Sverige fegar för Israels apartheidregim

De senaste dagarnas debatt kring Aftonbladet och den israeliska staten är helt absurd.
Att Sverige - i form av utrikesminister Carl Bildt - inte säger åt Israel, och vår egen ambassadör i Israel, på skarpen är fegt och trist. Svenska statens representanter bör visa att de inte låter sig påverkas av hotelser och Israels eviga åberopande av anti-semitism.

Antalet sinnessvaga repliker från israeliska ministrar och ambassadörer börjar bli horribelt högt.

Den upprörande artikeln
Det hela beror alltså på en artikel som fotografen Donald Boström publicerade i Aftonbladet för en vecka sedan.
Artikeln handlar om illegal organhandel i Israel. Boström har själv rest en hel del i regionen under sitt arbete och beskriver bristen på organ för transplantationer och den israeliska regeringens försök att få bukt med denna brist. Han talar om att en omfattande illegal handel pågår - det intygas av FN-anställda såväl som av de israeliska hälsovårdsmyndigheterna, enligt Boström - och det är inte dessa påståenden som upprör den israeliska regeringen så till den milda grad att de nu överöser den svenska regeringen med krav och hotelser.
Nej, det är påståendet om att israeliska soldater skulle plundra palestinska kroppar på organ.

Påståendet är ett citat
Detta påstående kommer inte från Boström själv. Han säger att unga palestinska män försvinner och i hemlighet förs tillbaka om nätterna - döda och ihopsydda.
Det är palestinier - anhöriga till de döda - som säger sig vara säkra på att den israeliska militären plundrar kropparna på deras organ.

Ambassadör med rätt att föra folkets talan
Antagligen finns det inte en enda israelisk regeringsledamot som läst artikeln. Det har däremot Sveriges ambassadör i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier, som av någon anledning publicerar ett uttalande på ambassadens hemsida - det vill säga på den svenska regeringens:
"Artikeln är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt", påstår hon - och gör sig till talesman för hela den svenska befolkningen (det var förmodligen bara ett fåtal också här hemma som läst artikeln innan hon gjorde det uttalandet).

"Rasism som måste fördömas"
Israels vice utrikesminister, Danny Ayalon, kommer omdelbart med krav på att den svenska regeringen ska fördöma artikeln.
- Den här artikeln stinker av rasism, hävdar han.
Att ställa ett sådant krav på den svenska regeringen är fullständigt absurt. Det är inte regeringen som ansvarar för artikeln. Det gör Aftonbladets chefredaktör. Som inte heller har någon som helst anledning att be om ursökt eller "fördöma". Tidningen hävdar inte att palestinska kroppar plundras. Den citerar människor som hävdar det.

UD upprepar intetsägande kommentar
Utrikesdepartementet kommer inte med något fördömande. Vare sig av publiceringen eller av uttalandena från den svenska ambassadören och den israeliska ministern. Utrikesdepartementet kommer inte med någonting alls. Annat än upplysningen att UD "inte kommenterar den här typen av artiklar".
Hos TV4 kan man lyssna till en rätt festlig intervju där journalisten försöker få UD:s presstjänstchef att säga något mer så.

Det enda hon egentligen lyckas med är att få honom att erkänna att den svenska ambassadören "tog ett lokalt initiativ" när hon gjorde sitt befängda uttalande.

Israels utrikesminister - ultranationalistisk bosättare
Och det var bara det första i en lång rad. De kommande dagarna haglar det av befängda uttalanden (se nedan).
Inte minst sedan Israels utrikesminister, Avigdor Liebermann - en ultranationalistisk före detta sovjetisk dörrvakt som kallar fredsprocessen "ett misstag" och vill att Israel ska bekämpa Hamas "på samma sätt som USA bekämpade japanerna under andra världskriget" (han är också själv bosättare på Västbanken) - gett sig in i debatten.

"Pressfrihet innebär att publicera sanningen"
"Det är en skam att den svenske utrikesministern inte uttalar sig. Det påminner oss om hur Sverige agerade under andra världskriget när de inte heller ingrep", säger han och låter israels UD meddela att han kommer att skicka en "skarp protest" till Bildt och säger själv att det här kommer att påverka de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Israel.
"Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner", slår Liebermann också fast. Och man behöver inte fundera särskilt länge över vems definition av "sanning" det är han åsyftar.
(Liebermann har fått Frankrikes president Nicolas Sarkozy att tala klarspråk med sin israeliske motsvarighet Netanyahu: "Du måste göra dig av med den här personen".)

Bildt KU-anmäls
Här i Sverige får Bildt samtidigt kritik av oppositionen för att han inte uttalar sig till förmån för Aftonbladet och den svenska pressfriheten. Socialdemokraternas Urban Ahlin KU-anmäler honom.
Bildt skriver efter ett dygn ett inlägg på sin blogg och hänvisar till det.
Ahlin menar att en blogg inte kan vara den svenska regeringens officiella organ för kommunikation.
Donald Boström får ta emot mordhot. "Nazisterna ska dö. Du är nästa offer. Vi väntar utanför", skriver man till honom.

