tisdag 18 augusti 2009

WOW, Way Out West, Summary

Det är så mycket som är rätt med Way Out West. En stadsfestival i sig är rätt. Att den sedan äger rum i min egen hemstad gör den naturligtvis än mer riktig.
Slottsskogen är ett perfekt festivalområde. Vackert, lagom stort, centralt. Perfekt.
Och årets upplaga bjöd på flera minnesvärda spelningar.

Men jag vill fortfarande se ett antal förbättringar till nästa gång.

Scenernas placering borde återgå till positionerna som användes i förfjol. Det var bättre att ha Linnéscenen - den minsta, med tält - närmast Linnéplatsen. Nu hamnar den onödigt offside nere vid fågeldammen utanför Bel Parc.
Det var ju det som imponerade allra mest på mig första året. Hur arrangörerna lyckats få alla tre scenerna att ligga så nära varandra, och på så sätt skapa en väldigt sammanhållen och trevlig känsla, utan att det blev några kollissioner. Inget ljudläckage som störde mellan de olika scenerna.
Det blir det däremot nu. Står man strax utanför Linnétältet på nuvarande plats studsar det ljud från alla möjliga håll. Och då har man tappat samhörighetskänslan.
Byt tillbaka!

Att besökare ska behöva stå tjugofem minuter i kö för att få tag i en öl när programmet är fullt av godsaker och pauserna förmodligen få och inte särskilt långa känns inte rimligt. Det kan inte vara särskilt svårt att beräkna antalet kassor, plastmuggar och servitörer efter antalet besökare.
Att besökare som redan betalat 1400 kr i entré dessutom ska betala 50 kronor för varje plastmugg med bira är kanske inte riktigt rimligt det heller?

En entré är kanske lite snålt också?

Bokningarna motsvarade inte tidigare års den här gången. Så var det bara. Det fattades något stort namn. Att avsluta med Teddybears, som förrförra året fick rycka in som reserver, trots att gruppen inte gjort någonting nytt - bortsett från i och för sig smått geniala swedbanksingeln Get Mama a House - sedan dess känns lite b.
Blur var på turné - hade varit nåt kanske?
Men framför allt saknar jag en riktig energikick. Någonting taggigt och opolerat som kör över Way out west-publiken riktigt ordentligt medan det städade utbudet tar en liten paus.
Det närmaste man kommer i år är Wolfmother, men de håller till i Linnétältet och jag skulle vilja ha någonting ännu röjigare - något det är helt omöjligt att värja sig ifrån - från någon av de stora scenerna.

Gör en sådan bokning till nästa år. Flytta scenerna och korta köerna. Så har Göteborg den perfekta musikfestivalen.

(Bilder här, som sagt.)

2 kommentarer:

Folke sa...

Men va fan, mycket om WOW, men missade du Dead Prez? :)

Lasse Franck sa...

Tja, alltså, dels har jag ju aldrig varit någon king av hiphop, dels fick den begynnande svininfluensan (jag återkommer till den) mig att gå hem lite tidigare på lördagen...