Bongo

Idag fortsätter arbetet i studion.

Käre Sven-Otto!

Utmärkt krönika i ETC, som har en del gemensamt med några av mina tidigare inlägg här på bloggen (Vet hut...).

Fräscht

Den som lägger sin röst på det här jävla Ku Klux Klan-partiet har inte fattat någonting.

Geni

Så var man ett par tusenlappar fattigare. Men det kan det nog vara värt.

"Tidigare har showens produktion varit alldeles för stor för att tas på turné världen över, men med nya arenor och ny teknologi har dilemmat löst sig och nu, efter månader av grundlig planering, har Waters uppdaterat både känslan och det visuella i showen för att garantera att det överensstämmer med den bländande extravaganta intrycket som The Wall live en gång blev så legendariskt för.
Genom detta tillåts alltså ännu en generation att inspireras av den lika grandiosa som hisnande audiovisuella upplevelsen. Showen inleds med att muren rivs och under föreställningens första del byggs den upp igen, block för block. Under showens sista del står muren helt färdigbyggd. Roger Waters har till showen tagit fram en dynamisk ny videografik och illustrerande bilder som projiceras på muren som håller de gigantiska måtten av 743 kvadratmeter .
Showen innehåller grandiosa specialeffekter som till exempel Gerald Scarfes originalillustrationer, ett kraschande flygplan, kvadrofoniskt ljud, pyroteknik, ”spot pods”, gigantiska uppblåsbara figurer, projektioner, videoprojektioner och en rad andra fulländade effekter.
Roger Waters band på turnén består av Dave Kilminster (gitarr), Snowy White (gitarr), G. E. Smith (gitarr) Jon Carin (keyboard), Harry Waters (keyboard), Graham Broad (trummor), Robbie Wyckoff, Jon Joyce (sång), Michael Lennon (sång), Mark Lennon (sång) och Kipp Lennon (sång)."

"Will the technologies of communication in our culture, serve to enlighten us and help us to understand one another better, or will they deceive us and keep us apart?
There is a lot of commercial clutter on the net, and a lot of propaganda, but I have a sense that just beneath the surface understanding is gaining ground. We just have to keep blogging, keep twittering, keep communicating, keep sharing ideas.
In some quarters, among the chattering classes, there exists a cynical view that human beings as a collective are incapable of developing more ‘humane’ ie, kinder, more generous, more cooperative, more empathetic relationships with one another.
I disagree.
In my view it is too early in our story to leap to such a conclusion, we are after all a very young species.
I believe we have at least a chance to aspire to something better than the dog eat dog ritual slaughter that is our current response to our institutionalized fear of each other.
I feel it is my responsibility as an artist to express my, albeit guarded, optimism, and encourage others to do the same. To quote the great man, 'You may say that I’m a dreamer, but I’m not the only one.'"

Roger Waters. Han är en fin man.



25th May 2010
"Over the new year 2009-2010, an international group of 1500 men and women from 42 nations went to Egypt to join a Freedom March to Gaza. They did this to protest the current blockade of Gaza. To protest the fact that the people of Gaza live in a virtual prison. To protest the fact that a year after the terror attack by Israeli armed forces destroyed most of their homes, hospitals, schools, and other public buildings, they have no possibility to rebuild because their borders are closed. The would be Freedom Marchers wanted to peacefully draw attention to the predicament of the Palestinian population of Gaza. The Egyptian government, (funded to the tune of $2.1 billion a year, by us, the US tax payers), would not allow the marchers to approach Gaza. How lame is that? And how predictable! I live in the USA and during this time Dec 25th 2009-Jan3rd 2010 I saw no reference to Gaza or the Freedom March or the multi national protesters gathered there. Anyway I was moved, in the circumstances, to record a new version of " We shall overcome". It seems appropriate.
Roger Waters

Many thanks to G.E Smith: lead guitar and Thor Jonsson, drum programming and whatever. Thanks guys!!!

PS. 3rd June 2010
And now piracy!!!!!!!"

Var har jag varit? En bisarr flygtur.

I måndags skulle jag, under den senare delen av eftermiddagen, ta ett flyg från Ljubljana till Frankfurt. Där skulle jag vänta i tre timmar på min anslutande flight till Göteborg, och jag skulle vara hemma strax före midnatt. Så blev det inte riktigt.

Vi var en smula försenade när vi lämnade Ljubljana. Inte tillräckligt mycket för att det skulle vara irriterande. Men av någon anledning flög vi längre tid än beräknat innan vi landade. Det var nu mörkt ute och genom flygplansfönstren syntes bara landningsbanans lampor. Jag slog på min mobiltelefon. Svarade på några sms som kommit in. Fick ett telefonsamtal. En flygvärdinna kom sättande och uppmanade mig bestämt att stänga av telefonen. Jag gjorde det. Sedan hände ingenting. På en ganska god stund.

Där satt vi, på marken, instängda i ett flygplan. Planet var fullt av passagerare och efter en stund började det kännas ganska absurt. Jag tryckte på den lilla knappen ovanför sätet så att det plingade till och en flygvärdinna dök upp.
- Ursäkta, men vad är det som händer? Varför sitter vi bara här?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Tillbaka?! Var är han?
- Det får kaptenen förklara när han kommer tillbaka.
- Men någon information kan ni kanske ge oss?
- Det får kaptenen göra nära han kommer tillbaka.