Moderaternas Hökmark jämställer artikeln med nazipropaganda
Bildt får ytterligare besvär när hans partikamrat, EU-parlamentarikern och före detta partisekreteraren Gunnar Hökmark, i en debattartikel slår fast att "det finns ingen principiell skillnad mellan den artikel som Donald Boström skrivit" och nazipropagandan som föregick förintelsen i Tyskland, liksom att Aftonbladet nu "tar steget in i en krets av tidningar och publikationer som tillhört och tillhör mörkrets krafter".

Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, uttrycker sin förståelse för de svenska medborgare som eventuellt tror att de vaknat upp i Iran.

Ingen utredning kring organplundringarna
Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, menar att artikeln i Aftonbladet är oanständig och antisemistisk. Han har ingen som helst förståelse för frågan om Israel ska utreda organplundringarna. "Frågan är absurd. Det är som om jag skulle anklaga dig för att ha våldtagit någon och sedan begära bevis från dig att du är oskyldig".

"85 % av svensk press ägs av vänsterpartier"
Den före detta ambassadören i Sverige, Zvi Mazel, berättar samtidigt hemma i Israel att den svenska pressfriheten är en illusion. "85 procent av tidningarna som ges ut i Sverige, både de lokala och rikstäckande, ägs av vänsterpartierna. Särskilt av Socialdemokraterna och fackföreningarna. Och allt sedan Olof Palmes tid på 60-talet har de kommit med oupphörliga attacker. De smutskastar Israel", påstår han.
(Man behöver kanske inte poängtera hur befängt det uttalandet är. Sossarna gjorde misstaget att helt släppa pressen åt marknadskrafter, storkoncerner och rika privatfamiljer.)

Lena Posner Körösi, ordförande i Judiska Centralrådet i Sverige, menar att artikeln "återvinner en av antisemitismens verkliga klassiker - juden som rövar bort barn, slaktar dem och stjäl deras blod".

Hela israeliska regeringen hysterisk - och hotfull
Efter Bildts blogginlägg, som inte tar avstånd från publiceringen, verkar hela den israeliska regeringen smittas av galenskapen.
"Vi kräver och förväntar oss ett formellt fördömande från den svenska regeringen", säger självaste premiärministern, Benjamin Netanyahu.
Eftersom Bildt, i sin egenskap av ordförande för samtliga utrikesministrar i EU, eventuellt ska göra ett besök i Israel inom kort blir frågan extra känslig. Och det är nu hotelserna om den diplomatiska krisen accentueras:
"Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel", säger Israels finansminister Yuval Steinitz.

Israeliska regeringens pressbyråchef, Daniel Seaman, låter också hälsa att svenska journalister kan komma att få problem med tillstånd att nå Gazaremsan. Tre månader kan det ta att handlägga deras ansökningar i fortsättningen, säger han. Han har till och med mage att komma med osmakliga kommentaren:
"Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer".

Diplomatisk Bildt yttrar sig sent omsider
Igår besvarade Bildt äntligen några raka frågor angående konflikten med Israel.
"Det finns i Israel en stor känslighet för vad som uppfattas som att man ger utrymme för antisemitiska stämningar", besvarade han frågan om rimligheten i Israels reaktion med en diplomatisk underdrift.
Faktum är att alla som uttalar sig för Israels del kommer dragande med det konstanta aggroförsvaret "antisemitism" i tron att de själva kan göra precis vad som helst bara för att deras folkgrupp en gång blivit utsatt för det mest avskyvärda brottet.

Inga kommentarer kring ambassadören
Däremot vill Bildt inte alls kommentera den svenska ambassadörens uttalande (som för övrigt avlägsnats från ambassadens hemsida). Han svarar inte på om han sett det, eller kände till det, innan det publicerades. Han svarar heller inte på om han talat med henne efter uttalandet. Eller ens på om det var rätt att ta bort det.
"Jag recenserar inte mina medarbetare offentligt", säger Bildt och spelar rollen som den gode arbetsgivaren.

Bildt gör fel
Men det är inte alls den rollen han ska spela.
Den svenska ambassadören är regeringens förlängda arm i utlandet. När hon gör ett uttalande är det i princip detsamma som att regeringen talar. Alltså är det av yttersta vikt att den (regeringen) anmäler en avvikande åsikt - om den har en sådan. Annars måste vi ju förmoda att våra regeringsföreträdare är överens om att Aftonbladet tillhör mörkrets krafter och att vi svenskar bör känna oss bedrövade över att den chockerande och motbjudande artikeln kunde publiceras.

Avståndstagande från uttalanden av Borsiin Bonnier och Hökmark det som borde krävas
Bildt borde alltså offentligt ta avstånd från ambassadörens offentliga uttalande. Inte från artikeln. Det tänker han heller inte göra. Och det är bra. Det finns ingen anledning för en regering att ta avstånd från några tidningsartiklar - om de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Eller möjligen om de utan grund förtalar någon enskild person.
På Irland har man just infört en lag mot hädelse - där kan regeringen alltså stoppa en artikel som talar illa om gud också. Vilket är sjukt. Inte eftersträvansvärt. Det är då man närmar sig totalitära regimer. Med samma sorts ensamrätt på sanningen som Israels Liebermann tror sig ha.