en gigantisk ring (eller rättare sagt flera mycket stora ringar)?
Att gå med myrsteg i ett cirkelformat led är inte vad jag skulle vilja förknippa - eller att mina barn förknippar - med dans.
Varför är det så förbaskat viktigt att föra traditionen med ringdans vidare till generation efter generation? Flickor som niger var de sitter och var de står känns inte som det mest angelägna att tuta i våra telningar.
Och varför i hela friden har man - om man nu ändå satsar på att locka ut hela kommunens förskoleelever - två fantastiskt gamla spelmän som gnisslar på varsin fiol, stämda i olika tonarter - så att det låter skit. Rent ut sagt. Och låter den lilla damen, som säkert sjöng bra, gapa i en musikanläggning som är nästan lika gammal som spelmännen - så att inte heller hon låter bra.

Det måste gå att hitta modernare och mer angelägen kultur än så att proppa i våra barn. Ett minimumkrav vore ju annars att den lätt mossiga midsommarkulturen togs om hand av proffs - som får den att framstå som i alla fall lite lockande.

Om folkpartiet skulle lyckas få igenom kravet på en kulturkanon står vi annars där, med kraftigt irriterade trumhinnor framför en högtalare som levererar sprucken sång i mellanregistret till falskt fiolackompanjemang medan svenskarna föses runt i ring som zombier.
"Såhär gör borgarna var de går - och var de sitter och var de står..."

Den ståndaktige batteristen

Rep igår. Det var alldeles för länge sedan. Vi försökte bestämma vilka ytterligare låtar vi ska spela in på plattan. Det lyckades vi inte riktigt med. Ett par måste bort.
Men vi bestämde redan nu vilka låtar vi ska spela på Klubb Rampfeber i september. Härlig framförhållning.

Och Kalle tränade på att stå upp och spela trummor. Han gör sig ju väldigt bra även sittande - men det är ändå ett lyft när han sträcker på sig. Han är så stilig när han koncentrerat bankar på sina skinn och kan studsa lite lätt upp och ner och fram och tillbaka. Kan hända blir han frontman nu. Jag kanske kan dra mig tillbaka.

Snyggt blir det hursomhelst.

På Brännö brygga

Synnerligen trevligt gille på Brännö brygga om pingstaftonen. Dansmusiken var inte den man vanligen förknippar med bryggan ifråga - och dess dansbana mår nog bara bra av att variera sig med musik av ett lite modernare snitt.
Skivspelarna snurrade glödheta och de många besökarna stuffade sig varma längs träplankorna.
En utomordentligt prisvärd vegetarisk buffé serverades, liksom ingefärsthé och tryffel.

För den levande musiken svarade Kultiration och den trivsamma trion Nicolai Dunger, Martin McFaul och Ebbot Lundberg som debuterade på bryggan. Nicolai Dunger var den som fick de största applåderna - och det största utrymmet - men McFaul bjöd också på fantastiskt finstämd boogie och Ebbot Lundberg på en lysande version av Johnny Cashs Ring of Fire.

Krockskadad

Vår bil har bråkat med oss ett tag nu. Sedan i somras, faktiskt. Att den tillbringade vintern fullständigt inbäddad i snö gjorde den väl inte på bättre humör. Men i veckan blev den återbördad till sitt vanliga tillstånd av en vänlig mekaniker. Äntligen kunde man börja köra den utan oro för att den när som helst skulle stanna eller vägra att starta.

Alltså var det med förstärkt irritation jag på väg till jobbet i fredags såg en stor lastbil fraktandes en container backa rakt in i sidan på min bil...
Man förstår inte riktigt varför vissa yrkeschaufförer valt just det yrket.

God svensk musik

Toni Holgersson är tillbaka.

Och vad glad man blir när ett nytt livstecken från Docenterna dyker upp samtidigt med sommarvärmen. Vanligt folk är en utmärkt slagdänga för resor längs de svenska landsvägarna. Joppe Pihlgrens skönt nonchalanta stockholmska kommer helt till sin rätt också i Dom andras liv: Barbro Svensson hon har ännu energi, men just idag går handarbetet över styr /---/ Liza Marklund drömde om en bättre värld, men det var längesen hon trodde på sånt där /---/ Så långt ifrån dom andras liv.

Släppfesten som Red Top Recordings bjöd in till blev finfin. Stegets musik blir ännu bättre live än på platta - i alla fall när de har stråkarna med sig. En intimitet och närhet som inte riktigt ryms på skiva uppstod på Nefertiti i söndags och Matilda Sjöströms röst innehöll dessutom en djupare ton än den som hörs på studioalbumet. Som naturligtvis ändå bör införskaffas och avnjutas i hörlurar. Nära.

Steget + Ship to Gaza

Helgens tips: Steget.

Rapport från förra helgen.

Sverige ägnar sig än en gång åt medhjälp till förtryck och apartheid

När vi ändå är inne på absurditeter:
"Sverige välkomnar Estland, Israel och Slovenien till OECD".
VAD FAAN!!??? Som Stefan Sundström skulle ha sagt.

- Israel har en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD. Ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik, säger handelsminister Ewa Björling.

