Piss och politiska kommentatorer

En farbror på spårvagnen in till jobbet imorse hade kissat ner sig.
Det gladde (och förvånade) mig att ingen av de övriga passagerarna suckade eller höll för näsan eller tittade snett på honom, så att han behövde skämmas mer än han redan gjorde.

Men det var en jobbig doft under resan.
Undrar vad det är för slags omen...
Vi får se när dagen lider mot sitt slut.

För övrigt noterar jag att Rapports KG Bergström går i pension. Mats Knutsson från Aktuellt ska ersätta honom. Snacka om nedköp. Den bäste mot den sämste.
Toffelräkan Knutsson ska i sin tur ersättas av Margit Silberstein - tidigare på GP och betuttad i vänsterpartiets Johan Lönnroth.
Aktuellt kan i alla fall känna sig säkra på att deras inrikespolitiska bevakning - oavsett vem de anställer - inte kan försämras.

Skriv på! För yttrandefrihet - mot Israels regering!

Här bör man sätta en signatur!

Israels reaktioner på Donald Boströms artikel i Aftonbladet är sanslösa. De begär att regeringen ska ta avstånd från artikeln. Vilket säger en del om den israeliska pressfriheten - tydligen är det normalt att regeringen lägger sig i vad tidningarna skriver.

Det är det dessbättre inte i Sverige. Och vår regering tar inte avstånd från artikeln (som för övrigt inte innehåller någonting märkligt - och inte ens om den hade gjort det hade det varit ett regeringsärende).

Men Carl Bildt säger ändå:
"Det är hälsosamt att vi i det svenska samhället är mer medvetna om den känslighet som kan finnas i andra länder vad gäller opinionsyttringar i vårt eget land. Det säger jag utan att försöka lägga band på debatten. Men i denna globaliserade tid kräver detta också ett mått av ansvarstagande."

Bildt försöker med andra ord lägga band på debatten och ljuger när han påstår att han inte gör det.

Vad Bildt borde göra är följande:

1) Tala om för Israel att deras syn på tryckfrihet är förlegad och totalitär.

2) Ta avstånd från det uttalande regeringens förlängda arm i Israel - i form av ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier - kommit med: "Artikeln är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt".

3) Ta avstånd från partikamraten och EU-parlamentarikern Gunnar Hökmarks påståenden om att Donald Boströms artikel i princip inte skiljer sig från tysk nazipropaganda och att Aftonbladet i och med publiceringen "tar steget in i en krets av tidningar och publikationer som tillhört och tillhör mörkrets krafter".

Vi kräver att våra folkvada representanter, vår regering, gör det!

Protestera mot Sveriges meserier inför Israel

Det här meddelandet skickade jag till UD idag.
Alla andra svenska medborgare som tycker att våra folkvalda ansvarar för oss - Sveriges folk - i första hand, framför stockkonservativa arabhatare i mellanöstern bör skriva något liknande. Tala om för vår regering vad den har för uppdrag!
Kopiera gärna nedansående. Skriv ännu hellre fritt ur hjärtat. Huvudsaken är att ni hör av er.

Nu får UD faktiskt skärpa sig!

Det håller inte att Carl Bildt (till slut) går ut offentligt och leker god arbetsgivare med påståenden som att han inte recenserar sina anställda offentligt.

Om en svensk ambassadör gör ett officiellt uttalande på ambassadens hemsida är det i all princip detsamma som att den svenska regeringen gör det på sin.
Om den svenska ambassadören ifråga, Elisabet Borsiin Bonnier, skriver helt häpnadsväckande saker i sitt uttalande måste UD naturligtvis offentligt ta avstånd från uttalandet.

Annars måste ju vi medborgare utgå från att regeringen håller med sin representant i Israel.

Jag får känslan av att den svenska regeringen är mer mån om de israeliska politikerna än de svenska medborgarna. Stämmer det?

Om inte - varför kommer ingen tydlig deklaration av regeringens åsikt i den här frågan?
Kanske därför att den instämmer med Borsiin Bonnier?

Det finns ju faktiskt fler uttalanden som tyder på det. Före detta partisekreteraren och nuvarande EU-parlamentarikern för moderaterna, Gunnar Hökmark, menar att Donald Boströms artikel i Aftonbladet inte skiljer sig principiellt från den tyska nazipropagandan och att Aftonbladet numera tillhör "mörkrets krafter".

