Stockholm

Det är någonting märkligt med vår huvudstad.
På hotellen springer vakter omkring. De vaktar nåt. Oklart vad. Hotellets gäster kanske. Som ska vaktas från någonting. Oklart vad.
Om man vill komma in på hotellets toalett måste man ha en kod. Som gäst på hotellet ska man känna sig priviligierad över att ha tillgång till koden. Över att få urinera i deras pissoar.
Genom fönstret ser man en busshållplats. Människor väntar på buss 47. Många människor. Hela trottoaren är full. Det ser ut som en kö till en biograf eller en konsertarena. Det är en busskö. Regnet som kommer får ingen enda av de blivande passagerarna att välja ett alternativt färdmedel. Alla väntar. På bussarna. En enda helt tom buss skulle bara få rum med en tredjedel av de väntande.
Det är någonting med Stockholm.
Oklart vad.