Det är ingen hejd på hur undfallande eller blinda många av världens regeringar - inklusive vår egen - är när det kommer till just Israel. Den israeliska staten intar en särställning som helt accepterad och högt respekterad apartheidregim.
Moderaterna (och övriga borgerliga partier) har i evigheter babblat om att handeln med, och den svenska så kallat goda relationen till, Israel ger finfina möjligheter att påverka Israel till bättring när det gäller respekt för mänskliga rättigheter och internationell lagstiftning. Ändå blir det bara värre och värre för de palestinier som ockuperas och stängs in av den israeliska staten.

Enligt OECD:s konvention ska medlemsländerna:
* Dela synen på rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
* Bidra till fredliga och harmoniska relationer mellan världens folk.
* Bidra till att världshandeln expanderar på en icke-diskriminerande grund och enligt internationella förpliktelser.
* Reducera eller avskaffa hinder mot handels- och tjänsteutbyte.

Bara en riktig skojare kan påstå att Israel lever upp till dessa krav.
Den israeliska produktionen på ockuperade områden strider mot folkrätten. EG-domstolen har beslutat att varor från Västbanken inte får klassas som israeliska.
Den israeliska blockaden mot Gaza är en av världens mest långtgående och gör allt annat än att "reducera eller avskaffa hinder mot handelsutbyte".

För mig har det alltid varit fullständigt obegripligt - och oerhört hemskt - att omvärlden kunde tillåta den israeliska muren att byggas.
Men med beslutsfattare som dessa - som uppenbarligen helt struntar i internationella organisationers konventioner och inte fäster någon större uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheterna eller folkrätten - är det väl kanske inte så mycket som egentligen borde vara obegripligt.

Fy fan.

Avlyssna Reinfeldt nu

Okej. Om vi för ett ögonblick bortser från det principiellt vedervärdiga att göra vinstdrivande, pengakåt verksamhet av människors behov av vård så verkar ändå en del absurditeter kvarstå om man vänder blicken mot Stockholm, dess landsting och det nya Karolinska Sjukhuset.

Finansieringen av det här nya enorma privata projektet är så skum att maffian framstår som ett konkurrenskraftigt alternativ.
Skanska, byggherren (den enda som överhuvudtaget lämnade något anbud) bakom det nya sjukhuset, kommer att tjäna sig en hacka. För att inte tala om de banker som lånar ut pengar till bygget - de får en ränta som är tre-fyra gånger högre än en rimlig sådan. Eftersom det är mycket pengar som ska lånas ut (sisådär tio miljarder) kommer det att bli mycket ränta.
Varför den ska vara så mycket högre än den sedvanliga räntan är det ingen som har förklarat. Men det är ju lite synd - eftersom det är våra, skattebetalarnas, pengar som kommer att hamna i storbankernas privata kassavalv. Och det var ju inte riktigt där vi ville att våra vårdpengar skulle samlas.

Som om inte det vore skumt nog har det borgerligt alliansstyrda landstinget - med den moderata gruppledaren, landstingsrådet Filippa Reinfeldt, i spetsen - belagt sina ledamöter med munkavle. Om någon av landstingsfullmäktiges ledamöter diskuterar affären och avslöjar detaljerna i den med exempelvis de väljare som givit dem deras jobb står de under personligt straffansvar, enligt det sekretessbeslut som de borgerliga partierna klubbade igenom. "En helt absurd situation", säger sossarnas representant Dag Larsson.

– Bristen på konkurrens i upphandlingen borde fått landstingsledningen att avbryta arbetet långt tidigare. Nu har vi ett läge där skattebetalarna får en nota som riskerar att bli dubbelt så hög som den borde vara – en jättelik blåsning. Stockholmarna får en extra skatt på minst 5-9 miljarder kronor, säger en annan sosse, Ilija Batljan.

– I min roll som politiker företräder jag medborgarna i Stockholms läns landsting och inte det privata näringslivet. Jag har varit belagd med munkavle nu sedan upphandlingen påbörjades. Jag är helt i händerna på så kallade experter och tjänstemän. För första gången i mitt politiska liv känner jag mig som en marionett och inte som en befolkningsföreträdare, säger Birgitta Sevefjord, gruppledare för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting.

– Med dagens beslut riskerar landstinget att slänga miljarder i privata företags fickor, istället för att satsa dem på bättre vård och kollektivtrafik, säger miljöpartiets Raymond Wigg.

Borgarna brukar annars lägga stora summor pengar på att göra reklam för att de så gärna vill höra sina medborgares åsikter. Och säga sig vara för en öppenhet som ska vara så stor att man inte behöver gömma några hemligheter - övervakningskameror ska kunna följa oss överallt. Det känns som att punkten där politiker, gärna landstingsråd, föregår med gott exempel och låter sig avlyssnas nu är nådd.

Gör du någon nytta i helgen?

Man kan tro att helgen är en tid då man slipper göra nytta. Då man kan ägna sig åt förströelse och vila. Och så är det väl kanske, men vid sällsynta och lyckliga tillfällen uppenbarar sig möjligheten att göra båda delarna på samma gång. Sålunda tar man om söndag och beger sig till Nefertiti - eller Nef, som det heter i folkmun - för att göra nytta och få sig lite fin förströelse.

Har man inte möjlighet att ta sig dit, därför att man till exempel inte befinner sig i Göteborg, kan man i någon av vilopauserna mellan vilopassen masa sig ur soffan och köpa lite cement. Det gör man alltför sällan. Eller rent av en sjömil.

Sedan kan man känna sig riktigt nöjd med helgen.

Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.