Är det en åsikt han delar med övriga parti- och regeringsföreträdare?

Besked, tack!

Sverige fegar för Israels apartheidregim

De senaste dagarnas debatt kring Aftonbladet och den israeliska staten är helt absurd.
Att Sverige - i form av utrikesminister Carl Bildt - inte säger åt Israel, och vår egen ambassadör i Israel, på skarpen är fegt och trist. Svenska statens representanter bör visa att de inte låter sig påverkas av hotelser och Israels eviga åberopande av anti-semitism.

Antalet sinnessvaga repliker från israeliska ministrar och ambassadörer börjar bli horribelt högt.

Den upprörande artikeln
Det hela beror alltså på en artikel som fotografen Donald Boström publicerade i Aftonbladet för en vecka sedan.
Artikeln handlar om illegal organhandel i Israel. Boström har själv rest en hel del i regionen under sitt arbete och beskriver bristen på organ för transplantationer och den israeliska regeringens försök att få bukt med denna brist. Han talar om att en omfattande illegal handel pågår - det intygas av FN-anställda såväl som av de israeliska hälsovårdsmyndigheterna, enligt Boström - och det är inte dessa påståenden som upprör den israeliska regeringen så till den milda grad att de nu överöser den svenska regeringen med krav och hotelser.
Nej, det är påståendet om att israeliska soldater skulle plundra palestinska kroppar på organ.

Påståendet är ett citat
Detta påstående kommer inte från Boström själv. Han säger att unga palestinska män försvinner och i hemlighet förs tillbaka om nätterna - döda och ihopsydda.
Det är palestinier - anhöriga till de döda - som säger sig vara säkra på att den israeliska militären plundrar kropparna på deras organ.

Ambassadör med rätt att föra folkets talan
Antagligen finns det inte en enda israelisk regeringsledamot som läst artikeln. Det har däremot Sveriges ambassadör i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier, som av någon anledning publicerar ett uttalande på ambassadens hemsida - det vill säga på den svenska regeringens:
"Artikeln är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt", påstår hon - och gör sig till talesman för hela den svenska befolkningen (det var förmodligen bara ett fåtal också här hemma som läst artikeln innan hon gjorde det uttalandet).

"Rasism som måste fördömas"
Israels vice utrikesminister, Danny Ayalon, kommer omdelbart med krav på att den svenska regeringen ska fördöma artikeln.
- Den här artikeln stinker av rasism, hävdar han.
Att ställa ett sådant krav på den svenska regeringen är fullständigt absurt. Det är inte regeringen som ansvarar för artikeln. Det gör Aftonbladets chefredaktör. Som inte heller har någon som helst anledning att be om ursökt eller "fördöma". Tidningen hävdar inte att palestinska kroppar plundras. Den citerar människor som hävdar det.

UD upprepar intetsägande kommentar
Utrikesdepartementet kommer inte med något fördömande. Vare sig av publiceringen eller av uttalandena från den svenska ambassadören och den israeliska ministern. Utrikesdepartementet kommer inte med någonting alls. Annat än upplysningen att UD "inte kommenterar den här typen av artiklar".
Hos TV4 kan man lyssna till en rätt festlig intervju där journalisten försöker få UD:s presstjänstchef att säga något mer så.

Det enda hon egentligen lyckas med är att få honom att erkänna att den svenska ambassadören "tog ett lokalt initiativ" när hon gjorde sitt befängda uttalande.

Israels utrikesminister - ultranationalistisk bosättare
Och det var bara det första i en lång rad. De kommande dagarna haglar det av befängda uttalanden (se nedan).
Inte minst sedan Israels utrikesminister, Avigdor Liebermann - en ultranationalistisk före detta sovjetisk dörrvakt som kallar fredsprocessen "ett misstag" och vill att Israel ska bekämpa Hamas "på samma sätt som USA bekämpade japanerna under andra världskriget" (han är också själv bosättare på Västbanken) - gett sig in i debatten.

