Sverige + Israel = ?

Det känns som om det med gårdagens och de kommande dagarnas händelser för ögonen är läge att minnas att det inte är mer än tre veckor sedan Sveriges handelsminister Ewa Björling välkomnade Israel som nya medlemmar av OECD.

Jag skickade den 11 maj ett brev till UD:

Några frågor apropå Ewa Björlings uttalande "Israel har en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD. Ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik".

Enligt OECD:s konvention ska medlemsländerna:
* Dela synen på rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
* Bidra till fredliga och harmoniska relationer mellan världens folk.
* Bidra till att världshandeln expanderar på en icke-diskriminerande grund och enligt internationella förpliktelser.
* Reducera eller avskaffa hinder mot handels- och tjänsteutbyte.

Menar det svenska utrikesdepartementet och vår regering på allvar att Israel uppfyller de kraven?
Eller struntar man helt enkelt i konventionen?
(Liksom i folkrätten och de mänskliga rättigheterna.)

Den israeliska produktionen på ockuperade områden strider mot folkrätten. EG-domstolen har beslutat att varor från Västbanken inte får klassas som israeliska.
Den israeliska blockaden mot Gaza är en av världens mest långtgående och gör allt annat än att "reducera eller avskaffa hinder mot handelsutbyte".
Eller har jag fel?

Enligt ett tidigare uttalande från UD heter det: "Handel och främjande är en självklar del i utbytet med länder som vi har goda relationer med. Det är regeringens bestämda uppfattning att restriktioner på detta område inte är en lämplig väg för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. Handel bidrar till att bygga välstånd, vilket minskar grogrunden för konflikter. Handel är ett verktyg för fred och frihet som inte ska förnekas någondera sidan. Det är i den politiska dialogen med Israel och den palestinska sidan som vi framför våra ståndpunkter när det gäller exempelvis folkrätten och vikten av att återgå till en reell fredsprocess med sikte på en hållbar tvåstatslösning".

Men det uttalandet börjar bli gammalt och för den palestinska befolkningen har läget bara blivit värre sedan det gjordes.
När kan de svenska väljarna räkna med att få några faktiska, konkreta bevis för att er handel med Israel bidrar till fred och frihet?
Vad kommer ni - i praktiken - att göra för att få Israel att bete sig anständigt och i enlighet med internationell lagstiftning? För att tvåstatslösningen ska komma närmare?

Till skillnad från min tidigare brevväxling med departementet kom ett svar förhållandevis snabbt, den 24 maj:

Lasse,
tack för ditt e-brev från den 11 maj om Israel och OECD.

Utrikesminister Carl Bildt besvarade häromdagen en riksdagsfråga om Israels medlemskap i OECD. Jag bifogar hans svar här.

Jag bifogar även EU:s anförande från OECD-mötet, där beslutet att bjuda in Israel som medlem fattades. I anförandet klargörs bland annat att EU inte kommer att erkänna några förändringar av 1967 års gränser som inte överenskommits mellan parterna. EU påminner också särskilt om åtagandet alla OECD-medlemmar gör att respektera internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.

Slutligen lägger jag med rådsslutsatserna från EU:s utrikesministermöte den 8 december 2009, under svenskt ordförandeskap, där EU:s och Sveriges politik vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern sammanfattas på ett tydligt sätt.

Med vänlig hälsning,
Maria Linderyd Linder
UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet

Som väntat inga raka svar på mina frågor, men ändå... Skriv gärna själva och ställ raka frågor - och rapportera gärna här om vilka svar ni eventuellt får.

Eftersom jag brukar kritisera Carl Bildt - eftersom han brukar förtjäna det - ska jag också passa på att framföra beröm för hans framträdande i Aktuellt igår där han var mycket tydlig, bestämd och irriterad på den israeliska staten.