Jag kände hur allt mitt tålamod lämnade kroppen på ett ögonblick och hur jag förvandlades till en mardrömspassagerare. Jag lät inte flygvärdinnorna vara många sekunder. Tryckte ideligen på min lilla knapp så att det plingade hej vilt i planet, skällde på och hånade flygvärdinnorna. Eller "the demo-girls", som jag nu gått över till att kalla dem eftersom de bar på små demo-kit med syrgasmasker och sådant där.
Intill mig satt en handbollsspelare från det tyska juniorlandslaget. Han och hans lagkamrater och deras coacher hängde på mina protestaktioner, vi startade allsång och stod i. Jag beställde en gratis öl varje gång flygvärdinnan behagade besvara något av alla mina plinganden. Samtidigt som jag förklarade för henne att hon säkert insåg att jag inte skulle bli mindre tjatig om hon fortsatte att servera mig öl.

Den sistnämnda strategin var inte helt lyckad. Det visade sig, när jag hunnit med några pilsner, att man inte fick besöka toaletterna. Trots att vi stod still på marken. Mitt humör blev inte direkt bättre av den upplysningen.

Efter sisådär två timmar hade kaptenen tydligen kommit tillbaka. Plötsligt hördes hans röst i högtalarna:
- Please, fasten your seatbelts and get ready for take-off.
Men vad fan nu? Var vi alltså inte i Frankfurt?
Nej, uppenbarligen inte. Där landade vi nämligen efter ytterligare en timmes flygning.
Trots alla mina plinganden fick vi ingen som helst information om var vi nyss hade varit eller varför vi hade landat där.

Då vi landade i Frankfurt hade avgångstiden redan passerat för mitt plan till Göteborg. Dessbättre hade min fru följt med i tiderna för de aktuella flighterna på nätet och kunde, när det faktiskt blev tillåtet att slå på sin telefon, upplysa mig om att också planet till Göteborg var försenat och att jag kunde hinna med det om jag sprang till gate B7. Det gjorde jag. Där stod en hetsig man.
- To Gothenburg? Hurry, hurry, hurry! You are the last one!
Tacka fan för det.
Ingen från flygbolaget (Lufthansa) fanns på plats för att upplysa mig om vart jag skulle ta vägen och att jag fortfarande hade chans att slippa spendera natten i Frankfurt. Att någon av flygvärdinnorna på den första flygturen skulle dela med sig av någon som helst information hade man för ganska länge sedan slutat hoppas på. Men jag hann alltså med planet. Enbart tack vare min fru.

Min väska hade inte riktigt samma tur.

Fortfarande har jag ingen aning om på vilken mark jag tillsammans med resten av passagerarna på flight LH2441 stod i omkring två timmar på måndagskvällen. Eller varför. Var det stormen som dagen efter närmade sig Sverige, var det något fel på planet, någon ombord som var misstänkt för terrorism, hade kaptenen helt enkelt en älskarinna i någon ort på vägen och passade på?
"Lufthansa - there's no better way to fly."
Jag har aldrig varit med om sämre.

Skiva

I veckan har vi fortsatt arbetet med vår platta.

Idol

Tillsammans med mina barn var jag under helgen och såg Peter Pop i Trädgårdsföreningen. I år hade Kulturkalasets ledning, till skillnad från i fjol, haft den goda smaken att bjuda in honom.

För en musikintresserad förälder med tro på den goda kulturens förmåga att göra både världen och människorna bättre är det helt fantastiskt glädjande att se och höra en artist som Peter Pop. En snubbe som är ruskigt musikaliskt begåvad och gör grymt snyggt ihopsnickrade låtar för barn. En artist som ger järnet under sin föreställning och satsar allt på och för den hängivna barnpubliken. En kille som så fint tar hand om ungarna framför scenen, bjuder in dem i showen och får alla som vill att känna sig sedda.

Innan han kom till Trädgår'n och hemstaden var Peter Pop tillsammans med två tolvåringar från Brandströmska skolan i Uganda, där de besökte Munteme Junior School, spelade in en låt och en musikvideo.


Världen skulle säkerligen bli en bättre plats om fler engagerade sig i våra barn med samma glödande entusiasm som Peter Pop.

Den nyutnämnde Fair Trade-ambassadören Pop lyckas också få med sig stadens främsta politiker, kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (s) och dess vice ordförande Jan Hallberg (m), upp på scenen för att lira elgitarr (icke ipluggade) tillsammans med tre föräldrar från publiken i finfina rocklåten Vi har startat ett band. Om inte vi vuxna visar att vi kan släppa loss och ha kul - hur ska vi då kunna kräva det av barnen, menar han.

Hulthén skulle mycket väl kunna vara uppfödd på Deep Purple och AC/DC, hon lyckas se rätt cool ut där hon står med elgitarren vid knäna och gungar med i musiken. Hallberg satsar hårdare än sin ordförande men har uppenbarligen inte mycket taktkänsla i kroppen och ser synnerligen stiff ut. Det blir inte riktigt bra och inte riktigt rätt, men han försöker i alla fall - det måste man ge honom.
På så vis blir hans musikaliska insats identisk med hans politiska.