"Pressfrihet innebär att publicera sanningen"
"Det är en skam att den svenske utrikesministern inte uttalar sig. Det påminner oss om hur Sverige agerade under andra världskriget när de inte heller ingrep", säger han och låter israels UD meddela att han kommer att skicka en "skarp protest" till Bildt och säger själv att det här kommer att påverka de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Israel.
"Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner", slår Liebermann också fast. Och man behöver inte fundera särskilt länge över vems definition av "sanning" det är han åsyftar.
(Liebermann har fått Frankrikes president Nicolas Sarkozy att tala klarspråk med sin israeliske motsvarighet Netanyahu: "Du måste göra dig av med den här personen".)

Bildt KU-anmäls
Här i Sverige får Bildt samtidigt kritik av oppositionen för att han inte uttalar sig till förmån för Aftonbladet och den svenska pressfriheten. Socialdemokraternas Urban Ahlin KU-anmäler honom.
Bildt skriver efter ett dygn ett inlägg på sin blogg och hänvisar till det.
Ahlin menar att en blogg inte kan vara den svenska regeringens officiella organ för kommunikation.
Donald Boström får ta emot mordhot. "Nazisterna ska dö. Du är nästa offer. Vi väntar utanför", skriver man till honom.

Moderaternas Hökmark jämställer artikeln med nazipropaganda
Bildt får ytterligare besvär när hans partikamrat, EU-parlamentarikern och före detta partisekreteraren Gunnar Hökmark, i en debattartikel slår fast att "det finns ingen principiell skillnad mellan den artikel som Donald Boström skrivit" och nazipropagandan som föregick förintelsen i Tyskland, liksom att Aftonbladet nu "tar steget in i en krets av tidningar och publikationer som tillhört och tillhör mörkrets krafter".

Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, uttrycker sin förståelse för de svenska medborgare som eventuellt tror att de vaknat upp i Iran.

Ingen utredning kring organplundringarna
Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, menar att artikeln i Aftonbladet är oanständig och antisemistisk. Han har ingen som helst förståelse för frågan om Israel ska utreda organplundringarna. "Frågan är absurd. Det är som om jag skulle anklaga dig för att ha våldtagit någon och sedan begära bevis från dig att du är oskyldig".

"85 % av svensk press ägs av vänsterpartier"
Den före detta ambassadören i Sverige, Zvi Mazel, berättar samtidigt hemma i Israel att den svenska pressfriheten är en illusion. "85 procent av tidningarna som ges ut i Sverige, både de lokala och rikstäckande, ägs av vänsterpartierna. Särskilt av Socialdemokraterna och fackföreningarna. Och allt sedan Olof Palmes tid på 60-talet har de kommit med oupphörliga attacker. De smutskastar Israel", påstår han.
(Man behöver kanske inte poängtera hur befängt det uttalandet är. Sossarna gjorde misstaget att helt släppa pressen åt marknadskrafter, storkoncerner och rika privatfamiljer.)

Lena Posner Körösi, ordförande i Judiska Centralrådet i Sverige, menar att artikeln "återvinner en av antisemitismens verkliga klassiker - juden som rövar bort barn, slaktar dem och stjäl deras blod".

Hela israeliska regeringen hysterisk - och hotfull
Efter Bildts blogginlägg, som inte tar avstånd från publiceringen, verkar hela den israeliska regeringen smittas av galenskapen.
"Vi kräver och förväntar oss ett formellt fördömande från den svenska regeringen", säger självaste premiärministern, Benjamin Netanyahu.
Eftersom Bildt, i sin egenskap av ordförande för samtliga utrikesministrar i EU, eventuellt ska göra ett besök i Israel inom kort blir frågan extra känslig. Och det är nu hotelserna om den diplomatiska krisen accentueras:
"Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel", säger Israels finansminister Yuval Steinitz.

Israeliska regeringens pressbyråchef, Daniel Seaman, låter också hälsa att svenska journalister kan komma att få problem med tillstånd att nå Gazaremsan. Tre månader kan det ta att handlägga deras ansökningar i fortsättningen, säger han. Han har till och med mage att komma med osmakliga kommentaren:
"Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer".

Diplomatisk Bildt yttrar sig sent omsider
Igår besvarade Bildt äntligen några raka frågor angående konflikten med Israel.
"Det finns i Israel en stor känslighet för vad som uppfattas som att man ger utrymme för antisemitiska stämningar", besvarade han frågan om rimligheten i Israels reaktion med en diplomatisk underdrift.
Faktum är att alla som uttalar sig för Israels del kommer dragande med det konstanta aggroförsvaret "antisemitism" i tron att de själva kan göra precis vad som helst bara för att deras folkgrupp en gång blivit utsatt för det mest avskyvärda brottet.

Inga kommentarer kring ambassadören
Däremot vill Bildt inte alls kommentera den svenska ambassadörens uttalande (som för övrigt avlägsnats från ambassadens hemsida). Han svarar inte på om han sett det, eller kände till det, innan det publicerades. Han svarar heller inte på om han talat med henne efter uttalandet. Eller ens på om det var rätt att ta bort det.
"Jag recenserar inte mina medarbetare offentligt", säger Bildt och spelar rollen som den gode arbetsgivaren.

Bildt gör fel
Men det är inte alls den rollen han ska spela.
Den svenska ambassadören är regeringens förlängda arm i utlandet. När hon gör ett uttalande är det i princip detsamma som att regeringen talar. Alltså är det av yttersta vikt att den (regeringen) anmäler en avvikande åsikt - om den har en sådan. Annars måste vi ju förmoda att våra regeringsföreträdare är överens om att Aftonbladet tillhör mörkrets krafter och att vi svenskar bör känna oss bedrövade över att den chockerande och motbjudande artikeln kunde publiceras.

Avståndstagande från uttalanden av Borsiin Bonnier och Hökmark det som borde krävas
Bildt borde alltså offentligt ta avstånd från ambassadörens offentliga uttalande. Inte från artikeln. Det tänker han heller inte göra. Och det är bra. Det finns ingen anledning för en regering att ta avstånd från några tidningsartiklar - om de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Eller möjligen om de utan grund förtalar någon enskild person.
På Irland har man just infört en lag mot hädelse - där kan regeringen alltså stoppa en artikel som talar illa om gud också. Vilket är sjukt. Inte eftersträvansvärt. Det är då man närmar sig totalitära regimer. Med samma sorts ensamrätt på sanningen som Israels Liebermann tror sig ha.

Fri idrott

Många hade säkert uppskattat att bli sängliggande och lediga från jobbet just den vecka då friidrotts-VM pågår.
Jag är nog inte tillräckligt intresserad.
För efter ett tag tycker jag att man får samma känsla som när man låter något av TV:s morgonprogram stå på - att man har sett och hört allting förut.
Det är ett intensivt upprepande av samma klipp och fakta.

Och även om jag också imponeras av Usain Bolt - och blir riktigt jäkla trött på personer som Jaques Rogge och Johan Wissman (gott att han inte kom så långt), som menar att Bolt är osportslig när han skänker idrottssändningarna lite personlighet - är det ju ett hejdlöst tjatande om honom i TV4.
- TV4 är lika med Bolt-kanalen, som någon överentusiastisk kommentator gastade i tron att det var något positivt.

SVT:s sändningar är betydligt lugnare och trivsammare.
Men jag ska nog ändå slå på TV4 nu för att kolla när den snyggaste friidrottaren, Alhaji Jeng, hoppar.
Och se fram emot att VM tar slut.
Så att man blir friidrottsfri.

Ett liv med svininfluensa

Någon måste ju ta på sig uppdraget att testa den här jäkla influensan så att vi kan få lite perspektiv på saken. Visst, lägg det på mig.

"Jag är försökskanin
Jag är ett svin"
(Olle Ljungström)

Redan i lördags, när jag sprang omkring på Way Out West-festival, kände jag att jag hade någonting på gång. Tendenserna var de gamla vanliga - lite värk, av det lätt pirriga slaget, i kroppen i kombination med milt halsont. Så jag var visserligen förberedd på att må sämre när jag vaknade på söndagen, men jag hade räknat med en vanlig förkylning - inte med att bli fullständigt klubbad och sänkt.

För det blev jag. Någon temp tog jag aldrig, så jag kan inte lämna några uppgifter om gradantal, men att det rörde sig om ordentlig feber var det ingen tvekan om. Kraftig värk i varenda muskel, otroligt ont i halsen, helt igentäppt i näsan.

Några tester för influensan gör man inte, visade det sig. De frågar helt enkelt efter symtomen via telefon och stämmer de konstateras det att man har svininfluensa - eftersom det inte går några andra influensor nu. Enda alternativet är alltså en rejäl förkylning. Och om det här var en förkylning är ordet rejäl en kraftig underdrift.

Hostan, retsam torrhosta, dök också upp efter en liten stund. Tillsammans med värk/tryck kring ögonen - som ideligen tåras och efter ett tag också börjar klia.
Hur länge? Var den enda fråga jag var riktigt intresserad av att få svar på. Jag hade läst någonting om två-tre dagar någonstans. Icke. Cirka en vecka, säger smittskyddsinstitutet. Fan.

Dag två, måndag, var minst lika illa. Då börjar man ju dessutom redan bli riktigt uttråkad. Men man har inte ork att råda bot på det. Inte ens läsa orkar man. Högst titta på tv.

Jag hade flyttat in i äldsta dotterns rum medan övriga familjen sov där jag brukar sova. Allt för att minska smittorisken. Där låg jag för andra dagen på en madrass på golvet med min dator bredvid mig. Tittade igenom hela tv-serien Harper's Island. Rätt trevlig. Men när man är inne på elfte fyrtiominutersavsnittet på raken börjar man bli lite trött på det.

Tisdagen något bättre. Alla symtom kvar, men inte riktigt lika hårt intensiva. Kvar på madrassen. Så lite umgänge med övriga familjemedlemmar som möjligt. Och tusan vad duktiga de har varit. På att låta mig ligga ensam och övergiven inne i mitt sjukrum. På att tvätta händer och gnugga handsprit. På att serva mig med mat och dryck och glass och halstabletter. På att sticka in en tröstande teckning då och då.

Onsdagen en klart lyft. Allt mycket lättare redan på morgonen. Hostan nästan borta. Lätt att gå upp. Solklart piggare.

Nu låter det kanske som att dagarna före onsdagen var de mest plågsamma man kan föreställa sig. Så var det inte. Det är aldrig kul att vara riktigt sjuk. Men värre än en maginfluensa är svininfluensan verkligen inte. Och även medan jag var som värst drabbad av den funderade jag en hel del över hur media kunnat piska upp en sån sanslös hysteri för en helt vanlig sjuka. Det är inget speciellt med den här. En influensa. Av den saftigare sorten, men fullt jämförbar med en hel massa andra.

Smittskyddsinstitutet säger att man ska vara feberfri två dagar innan man får gå tillbaka till arbete och umgås med folk igen. Alltså är temperaturen intressant. Och när allt kändes så mycket bättre på onsdagsmorgonen kunde man kanske hoppas? Dessutom hade jag en intervju bokad i Småland på fredagen. Skulle jag ha någon chans att genomföra den behövde jag vara feberfri nu. Den kära makan införskaffar på apoteket en muntermometer så att jag slipper använda barnens ändtarmsdito. Med tanke på att jag fortfarande har ont i kroppen tror jag ändå inte riktigt på det.
Vilken glädje när nyinköpet visar 36,7.

Nästan så att man orkar göra lite nytta. I alla fall skicka ett gäng e-brev. Någon kreativitet räcker energin och koncentrationsförmågan fortfarande inte till.

Här kan man alltså konstatera att den totala konvalescenstiden blir fem dagar. Och att jag inte varit närmare döden än vid något annat virusburet sjukdomstillfälle. Och därmed - ännu en gång - att tidningarna är fulla av skit. Varför alla dessa skriverier om en helt vanlig jävla influensa? Och varför domedagstonen, panikskapandet, LARMEN? Totalt obefogade påhitt. Återigen.

Idag, torsdag, är det ännu bättre. Jag har till och med varit ute! Handlat mat och lekt med yngsta dottern på gården. Kunnat hjälpa till här hemma. Tvättat och lagat lunch.
Som bröllopsdag betraktad blev dagen kanske inte riktigt vad jag hoppats på, men efter de förutsättningar som byggts under veckan får man ändå känna sig nöjd. Särskilt med tanke på att de fina föräldrarna placerade en flaska skumpa och goda tilltugg utanför lägenhetsdörren!
Ingen feber idag heller - vilket innebär att jag får bete mig som vanligt imorgon!

Förutsatt att Svinet håller sig helt borta. Yngsta dottern hostar lite oroväckande samtidigt som hustrun har ett lite illavarslande halsont...

Svininfluensan är ju för övrigt inte sjukdomens rätta namn. A(H1N1) ska den heta. Svininfluensan var inte adekvat. Svinen (djuren) hade inte mycket med smittan att skaffa.
Och när man istället ville kalla den för Mexicanen eller Mexikanska sjukan blev det liv på de mexicanska diplomaterna. Det ville de inte gå med på. Att deras lands namn på ett sådant sätt skulle dras i smutsen.
Det kan man ju förstå.
Se hur det gick för Spanien efter Spanska sjukan...

Telenor tramsar vidare

Vad gör man med ett sådant här företag?

Kan bara rekommendera alla att undvika det.
Och fråga om det är någon som förstår hur en sådan här kundtjänst - som alltså bara avbryter konversationen nedan när den inte känns bekväm - kan vara prisbelönt?

System: “Välkommen till Telenors prisbelönta Kundservice - bäst i test enligt tidningen Mobil - för andra året i rad! Du pratar med Emma. Vad kan jag hjälpa dig med?”

Lasse Franck: "Jag undrar hur det kan komma sig att den telefon man betalat extra för på vareviga räkning är operatörslåst och alltså inte kan användas så länge man inte ringer med er som operatör."
Kundservice (Emma): “Då du köpte telefonen så var den låst till oss. Efter 12 månader kan man låsa upp den för 350:-”
Lasse Franck: "Jag betalar som sagt för den på varenda faktura och har gjort så i ett och ett halvt år. Det verkar ju helt stört att jag inte är fri att använda en apparat som jag har köpt för dyra pengar på det sätt jag vill. Eller?"
Kundservice (Emma): “Det du betalar på fakturan är en avbetalning på telefonen.”
Lasse Franck: "Ja. Och?"
Kundservice (Emma): “Då du tecknade abonnemanget så fick du informationen om att telefonen är låst.”
Lasse Franck: "Av vem då?"
Kundservice (Emma): “Hade du köpt samma telefon olåst så hade du fått betala mer.”
Kundservice (Emma): “Det står på kartongen att telefonen är låst i 12 månader.”
Lasse Franck: "Jag har som sagt redan använt den i ett och ett halvt år. (Den är för övrigt ovanligt dålig som telefon betraktad. Till exempel ringer den inte - en rätt basal funktion hos en telefon.)"
Kundservice (Emma): “Om telefonen inte fungerar som den ska får vi skicka in den på service.”
Lasse Franck: "Och det kostar mig inte extra?"
Kundservice (Emma): “Nej, inte om det är ett fabrikationsfel.”
Lasse Franck: "Bra. Men jag förstår fortfarande inte hur det kan komma sig att ni bestämmer hur jag ska använda en produkt som jag har köpt."
Kundservice (Emma): “Du köpte produkten då den var låst till oss. Det var ditt eget val att köpa den.”
Lasse Franck: "Jag lyssnade just igenom inspelningen av det samtal där avtalet som innehöll telefonen tecknades - där sägs ingenting om att den är operatörslåst. Alltså gjorde jag inte det val du just påstod att jag gjort."
Kundservice (Emma): “Vilket personnummer har du?”
Lasse Franck: "19XXXXXXXXXX"
Kundservice (Emma): “Som jag sa tidigare så står det klart och tydligt på kartongen att telefonen är låst.”
Lasse Franck: "Som jag sade tecknades avtalet över telefon - jag hade då ingen möjlighet att titta på någon kartong."
Kundservice (Emma): “Jag har förklarat för dig vad som gäller angående telefonen.”
Lasse Franck: "Nej."
Kundservice (Emma): “Nej, men du fick hem kartonegn till dig. Du har 14 dagars ångerrätt efter att du mottagit telefonen.”
Kundservice (Emma): “Om du vill låsa upp den så kostar det 350:-”
Kundservice (Emma): “Något annat kan vi inte göra.”
Lasse Franck: "Det verkar ju helt absurt. "Du ingår nu följande avtal - skriver du under på det? Bra. Avtalet är tecknat. Efter det kommer du att få en del ytterligare information om begränsningar i det avtal du just tecknat (fast det talar jag inte om för dig) - gillar du inte dem kan du ångra dig inom fjorton dagar". Är det ett seriöst sätt att göra affärer på?
Kundservice (Emma): “Jag har förklarat för dig vad som gäller.”
Kundservice (Emma): “Du har inget akltivt abonnemang hos oss idag.”
Lasse Franck: "Du har inte lämnat någon tillfredsställande förklaring."
Kundservice (Emma): “Vill du låsa upp telefonen så kan jag skicka hem en kod till dig. Annars så får jag önska dig en fortsatt trevlig dag.”
Lasse Franck: "Bra. Innebär det att jag inte behöver den faktura ni snart kommer att skicka till mig? Jag avslutade abonnemanget eftersom jag uppfattar er som halvt oseriösa och rent bedrövliga vad gäller kundservice."
Kundservice (Emma): “Själklart behöver du betala fakturor som kommer.”
Kundservice (Emma): “Självklart*”
Kundservice (Emma): “Vill du göra en beställning på koden?”
Lasse Franck: "Jag vill inte betala extra pengar för att använda en produkt jag köpt - utan att ha någon tillgång till information om att den bara får användas i kombination med ert företag. Jag vill inte ha en sådan produkt. Något sådant avtal har jag aldrig ingått nämligen. Kan ni ge mig pengarna tillbaka så får ni telefonen - med fabrikationsfel och allt?
Lasse Franck: "Lika självklart är det väl att ni hjälper mig fram till dess att fakturorna är betalda och ni och jag inte längre behöver ha med varandra att göra?"
Kundservice (Emma): “Skulle det dyka upp några fler frågetecken är du välkommen att höra av dig till oss igen. Jag önskar dig en trevlig dag.”

Uppenbarligen är det för Telenor alls inte självklart att hjälpa sina kunder. Tvärtom. Och vem vill ha med ett sådant företag att göra?

***

Uppdatering, 16.03.
Hur omöjligt blir möjligt på åtta minuter.

System: “Välkommen till Telenors prisbelönta Kundservice - bäst i test enligt tidningen Mobil - för andra året i rad! Du pratar med Sandra B. Vad kan jag hjälpa dig med?”
Lasse Franck: "Hur kommer man i kontakt med Marcus på er informationsavdelning?"
Kundservice (Sandra B): “Dessvärre har vi inga direkt nummer, vad gäller ditt ärenden?”
Lasse Franck: "Men kanske en e-postadress? Marcus, Telenors informationsavdelning, lämnade nämligen en kommentar på min blogg, där han beklagade att han inte hittade någon e-postadress till mig - så jag tänkte att jag kunde skicka honom ett mejl så att han får den."
Kundservice (Sandra B): “Okej, ja dessvärre har vi ingen mail till honom.”
Lasse Franck: "Nähä, så han är helt omöjlig att få tag i?"
Kundservice (Sandra B): “Ja dessvärre, är de inga uppgifter vi har till honom.”
Lasse Franck: "Okej. Kanske du kan kommentera det här då: http://lassefranck.blogspot.com/2009/08/telenor-tramsar-vidare.html"
Kundservice (Sandra B): “Dröj ett tag”
Kundservice (Sandra B): “Finns det någonting jag kan hjälpa dig med ang ditt abonnemang eller dylikt?”
Lasse Franck: "Nej, det har jag som sagt avslutat eftersom ni är så hopplösa. Det är ju till exempel rätt ofattbart att man inte på ett stort företag som ert ska kunna få tag i en medarbetare man tidigare varit i kontakt med."
Kundservice (Sandra B): “Vi kan kontakta Marcus med din e-post adress isånafall. Vi behöver även kontaktuppgifter.”
Lasse Franck: "Är inte e-postadressen just en kontaktuppgift? Det har jag alltid trott. Min e-postadress är: XXXXX@XXXXX"
Kundservice (Sandra B): “Då sänder vi dessa uppgifter vidare till Marcus”